Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos nötkreatur

Det är viktigt att du som djurägare håller dina djur friska. En god djurhälsa i din besättning påverkar både djuren och ekonomin positivt för din anläggning, och för landet i stort. Därför har du ett stort ansvar för att förhindra spridning av allvarliga smittsamma djursjukdomar enligt EU:s djurhälsolag. Det handlar om allt från dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, bekämpning av skadedjur, hantering av gödsel till var och hur stallarna är byggda. Friska djur behöver inte antibiotika, vilket minskar risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Smittor och smittsamma sjukdomar

En smitta kan till exempel orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan ändå sprida den vidare till andra som är mer mottagliga. Den som är smittad kan också bära på en smitta utan att först bli sjuk, men kan senare insjukna och få symtom genom olika faktorer till exempel en dräktighet, förlossning, stress eller nedsatt immunförsvar.

Smitta mellan djur och mellan djur och människor kan ske på olika sätt, till exempel genom

  • direktkontakt med smittade individer
  • indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som till exempel urin och avföring
  • livsmedel, foder och vatten
  • vektorer som till exempel fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Allvarliga smittsamma djursjukdomar

Det finns vissa allvarliga smittsamma djursjukdomar som är av mycket stor betydelse för samhället. Därför finns det regler om hur vi ska kontrollera och bekämpa dem. EU har en gemensam förteckning över sådana sjukdomar och vi har också en lista över sjukdomar som vi nationellt har bestämt att vi ska bekämpa (så kallade epizootier).

Ditt ansvar som djurhållare vid misstanke om en allvarlig smittsam djursjukdom

Kontakta veterinär

Om du misstänker att dina djur har drabbats av en allvarlig smittsam djursjukdom är du skyldig att kontakta veterinär. Du ska då också göra allt du kan för att förhindra att smittan sprids från dina sjuka djur.

Din veterinär och Jordbruksverket kommer att besluta om vad du ska göra för att förhindra smittspridning. Ofta handlar det om att du inte får flytta djur till eller från din anläggning, men det kan också vara andra åtgärder.

Hindra smittspridning

Till dess att du har fått besked från din veterinär eller Jordbruksverket om vad du ska göra ska du hindra spridning av den eventuella smittan genom att göra det här:

  • Isolera alla djur som du tror kan vara smittade med sjukdomen.
  • Inte flytta djur, produkter, material, ämnen eller transportmedel som kan sprida smittämnet till eller från din anläggning, om det inte är nödvändigt.
  • Se till att personer inte kommer till eller lämnar anläggningen, om det inte är nödvändigt.
  • Vidta andra åtgärder som behövs för att undvika spridning av sjukdomen till djur eller människor.

Om du misstänker någon av de mest allvarliga och smittsamma sjukdomarna, en så kallad A‑sjukdom (se nedan) ska du också:

  • Stoppa alla förflyttningar av djur som är mottagliga mot sjukdomen, både till och från din anläggning.
  • Isolera naturgödsel, inklusive strö och använda ströbäddar, och allt annat som kan överföra smitta, så att inga djur, tama eller vilda, kan komma åt dem – så långt det är tekniskt och praktiskt genomförbart.
  • Se till att anläggningens journaler över produktion, hälsa och spårbarhet är uppdaterade.

Förtecknade sjukdomar

EU har en gemensam förteckning över allvarliga smittsamma djursjukdomar som utgör en risk för djurs och människors hälsa. Det finns regler för hur vi ska hantera de olika sjukdomarna om de upptäcks. För att särskilja hanteringen delas sjukdomarna in i kategorierna A, B, C, D och E.

A-sjukdomar

Vissa sjukdomar som normalt inte finns inom EU ska utrotas omedelbart om de upptäcks, så kallade A‑sjukdomar.

A-sjukdomar hos nötkreatur:

  • Mul- och klövsjuka (MK)
  • Rift Valley fever
  • Boskapspest
  • Elakartad lungsjuka (CBPP)
  • Lumpy skin disease.
B-sjukdomar

Vissa sjukdomar finns i delar av EU men målet är att de ska utrotas på sikt, så kallade B‑sjukdomar. Sverige är fritt ifrån de B-sjukdomar som kan drabba nötkreatur, som till exempel tuberkulos.

B-sjukdomar hos nötkreatur:

  • Tuberkulos
  • Brucellos
  • Rabies.
C-sjukdomar

Det finns även en grupp av sjukdomar där EU-länder har möjlighet att välja om de vill utrota sjukdomen eller inte, så kallade C-sjukdomar. Om ett land är fritt från en sådan sjukdom kan landet ställa vissa krav vid handel för att inte riskera att få in sjukdomen igen.

C-sjukdomar hos nötkreatur som Sverige är fritt från:

  • Enzootisk bovin leukos (EBL)
  • BVD
  • Blåtunga
  • IBR (infektion med bovint herpes-virus 1).
D-sjukdomar

D-sjukdomarna omfattas av regler för handel inom EU. Alla A-, B- och C‑sjukdomar är också D‑sjukdomar.

Det finns även sjukdomar som är listade i kategori D, men inte i kategori A, B eller C. De omfattas alltså av handelsregler, men det finns inte något EU‑krav på bekämpning och inte heller möjlighet till officiell fristatus. Ett exempel är mjältbrand, som vi har haft enstaka utbrott av under 2000-talet och bekämpar med stöd av vår egen nationella lagstiftning.

E-sjukdomar

Alla de förtecknade sjukdomarna är E-sjukdomar, vilket innebär att det finns krav på anmälan och övervakning.

Vissa sjukdomar ingår bara i kategori E. Paratuberkulos är ett exempel på en sådan sjukdom som finns i många länder inom EU men som vi är fria ifrån i Sverige – därför har vi regler för att hindra att vi får tillbaka sjukdomen i landet.

Epizootier

Vissa av de ovan nämnda allvarliga smittsamma djursjukdomarna kallas för epizootier och omfattas också av en nationell lag, epizootilagen. Det gäller alla A- och B‑sjukdomar men även vissa sjukdomar i de andra kategorierna. Även några sjukdomar som inte är förtecknade i EU:s lista ingår bland dessa sjukdomar.

Epizootierna är de sjukdomar som Sverige har valt ut som de viktigaste sjukdomarna att bekämpa. Det är sjukdomar som normalt inte finns i Sverige. Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för dig som har djur men också för samhället i stort. Därför finns det möjlighet att få ersättning för vissa förluster och kostnader som orsakas av bekämpningsåtgärder.

Exempel på epizootier hos nötkreatur:

  • Mul- och klövsjuka
  • Blåtunga
  • Mjältbrand
  • BSE (galna kosjukan)
  • Tuberkulos
  • Paratuberkulos.

Sjukdomar som är viktiga att känna till

Det finns många sjukdomar som kan drabba nötkreatur. Här är några av de du bör känna till.

