Statistiken med kommentarer

 

All åkermark behöver en god dränering för att kunna fungera bra till jordbruksproduktion. Vissa marker är naturligt dränerade medan andra behöver anlagda diken för att kunna användas för odling.
Självdränerande mark är mark som är så pass genomsläpplig att den inte behöver några dränerande åtgärder för att ge goda förutsättningar för växtodling. Täckdikning är det vanligaste sättet att dränera åkermark när behovet finns. Det innebär att rör grävs ner och för bort vatten från jorden till stam­ledningar och vidare till brunnar, vattendrag eller öppna diken. Behovsdränerad mark är mark med enstaka dräneringsledningar på utsatta delar. System­täckdikad mark är mark med dräneringsledningar i regelbundet mönster över hela arealen.

Dränering eller invallning kallas med ett samlingsnamn för markavvattning. De markarbeten som genomför markavvattningen såsom ett täckdike, en rörledning, ett fördjupat vattendrag eller en pumpstation, kallas alla för vattenanläggningar.

Jordbrukets markavvattning har betydelse för jordbrukets produktion och ett förändrat klimat och en ökad belastning från urbana områden är utmaningar för jordbrukets markavvattningsanläggningar.

Hälften av åkermarken är systemtäckdikad

2013 brukades ca 2,6 miljoner hektar åkermark i Sverige. Enligt jordbrukarnas bedömning har ca 2,1 miljoner hektar åkermark en tillfredsställande dränering vilket motsvarar 78 % av arealen. Att marken har tillfredsställande dränering betyder att dräneringen fungerar bra oavsett om det beror på täckdikning, behovsdränering eller naturlig dränering. Arealen systemtäckdikad åkermark 2013 är 1,3 miljoner  hektar vilket innebär att nästan hälften av all åkermark, eller närmare bestämt 49 %, är systemtäckdikad.

Enligt de bedömningar som görs i undersökningen har Blekinge störst andel åkermark med tillfredsställande dränering följt av Skåne län, 89 respektive 84 %. Störst areal mark med tillfredsställande dränering finns i Skåne län med ca 390 000 ha. Minst bedöms andelen åkermark med tillfredsställande dränering vara i Värmlands län och i Norrbottens län med 67 respektive 70 % av åkerarealen.

Täckdikningen är mest omfattande i Västmanlands län där 69 % av all åkermark är systemtäckdikad följt av Västra Götaland med 65 %. Minst är täckdikningen i Jönköpings län med 15 % av åkerarealen är systemtäckdikad. Detta kan ses i figur A. När det gäller den totala arealen täckdikad åkermark är den störst i Västra Götalands län med 300 000 ha.

Figur A. Andel åkermark med tillfredsställande dränering och andel systemtäckdikad åkermark i Sverige per län 2013

I figur B visas dräneringssituationen i de av Jordbruksverket definierade produktionsområdena. I Götalands södra och norra slättbygder är både andelen mark med tillfredsställande dränering och andelen systemtäckdikad mark högre än i övriga områden. Lägst andel systemtäckdikad mark finns i nedre Norrland och Götalands skogsbygder. I mellersta Sveriges skogsbygder är andelen mark med tillfredsställande dränering som lägst.

 

 

Figur B. Andel dränerad åkermark per produktionsområde 2013

De stora jordbruksföretagen har något lägre andel mark med tillfredsställande dränering men större andel systemtäckdikad åkermark. Detta jämfört med de små jordbruksföretagen som i sin tur har större andel mark med tillfreds­ställande dränering men lägre andel systemtäckdikad åkermark. Företagen som brukar över 100 ha bedömer att ca 1 100 000 ha åkermark har tillfredsställande dränering och att 770 000 ha åkermark är systemtäckdikad. Det betyder att 78 % av deras åkermark har tillfredsställande dränering och att 57 % har systemtäckdikning. Företagen som brukar upp till 5 ha bedömer att 83 % av deras åkerareal har en tillfredsställande dränering (37 000 ha) och 23 % av deras åkermark är systemtäckdikad (10 000 ha).

