![]() |
![]() | |
Jordbruksmarkens användning 2016 | JO 10 SM 1701 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer
Jordbruksmarken 2016 Redovisningsgrupper, definitioner och förklaringar
I detta Statistiska meddelande redovisas arealer och antal
företag för riket uppdelat efter län, produktionsområde, storleksgrupp åkermark
samt storleksgrupp jordbruksmark. Arealer uppdelat på län, kommun samt
stödområde redovisas i Jordbruksverkets statistikdatabas på Jordbruksverkets
webbplats, www.jordbruksverket.se/statistik. Jordbruksmark är ett övergripande begrepp för åkermark samt
betesmark och slåtteräng. Åkermark definieras som mark som används till
växtodling eller bete och som är lämplig att plöja utan större förberedelser.
Om det till exempel är många stora stenar på en mark är det oftast inte
lämpligt att plöja och därmed inte åkermark. Mark som används till fruktodling
eller som plantskola samt mark där det sker odling av energiskog räknas också
som åkermark. Betesmark och slåtteräng är mark som används till bete och
som inte är lämplig att plöja. På betesmark ska det växa tillräckligt med gräs
och örter av det slag som duger till foder för djuren. Definitionen för
betesmark har ändrats för 2015 jämfört med 2014. Nu kan bland annat betesmark
med mycket träd eller buskar få gårdsstöd. Slåtteräng är mark som på sommaren
används till slåtter. Betesmark och slåtteräng är ett samlingsnamn för
betesmark, slåtteräng, skogsbete, fäbodbete, alvarbete, mosaikbete och
ospecificerad betesmark. Detta Statistiska meddelande består av två delar, första
delen handlar om jordbruksmarken 2016 inklusive jämförelser med 2015. Andra
delen handlar om jordbruksmarkens förändring över tid. Arealerna redovisas per
gröda och/eller grödgrupp, utifrån vad jordbruksföretagen angett i
stödansökningar till Jordbruksverket. Alla arealer i texten nedan samt i
tablåerna A och C är avrundade till närmaste 100-tal, medan alla förändringar i
hektar och procent är beräknade på de faktiska värdena som redovisas i
tabellerna 1a till 5a. Jordbruksmarken 2016
Förhållande mellan jordbruksmark och landareal 2016
Karta A visar hur stor andel av landarealen i respektive
kommun som används till jordbruksmark. Landarealen är hämtad från SCB och inkluderar
vattendrag 6 meter och smalare samt gölar och mindre vattensamlingar, upp
till max några 10-tal kvadratmeter stora, i landarealen. Landarealen i 38 av Sveriges 290 kommuner består av minst
40 % jordbruksmark. 23 av dem finns i Skåne och 7 i Västra Götalands län. Kommunen
med störst andel jordbruksmark är Staffanstorps kommun som har 86 %
jordbruksmark. Landarealen i 88 av kommunerna består av mindre än 5 %
jordbruksmark. Exempelvis är jordbruksmarken mindre än 5 % av landarealen
i samtliga kommuner i Västernorrlands och Norrbottens län. Karta A. Andel
jordbruksmark av landarealen på kommunnivå, 2016 Jordbruksmarkens fördelning 2016 Av
tablå A framgår det att den totala jordbruksarealen var 3 031 500
hektar 2016, vilket är en minskning med knappt 0,3 % jämfört med 2015. Den
största delen, 85 %, av jordbruksmarken var åkermark. År 2016 fanns det
2 579 600 hektar åkermark och 451 900 hektar betesmark.
Åkermarken minskar lite medan betesmarken ökar jämfört med 2015. Orsaken till
att betesarealen ökar kan bero på vilka möjligheter det funnits att söka nya
miljöåtaganden de senaste åren. I tablå A redovisas också åkermarken fördelad
på nio grödgrupper, samt hur många företag som odlar någon gröda i respektive
grupp. Det
totala antalet företag som har jordbruksmark har minskat med 2 % till
61 900. För vissa grödgrupper har dock antalet företag ökat, exempelvis
antal företag som odlar baljväxter och sockerbetor. Även om arealen betesmark
ökar mellan 2015 och 2016 så minskar antalet företag med betesmark mellan samma
år. Tablå A.