Blåtunga

Blåtunga är en virussjukdom som kan infektera idisslare och kameldjur. Blåtunga smittar inte människor.

Symtom är feber och att djuret vägrar att äta på grund av svullnad och sår i mun och nosslemhinna. Det kan också vara en närmast symtomfri infektion. Blåtunga sprids av svidknott. Därför är det störst sannolikhet att djur blir smittade under sommarhalvåret.

I Sverige har vi varit fria från blåtunga sedan 2010. Sjukdomen finns dock inom EU och kan spridas till Sverige igen. Om vi upptäcker den i Sverige blir det restriktioner när du ska flytta djur. Restriktionerna kommer att vara kvar i minst två år efter det senaste konstaterade fallet av blåtunga. Om sjukdomen finns i Sverige eller i ett närliggande område inom EU och om det då är hög risk att smittan kommer till Sverige kan vi besluta om att vaccinera djur mot blåtunga.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Handel med djur från andra länder

För att få handla med djur från områden med restriktioner för blåtunga måste djuren uppfylla vissa krav som är reglerade inom EU. Den officiella veterinären i ursprungslandet ska intyga att djuren uppfyller kraven. Områden för blåtunga inom Europa finns på EU:s officiella karta över restriktionsområden.

Vi övervakar blåtunga

Sverige behöver varje år visa att vi är fria från blåtunga. Eftersom djur kan vara sjuka utan att få några tydliga symtom undersöker vi varje år tankmjölk. Om din besättning är med i övervakningen får du veta det.

BVD (Bovin virusdiarré)

BVD (Bovin virusdiarré) orsakas av ett virus som främst infekterar nötkreatur men även får och andra klövbärande djur kan bli infekterade. BVD smittar inte människor. Sjukdomen skapar stora problem med sjuka djur som i sin tur leder till ekonomiska förluster.

De vanligaste symtomen är att djuren löper om, kastar, får missbildade, svaga och dödfödda kalvar. Det är också vanligt med diarréer och hosta.

Friförklaring

Sverige har nu, efter många års arbete med övervaknings- och kontrollprogram, friförklarats från sjukdomen. BVD finns dock kvar i många andra länder i världen.

Friförklaringen innebär att:

  • övervaknings- och kontrollprogrammen som hittills funnits har upphört
  • en årlig övervakning har införts i form av mjölkprover från tankmjölk och blodprover från slakteri. Den utförs av Växa Sverige och bekostas av Jordbruksverket. Detta krävs för att kontrollera att Sverige är fortsatt fritt från BVD även i framtiden.
Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Om vi i samband med övervakningen av BVD misstänker att dina djur är smittade kommer du att bli kontaktad av Jordbruksverket för utredning.

Handel med djur från andra länder

Om du köper djur från andra länder är det viktigt att djuren kommer från en BVD-fri besättning.

BSE (Bovin Spongiform Encefalopati)

BSE (Bovin Spongiform Encefalopati), eller galna kosjukan, är en dödlig sjukdom i centrala nervsystemet hos nötkreatur. Människor kan också smittas om de äter kött som kommer från smittade nötkreatur. Idag är BSE en ovanlig sjukdom med bara enstaka fall.

Sjukdomen orsakas av ett smittämne som kallas prion, en slags protein som orsakar skador i hjärnan. Det kan leda till att djuret förändrar sitt beteende och till exempel blir aggressivt eller nervöst. Det kan också leda till rörelsestörningar, som vinglighet eller att djuret inte alls kan resa sig. Symtomen hos djuret kommer ofta smygande. Ett första tecken kan vara att djuret tappar rangordningen i sin grupp eller är ovillig att följa med de andra djuren i flocken.

BSE finns i två varianter, klassisk och atypisk. Vi har inte haft något fall av den klassiska formen av BSE i Sverige. Däremot har vi haft ett fall av atypisk BSE. Den atypiska formen tror man uppkommer spontant hos det enskilda djuret. Sverige har uppnått den internationella statusen försumbar risk för BSE.

BSE regleras ihop med andra prionsjukdomar (TSE-sjukdomar) av en EU-förordning. Sjukdomen omfattas också av epizootilagen.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade och visar tecken på BSE, ska du genast kontakta veterinär.

Vid misstanke om BSE kan vi besluta att djuret ska avlivas för att skicka det till Statens veterinärmedicinska anstalt för provtagning. Provtagning av djur med kliniska symtom är mycket viktig för övervakningen av BSE. Därför är det aktuellt med provtagning av djur med typiska symtom även om andra orsaker än BSE är mer troliga.

Förebygga och förhindra smitta

BSE smittar inte mellan djur. Klassisk BSE sprids till nötkreatur genom att de äter foder som innehåller kött- och benmjöl från infekterade djur. Därför är det sedan länge förbjudet att utfodra idisslare med sådant foder inom hela EU.

Övervakningsprogram

Det finns ett övervakningsprogram som regleras av EU. Det innebär att vi i Sverige tar BSE-prover på:

  • alla självdöda och avlivade nötkreatur äldre än 48 månader (undantag delar av norra Sverige)
  • alla nödslaktade nötkreatur äldre än 48 månader.
  • alla nötkreatur med anmärkning vid besiktning före slakt som är äldre än 48 månader.
  • alla nötkreatur över 24 månader som uppvisar symtom som inte kan uteslutas vara BSE.

Övervakningen gör vi framför allt för att visa att Sverige har en försumbar risk att BSE ska finnas bland svenska nötkreatur.

Leukos

Enzootisk bovin leukos (EBL) orsakas av ett virus som kan infektera nötkreatur. Leukos smittar inte människor.

Leukos är en smittsam tumörsjukdom. Tumörerna är elakartade och symtomen kan variera beroende på var tumörerna sitter och hur de utvecklas.

Sjukdomen har tidigare funnits i Sverige. Eftersom den innebär stora problem med sjuka djur som i sin tur leder till ekonomiska förluster övervakar vi fortfarande sjukdomen för att den inte ska komma tillbaka. Leukos finns i många andra länder i stora delar av världen.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Om vi i samband med övervakningen av leukos misstänker att dina djur är smittade kommer du att bli kontaktad av Jordbruksverket för utredning.

Vi övervakar leukos

I Sverige behöver vi varje år visa att vi är fria från leukos. Därför övervakar vi leukos genom att undersöka tankmjölk och genom blodprov. Det är en förutsättning för att vi ska få behålla vår officiella status som leukosfria.

Handel med djur från andra länder

Om du köper djur från andra länder är det viktigt att djuren kommer från en leukosfri besättning.

Mjältbrand

Senaste utbrott av mjältbrand på djur i Sverige var i 2016. Sporerna som orsakar mjältbrand kan överleva i jorden i över 50 år. Misstanke om mjältbrandssmitta hanteras som en epizooti. Alla däggdjur inklusive människor är i princip mottagliga för infektionen. I Sverige är det dock sällsynt med fall där människor har smittats av mjältbrand. Mjältbrand heter också Antrax.