När de olika driftsinriktningarna jämförs så är systemtäckdikningen mest utbredd bland växtodlarna som har 680 000 ha systemtäckdikad mark. Det motsvarar 58 % av den åkermark som brukas av dessa företag. Minst utbredd är täckdikningen bland djurföretag. Där är arealen systemtäckdikad åkermark hälften så stor med 350 000 ha vilket motsvarar 36 % av den åkermark som djurföretagen brukar. Djurföretagen har lägst andel mark med tillfredsställande dränering även om dessa företag har betydligt större arealer mark med tillfredsställande dränering jämfört med blandföretagen och småbruken.

Dräneringen är mindre omfattande bland de företag som har grönfoder och vall som huvudgröda. Dessa företagare har lägst andel mark med tillfredsställande dränering, 74 %. De har också lägst andel systemtäckdikad mark med 34 % av åkermarken. Störst andel mark med tillfredsställande dränering finns enligt företagarnas egna bedömningar bland dem som har baljväxter, potatis, sockerbetor eller oljeväxter som huvudgröda med 84 % av åkermarken. Täckdikning är mest omfattande bland dem som har spannmål som huvudgröda, bland dessa företag är 62 % av den brukade åkermarken systemtäckdikad.

De planerade dräneringsåtgärderna räcker inte för att åtgärda det bedömda behovet av dränering

Av de 1,3 miljoner hektar åkermark som har systemtäckdikats har 63 % täckdikats de senaste 50 åren. Den areal som systemtäckdikats de senaste 50 åren utgör 29 % av den totala åkerarealen.

Svarspersonerna i undersökningen gör bedömningen att behovet av nytäckdikning är ca 380 000 hektar vilket motsvarar ca 14 % av den totala arealen åkermark. Behovet av omtäckdikning bedöms också vara 380 000 hektar vilket motsvarar ca 14 % av den totala arealen. Det finns alltså en ansenlig mängd mark där det finns önskemål eller behov av förbättrad eller ny dränering.  Det bedömda behovet av ny- eller omtäckdikning är större än den areal där det planeras dikning. De svenska jordbrukarna planerar att ny- eller omtäckdika 170 000 hektar de närmaste 5 åren vilket motsvarar ca 6 % av åkermarken. Den areal som uppskattas vara i behov av täckdikningsåtgärder och där inga åtgärder är planerade är alltså ganska omfattande, ca 600 000 hektar vilket motsvarar
22 % av den totala åkerarealen.

Norrbotten och Värmland är de län där störst andel av åkermarken i respektive län bedöms behöva nytäckdikning. Västra Götaland och Östergötland och Stockholm är de län där störst andel av åkerarealen bedöms ha behov av omtäckdikning. Störst areal med behov av såväl nytäckdikning som omtäckdikning finns i Västra Götaland där 70 000 ha bedöms behöva nytäckdikas och 90 000 ha bedöms ha behov av omtäckdikning. Örebro är det län där störst andel av åkerarealen planeras att nytäckdikas eller omtäckdikas inom de närmaste 5 åren. Skillnaden mellan planerade åtgärder och behov varierar också över landet, störst skillnader mellan åtgärder och behov finns i Värmlands och på Gotlands län och de minsta skillnaderna finns i Jönköpings län.

 

De procentuella skillnaderna mellan de olika driftsinriktningarna i andel åkermark med dräneringsbehov och planerad täckdikning är små. Detta gäller även skillnaderna mellan företag med olika stora brukade arealer. Företagen som brukar 0–5 ha åkermark anser att de har mindre dräneringsbehov och planerar i linje med det mindre dräneringsåtgärder jämfört med övriga företag. Även när olika huvudgrödor jämförs så är skillnaderna mellan grupperna i det här avseendet små.

 

 

 

 

Tablå A. Andel av den totala åkerarealen med olika grad av dränering och dräneringsbehov, i procent 2013

