STATISTIK FRÅN |
JORDBRUKSVERKET | |||
Statistikrapport 2013:3 | |||
Lantbrukarna och klimatet |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer
Översikt Översikt
Alla påverkas vi i någon mån av de klimatförändringar som nu
sker till följd av den globala uppvärmningen, men vissa områden och sektorer
påverkas mer än andra. Lantbruket är just en sådan sektor. Förändringar i
temperatur och nederbördsmönster leder till konsekvenser för såväl växtodling
som djurhållning, men dessa verksamheter är i sig själva också nettokällor till
växthusgaser. Lantbruket måste därför anpassas både för att minska sitt avtryck
på klimatet, men också för att hantera de förändrade förhållanden som det står
inför. Anpassningarna är beroende av åtgärder från flera aktörer, inklusive
stat, lantbrukare och konsumenter, och resultaten är avhängiga åtgärdernas inriktning,
komplexitet och upplevda legitimitet. Här spelar lantbrukarnas inställning till
klimatförändringar, men också deras vilja och upplevda möjlighet att anpassa
sin verksamhet, en stor roll. I syfte att ge en översiktlig bild av just dessa faktorer, frågade
vi ett urval svenska lantbrukare om deras inställning till klimatförändringar
och hur de såg sina företag i förhållande till dessa förändringar, men också
vilka åtgärder de vidtagit och såg sig kapabla till att vidta för att anpassa
sin verksamhet. En enkät skickades ut till 7 500 lantbrukare under 2011, med
frågor gällande år 2010. Insamlade data har analyserats delvis utifrån
brukarnas ålder, lantbrukets geografiska placering och dess tillgängliga areal.
Svarsfrekvensen på enkäten var relativt låg (56 %), vilket i viss mån
begränsat vilka analyser som kunnat utföras. Vissa frågor var också komplexa
och svåra att tolka, vilket resulterat i ett bitvis högt partiellt svarsbortfall
och förhållandevis många felaktigt ifyllda svar. Resultaten ska därför tolkas
med försiktighet och i huvudsak ses som orienterande. Utgångspunkt och intresse
Mer än sex av tio svenska lantbrukare ansåg sig – oberoende
av ålder och hemvist – vara klimatmedvetna, medan bara fem procent inte gjorde
det (tabell 1, fråga 22:1). En motsvarande andel av lantbrukarna (63 %) ansåg sig också ha ett personligt ansvar för
att minska utsläppen av växthusgaser (tabell 1, fråga 22:9), även om
inställningen till det egna ansvaret var tydligt beroende av om man ansåg sig
vara klimatmedveten, där brukare som utgett sig för att vara klimatmedvetna
också i högre grad såg ett personligt ansvar (figur A). Figur A. Generell inställning till olika faktorer,
avhängigt egen klimatmedvetenhet (som angiven i fråga 22:1). Figuren visar medelvärde
och standardavvikelse (SD) för bedömning av olika påståenden, beräknat utifrån
skalan 1–5, där 1 motsvarar ”stämmer mycket bra” och 5 motsvarar ”stämmer inte
alls”. Gröna prickar representerar svar från lantbrukare som uppgett sig själva
vara klimatmedvetna (n=2158–2327), röda prickar svar från brukare som angett
att de inte ser sig själva som klimatmedvetna (n=145–173). Påståenden som bedömts
var enkätfrågorna 22:9, 13, 22:4, 22:3 och 22:5. Klimatmedvetenheten var inte kopplad
till en tro på att klimatförändringar kommer att påverka den egna verksamheten.
Medan 26 % av alla lantbrukare trodde att den egna verksamheten kommer att
drabbas, ansåg 30 % motsatsen (tabell 1, fråga 22:7). Brukare under 40 års
ålder trodde i nästan dubbelt så hög utsträckning att verksamheten skulle
drabbas under deras tid som företagare, än brukare över 60 år (37 % kontra
20 %). Brukare som trodde att ett förändrat klimat skulle påverka deras
verksamhet hade i genomsnitt tillgång till 37 % större markareal än de som
inte trodde detsamma. Uppfattningen att den egna verksamheten skulle drabbas
var mest framträdande i Västra Götalands- och Gotlands län, med 32 respektive 35 %,
och minst påtaglig i Västernorrlands- och Västmanlands län, där 41 % i
vardera län inte trodde att den egna verksamheten skulle påverkas (tabell 2). Intresset för att aktivt anpassa den egna verksamheten till ett
förändrat klimat var högt. Medan 58 % av lantbrukarna angav ett intresse,
uppgav 12 % att de inte var intresserade av att anpassa verksamheten (tabell
3, fråga 13). Kopplingen mellan förändringsintresse och klimatmedvetenhet var
relativt stark, där brukarna som ansåg sig själva som klimatmedvetna i
betydligt högre grad var intresserade av att anpassa sin verksamhet till
klimatförändringar (figur A). På frågan om vad som skulle öka de enskilda lantbrukarnas
intresse för att anpassa sin verksamhet uppfattades flera områden som viktiga.