Nötkreatur och små idisslare kan plötsligt dö utan att du har sett några symtom på sjukdom. I de fall du hinner se några symtom kan det vara feber, nedsatt allmäntillstånd, ansträngd andning, svullna och blödande slemhinnor och i en del fall blodiga flytningar från kroppsöppningar samt blod i mjölken. Djuren dör vanligen inom 48 timmar.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Eftersom mjältbrand är mycket smittsamt är det viktigt att göra på rätt sätt om du misstänker mjältbrand.

  • Ring veterinären.
  • Isolera djuret om det fortfarande lever.
  • Täck över kroppen om djuret är dött och se till att inga andra djur kommer åt den.
  • Låt kroppen ligga kvar.
  • Öppna absolut inte kadavret eller orsaka blödningar.
  • Var försiktig vid all hantering av kroppen.
  • Använd handskar och skyddskläder.
Vaccination av betesdjur

Det är tillåtet att vaccinera mot mjältbrand i hela Sverige. Jordbruksverket kan också besluta om obligatorisk vaccination. Syftet med vaccinationerna är att skydda djuren från sjukdom och därigenom också minska risken för vidare smittspridning i ett drabbat område.

Mul- och klövsjuka

Mul-och klövsjuka är en virussjukdom som kan infektera klövbärande djur. Den är mycket smittsam.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att du snabbt upptäcker sjukdomen och hindrar smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomen och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av mul- och klövsjuka.

Vanliga symtom hos nötkreatur är feber och blåsor i mun, på klövar och på spenar.

Sjukdomen finns i dag inte inom EU, men det pågår hela tiden utbrott runtom i världen. Eftersom mul- och klövsjuka drabbar handel mellan länderna hårt, är det en av de viktigaste sjukdomarna att hantera sett ur ett internationellt perspektiv. Därför styrs bekämpning och handelsrestriktioner av gemensamma EU-regler.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är infekterade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Mul- och klövsjuka sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk. Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att mul- och klövsjuka kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du besöker ett land där det finns mul- och klövsjuka är det:

  • Förbjudet att ta med obehandlade kött- och mjölkprodukter, samt andra obehandlade produkter, från klövbärande djur.

När du kommer hem bör du:

  • undvika direktkontakt med klövbärande djur i minst 5 dygn
  • tvätta kläder och skor

Om du besöker ett land som inte har mul- och klövsjuka och du har varit i kontakt med klövbärande djur:

  • bör du undvika direktkontakt med djur under minst 2 dygn.

Paratuberkulos

Paratuberkulos är en kronisk tarmsjukdom som kan drabba olika idisslare, bland annat nötkreatur och får. Sjukdomen orsakas av en bakterie som är svår att bekämpa. Eftersom paratuberkulos både leder till sämre djurhälsa och är svår att bekämpa är det viktigt att hålla svenska besättningar fria från sjukdomen.

I Sverige har vi inte haft något konstaterat fall av paratuberkulos sedan ett fall 2005. Det var ett importerat djur som hade sjukdomen när det kom in i landet. I flera andra länder är paratuberkulos en vanlig smitta hos nötkreatur.

Typiska tecken på paratuberkulos är avmagring och diarré och en del smittade djur blir inte sjuka men sprider smittan vidare. Det finns inte någon behandling mot paratuberkulos. Eftersom det inte går att med säkerhet skilja på djur som är smittade från friska djur kan konsekvenserna bli stora om din besättning får paratuberkulos. Det kan exempelvis innebära att du måste avliva alla djur som varit i kontakt med de smittade djuren. Jordbruksverket kommer att utreda besättningar som har misstänkt eller konstaterad smitta, och besluta om åtgärder för att begränsa en eventuell smittspridning.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Nationella regler för att förhindra spridning av paratuberkulos

Reglerna gäller för dig som hanterar nötkreatur i Sverige oavsett om du är djurhållare, transportör eller driver slakteri.

Reglerna handlar om vad du som djurhållare behöver göra för att få ta in nötkreatur i din anläggning när det gäller sjukdomen paratuberkulos och gäller oavsett om djuren kommer från Sverige eller ett annat land.

Kraven som du ska uppfylla är olika beroende på om anläggningen som djuren kommer från har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos eller inte.

Djur från anläggningar med dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos

Om du tar in djur från anläggningar med dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos behöver du inte vidta några åtgärder med tanke på paratuberkulos. Svenska nötkreatursanläggningar bedöms generellt ha en dokumenterat god status avseende paratuberkulos. Detta gäller förutsatt att eventuella nötkreatur som kommer från andra länder har förts in till anläggningen på ett smittskyddssäkert sätt, vilket innebär att de har förts in enligt de nationella reglerna.

För att en anläggning ska anses ha en god dokumenterad status för paratuberkulos måste kraven i föreskriften (inklusive bilagan) vara uppfyllda. Här nedanför hittar du en sammanfattning av kraven i korthet, men du måste även läsa i föreskriften (SJVFS 2021:23).

  • Det ska finnas ett system för övervakning och kontroll. Detta innebär i korthet att anläggningen regelbundet är övervakad av en behörig myndighet eller fristående organisation som har veterinär kompetens, eller av en särskild veterinär som känner till anläggningen väl.
  • Alla misstänkta fall av paratuberkulos är utredda av en veterinär och det har inte varit några positiva fall av paratuberkulos under de senaste 5 åren.
  • Inga nötkreatur har vaccinerats mot paratuberkulos under det senaste året eller är avkommor till vaccinerade djur.
  • Nötkreatur som har tagits in i anläggningen kommer från anläggningar som också har dokumenterat god status avseende paratuberkulos
  • Vid en offentlig kontroll behöver du kunna visa upp dokumentation som styrker att djur som har tagits in i din anläggning kommer från anläggningar med dokumenterat god status. Systemet för övervakning och kontroll av paratuberkulos ska ha utformats enligt gällande regler på området av en behörig myndighet eller av en fristående organisation med veterinär kompetens. Om systemet omfattar en enskild anläggning kan det även ha utformats av en veterinär med särskild kunskap om anläggningen. Den dokumentation som du behöver visa upp vid en kontroll sammanställs lämpligast av de myndigheter eller den organisation i avsändarlandet som ansvarar för övervakningen.
Djur från anläggningar som inte har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos

Om du tar in djur till din anläggning från anläggningar som inte har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos ska djuren undersökas i flera steg:

  1. Du ska först isolera djuren i en isolering som är utformad i samråd med en veterinär.
  2. En veterinär ska provta djuren genom både ett blodprov och ett träckprov i isoleringen för att se om djuren bär på paratuberkulos.
  3. Djuren får tas ut ur isoleringen och sammanföras med övriga djur på anläggningen först när provresultaten är negativa avseende paratuberkulos, det vill säga att inga bakterier eller antikroppar har påvisats.
  4. Efter att djuren har fått lämna isoleringen och har sammanförts med övriga djur på anläggningen ska du se till så att de genomgår uppföljande årlig provtagning avseende paratuberkulos under den period som anges i föreskrifterna. Detta kan behöva göras under 1–4 år beroende på djurens ålder när de togs in. Under denna uppföljande provtagningsfas har inte anläggningen en dokumenterat god status. Därför måste du se till så att alla djur som flyttas från anläggningen testas enligt kraven i föreskriften. Du måste också informera om anläggningens och djurens provtagningsstatus till den som tar emot dina djur, och det fortsatta ansvaret för provtagning övergår då till den som tar emot djuren.
  5. Vid en offentlig kontroll behöver du visa upp en dokumentation på att isolering och provtagning är genomförd enligt föreskriften.
Reglerna är inte införselkrav från andra länder

Observera att införsel av nötkreatur från andra länder regleras av EU:s bestämmelser. EU ställer inga krav när det gäller paratuberkulos vid flytt av nötkreatur. De svenska paratuberkulosbestämmelserna är däremot inte införselbestämmelser och ställer inga ytterligare krav på anläggningen eller landet som djuren kommer ifrån. Det innebär att enligt EU:s bestämmelser får du ta in djur från anläggningar i andra länder som inte har en dokumenterat god status avseende paratuberkulos.

Nötkreatur för slakt

Nötkreatur från anläggningar som inte har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos och som är avsedda för slakt ska du transportera direkt och utan kontakt med andra djur till slakteriet för omedelbar slakt. Gödsel ska också hanteras på ett smittskyddssäkert sätt på slakteriet.

Du hittar mer detaljerad information om de nationella reglerna i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2021:23).

Frivilligt kontrollprogram och övervakning av smitta

Det finns sedan tidigare också ett frivilligt kontrollprogram för paratuberkulos. Programmet riktar sig främst till dig som har avelsbesättningar med köttdjur. Gård och Djurhälsan ansvarar för programmet. De ansvarar även för övervakning av paratuberkulos hos får och get och hos andra djur.

Söker efter 2021:23

Schmallenbergvirus

Schmallenbergvirus sprids av svidknott och orsakar missbildade foster hos idisslare. Det är troligt att sjukdomen finns i Sverige.

Om du ska sälja djur utanför Sverige

Det är vanligt att länder utanför EU kräver provtagning för Schmallenbergvirus.

Vi övervakar inte sjukdomen i Sverige längre

I Sverige övervakade vi sjukdomen under 2012-2013 och då fanns viruset i Sverige. Efter det har Sverige inte övervakat sjukdomen, men den kan finnas kvar i landet och i andra länder inom EU. Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Smittor som kan spridas mellan djur och människa - zoonoser

Zoonoser är smittor orsakade av till exempel bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan sprida denna vidare till andra djur och människor. Det är också vanligt att människor blir smittade av livsmedel. Även människor som bär på en zoonotisk smitta kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida smittan till djuren. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom. Exempel på zoonoser hos idisslare är ehec, salmonella, ringorm, cryptosporidier och vissa antibiotikaresistenta bakterier.

Du har ansvar för att förhindra smitta mellan djur och människor

Alla som har djur ska se till att minska risken för att sprida smitta mellan djur och människor. Det finns också speciella krav om du tar emot besökare i din anläggning, då det räknas som en besöksverksamhet. Du kan läsa mer om vad du är skyldig att göra under rubriken hygienregler.

När du är primärproducent och livsmedelsföretagare har du ett speciellt ansvar när det gäller livsmedelshygien. Tänk på att kött och mjölk som inte har värmebehandlats kan innehålla smittor.

Smittrisker och arbetsmiljö

Om du är arbetsgivare har du också ansvar för arbetsmiljön, bland annat när det gäller smittrisker från djur till människor. Det handlar dels om förebyggande arbete och dels om åtgärder vid konstaterad smitta. På Arbetsmiljöverkets webbplats kan du läsa mer om detta.

Sjukdomar och smittor som är viktiga att känna till

Här är några av de zoonoser hos nötkreatur du bör känna till.

Ehec

Ehec är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Barn, och framför allt yngre barn i förskoleåldern är känsligare för ehec än vuxna. Det är större risk att de blir allvarligt sjuka om de smittas. Det gäller även äldre personer och personer med sänkt immunförsvar. För att bli sjuk behövs bara ett fåtal bakterier och man smittas genom att få in bakterien i munnen.

De bakterier som orsakar ehec är en viss typ av E. coli (Escherichia coli). De finns i tarmen hos smittade idisslare som kor, får och getter och i gödsel från smittade djur. Djuren har inga symtom på sjukdom. Människor kan däremot bli sjuka av bakterien eftersom den bildar ett gift (toxin). 

Människor som blir smittade med bakterien kan få blodig diarré och i vissa fall andra allvarliga symtom bland annat allvarlig njurpåverkan (HUS, Hemo­lytiskt uremiskt syndrom). De flesta fall som upptäcks hos människor är sporadiska och det är inte alltid som det går att hitta smittkällan.

Bakterien som gör människor sjuka

Den variant av bakterien som kan ge ehec-infektion hos människa, och som vi har mest kunskap om i dagsläget är vtec O157. Den förekommer främst i områden i södra Sverige framförallt där det finns många djur och gårdarna ligger tätt. Även andra allvarliga typer av vtec har påvisats hos svenska nötkreatur som vtec O121 och vtec O26, men där är den geografiska utbredningen inte lika väl känd.

Vtec står för verotoxinbildande E. coli men benämns även stec (shigatoxinproducerade E. coli) och kallas ehec när den ger sjukdom hos människa.

Det finns inget kontrollprogram för ehec men det sker en regelbunden övervakning av de viktigaste varianterna som kan ge ehec - infektion hos människa. Förekomsten av dessa är till exempel. varianten (vtec O157) som vid övervakningen, hos nötkreatur vid slakt, legat på ungefär 3–4 procent av djuren. Lokalt kan förekomsten ligga på högre nivåer, speciellt i nötkreaturstäta områden.

Fler djur utsöndrar bakterien under slutet av sommaren och hösten. Man hittar även fler fall hos människa under sommar och tidig höst.

Djuren tål bakterien och visar inte några symtom på sjukdom. Bakterien är vanligast i södra Sverige där det finns många djur och gårdarna ligger tätt. Eftersom bakterien finns naturligt i miljön går den inte att utrota.

Den här filmen berättar om hur ehec sprids och vad du kan göra för att förhindra att smitta sprider sig. I filmen framgår det dock inte att bakterien ofta försvinner från djuren inom 6 månader och du kan, genom åtgärder, försöka förkorta den tiden.