	Tillfreds-ställande dränering %	System-täckdikat %	System-täckdikat senaste 50 åren %	Behov nytäckdikning %	Behov omtäck dikning %	Planerad om/nytäck-dikning inom 5 år %	Andel av åkermarken med dikningsbehov som inte kommer åtgärdas %1
Län
Stockholms	78	43	22	15	15	6	23
Uppsala	77	45	22	13	10	4	18
Södermanlands	78	48	27	17	17	8	26
Östergötlands	76	59	27	14	19	7	26
Jönköpings	75	15	11	10	9	6	13
Kronobergs	75	19	14	13	12	6	20
Kalmar	78	26	17	14	11	7	18
Gotlands	72	40	25	19	17	6	30
Blekinge	89	48	20	8	11	4	15
Skåne	84	53	30	10	12	5	17
Hallands	82	52	25	11	14	5	19
Västra Götalands	78	65	40	15	19	8	25
Värmlands	67	51	39	24	17	8	33
Örebro	73	52	36	20	16	9	27
Västmanlands	75	69	26	15	17	6	27
Dalarnas	74	21	17	16	8	4	20
Gävleborgs	72	27	22	17	11	8	20
Västernorrlands	79	23	21	13	9	5	17
Jämtlands	78	22	20	9	12	6	15
Västerbottens	77	46	43	16	13	4	24
Norrbottens	70	33	32	26	14	..	..
Produktionsområde
Götalands södra slättbygder	85	65	35	10	14	6	18
Götalands mellanbygder	80	36	21	13	11	5	19
Götalands norra slättbygder	80	75	42	12	19	8	23
Svealands slättbygder	76	53	28	15	15	7	23
Götalands skogsbygder	75	29	19	14	14	6	22
Mellersta Sveriges skogsbygder	68	37	27	23	15	7	30
Nedre Norrland	75	22	19	14	10	6	19
Övre Norrland	76	40	36	18	13	6	25
Storleksgrupp åkermark, ha
- 5,0 ha	83	23	21	9	8	4	13
5,1-10,0 ha	82	29	26	16	12	7	21
10,1-20,0 ha	78	35	25	19	15	8	26
20,1-30,0 ha	78	41	29	13	14	6	21
30,1-50,0 ha	75	42	27	14	13	6	22
50,1-100,0 ha	76	45	29	15	14	6	23
100,1< ha	78	57	30	13	15	6	22
Driftsinriktning
Växt	80	58	33	14	16	7	23
Djur	73	36	22	15	14	6	22
Blandat	79	52	30	14	13	6	21
Småbruk	81	44	30	14	13	6	21
Huvudsaklig gröda
Spannmål	81	62	34	13	16	7	22
Grönfoder, vall	74	34	23	15	13	6	23
Baljväxter, potatis, sockerbetor, oljeväxter	84	54	27	11	13	6	17
Övrigt	78	55	32	17	14	6	25
Riket	78	49	29	14	14	6	22

1) Behov nytäckdikning+Behov omtäckdikning–Planerad omtäckdikning.

Anm. Vissa resultat redovisas inte på grund av för stor osäkerhet (medelfel över 35%).

 

 

 

Avrinningsdiken – omfattning

I undersökningen kartläggs omfattningen av avrinningsdiken. Vad gäller omfattningen av öppna diken hos jordbruksföretagen så är en omfattning på mellan 100 och 1 000 meter öppna diken vanligast. 42 % av företagen har mellan 100 och 1 000 meter öppna diken på sin fastighet. Minst vanligt är det att ha över 2 000 meter öppna diken. 7 % av företagarna vet inte vilken omfattning av öppna diken de har på sin fastighet.

 

Det är mer vanligt att jordbruksföretagen har öppna diken än att de har kulverterade utloppsdiken. 46 % av företagen har inga kulverterade utloppsdiken medan 20 % inte har några öppna diken på fastigheten.  22 % av jordbruksföretagarna har mellan 100 och 1 000 meter kulverterade utloppsdiken. 2 % av företagen har över 2 000 meter kulverterade utloppsdiken. Se figur C.

Figur C. Längd öppna och kulverterade diken på den brukade åkermarken. Andel av företagen

Det finns flera regionala variationer av hur mycket öppna diken det finns hos jordbruksföretagarna. Framför allt varierar omfattningen av hur många som har kunskap i frågan. 22 % av företagarna på Gotland känner inte till omfattningen av fastighetens öppna diken medan motsvarande andel i Hallands län endast är 5 %.

 

Hur stor andel av företagen som inte alls har några kulverterade utloppsdiken varierar regionalt. 80 % av företagarna i Jämtland har inga sådana diken medan andelen i Södermanlands län är 34  %. 101– 1 000 m kulverterade utloppsdiken är den vanligaste omfattningen och denna omfattningen finns i störst utsträckning i Östergötlands län där 32 % av jordbruksföretagen har denna omfattning av diken.

