Statistiken med kommentarer

Översikt
Utgångspunkt och intresse
Anpassningar
Kunskapsbehov
Generella lärdomar

Översikt

Alla påverkas vi i någon mån av de klimatförändringar som nu sker till följd av den globala uppvärmningen, men vissa områden och sektorer påverkas mer än andra. Lantbruket är just en sådan sektor. Förändringar i temperatur och nederbördsmönster leder till konsekvenser för såväl växtodling som djurhållning, men dessa verksamheter är i sig själva också nettokällor till växthusgaser. Lantbruket måste därför anpassas både för att minska sitt avtryck på klimatet, men också för att hantera de förändrade förhållanden som det står inför. Anpassningarna är beroende av åtgärder från flera aktörer, inklusive stat, lantbrukare och konsumenter, och resultaten är avhängiga åtgärdernas inriktning, komplexitet och upplevda legitimitet. Här spelar lantbrukarnas inställning till klimatförändringar, men också deras vilja och upplevda möjlighet att anpassa sin verksamhet, en stor roll.

I syfte att ge en översiktlig bild av just dessa faktorer, frågade vi ett urval svenska lantbrukare om deras inställning till klimatförändringar och hur de såg sina företag i förhållande till dessa förändringar, men också vilka åtgärder de vidtagit och såg sig kapabla till att vidta för att anpassa sin verksamhet. En enkät skickades ut till 7 500 lantbrukare under 2011, med frågor gällande år 2010. Insamlade data har analyserats delvis utifrån brukarnas ålder, lantbrukets geografiska placering och dess tillgängliga areal. Svarsfrekvensen på enkäten var relativt låg (56 %), vilket i viss mån begränsat vilka analyser som kunnat utföras. Vissa frågor var också komplexa och svåra att tolka, vilket resulterat i ett bitvis högt partiellt svarsbortfall och förhållandevis många felaktigt ifyllda svar. Resultaten ska därför tolkas med försiktighet och i huvudsak ses som orienterande.

Utgångspunkt och intresse

Mer än sex av tio svenska lantbrukare ansåg sig – oberoende av ålder och hemvist – vara klimatmedvetna, medan bara fem procent inte gjorde det (tabell 1, fråga 22:1). En motsvarande andel av lantbrukarna (63 %)  ansåg sig också ha ett personligt ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser (tabell 1, fråga 22:9), även om inställningen till det egna ansvaret var tydligt beroende av om man ansåg sig vara klimatmedveten, där brukare som utgett sig för att vara klimatmedvetna också i högre grad såg ett personligt ansvar (figur A).

 

Figur A. Generell inställning till olika faktorer, avhängigt egen klimatmedvetenhet (som angiven i fråga 22:1). Figuren visar medelvärde och standardavvikelse (SD) för bedömning av olika påståenden, beräknat utifrån skalan 1–5, där 1 motsvarar ”stämmer mycket bra” och 5 motsvarar ”stämmer inte alls”. Gröna prickar representerar svar från lantbrukare som uppgett sig själva vara klimatmedvetna (n=2158–2327), röda prickar svar från brukare som angett att de inte ser sig själva som klimatmedvetna (n=145–173). Påståenden som bedömts var enkätfrågorna 22:9, 13, 22:4, 22:3 och 22:5.

 

Klimatmedvetenheten var inte kopplad till en tro på att klimatförändringar kommer att påverka den egna verksamheten. Medan 26 % av alla lantbrukare trodde att den egna verksamheten kommer att drabbas, ansåg 30 % motsatsen (tabell 1, fråga 22:7). Brukare under 40 års ålder trodde i nästan dubbelt så hög utsträckning att verksamheten skulle drabbas under deras tid som företagare, än brukare över 60 år (37 % kontra 20 %). Brukare som trodde att ett förändrat klimat skulle påverka deras verksamhet hade i genomsnitt tillgång till 37 % större markareal än de som inte trodde detsamma. Uppfattningen att den egna verksamheten skulle drabbas var mest framträdande i Västra Götalands- och Gotlands län, med 32 respektive 35 %, och minst påtaglig i Västernorrlands- och Västmanlands län, där 41 % i vardera län inte trodde att den egna verksamheten skulle påverkas (tabell 2).