Bakterien finns i gödsel

Eftersom bakterien finns i djurens gödsel sprids den från djur till människa via direkt eller indirekt kontakt med smittade djur eller djurens närmiljö. Det vanligast sättet som bakterien överförs till människa är via förorenade livsmedel, till exempel genom köttfärs som inte är genomstekt eller opastöriserad mjölk. Även grönsaker och bär som gödslats med infekterad gödsel kan sprida smitta till människor.

Alla primärproducenter som är livsmedelsföretagare har ett speciellt ansvar när det gäller livsmedelshygien. Det är därför mycket viktigt att djur som går till slakt är rena.

Hygienregler och gårdsbesök

Det är viktigt att förbereda och känna till de bestämmelser som finns kring att ta emot besökare till din anläggning. Det finns hygienregler som gäller alla djurhållare så kallade allmänna hygienregler. Det finns bland annat krav på att det ska finnas tillgång till handtvätt på gården samt att besökare och personal får information för att förhindra att smittor sprids mellan djur till människor. Det finns även särskilda regler om du har en anläggning med organiserad besöksverksamhet där man erbjuder allmänheten möjlighet till direkt kontakt med djuren, på anläggning eller annan plats.

Om vi misstänker smitta i din besättning

Vid misstanke om smitta från djur till människa görs en smittspårning enligt smittskyddslagen av smittskyddsläkaren. Det kan leda till vi behöver ta prover på dina djur. Du får först muntliga rekommendationer av länsveterinären om vad du kan göra för att förhindra att smittan sprids till andra människor.

Om du har en smitta i din besättning

Om vi gör en bedömning att din besättning utgör en större risk för att smitta fler människor, görs en obligatorisk provtagning på gården. Du kommer bli erbjuden statligt finansierad rådgivning. Du kan också få skriftliga rekom­men­dationer från Jordbruksverket om vad du kan göra för att:

  • förhindra att sprida smittan vidare till andra människor eller andra djurbesättningar
  • öka chanserna att lättare få bort smittan från dina djur.
Film om ehec för dig som djurägare

I filmen får du se vad som händer om du får ehec på din gård. Observera att rutinerna har ändrats sedan vi spelade in filmen. Det innebär att smittade gårdar inte längre provtas flera gånger under en längre tid. Dessutom är det bara obligatoriska provtagningar i de besättningar som bedöms ha större risk att smitta fler människor.

Ersättning för merkostnader

Djurhållaren kan få viss ersättning för merkostnader i samband med slakt, fördyrad eller utebliven försäljning av djur och förbrukningsmaterial i samband med bekämpning.

Gödsel kan sprida smitta

Om du har fått veta att du har smittan i din besättning, ska du vara extra försiktig när du hanterar gödsel ska du tänka på att:

  • Inte sprida stallgödsel från djuren på bärbuskar och grönsaker under odlingssäsong.
  • Kontrollera läckage av gödsel vid gödsellager, avrinning från gödslad mark eller betesmark och från strandbetande djur. Då minskar du risken för att förorena dricksvattentäkter till exempel egen brunn, badvatten och vattendrag.
  • Du bör lagra gödseln så länge som möjligt, utan att tillföra färsk gödsel. Med tiden sker en viss minskning av smittämnen och då minskar du mängden smittämnen som kommer ut i marken.
  • Det finns generella regler för spridning och lagring av gödsel.
  • Förutom de nationella reglerna kan det finnas lokala regler och särskilda regler för vissa typer av verksamhet. Dessa ytterligare regler hittar du hos din kommun eller hos länsstyrelsen.

Salmonella

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota. När det gäller salmonella bland livsmedelsproducerande djur har vi i Sverige ett mycket gott hälsoläge

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att dina djur är smittade ska du kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur och människor.

Det här händer om dina djur blir smittade

Om du får salmonella hos dina djur eller i deras närmiljö händer det här:

  • Du blir kontaktad av en utredande veterinär som vi har utsett.
  • Din gård får restriktioner - så kallad spärr. Spärren gäller för relevanta delar av besättningen. Det är inte säkert att hela din besättning spärras.
  • Du får anvisningar om vad du ska göra för att bekämpa smittan till exempel hygien- och skötselrutiner och sanering av stall.
  • Du ska följa de anvisningar du får, för att kunna få ersättning för ditt arbete.
  • Gödsel och andra produkter som kan innehålla smitta tas om hand på lämpligt sätt.
  • Så långt produktionsformen tillåter inväntar man en naturlig utläkning av infektionen.
  • Det kan hända att vi måste besluta om att avliva djur, till exempel om det blir för trångt innan vi kan häva spärren och djuren kan skickas till slakt.

För att vi ska kunna häva spärren krävs att

  • att ingen salmonella har påvisats från 2 omgångar prov som har tagits med cirka en månads intervall, samt att åtgärderna i saneringsplanen är genomförda.

I vissa fall kan det vara befogat att ta bort restriktionerna för en del av besättningen även om smittan inte är bekämpad i alla delar av den. Detta kallas delhävning av spärr.

Utmaning att bli av med smitta

Om dina djur har blivit smittade är utmaningen att bli av med smittan inte bara på individnivå utan även på grupp- och besättningsnivå. Det är många faktorer som kan påverka hur du kan utföra bekämpningen bland annat produktionsform, inhysningssystem, smittryck och smittans utbredning. Att få bort salmonellabakterier tar ofta lång tid, ibland flera år.

Ersättning

När en besättning blir spärrad kan djurägaren söka ersättning för delar av åtgärder som vi har beslutat om, till exempel sanering av byggnader utöver normal rengöring och eventuell avlivning av djur. Du får också ersättning för de produktionsförluster som våra beslut medför. Det är inte alla som har rätt att få ersättning. Det beror på vilken produktionsform och hur stor besättning du har.

Smittsäkrad besättning och försäkring

Om din besättning är ansluten till biosäkerhetsprogrammet smittsäkrad besättning (SSB) kan du få en högre ersättning om din besättning får restriktioner på grund av salmonella. Du kan också komplettera med en försäkring.

Om du inte är ansluten till programmet får du en lägre ersättning.

Övervakning av salmonella

I Sverige finns övervakningsprogram för salmonella.

Q-feber

Q-feber orsakas av en bakterie som är motståndskraftig och kan leva länge i naturen. Den är en zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Sjukdomen kan smitta nötkreatur, får och getter men även andra djurslag. Många infekterade djur visar inga symtom alls, men det förekommer att sjukdomen orsakar aborter och svaga eller dödfödda ungar.