Jordbruksmarkens fördelning. Hela riket, hektar (avrundade
![]() Anm. Värdena är avrundade till närmaste
100-tal, förändringar i hektar och procent som redovisas i texten är beräknade
på faktiska värden. 1)
Består av råg, höstrågvete, vårrågvete och blandsäd. 2)
Frövall, oljelin, energiskog, trädgårdsväxter samt alla
övriga mindre åkergrödor som inte ingår i ovanstående redovisning. 3)
Arealer som ej kunnat fördelas per gröda. Av
figur A framgår det att den mesta jordbruksarealen finns i Västra Götalands län
och i Skåne län. Sammanlagt finns 1 023 200 hektar jordbruksmark i
dessa län. Knappt 50 % av åkermarken i Sverige finns i något av de fyra
län med mest åkermark. Kalmar län är det län med mest betesmark och slåtteräng;
ca 16 % av Sveriges totala betesmark och slåtteräng finns där. Figur A.
Jordbruksmarkens fördelning per län i tusen hektar år 2016 Figur
B visar hur andelen åker- respektive betesmark skiljer sig mellan länen jämfört
med riket. Västerbottens län har den procentuellt största andelen åkermark, där
97 % av jordbruksmarken är åkermark. Kalmar län har den procentuellt
största andelen betesmark, där 38 % av jordbruksmarken är betesmark. Detta
är en liknande fördelning som för 2015. Figur B.
Jordbruksmarkens fördelning per län och riket år 2016 Mindre åkerarealer och mer betesmark 2016 än 2015
Vall och grönfoderväxter är den största grödgruppen och
utnyttjade 37 % av jordbruksmarken i Sverige 2016. Spannmål växte på
nästan lika stor yta och svarade för 34 % medan betesmarken täckte
15 % av jordbruksmarken. Totalt låg 6 % av jordbruksmarken i träda.
Övrig jordbruksmark fördelades på raps och rybs, 3 %, baljväxter och övrig
åkermark, 2 % vardera, samt potatis respektive sockerbetor som använde
1 % vardera. Det är små skillnader i fördelningen jämfört med 2015. I figur C redovisas hur stor andel av åkermarken som var
spannmål, raps och rybs, vall och grönfoderväxter, träda och övrig åkermark i
Sverige och i respektive län under 2016. Vall och grönfoder upptog störst andel
av åkermarken i Sverige, men det varierade mycket i landet. I Västernorrlands
och Jämtlands län var det över 80 % medan det i Uppsala, Skåne och
Västmanlands län var mindre än 30 %. I Uppsala och Västmanlands län
användes i stället över 50 % av åkermarken till spannmål 2016. Skåne län är det
enda län där över 10 % av åkermarken användes till raps och rybs och över
15 % användes till övrig åkermark, t.ex. potatis och sockerbetor.
Stockholms län har störst andel i träda, 14 %. Uppsala, Västmanlands och
Västerbottens län har också över 10 % i träda. Minst andel av åkermark i
träda var det i Jönköping och Kronobergs län. De hade mindre än 3 % av
åkermarken i träda 2016. Figur C. Åkermarkens
användning på län och riket år 2016 Spannmål
Den totala spannmålsarealen var 1 019 600 hektar
år 2016, vilket är en minskning med 1 % jämfört med året innan. Vete var
den största grödan med 451 200 hektar. Arealen för vete minskade med
2 % jämfört med 2015. Drygt 83 % av vetearealen som bestod av
höstvete. Kornarealen är oförändrad jämfört med 2015. Korn är den näst största
spannmålsgrödan. Endast 6 % av kornarealen bestod av höstkorn. Havre var
den tredje största spannmålsgrödan 2016. Arealen för havre ökade med 8 %,
till 180 900 hektar, jämfört med 2015. Summan av arealer för råg,
höstrågvete, vårrågvete och blandsäd är 24 % mindre än 2015. Fördelningen
mellan spannmålsgrödorna visas i figur D. Figur D.