Marknadsfaktorer som högre betalningsvilja och större efterfrågan för
klimatanpassade produkter angavs som viktiga omständigheter för 52 respektive
31 % av de svarande, medan ökad egen kunskap uppgavs av 42 %. Övriga
ekonomiska faktorer inkluderande miljöstöd, investeringsstöd och åtföljande
kostnadsbesparingar för klimatåtgärder angavs som viktiga av 32, 31 respektive
43 % av de svarande lantbrukarna (figur B, tabell 3, fråga 14). Figur B. Faktorer som skulle öka lantbrukarnas intresse
att vidta åtgärder mot utsläpp av klimatgaser i sin verksamhet, angivet i andel
brukare som uppgivit respektive svar. Flera svarsalternativ var möjliga. För
exakt frågeställning och svarsalternativ, se ”Fakta om statistiken”. Anpassningar
Behovet av riskhantering inför klimatförändringar upplevdes
som relativt stort, då 41 % av lantbrukarna ansåg att risker förknippade
med den egna verksamheten måste minimeras, medan 10 % inte såg ett sådant
behov (tabell 1, fråga 22:10). Andelen lantbrukare som upplevde att de av
lönsamhetsskäl måste anpassa sin verksamhet som ett resultat av
klimatförändringar uppgick till 29 % (tabell 1, fråga 22:11). På frågan om
man visste hur man skulle anpassa sin verksamhet till ett förändrat klimat,
uppgav 33 % av lantbrukarna – oberoende av ålder – att det stämde ganska
eller mycket bra, medan 17 % angav motsatsen (tabell 1, fråga 22:2). Bland de åtgärder lantbrukarna såg som viktigast för att
minska jordbrukets påverkan på klimatet stack framför allt en minskad
användning av energi och växtnäring ut som betydelsefulla (figur C, tabell 4,
fråga 17). För energiåtgärder och optimering av gödselgivor syntes också en
relativt god överensstämmelse mellan upplevd betydelse och andel brukare som redan
genomfört åtgärder (figur C, tabell 4 och 5). I kontrast till dessa faktorer,
uppfattades minskat foderspill och källsortering som mindre viktiga. De absolut
vanligaste genomförda åtgärderna för att minska sin egen klimatpåverkan bestod trots
detta av just källsortering, byte till lågenergilampor och sparsam körning, som
alla nämndes av mellan 61 och 69 % av lantbrukarna (figur C, tabell 5,
fråga 16). Figur C. Åtgärder för att minska jordbrukets klimatpåverkan.