Tidigare undersökningar av tankmjölk visade att Q-feber fanns eller hade funnits i ungefär åtta procent av svenska mjölkkobesättningar. Bakterien var då vanligast i södra Sverige.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Förebygg smitta för att minska risken att smitta människor

Det finns ingen kunskap om effektiva metoder för att utrota bakterien från en smittad besättning. Men för att minska risken för människor att bli smittade rekommenderar vi att du ska:

  • vara noggrann med hygien och rengöring i samband med kalvning och lamning.
  • Inte bjuda på eller själv dricka opastöriserad mjölk.

Övervakning av smittor hos djur

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att tidigt kunna upptäcka sjukdomar och smittor. Du som har djur har därför en viktig roll eftersom du ser dina djur varje dag och kan tidigt upptäcka om djuren har drabbats av någon allvarlig smitta. Det gäller redan om du ser att produktionen minskar eller att djur dör men det kan också vara andra tecken som att ett djur inte vill äta eller dricka.

Det finns ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till en distriktsveterinär eller till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Som regel är det inte du som har djuren som anmäler utan det gör den veterinär eller det laboratorium som konstaterar att det finns en anmälningspliktig smitta.

Övervakning och kontrollprogram

För några sjukdomar och smittor finns också övervakningsprogram där ett urval av djur blir provtagna, till exempel i samband med slakt.

En del sjukdomar övervakar vi för att få en bild av hur sjukdomsläget ser ut. Om läget ändras kan det innebära att Jordbruksverket, näringens organisationer eller du som djurägare kan behöva vidta åtgärder.

Kontrollprogram

För vissa smittor och sjukdomar finns också frivilliga eller obligatoriska kontrollprogram som bland annat är till för att bekämpa och förebygga smittor.

Arbeta förebyggande

Det finns mycket du själv kan göra för att förhindra att dina djur, andras djur, du själv eller andra människor blir smittade.

Allt som du gör som djurägare för att minska risken för att smittor kommer in i och utvecklas i din besättning eller sprids till andra besättningar kallas för biosäkerhet. Det kan vara allt från var och hur stallarna är byggda till dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, skadedjursbekämpning och hantering av gödsel.

Du ska alltid vara uppmärksam på hur dina djur mår och du ska kontakta veterinär om du ser en ökad dödlighet, andra tecken på någon allvarlig sjukdom eller om produktionen går ned utan att du känner till orsaken till det.

Anpassa det du gör efter dina förutsättningar

Du ska anpassa det du gör till din djurhållning och när det är lämpligt i tid. Du ska utgå från

  • vilken typ av produktion du har
  • de risker som finns kopplade till var du har din anläggning
  • klimat
  • lokala förhållanden
  • om det finns vilda djur som kan sprida smitta.

Exempel på förebyggande arbete

Det här kan du göra för att minska risken för att dina djur blir smittade. Det kan finnas fler tips under respektive sjukdom.

  • Se till att ha bra rutiner när det kommer djur, djurprodukter, fordon eller människor eller transporter till eller från din anläggning.
  • Begränsa antalet kontakter mellan olika besättningar
  • Se över vilka risker som finns när du ska flytta djur och utifrån riskerna sätta upp regler.
  • Isolera sjuka djur för att minska risken för smitta till övriga djur.
  • Vara uppmärksam på hur dina djur mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
  • Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
  • Inköp av djur innebär alltid en smittrisk. Köp helst in djur från besättningar med känd smittstatus och från så få besättningar som möjligt.
  • Ha en plan när du transporterar djur för att undvika smittor.
  • Hålla inköpta djur åtskilda från övriga djur när du tar in dem till din besättning. Du minskar då risken att de för med sig smitta till dina befintliga djur.
  • Vänta i minst 48 timmar innan du har kontakt med dina eller andras djur om du har varit utomlands. Det gäller också andra som kommer i kontakt med dina djur.
  • Hålla en god handhygien genom att tvätta händerna ofta med tvål och vatten. Se även till att andra som vistas i din anläggning har möjlighet att hålla en god handhygien.
  • Se till att andra som vistas i din besättning har rena kläder och skor.
  • Var noga med foderhygienen! Tänk på att smutsiga skor och fordon med gödsel på däcken kan förorena foderbordet
  • Skydda foder från fåglar och gnagare, det gäller både vid lagring och utfodring.
  • Var noga med vattenhygienen! Håll rent i vattenkoppar och tråg. Om djuren får dricka direkt i sjöar och vattendrag när de är ute på bete kan det utgöra en risk, särskilt om djuren kan gå ut i vattnet. Det beror på att smitta som eventuellt finns i djurens avföring kan sprida sig i vatten.
  • Vara noga med hygienen i djurens närmiljö.
  • Se till att djuren är rena. Det ska vara rent i boxar och stallar och det ska finnas tillräckligt med rent strö. Djur som går till slakt ska vara rena.
  • Se till att redskap, utrustning och transporter som används till djuren är rena.
  • Rengör stallar regelbundet. Tvätta stallet när det är tomt, eller skärma av så att tvättdimman inte sprider sig. Tvättdimma (aerosol) från till exempel högtryckstvätten kan föra med sig smittämnen som eventuellt finns till andra djur i stallet.
  • Ta väl hand om nyfödda och unga djur så att de så att de blir starka och håller sig friska.
  • Vara extra noga med hygienen i samband med födslar, ett exempel är att förlossningsboxar ska vara rena.
  • Följa reglerna för lagring och spridning av gödsel för att minska risken för att sprida smittor som kan finnas i gödsel.
  • Ta hand om döda djur och animaliska biprodukter på ett smittsäkert sätt.

Hygienregler

För att minska spridningen av smittor mellan djur och mellan djur och människor finns så kallade hygienregler. Hygienreglerna gäller oavsett om du har en anläggning med livsmedelsproducerande djur, hästar eller någon annan typ av djurhållning. Det finns dock ett undantag och det är om du endast har djuren i din privata bostad.

I miljöer där det finns djur kan det finnas bakterier och andra smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att du informerar besökare om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Kunskap minskar risken för smitta

Det är viktigt att du känner till hur smitta kan spridas mellan djur och mellan djur och människor. Kunskapen gör att du kan arbeta förebyggande och då minska risken för att utsätta både djur och människor för smitta. Det handlar om att förhindra att eventuell smitta som finns hos dina djur sprids vidare till andra djur och människor och att eventuell smitta som finns hos andra inte sprids till dina djur.

Genom att minska risken för smittspridning bidrar du till både friska djur och friska människor. Det innebär i sin tur att behovet av antibiotika minskar, vilket minskar risken för spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Så här sprids smitta

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
  • efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Hygienregler för alla som har djur

Det finns hygienregler som gäller för alla som har djur. Om du har besöksverksamhet det vill säga när du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur finns det fler regler som du ska följa.