Spannmålsarealens fördelning 2015 och 2016 Baljväxter
Gruppen baljväxter består av tre grödor/grödgrupper: ärter
åkerbönor m.m., konservärter och bruna bönor. Dessa redovisas var för sig i
tabell 2a. Grödgruppen ärter åkerbönor m.m. är i sin tur ett samlingsnamn för
ärter (ej konservärter), åkerbönor, sötlupiner, vicker, kikärter samt övriga
bönor. Baljväxter odlades på 65 700 hektar år 2016, vilket är
en ökning med 12 % jämfört med 2015. Ärter, åkerbönor m.m. svarar för 85 %
av baljväxtarealen. Bruna bönor odlas mestadels i Kalmar län och utgör ca
1 % av baljväxterna. Åkerbönor är största grödan i grödgruppen ärter,
åkerbönor m.m. och odlades på 30 000 hektar 2016. Vall och grönfoderväxter
Vall och grönfoderväxter odlades på 1 107 400
hektar 2016, vilket är en minskning med 3 % jämfört med året innan. Majs
ingår i denna grupp och odlas på 17 400 hektar. Sockerbetor och potatis
Sockerbetsarealen upptog 30 700 hektar år 2016. Det
innebär en ökning med 58 % jämfört med 2015. En möjlig orsak till att
arealerna ökar så mycket är att det fanns en stor överlagring av socker mellan 2014
och 2015 och att det även fanns ett stort överskott av socker i EU. Svenska
sockerbetsodlare och sockerproducenter kom därför överens om ett avtal som ledde
till minskad sockerproduktion 2015/2016. Därmed var sockerbetsarealen 2015
ovanligt liten. Jämfört med 2015 har arealen för potatis ökat med 5 %
till 24 200 hektar. Matpotatis svarar för 72 % av potatisarealen
medan resterande andel används till potatis för stärkelse. Raps och rybs
Arealen för raps och rybs upptog 93 000 hektar år 2016,
vilket är en minskning med 2 % jämfört med 2015. Knappt 90 % av
arealen består av höstraps och 8 % består av vårraps. Arealen för vårraps ökar
därmed något jämfört med 2015, men minskade kraftigt mellan 2014 och 2015
vilket delvis berodde på att det är förbjudet i EU att använda betat utsäde med
effekt mot jordloppor i våroljeväxter. Övriga växtslag
Övriga växtslag är en sammanslagning av frövall, oljelin,
energiskog, trädgårdsväxter samt övriga mindre åkergrödor som inte ingår i
någon annan grupp. Arealen övriga växtslag var 59 000 hektar 2016. Frövall
var största gruppen som odlades på 31 % av arealen. Trädgårdsväxter och
energigrödor svarade för 25 % respektive 20 % av arealen. Energiskog består av energigräs, salix, poppel och
hybridasp. Salix är den största grödan inom energigrödor och odlades på 8 600
hektar år 2016. Träda
Arealen i träda var 168 600 hektar år 2016. Det innebär
en ökning med 3 % jämfört med 2015. Ospecificerad åkermark
Ospecificerad åkermark är areal som ej kunnat specificeras
per gröda och tillhör företag som inte söker något EU- stöd. Arealen ospecificerade
åkermark var 11 400 hektar 2016. Det är en ökning jämfört med 2015, då
marken delvis hanterades på annat vis i statistiken. Läs mer om ospecificerad
mark under ”Definitioner och förklaringar i avsnittet ”Fakta om statistiken”. Arealen betesmark och slåtteräng ökar jämfört med 2015
Betesmark och slåtteräng är ett samlingsnamn för betesmark,
slåtteräng, skogsbete, fäbodbete, alvarbete, mosaikbete och ospecificerad
betesmark. Den totala arealen betesmark och slåtteräng var 451 900 hektar
2016, vilket var en ökning med 2 100 hektar jämfört med 2015. År 2016
svarade betesmark för 83 % av all betesmarks- och slåtterängsareal.
Alvarbete, som endast finns i Kalmar län och Gotlands län, upptog 6 % av
betesarealen. Knappt 4 % var fäbodbete som endast finns i Värmlands län
och norrut. Antal jordbruksföretag 2016
Tablå B visar att antalet jordbruksföretag år 2016 var 62 937,
vilket är en minskning med 6 % jämfört med 2013. Minskningen av antalet
företag är störst bland företag med mellan 2 till 5 hektar åkermark, med 1 062
stycken (-10 %). Den största procentuella minskningen är i gruppen 30 till
50 hektar åkermark, med 877 företag (-13 %). Antal företag ökade i två
grupper, de som har upp till 2,0 hektar åkermark (+221 företag, +6 %) och
de som har över 100 hektar åkermark (+85 företag, +1 %). Av de 4 156 företagen som finns i gruppen upp till 2,0
hektar åkermark har 63 % minst 5,0 hektar jordbruksmark vilket är summan
av åker- och betesmark. Övriga företag uppfyller något av kriterierna för djur
och/eller trädgårdsodling som beskrivs under ”Definitioner och förklaringar” i
avsnittet ”Fakta om statistiken”. Tablå B.