Intresset för att aktivt anpassa den egna verksamheten till ett förändrat klimat var högt. Medan 58 % av lantbrukarna angav ett intresse, uppgav 12 % att de inte var intresserade av att anpassa verksamheten (tabell 3, fråga 13). Kopplingen mellan förändringsintresse och klimatmedvetenhet var relativt stark, där brukarna som ansåg sig själva som klimatmedvetna i betydligt högre grad var intresserade av att anpassa sin verksamhet till klimatförändringar (figur A).

På frågan om vad som skulle öka de enskilda lantbrukarnas intresse för att anpassa sin verksamhet uppfattades flera områden som viktiga. Marknadsfaktorer som högre betalningsvilja och större efterfrågan för klimatanpassade produkter angavs som viktiga omständigheter för 52 respektive 31 % av de svarande, medan ökad egen kunskap uppgavs av 42 %. Övriga ekonomiska faktorer inkluderande miljöstöd, investeringsstöd och åtföljande kostnadsbesparingar för klimatåtgärder angavs som viktiga av 32, 31 respektive 43 % av de svarande lantbrukarna (figur B, tabell 3, fråga 14).

 

Figur B. Faktorer som skulle öka lantbrukarnas intresse att vidta åtgärder mot utsläpp av klimatgaser i sin verksamhet, angivet i andel brukare som uppgivit respektive svar. Flera svarsalternativ var möjliga. För exakt frågeställning och svarsalternativ, se ”Fakta om statistiken”.

Anpassningar

Behovet av riskhantering inför klimatförändringar upplevdes som relativt stort, då 41 % av lantbrukarna ansåg att risker förknippade med den egna verksamheten måste minimeras, medan 10 % inte såg ett sådant behov (tabell 1, fråga 22:10). Andelen lantbrukare som upplevde att de av lönsamhetsskäl måste anpassa sin verksamhet som ett resultat av klimatförändringar uppgick till 29 % (tabell 1, fråga 22:11). På frågan om man visste hur man skulle anpassa sin verksamhet till ett förändrat klimat, uppgav 33 % av lantbrukarna – oberoende av ålder – att det stämde ganska eller mycket bra, medan 17 % angav motsatsen (tabell 1, fråga 22:2).

Bland de åtgärder lantbrukarna såg som viktigast för att minska jordbrukets påverkan på klimatet stack framför allt en minskad användning av energi och växtnäring ut som betydelsefulla (figur C, tabell 4, fråga 17). För energiåtgärder och optimering av gödselgivor syntes också en relativt god överensstämmelse mellan upplevd betydelse och andel brukare som redan genomfört åtgärder (figur C, tabell 4 och 5). I kontrast till dessa faktorer, uppfattades minskat foderspill och källsortering som mindre viktiga. De absolut vanligaste genomförda åtgärderna för att minska sin egen klimatpåverkan bestod trots detta av just källsortering, byte till lågenergilampor och sparsam körning, som alla nämndes av mellan 61 och 69 % av lantbrukarna (figur C, tabell 5, fråga 16).

 

Figur C. Åtgärder för att minska jordbrukets klimatpåverkan. Vänstra delen av figuren (bruna staplar) visar de faktorer lantbrukarna angivit som viktiga för att förändra jordbrukets klimatpåverkan (enkätfråga 17). Högra delen av figuren (gröna staplar) visar vilka åtgärder brukarna vidtagit för att minska sin påverkan på klimatet (enkätfråga 16). Staplarna visar andelen brukare som angivit respektive faktor. Flera svarsalternativ var möjliga. För exakt frågeställning och svaralternativ, se ”Fakta om statistiken”.

 

Trots den stora andel brukare som såg ett personligt ansvar i att minska utsläppen av växthusgaser, upplevde en hög andel (59 %) också att det var svårt för dem att minska sina egna utsläpp, medan bara 7 % av uppgav motsatsen (tabell 1, fråga 22:6). I viss kontrast till det uppgav 42 % att de såg en möjlighet att energieffektivisera sin verksamhet, medan 29 % vardera inte såg någon sådan möjlighet, eller inte visste (figur D1, fråga 19). Dessa andelar var oberoende av den egna klimatmedvetenhet man uppgett. Som främsta hinder för energieffektivisering angav 60 % investeringens storlek, följt av kunskap och tidsbrist, som uppgavs av 51 respektive 44 % av lantbrukarna (figur D2, tabell 6, fråga 20).