Hygienregler som gäller för alla – allmänna hygienregler

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper som veterinärer, klövvårdare, seminörer, rådgivare, transportörer med flera är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Skyddskläder och skoskydd

Om du håller djur för att producera livsmedel och omfattas av livsmedelslagarna är du skyldig att se till att de som kommer till din besättning och går in där djuren finns använder skyddskläder och har rena skor eller skoskydd för att minska risken att smitta sprids.

För att minska risken att smitta sprids mellan olika besättningar vid besök av yrkesgrupper som besöker andra djurbesättningar är det bäst om du har skyddskläder och exempelvis stövlar att låna ut. Dessa måste dock vara rena både in- och utvändigt. Alternativt kan du erbjuda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Annars ska dessa personer ha egna rena skyddskläder och väl rengjorda skor. När det gäller övriga besökare är det viktigt att informera om att de ska ha rena kläder och skor vid besöket.

Om du enbart har livsmedelsproducerande djur som hobby gäller inte reglerna för skyddskläder och skoskydd.

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

Hygienregler för dig som har besöksverksamhet

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök på din gård och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

  • vänner och grannar
  • personal
  • köpare och säljare av djur eller varor
  • personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.
Du ska ta fram besöksregler och informera dina besökare

När du har besöksverksamhet gäller de allmänna hygienreglerna men du ska också ta fram särskilda besöksregler som är anpassade både till din verksamhet och till vilka besökare du har. I miljöer där det finns djur kan det finnas smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att besökare får information om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor.

Många besökare är ovana vid djur och har liten kunskap om smittrisker. De kanske inte känner till att också kläder och skor kan föra med sig smittor. Ett annat exempel är att små barn inte förstår att de kan bli sjuka och att det är viktigt att tvätta händerna. Då kan det vara bra att en vuxen har extra tillsyn över mindre barn så att de inte utsätter sig mer än nödvändigt för eventuella smittor och också tvättar sina händer.

Du kan gärna ta fram reglerna i samråd med din veterinär.

Genom reglerna får besökarna veta vad de kan göra för att minska risken för att få någon smitta från djuren.

Det ska finnas handtvätt nära djuren

När du har besöksverksamhet ska en besökare kunna tvätta händerna med minst kallt vatten, i närheten av djuren de besöker. Det ska finnas flytande tvål och möjlighet till att torka av händerna. Du får inte ha handdukar som flera personer använder men du kan ha engångshanddukar som bara används en gång till exempel pappershanddukar eller handtorkar som torkar händerna med luft. Det ska också finnas handsprit.

Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på grund av att besöket sker på en plats där det inte finns tillgång till rinnande vatten kan du istället erbjuda våtservetter för att besökarna ska kunna rengöra händerna. Det ska också finnas handsprit.

Du bör uppmana samtliga besökare som vistas i anläggningen att tvätta och desinficera händerna både före och efter kontakt med djuren. Detta gäller även om de bara har varit på anläggningen utan att ha varit i kontakt med några djur.

Det är särskilt viktigt med rena händer om besökarna har möjlighet att fika eller äta under besöket.

Informera alla besökare och personal

Det är du som är ansvarig för besöksverksamheten som är skyldig att se till att besökarna känner till vilka regler som finns. På vilket sätt du informerar dina besökare väljer du själv. Du kan informera varje grupp eller person muntligt vid besöket, skicka ut skriftligt informationsmaterial innan besök eller ha skyltar uppsatta vid de djur som besökaren får träffa.

Du ska också informera all personal om vilka besöks- och hygienregler som gäller.

Anmäl besöksverksamhet

När du har fler än tre besökstillfällen per år måste du anmäla din besöksverksamhet till länsstyrelsen i det län där du har din verksamhet. Det gäller även om du sedan tidigare har ett tillstånd för djurhållning enligt djurskyddslagen. Du anmäler din besöks­verk­samhet genom att använda e-tjänsten eller blanketten.

Om du ändrar verksamhet eller slutar ska du också anmäla detta.

Om du inte följer hygienreglerna

Det är länsstyrelsen som kontrollerar att du följer både de allmänna hygienreglerna och reglerna för besöksverksamhet. Om du inte gör det kan du beläggas med vite.
Vid en kontroll av en besöksverksamhet ska du kunna redogöra muntligt för vilka besöksregler som finns och hur du informerar besökarna. Du är dock inte skyldig att kontrollera att besökarna följer reglerna. Men de ska ha fått information om vad de själva kan göra för att minska riskerna av att bli smittade av djuren.

Infektioner orsakade av resistenta bakterier

Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Men bakterier kan bli resistenta det vill säga utveckla motståndskraft mot ett eller flera sorters antibiotika. De bakterier som är resistenta mot flera typer av antibiotika kallas för multiresistenta bakterier.

Problem med antibiotikaresistenta bakterier

Utveckling och spridning av antibiotikaresistenta bakterier är ett snabbt växande problem i hela världen. I Sverige har vi ännu ett ganska gynnsamt läge jämfört med hur det är i många andra länder. Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter arbetet för att bevara möjligheten till effektiv behandling av bakteriella infektioner hos människa och djur! Du som har djur har en mycket viktig roll i det arbetet.

Antibiotika räddar liv

Antibiotika är till för att rädda liv och är en nödvändighet i vår moderna sjukvård, både för djur och människor. Vid akut- och intensivvård, vård av förtidigt födda, cancerbehandlingar, organtransplantationer och byten av exempelvis en höftled är det nödvändigt att kunna använda antibiotika.

Ett ansvar att använda antibiotika

Tillgång till verksamma antibiotika och en ansvarsfull användning är också en förutsättning för att trygga en framtida livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet.

Antibiotika slår inte bara ut de bakterier som är skadliga för den som blir behandlad utan de kan också slå ut och skada de så kallade goda bakterierna, som är till för att skydda oss. Det kan ta lång tid innan bakteriefloran återhämtar sig efter en antibiotikabehandling. Detta är ytterligare ett skäl till att du bara ska använda antibiotika när det verkligen behövs.

Svårt att behandla, viktigt att förebygga

Infektioner som är orsakade av resistenta bakterier kan vara mycket svåra eller omöjliga att behandla. Därför är det viktigt att du som har djur

  • i första hand försöker se till att dina djur håller sig friska, eftersom det är mindre risk att friska djur får infektioner som behöver behandlas med antibiotika. Det gör du bland annat genom god skötsel och djurmiljö, bra foder och vatten och bra rutiner för att minska risken för att sprida smitta.
  • skaffar dig kunskap om hur smitta, inklusive resistenta bakterier sprids
  • vet att alla infektioner som är orsakade av bakterier inte alltid behöver behandlas med antibiotika
  • känner till att antibiotika helt saknar effekt på virusinfektioner
  • bara använder antibiotika när det ordineras av en veterinär och alltid följer veterinärens anvisningar.