Vänstra delen av figuren (bruna staplar) visar de faktorer lantbrukarna angivit
som viktiga för att förändra jordbrukets klimatpåverkan (enkätfråga 17). Högra
delen av figuren (gröna staplar) visar vilka åtgärder brukarna vidtagit för att
minska sin påverkan på klimatet (enkätfråga 16). Staplarna visar andelen
brukare som angivit respektive faktor. Flera svarsalternativ var möjliga. För
exakt frågeställning och svaralternativ, se ”Fakta om statistiken”. Trots den stora andel brukare som såg ett personligt ansvar
i att minska utsläppen av växthusgaser, upplevde en hög andel (59 %) också
att det var svårt för dem att minska sina egna utsläpp, medan bara 7 % av
uppgav motsatsen (tabell 1, fråga 22:6). I viss kontrast till det uppgav
42 % att de såg en möjlighet att energieffektivisera sin verksamhet, medan
29 % vardera inte såg någon sådan möjlighet, eller inte visste (figur D1,
fråga 19). Dessa andelar var oberoende av den egna klimatmedvetenhet man
uppgett. Som främsta hinder för energieffektivisering angav 60 %
investeringens storlek, följt av kunskap och tidsbrist, som uppgavs av 51
respektive 44 % av lantbrukarna (figur D2, tabell 6, fråga 20). På den direkta frågan om brukarna hade planer på att minska
sin dieselförbrukning som en följd av den reduktion i återbetalning av
dieselskatten som sker mellan 2011 och 2015, svarade 46 % att de ville minska
sin förbrukning men inte visste hur och 47 % angav att man inte kunde
minska förbrukningen utan konsekvenser för produktionen. Endast 6 %
planerade investeringar i mer energieffektiva maskiner, medan 19, 12 respektive
5 % uppgav att man skulle köra sparsammare, minska markbearbetningen eller
vidta andra åtgärder (fråga 21). Figur D. Energieffektivisering. Figur D1 visar andelen
lantbrukare som anser att de har möjlighet att energieffektivisera sin
verksamhet (enkätfråga 19). Figur D2 visar andelen brukare som angivit
respektive faktor som ett av de största hindren för energieffektivisering i sin
egen verksamhet (enkätfråga 20). Flera svarsalternativ var möjliga. För exakt
frågeställning och svaralternativ, se ”Fakta om statistiken”. Kunskapsbehov
Ställda inför frågan om man visste vilken den största källan
till växthusgaser i det egna företaget var, svarade 41 % att man hade
ganska eller mycket bra sådan kunskap, medan 19 % angav motsatsen (tabell
1, fråga 22:4). Andelen som uppgav sig veta hur man kunde minska sina egna
utsläpp av växthusgaser var 27 %, att jämföra med de 24 % som sade
sig inte veta (tabell 1, fråga 3). Svaren på båda dessa frågor var beroende av
den egna upplevda klimatmedvetenheten, där ökad egen klimatmedvetenhet var
kopplat till generellt högre kunskap (figur A). En knapp tredjedel av lantbrukarna (31 %) ansåg att man
hade god tillgång till information om hur man kan minska den egna verksamhetens
bidrag till utsläppen av växthusgaser, medan en fjärdedel (25 %) uppgav
motsatsen (tabell 1, fråga 22:5). Brukare som angivit sig själva som
klimatmedvetna angav i högre mån att man hade god tillgång till information
(figur A). Lantbrukarnas inhämtning av information om hur de kan bidra
till minskade utsläpp av växthusgaser var starkt dominerad av lantbrukspressen,
som 78 % angav som informationskälla. Övriga viktiga kanaler uppgavs vara
trycksaker, webb, föreläsningar samt grannar och bekanta, medan mindre än tio
procent angav att man fick information via endera enskild- eller grupprådgivning
(figur E, tabell 7, fråga 18). Figur E. Källor till information om åtgärder för minskad
klimatpåverkan. Andelen lantbrukare som uppgivit respektive informationskanal
som källa till information om hur de kan minska sina utsläpp av klimatgaser
(enkätfråga 18). Flera svarsalternativ var möjliga. För exakt frågeställning
och svaralternativ, se ”Fakta om statistiken”. Generella lärdomar
En relativt stor andel av lantbrukarna ansåg sig inte bara
vara medvetna om klimatförändringar och deras effekter, utan såg sig också ha
ett ansvar att ställa om sin verksamhet för att minska dess effekter på
klimatet. Klimatmedvetenheten korrelerade också påtagligt med intresset och
kunskaperna för att anpassa den egna verksamheten (figur A). Ekonomiska faktorer framträdde som viktiga incitament för
att minska utsläpp av klimatgaser (figur B, C och D). Viktiga åtgärder som byte
av energislag och rötning av gödsel är kapitalintensiva satsningar som kräver intäkter
som motsvarar investeringarna, något som antagligen återspeglades i brukarnas
svar. Behovet av ökad kunskap och information tycktes också relativt stort för
att för att kunna anpassa sin verksamhet (figur B och D) – bara en dryg
fjärdedel av brukarna uppgav sig veta vad de kunde göra för att minska sina
utsläpp av växthusgaser. En hög andel av brukarna (59 %) upplevde också
att det skulle vara svårt för dem att minska sina utsläpp. I korta ordalag tyder resultaten på att det bland svenska
lantbrukare finns ett stort intresse för omställningar som i viss mån motverkas
av en brist på ekonomiska drivkrafter och kunskap. |