På den direkta frågan om brukarna hade planer på att minska sin dieselförbrukning som en följd av den reduktion i återbetalning av dieselskatten som sker mellan 2011 och 2015, svarade 46 % att de ville minska sin förbrukning men inte visste hur och 47 % angav att man inte kunde minska förbrukningen utan konsekvenser för produktionen. Endast 6 % planerade investeringar i mer energieffektiva maskiner, medan 19, 12 respektive 5 % uppgav att man skulle köra sparsammare, minska markbearbetningen eller vidta andra åtgärder (fråga 21).

 

Figur D. Energieffektivisering. Figur D1 visar andelen lantbrukare som anser att de har möjlighet att energieffektivisera sin verksamhet (enkätfråga 19). Figur D2 visar andelen brukare som angivit respektive faktor som ett av de största hindren för energieffektivisering i sin egen verksamhet (enkätfråga 20). Flera svarsalternativ var möjliga. För exakt frågeställning och svaralternativ, se ”Fakta om statistiken”.

 

Kunskapsbehov

Ställda inför frågan om man visste vilken den största källan till växthusgaser i det egna företaget var, svarade 41 % att man hade ganska eller mycket bra sådan kunskap, medan 19 % angav motsatsen (tabell 1, fråga 22:4). Andelen som uppgav sig veta hur man kunde minska sina egna utsläpp av växthusgaser var 27 %, att jämföra med de 24 % som sade sig inte veta (tabell 1, fråga 3). Svaren på båda dessa frågor var beroende av den egna upplevda klimatmedvetenheten, där ökad egen klimatmedvetenhet var kopplat till generellt högre kunskap (figur A).

En knapp tredjedel av lantbrukarna (31 %) ansåg att man hade god tillgång till information om hur man kan minska den egna verksamhetens bidrag till utsläppen av växthusgaser, medan en fjärdedel (25 %) uppgav motsatsen (tabell 1, fråga 22:5). Brukare som angivit sig själva som klimatmedvetna angav i högre mån att man hade god tillgång till information (figur A).

Lantbrukarnas inhämtning av information om hur de kan bidra till minskade utsläpp av växthusgaser var starkt dominerad av lantbrukspressen, som 78 % angav som informationskälla. Övriga viktiga kanaler uppgavs vara trycksaker, webb, föreläsningar samt grannar och bekanta, medan mindre än tio procent angav att man fick information via endera enskild- eller grupprådgivning (figur E, tabell 7, fråga 18).

 

Figur E. Källor till information om åtgärder för minskad klimatpåverkan. Andelen lantbrukare som uppgivit respektive informationskanal som källa till information om hur de kan minska sina utsläpp av klimatgaser (enkätfråga 18). Flera svarsalternativ var möjliga. För exakt frågeställning och svaralternativ, se ”Fakta om statistiken”.

Generella lärdomar

En relativt stor andel av lantbrukarna ansåg sig inte bara vara medvetna om klimatförändringar och deras effekter, utan såg sig också ha ett ansvar att ställa om sin verksamhet för att minska dess effekter på klimatet. Klimatmedvetenheten korrelerade också påtagligt med intresset och kunskaperna för att anpassa den egna verksamheten (figur A).

Ekonomiska faktorer framträdde som viktiga incitament för att minska utsläpp av klimatgaser (figur B, C och D). Viktiga åtgärder som byte av energislag och rötning av gödsel är kapitalintensiva satsningar som kräver intäkter som motsvarar investeringarna, något som antagligen återspeglades i brukarnas svar. Behovet av ökad kunskap och information tycktes också relativt stort för att för att kunna anpassa sin verksamhet (figur B och D) – bara en dryg fjärdedel av brukarna uppgav sig veta vad de kunde göra för att minska sina utsläpp av växthusgaser. En hög andel av brukarna (59 %) upplevde också att det skulle vara svårt för dem att minska sina utsläpp.

I korta ordalag tyder resultaten på att det bland svenska lantbrukare finns ett stort intresse för omställningar som i viss mån motverkas av en brist på ekonomiska drivkrafter och kunskap.