Spridning av resistenta bakterier

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det här är några exempel på vad som ökar risken för att resistenta bakterier kan sprida sig:

  • bristande biosäkerhet och hygienrutiner
  • antibiotikabehandling
  • handel med och förflyttningar av djur, djurprodukter samt livsmedel, både inom Sverige och mellan länder
  • djurs och människors resande mellan olika länder.

Det är viktigt att tvätta händerna

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

Exempel på resistenta bakterier

Vissa typer av resistenta bakterier hos djur är anmälningspliktiga. Det betyder att när en veterinär eller laboratorium påvisar bakterien ska de anmäla det till oss. Vilka dessa är står under respektive bakterie.

Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP)

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion.

Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

ESBL-bildande bakterier

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

ESBL-CARBA

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Villkorad läkemedelsanvändning – ViLA

Villkorad läkemedelsanvändning, ViLA, innebär att du som djurhållare under vissa förutsättningar kan tillåtas att behandla djur med läkemedel utan att du först kontaktar en veterinär. Det är din veterinär som avgör om din djurhållning har förutsättningar för att du ska få ha läkemedel hemma och vid vissa symtom själv få sätta in behandling.

Genom ViLA har du och veterinären ett tätt samarbete för att långsiktigt arbeta sjukdomsförebyggande för att få en bättre djurhälsa i besättningen.

Vad som krävs för att få ha villkorad läkemedelsanvändning

För att få ha villkorad läkemedelsanvändning krävs det här:

  • godkänd utbildning i läkemedelshantering för den som ska behandla djuren i besättningen
  • skriftlig överenskommelse med ansvarig veterinär som bedömt att det är lämpligt med hänsyn till djurhälsan och djurskyddet i besättningen

För mjölkproducerande besättningar gäller särskilda gränsvärden för självdöda och avlivade kor, kalvdödlighet och antal behandlade juverinflammationer. Veterinären ska även skriva en djurskyddsdeklaration.

Efter att ha godkänts på den avslutande examinationen får du ett kursintyg som visar att du har klarat utbildningen. Spara kursintyget för att kunna visa upp vid en kontroll.

Du behöver vidareutbilda dig vartannat år.

Kursarrangörer

Kursarrangörer

Namn

Kan hålla kurser i

Kontaktuppgifter

Falkenbergs Veterinärservice, Eleonor Hovelius

Halland med omnejd

0346‑751 880

fbg.vets@live.se

Oskarshamns veterinärstation, Helen Hult


0491‑170 80

070‑398 49 93

Stordjursveterinärerna i Varberg

Varbergs kommun med omnejd, Hallands län med omnejd

0340‑410 15

Henrik Hansson


070‑243 36 43 veterinarhenrik@telia.com www.veterinarhenrik.com

Tvååkers veterinärservice

Halland

0340‑414 83 tvaakersveterinarservice@telia.com

Distriktsveterinärerna

Hela Sverige

Distriktsveterinärerna.se

Jesper Ordell

Uppland, Dalarna

0760‑240 200

jesper.ordell@vetfoder.se

Majken Möller

Skåne, Halland, Blekinge, Småland

0761‑630 321

info@vetcare.se

Växa Sverige

Lantbrukare: hela Sverige Veterinärer: Stockholm

asa.lundberg@vxa.se

010‑471 06 47

ingeborg.tormalm@vxa.se
010‑471 05 04www.vxa.se

 

Tibro Nya Veterinärstation, Åsa Bergström


tibrovet@gmail.com

070‑220 37 31

Ylva Righard


ylva.righard.yr@gmail.com

070‑574 20 20

Veterinären bedömer om det är lämpligt med villkorad läkemedelsanvändning i besättningen

Veterinären bedömer om det är lämpligt med villkorad läkemedelsanvändning i besättningen. Veterinären ska känna till din djurhållning väl och utreda förekomsten av sjukdomar och djurvälfärden, det vill säga båda djurhälsa och djurskydd. 

För mjölkproducerande nötbesättningar gäller att veterinären ska ha särskild utbildning. Besättningen ska också ligga under de särskilda gränsvärden som tagits fram som ett mått på djurhälsan. För att inleda villkorad läkemedelsanvändning ska gränsvärdena ligga under de här gränsvärdena:

  • självdöda/avlivade kor: 10,4 procent
  • dödlighet för kalv: 6,3 procent
  • antalet behandlade juverinflammationer: 20,2 procent

Djurskyddsdeklaration i mjölkbesättningar

I mjölkbesättningar ska veterinären göra en djurskyddsdeklaration. Det blir ett kvitto för dig som djurägare på att du uppfyller djurskyddsnivån. I deklarationen ska det finnas uppgifter om att det till exempel finns tillräckligt med strö i boxarna och hur du som djurägare hanterar sjuka eller skadade djur.

Veterinären skriver en instruktion

Om veterinären bedömer att det är lämpligt med villkorad läkemedelsanvändning i din djurhållning ska du och veterinären göra en skriftlig överenskommelse. I överenskommelsen ska det stå under vilken tidsperiod som du ska ha villkorad läkemedelsanvändning och vilka villkor som ska uppfyllas.

Du ska också få noggranna skriftliga instruktioner från veterinären om vid vilka symtombilder du ska behandla djur och med vilket läkemedel. Instruktionerna ska innehålla utförliga anvisningar för behandling av varje symtom och hur du ska använda och hantera läkemedlen.

Läkemedelsjournal för VILA

Alla behandlingar av livsmedelsproducerande djur ska dokumenteras av dig som djurhållare. Många gånger kan du använda veterinärens besöksjournal som dokumentation. Med villkorad läkemedelsanvändning behandlar du själv dina djur och du ska därför själv dokumentera behandlingen.

Du kan läsa mer om vad som ska finnas i journalen på vår sida om journalföring.

Kontrollbesök

ViLA-veterinären ska besöka din besättning för rådgivning och kontroll med viss regelbundenhet. I köttdjursproducerande besättningar ska det ske med ett intervall av 5 veckor. För mjölkproducerande besättningar bestäms besöksintervallet utifrån besättningens storlek. För en mycket stor besättning ska veterinären komma varje vecka, och för en liten besättning var 3:e vecka. I vissa fall kan du få glesare mellan besöken.

Så här ofta ska veterinären besöka en mjölkproducerande besättning
BesättningsstorlekNormalt intervallUtökat intervall
Medelkoantal är färre än 100Var 3:e veckaVar 6:e vecka
Medelkoantal 100‑250Varannan veckaVar 4:e vecka
Medelkoantal är fler än 250Varje veckaVarannan vecka

Författningar

Söker efter 2021:23

Söker efter 2013:14

Söker efter 2004:2

Söker efter 2015:17

Söker efter 2021:10

Söker efter 2019:25

Söker efter 2019:32

Söker efter 2010:9

Söker efter 2021:48

Söker efter 2023:15

Senast granskad: 2021-12-13

Till toppen