Jordbruksföretag efter storleksklass åkermark, hektar
![]() Av figur E framgår att 56 % av åkermarken brukades av
de 11 % av företagen med åkermark som hade över 100 hektar åker. Endast
företag som brukade åker är med i beräkningen vilket skiljer sig lite jämfört
med Tablå B där gruppen mindre än 2 hektar åker även inkluderar de företag som
inte har åkermark. Figur E. Andel
företag och andel åkerareal som finns i respektive storleksgrupp åker 2016 Av figur F framgår att de allra flesta jordbruksföretagen
återfanns i Västra Götaland och Skåne. Åkermarken i Västra Götalands län brukas
av drygt 11 900 företag och åkermarken i Skåne län brukas av knappt
7 700 företag. Värt att notera är att ett och samma företag kan förekomma
flera gånger i diagrammet. Om företaget har mark i fler än ett län och/eller
har både åkermark och betesmark i ett län. Det är antal jordbruksföretag som
brukar åkermark och betesmark i respektive län som avses, inte hur många
företag som har sitt brukningscentrum (adress) i respektive län. Figur F. Antal
jordbruksföretag i tusental per län år 2016 Antal hektar brukad åkermark per jordbruksföretag 2016
Karta B visar att genomsnittet av antal hektar åkermark per
jordbruksföretag skiljer sig åt i landet på kommunnivå. I tre kommuner brukar
företagen i snitt mer än 100 hektar åkermark. Det är i Salem och Upplands-Bro i
Stockholms län och i Vadstena i Östergötlands län. Totalt finns det 28 kommuner
i Sverige där företagen i genomsnitt brukar mer än 65 hektar åkermark, 9 av
dessa kommuner ligger i Skåne län. Det skiljer totalt drygt 22 900 hektar
och drygt 4 200 företag mellan Västra Götalands län och Skåne län. Detta
innebär att företagen i Skåne län i genomsnitt brukar 18 hektar mer åkermark än
företagen i Västra Götalands län. I genomsnitt brukar ett jordbruksföretag i Sverige 43 hektar
åkermark. Företagen i Gotlands län brukar flest hektar i genomsnitt (64 hektar)
medan företagen i Kronobergs län har minst hektar i genomsnitt (21 hektar). Beräkningarna är endast baserade på företag som har
åkermark. Om ett företag exempelvis har åkermark i Västerbottens och
Norrbottens län är det med i beräkningarna två gånger. Karta B.
Genomsnittligt antal hektar åkermark per jordbruksföretag i Jordbruksmarkens förändring över tid
Tablå C visar utvecklingen av arealer sedan 2007 för samma
grödgrupper som i tablå A. Mellan 2007 och 2016 minskade arealen åkermark med knappt
3 % och betesarealen med knappt 8 %. Det är 68 4000 hektar mindre
åkerareal och 37 400 hektar mindre betesareal. Detta innebär att
åkerarealen har ökat sin andel av jordbruksarealen från 84 % till
85 % under samma period. Ej utnyttjad åkermark är en grödgrupp som fanns
tidigare men som har tagits bort. Totalt har jordbruksmarken minskat med knappt
3 % mellan 2007 och 2016. Tablå C.
Jordbruksmarkens fördelning. Hela riket, hektar (avrundade
![]() Anm. Värdena är avrundade till närmsta
100-tal, förändringar i hektar och procent som redovisas i texten är beräknade
på faktiska värden. 1)
År 2010 har definitionen på vilka företag som ingår i
LBR ändrats, se vidare avsnittet ”Fakta om statistiken”. 2)
Frövall, oljelin, energiskog, trädgårdsväxter samt alla
övriga mindre åkergrödor som inte ingår i ovanstående redovisning. 3)
Arealer som ej kunnat fördelas per gröda. Minskande areal av vall och grönfoderväxter och ökande areal av träda
I figur G visas utvecklingen för de fyra största grödgrupperna,
på åkermark, för åren 1999 till 2016. År 1999 hade spannmål störst arealer och
vall och grönfoder näst störst, 2005 bytte de plats som största grödgrupp. Figur G. Areal i
tusen hektar för de fyra största grödgrupperna åren 1999–2016 Spannmål
Utvecklingen för spannmål under perioden 1999 till 2016 framgår
av figur G. Sedan 1999 har spannmålsarealen minskat med 12 % till 1 019 600.
