Sammanfattning

Användningen av bränsle från jordbruket i svensk energiproduktion är förhållandevis blygsam, trots att åkerbränslen sedan länge har betraktats som en potentiellt viktig källa till bioenergi. Förverkligandet av potentialen är avhängigt ekonomiska och tekniska faktorer, men beror också i stor mån på olika aktörers uppfattning och kunskap om åkerbränslets möjligheter och roll i energisystemet. Här presenterar vi resultat från en studie över arbetet med, inställningen till och kunskapen om åkerbränsle hos kommuner, värmeverk och lantbrukare – tre avgörande aktörer i förverkligandet av åkerbränslets potential.

Resultaten bekräftar åkerbränslets begränsade roll i energiförsörjningen. Knappt 11 % av lantbrukarna producerade åkerbränsle, samtidigt som endast 12 respektive 38 % av värmeverken och kommunerna uppgav att åkerbränsle hade använts för energiproduktion i någon form. Åkerbränslets ställning tycktes kopplad till tillgång i den mån att det i högre grad användes och betraktades som viktigt i kommuner med stor åkerareal. Likaså var de värmeverk som använde åkerbränsle i sin energiproduktion placerade i kommuner med relativt stor åkerareal. Tillgången – i form av en fungerande marknad – uppfattades av alla aktörer som en avgörande faktor i åkerbränslets användning.

De tekniska hindren för omställningar upplevdes som stora. Medan 41 % av värmeverken uppgav att anläggningen behövde byggas om för att kunna använda åkerbränsle, angav 42 % av de lantbrukare som inte producerade åkerbränsle att deras maskinpark inte var anpassad för ändamålet. Även prisaspekten framstod som viktig för såväl lantbrukare som värmeverk. Bland värmeverken angav 24 % högt pris som ett hinder för att använda åkerbränsle, medan stora andelar lantbrukare som inte producerade åkerbränsle uppgav bristande lönsamhet eller låga priser som orsak, samtidigt som 39 % av lantbrukarna ansåg att prisgarantier var nödvändiga för att öka sin produktion av åkerbränsle.

Överlag angav alla aktörer ökad kunskap och information som viktiga faktorer för att öka produktionen och användningen av åkerbränsle, även om behovet framstod som störst hos kommunerna, av vilka nästan 80 procent ansåg sig behöva mer information.