Egenkontroll på jordbruk – när är den tillräckligt bra?

På den här sidan får du som miljöinspektör vägledning när det gäller egenkontroll inom växtnäring- och växtskyddsområdet. Vägledningen är tänkt att vara en hjälp för dig när du ska bedöma verksamheters egenkontroll vid tillsynsbesök.

Verksamheter som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön ska ha egenkontroll enligt miljöbalken. Kraven på egenkontrollens omfattning och detaljeringsgrad ska anpassas till verksamhetens typ, storlek och påverkan på miljön. Men hur ska tillsynsmyndigheten bedöma nivån på egenkontrollen och när är den tillräckligt bra?

Tillsynsvägledande myndighet för egenkontrollen är Naturvårdsverket och vår bedömning bygger på det generella vägledningsmaterialet som Naturvårdsverket har tagit fram.  

Tillsyn över jordbrukens egenkontroll

Verksamheternas egenkontrollarbete bör följas upp vid varje tillsynsbesök. Ibland räcker det med ett stickprov i verksamheten för att ta reda på hur egenkontrollen fungerar i vardagen, till exempel att tillsynen fokuserar på gödsellagring, avfallshantering eller förvaring av växtskyddsmedel. Ibland kan det vara motiverat med en systemtillsyn, där tillsynsmyndigheten följer upp hela verksamhetens egenkontrollarbete för att kontrollera att inga risker har förbisetts eller att viktiga rutiner saknas. Tillsynen bör främst inriktas på de stora riskerna.

Egenkontrollarbete ska vara en ständigt pågående process ute i verksamheten. Det innebär att tillsynsmyndigheten inte ska godkänna eller fastställa verksamheternas egenkontroll. Tillsynsmyndighetens uppgift är snarare att bedöma om omfattningen är tillräcklig och se till att arbetet med egenkontrollen inte stannar upp.

Många jordbruksverksamheter behöver hjälp och stöttning från tillsynsmyndigheten för att komma igång med sitt egenkontrollarbete. Det innebär dock inte att tillsynsmyndigheten ska hjälpa till att göra riskanalysen eller ta fram fungerande rutiner. Däremot bör tillsynsmyndigheten kunna ge verksamheten råd om hur omfattande riskanalys de behöver utföra samt ge viss vägledning om vilka rutiner som bör prioriteras i första hand. Vi har tagit fram ett förslag till hur en riskvärdering kan utföras och dokumenteras. Du hittar förslaget för riskvärdering till höger.

Ska egenkontrollen dokumenteras?

I speciallagstiftningen som rör jordbruksverksamheterna finns det flera dokumentationskrav. Den dokumentation som jordbrukaren är skyldig att utföra utgör även en del av deras egenkontroll. Exempelvis kan sprutjournalen ses som en journal över utförd bekämpning och markkarteringen och växtodlingsplanen som ett underlag för planering.

För att inte öka den administrativa bördan för jordbruksföretagen är det viktigt att tillsynsmyndigheten inte ställer generella krav på dokumentation av egenkontrollen på de företag som inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga. Däremot kan det i det enskilda fallet vara motiverat att ställa krav på skriftliga rutiner om det behövs ur säkerhetssynpunkt.

Miljöhusesynen kan vara en del av egenkontrollen

Egenkontroll hänger ihop med att man följer lagar och förordningar, men det är inte allt. Egenkontroll handlar om att verksamheterna ska arbeta förebyggande så att det inte uppstår några olägenheter för människors hälsa eller miljö. Det handlar om att verksamheterna i sin planering ska ta hänsyn till möjliga risker och problem och motverka dem.

Miljöhusesynen är en bra checklista för jordbrukaren att gå igenom varje år för att hålla sig uppdaterad på olika regler och råd som gäller för jordbruksföretag. Men  miljöhusesynen uppfyller inte alla kraven på en egenkontroll. Utöver miljöhusesynen krävs en riskbedömning på det enskilda företaget. Där bör verksamheten bland annat ta hänsyn till markförhållanden, vattendrag, känsliga recipenter och närliggande grannar. Egenkontrollen kan inte tas fram centralt utan ska utvecklas av de som kan verksamheten bäst.

1-2 djurenheter medför inga generella krav

De djurägare som har 1 till 2 djurenheter bedriver vanligtvis ingen verksamhet och deras påverkan på miljön är marginell. Det innebär att det inte finns något generellt krav på att dessa djurhållare ska ha egenkontroll.