I figur H visas fördelningen inom spannmålsgruppen mellan
åren 1999 till 2016. Höstvete ökade med 79 % till 345 000 hektar
under den här perioden och är den spannmålsgröda som ökat mest. Även vårvete ökade
under samma period vilket innebär att arealen vete ökat totalt med 64 %
under perioden 1999 till 2016. Vete har ökat sin andel från 24 % till
44 %. Korn och havre minskade sina andelar under samma period: korn från
42 % till 32 % och havre från 27 % till 18 %. Figur H.
Utveckling av spannmålsareal 1999‑2016 Baljväxter
Jämfört med 2007 har baljväxtarealen har ökat med 37 100
hektar. Andelen åkerareal som utgörs av baljväxter har ökat med en procentenhet
under mellan 2007 och 2016. Grödgruppen ärter åkerbönor m.m. är en del av
baljväxterna och består av ärter (ej konservärter), åkerbönor, sötlupiner,
vicker, kikärter samt övriga bönor. Ärter åkerbönor m.m. har ökat med 36 600 hektar
till 55 800 hektar sedan 2007. Det har dock skett en del förändringar inom
grödgruppen. 2007 bestod den av 71 % ärter (ej konservärter) och 28 %
åkerbönor samt liten andel resterande grödor. 2016 bestod den av 54 %
åkerbönor och 45 % ärter (ej konservärter) samt en liten andel resterande
grödor. Vall och grönfoderväxter
Arealen vall och grönfoderväxter har ökat med 127 200
hektar till 1 107 400 sedan 1999. År 2011 hade vall och
grönfoderväxter störst areal under perioden 1999-2016, då var den 1 195 300
hektar, vilket är 7 % större än 2016. I figur G syns utvecklingen av vall
och grönfoderväxter för åren 1999-2016. Sockerbetor och potatis
Både sockerbetor och potatis har minskat sedan 1999.
Sockerbetor minskade med 49 % till 30 700 hektar och potatis med 26 %
till 24 200 hektar. I tablå C syns det tydligt att sockerbetsarealen var
liten 2015 i förhållande till närliggande år. En anledning till det var att det
fanns en stor överlagring av socker till 2015 och att det även fanns ett stort
överskott av socker i EU. Svenska sockerbetsodlare och sockerproducenter kom därför
överens om ett avtal som ledde till minskad sockerproduktion 2015/2016. Raps och rybs
I figur G ser man att arealen för raps och rybs har ökat
jämfört med 1999. Figur I visar hur utvecklingen varit sedan 1999 för de fyra
grödor som ingår i raps och rybs. Sedan 1999 har den totala arealen raps och
rybs ökat från 75 900 hektar till 93 000 hektar. Vårraps och vårrybs
var de största grödorna 1999 och täckte 41 % respektive 31 % av
arealen. Till 2016 hade förhållandet mellan grödorna ändrats. Då täckte vårrybs
endast 1 % av arealen medan höstraps svarade för 90 % av den totala
arealen raps och rybs. Figur I.
Utveckling för oljeväxter 1999‑2016 Övriga växtslag
Till gruppen övriga växtslag hör frövall, oljelin,
energiskog, trädgårdsgrödor och andra växtslag. Arealen övriga växtslag har
varierat mellan åren. År 2016 är den 59 000 hektar vilket är 22 % mindre
än 1999. Även fördelningen mellan grödorna i gruppen har varierat sedan 1999.