Gårdens storlek är kopplad till omfattningen av öppna diken där till exempel andelen företag som har över 2 000 meter öppna diken är störst bland gårdarna som brukar mer än 100 ha åkermark. Kopplingen mellan kulverterade utloppsdiken och brukad areal är mindre tydlig även om det bland företagen med över 2 000 meter kulverterade utloppsdiken går att se en dominans hos de företag som brukar över 100 ha. Bland de större företagen finns också lägst andel som inte har några kulverterade utloppsdiken. Det är viktigt att betona att andelen som inte har kulverterade utloppsdiken eller som inte vet omfattningen av dem är betydligt högre jämfört med öppna diken. Detta påverkar jämförelsen av utbredningen av öppna diken och utbredningen av  kulverterade utloppsdiken.

Skillnader i förekomst av öppna och kulverterade utloppsdiken beroende på driftsinriktning är begränsade. Bland företagen med blandad verksamhet finns en något större andel med över 2 000 m öppna diken och en mindre andel företag med under 100 m öppna diken. Småbruken har endast i begränsad omfattning öppna diken över 1 000 m.

De öppna dikena är mest omfattande bland företag som har spannmål som huvudsaklig gröda, 14 % av dessa företag har över 2 000 meter öppna diken.  Störst andel med under 100 meter öppna diken finns bland företag med grön­foder och vall som huvudgröda.

 

Avrinningsdiken – underhåll

44 % av företagarna har underhållsrensat någon del av sina öppna diken de senaste 5 åren. För 19 % av företagarna var det mellan 6 och 10 år sedan de rensade senast. 19 % av företagarna vet inte när de senast rensade de öppna dikena. Andelen som har underhållit sina kulverterade utloppsdiken är betydligt lägre. Till exempel så har bara 19 % av jordbruksföretagen underhållit någon del av sina kulverterade utloppsdiken de senaste 5 åren. Men en betydligt större andel av jordbrukarna vet inte när de senast underhöll sina kulverterade utloppsdiken, 55 % visste inte det. Se figur D.

 

Figur D. Senaste underhåll på någon del av öppna diken/kulverterade utloppsdiken. Andel av företagen

I Södermanland lyser flitens lampa när det gäller underhållsrensning av öppna diken, nästan 59 % av jordbruksföretagen har rensat de senaste 5 åren. I Västernorrland är andelen lägst i Sverige, 22 %. Andelen som inte vet när de senast rensade sina öppna diken varierar. 41 % i Västernorrland vet inte när de senast rensade sina öppna diken medan andelen i Östergötland är 10 %.

Störst andel som underhållit sina kulverterade utloppsdiken de senaste 5 åren finns I Gotlands län med 32 % medan lägst andel finns i Jämtland  med 7 %. Många vet inte när senaste underhållet skedde. I Jämtland är det 77 % av företagarna som inte vet när det senaste underhållet skedde.

Omfattningen av rensningen av öppna diken varierar också efter företagens storlek. 62 % av företagen som brukar över 100 ha åker har gjort rensningar på någon del av de öppna dikena de senaste 5 åren. Bland företagen som brukar mellan 0 – 5 ha är den andelen 31 %. För kulverterade utloppsdiken är andelen som underhållit sina diken lägre. Nivåerna ska ses i ljuset av att en stor andel av företagen inte vet när det senaste underhållet av kulverterade utloppsdiken genomfördes.

Småbruken har underhållit sina öppna diken i lägre omfattning jämfört med övriga företag. Skillnaderna mellan växtodlarna, husdjursföretagen och blandad drift är små vad gäller underhåll. Även när det gäller de kulverterade utloppsdiken underhåller småbruken diken i mindre utsträckning än övriga. Störst andel som genomfört underhåll de senast 5 åren finns bland djurföretagen och blandföretagen.

Det finns viss variation beroende på vilken gröda företagen odlar. Företagen med vall och grönfoder som huvudsaklig gröda underhåller sina öppna diken i mindre utsträckning jämfört med de företag som har spannmål samt de som har baljväxter, potatis, sockerbetor eller oljeväxter som huvudgröda. Det finns också en större andel som inte vet när senaste underhållet genomfördes bland vall/grönfoderföretagen.

När det gäller underhåll av kulverterade utloppsdiken överlag så är andelen företag som underhåller sina diken lägre än för öppna diken precis som tidigare nämnts. Grönfoder/vallföretagen underhåller sina kulverterade diken i mindre utsträckning samtidigt som fler företagare inte vet när det senaste underhållet skedde. Detta jämfört med spannmålsföretagen som underhåller sina diken i större utsträckning och som i mindre utsträckning inte vet när det senaste underhållet skedde.