I enskilda fall kan det dock vara motiverat att ställa krav på genomtänkta rutiner för gödsellagringen om djurhållningen riskerar att påverka känsliga vattendrag eller dricksvattentäkter.

>2-10 djurenheter medför enklare krav

De djurägare som har mer än 2 men mindre än 10 djurenheter påverkar miljön i mindre omfattning. Riskerna med djurhållningen består främst av lagringen av gödsel och risk för att störa närliggande grannar genom lukt, buller och flugor. Generellt bör krav på en enklare riskanalys ställas. Djurägaren ska kunna redogöra muntligt för vilka moment i verksamheten som utgör de största riskerna för människors hälsa eller miljön. I vissa fall kan det vara enklast för jordbrukaren att visa dessa platser för miljöinspektören.

>10-99 djurenheter innebär krav på egenkontroll

De djurägare som har mer än 10 men mindre än 100 djurenheter har vanligtvis en verksamhet som påverkar miljön, oavsett om verksamheten bedrivs konventionellt eller ekologiskt. Djurhållaren behöver fortlöpande planera, genomföra, följa upp och förbättra sitt egenkontrollarbete. I planeringen ingår att göra en riskanalys över verksamheten. För att få hjälp med vilka lagkrav som ställs på jordbruksföretaget är det en fördel om djurhållaren fyller i LRF:s miljöhusesyn varje år.

I de flesta fall räcker det att djurhållaren kan redogöra muntligt för sitt egenkontrollarbete. Finns det moment som utförs, där det finns en uppenbar risk för människors hälsa eller miljön, kan det i enskilda fall vara befogat att ställa krav på dokumenterade rutiner och att journal förs. Dokumentationen kan ses som ett stöd för minnet, vilket gör att enkla noteringar i almanackan kan vara tillräckligt.

Stora växtodlingsgårdar har krav på egenkontroll

Med växtodlingsgårdar menar vi i detta sammanhang spannmålsgårdar med mer än 100 ha, kommersiella frukt- och grönsaksodlingar, specialodlingar och växthus.

Dessa växtodlingsgårdar påverkar miljön oavsett om de bedrivs ekologiskt eller konventionellt. Växtodlaren behöver fortlöpande planera, genomföra, följa upp och förbättra sitt egenkontrollarbete. I planeringen ingår att göra en riskanalys över verksamheten. För att få hjälp med vilka lagkrav som ställs på jordbruksföretaget är det en fördel om växtodlaren fyller i LRF:s miljöhusesyn varje år.

I de flesta fall räcker det att växtodlaren kan redogöra muntligt för sitt egenkontrollarbete. Finns det moment som utförs, där det finns en uppenbar risk för människors hälsa eller miljön, kan det i enskilda fall vara befogat att ställa krav på dokumenterade rutiner och att journal förs. Dokumentationen kan ses som ett stöd för minnet, vilket gör att enkla noteringar i almanackan kan vara tillräckligt.

Anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter

I förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll finns krav på vad egenkontrollen ska innehålla samt krav på dokumentation. Förordningen gäller alla anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter oavsett om det är enmans- eller flermansföretag. Hur omfattade dokumentationen ska vara kan dock anpassas till verksamhetens storlek. Tänk på att skriftliga rutiner kan vara nödvändigt även på enmansföretag, då djurhållande verksamheter måste skötas av andra om ägaren är frånvarande eller svårt sjuk.

Det är viktigt att verksamhetens riskvärdering hålls uppdaterad och att den regelbundet ses över när verksamheten utvecklas.

LRF har tagit fram Egenkontrollpaketet med förslag på hur rutiner, kemikalieförteckningar, ansvarsfördelning och journaler kan se ut. För att få hjälp med vilka lagkrav som ställs på jordbruksföretaget är det en fördel om lantbrukaren fyller i LRF:s miljöhusesyn varje år.

Låt arbetet med att ta fram egenkontrollen ske stegvis. Tillsynsmyndighetens viktigaste roll är att vara pådrivande och se till att arbetet inte stannar av. I vissa fall kan det vara motiverat att be företaget ta fram en tidsplan för hur de ska ta fram sin egenkontroll.

För tillståndspliktiga verksamheter ska en miljösanktionsavgift tas ut om det saknas dokumentation av det organisatoriska ansvaret, rutiner för fortlöpande kontroll och en kemikalieförteckning. Inför ett besök på en tillståndspliktig verksamhet kan det vara en fördel att påminna verksamhetsutövaren vid bokningen om vilka handlingar som ska finnas dokumenterade.