Då var oljelin största grödan och svarade för 45 % av arealen. År 2016 var
frövall största grödan och svarade för 31 % av arealen. Arealen med
frövall har ökat med 124 % till 18 300 hektar mellan 1999 och 2016. Träda
År 1999 var arealen i träda 270 700 hektar. Mellan 1999
och 2016 har arealen i träda minskat med 38 %. Den största minskningen
skedde mellan 2007 och 2008. Då försvann EU-kravet på att en del areal måste
ligga i träda. Detta syns tydligt i figur G. Ospecificerad åkermark och outnyttjad åkermark
Ospecificerad åkermark är areal som ej kunnat specificeras
per gröda och tillhör företag som inte söker något EU-stöd. Arealen
ospecificerad åkermark har ökat med 38 % till 11 400 hektar jämfört
med 2007. Under ”Definitioner och förklaringar i avsnittet ”Fakta om
statistiken” beskrivs skillnader mellan olika år. Ej utnyttjad åkermark togs
bort till 2008 års ansökan om EU-stöd. År 2007 uppgick den till 2 000
hektar. Arealen till betesmark och slåtteräng har minskat sedan 2002
Arealen betesmark har ändrats genom åren, vilket framgår i
figur J. Förändringarna kan till viss del förklaras av hur stödsystemen har
definierat begreppet betesmark. År 2010 har definitionen på vilka företag som
ingår i Lantbruksregistret (LBR) ändrats, se vidare avsnittet ”Fakta om
statistiken”. Detta får till följd att arealen betesmark år 2010 ökar med
29 200 hektar jämfört med arealen enligt den gamla definitionen av LBR år
2010. År 2015 ändrades definitionen av vad som är betesmark i stödansökningar, vilket
medför att det är mer arealer som räknas som betesmark. 2016 är betesarealen
lika stor som 2010. Figur J. Areal
betesmark i tusen hektar åren 2002–2016 Antal företag minskar och företagen brukar i genomsnitt större arealer
År 2007 fanns det totalt 72 609 jordbruksföretag. Till
2016 har antalet minskat med 13 %. På grund av olika anledningar som
beskrivs nedan har antal företag varierat sedan 2007 men trenden när det gäller
antal företag är nedåtgående. År 2010 ändrades gränserna för vilka företag som ingår i
Lantbruksregistret (LBR). År 2009 och tidigare inkluderades alla företag med
mer än 2,0 hektar åkermark. Från och med 2010 gäller att företagen ska ha mer
än 2,0 hektar åkermark eller minst 5,0 hektar jordbruksmark för att ingå i LBR.
Förändringen innebar en ökning med ca 3 000 fler företag 2010. LBR baseras bland annat på information om företag som har
sökt stöd och för vilka arealer de sökt stöd. Gränserna för att få stöd
ändrades 2010. Ändringen av gränserna i LBR och ändringen av stödsystemet
bidrar troligen till att andelen företag i grupperna mindre än 2 hektar och
5,1-20 hektar åkermark ökat mellan 2009 och 2010 samtidigt som gruppen 2,1-5
hektar minskat. Till
2015 har definitionen för betesareal ändrats vilket innebär att betesarealen
ökar från 2014 till 2015. Detta påverkar dock inte nämnvärt antalet företag som
har jordbruksmark. Figur K visar utvecklingen av hur stor andel av företag med
åkermark som finns inom respektive storleksgrupp åker. År 2016 återfanns störst
andel av företagen i gruppen som har 5,1‑10 hektar åkermark (22 %). Figur K. Andel
företag i respektive storleksgrupp åker 2007–2016 I figur L ser man att drygt 55 % av åkermarken i landet
brukas av företag som finns i gruppen mer än 100 hektar åkermark. Detta är en
ökning sedan 2007 då det var ca 44 % av åkermarken som brukades av
företagen i den gruppen. 2007 fanns det 2 648 000 hektar åkermark. Totalt
har åkerarearealen minskat med nästan 3 % till 2016. År 2016 fanns det knappt 7 000 företag i Sverige som
brukade över 100 hektar åkermark. Ungefär 50 % av dessa företag var
fördelade på fyra län. Skåne respektive Västra Götalands län, hade 17 %
vardera, i Östergötland fanns 9 % och i Uppsala 7 %. Fem län hade
1 % vardera av företagen med över 100 hektar åkermark, det var Kronobergs,
Blekinge, Västernorrlands, Västerbotten och Norrbottens län. Figur L. Andel
hektar åkermark i respektive storleksgrupp åker 2007–2016 |