 

Behov av dikesunderhåll

Över hälften av landets jordbruksföretag, närmare bestämt 58 % bedömer att det finns behov av underhållsrensning av öppna diken de närmaste 5 åren. Detta kan ses i figur E. 27 % tycker inte det finns behov och 15 % vet inte. Störst bedöms behovet vara bland jordbrukarna i Blekinge och Södermanlands län där 78 % respektive 69 % av jordbrukarna gör en sådan bedömning. I bland annat Skåne gör bara 44 % av jordbrukarna samma bedömning. Störst andel av jordbrukarna som inte vet om det finns något behov av underhållsrensning av öppna diken finns på Gotland. Större andel av företagen med blandad drift gör bedömningen att det finns behov av dikesrensning av de öppna dikena. Detta jämfört med växt eller djurföretag eller småbruk. Andelen som tycker det finns ett behov av dikes­rensning är högre bland spannmålsföretagen jämfört med företag med grönfoder eller övriga grödor som huvudgröda. Det är också en mindre andel bland spannmålsföretagen som inte vet om det finns ett behov av dikesrensning jämfört med övriga. 

Till skillnad från de öppna diken så bedömer inte en majoritet av företagarna att det finns behov av underhåll av de kulverterade utloppsdikena de närmaste åren. 23 % anser att det finns ett behov av underhåll medan 38 % inte vet. Andelen som tycker det finns ett underhållsbehov är störst i Stockholms län med 36 % och minst på Gotland där 13 % anser att det finns ett behov. 66 % av företagarna i Jämtland vet inte om det finns något underhållsbehov. Andelen som inte vet i Östergötlands län är 23 %. En större andel av de större företagen bedömer att det finns ett behov av underhåll av kulverterade diken jämfört med de små företagen. Gällande driftsinriktning bedömer störst andel av djurföretagen att det finns behov av underhåll av kulverterade utloppsdiken med 30 %. Bland småbruken är andelen 16 %. Vad gäller skillnader beroende på huvudsaklig gröda så liknar bedömningen av underhållsbehovet av de kulverterade utloppsdikena bedömningen av underhållsbehovet av öppna diken som gjordes ovan. Det betyder att spannmålsföretagen bedömer sig ha ett lite större underhållsbehov av kulverterade utloppsdiken och att fler spannmåls­företagare har en uppfattning i frågan (det vill säga färre har svarat ”vet ej”). 

 

 

 

Figur E. Behov av underhåll de närmaste åren. Andel av företagen

44 % av företagen planerar att underhållsrensa någon del av sina öppna diken de närmaste fem åren. 43 % av företagarna vet inte när de ska underhållsrensa sina öppna diken nästa gång. Andelen av företagen som planerar underhåll av sina kulverterade utloppsdiken är betydligt lägre, 14 % planerar att göra det de närmaste 5 åren. Detta visas i figur F. Andelen som inte vet när nästa underhåll ska göras är 78 %. Skillnaden mellan andelen av företagarna som planerar underhåll på öppna diken och andelen som planerar underhåll på kulverterade diken bör ses i relation till att andelen som inte vet är betydligt högre vad gäller kulverterade diken.

I Blekinge planerar 73 % av företagarna underhållsrensning av de öppna dikena de närmaste 5 åren. I Dalarna är motsvarande andel endast 31 %. I Dalarna vet 60 % av jordbruksföretagarna inte när nästa underhållsrensning ska göras. I Gävleborg är den andelen bara 26 %. Bland företagen med över 100 ha åkermark planerar 63 % underhållsrensning av de öppna dikena inom de närmaste 5 åren, bland företagen med 0–5 ha åker så är motsvarande andel 33 %. Större andel av husdjursföretagen planerar dikesunderhåll de närmaste åren 5 jämfört med andra driftsinriktningar. I synnerhet bland småbruken är  andelen som planerar dikesrensning är betydligt lägre.

När det gäller kulverterade utloppsdiken är Södermanland det län där störst andel av företagen planerar underhåll de närmaste 5 åren, 28 %. Men som tidigare nämnts så vet de flesta inte när nästa underhållsrensning ska genomföras. I Jämtland är andelen som inte vet 92 %. Bland företagen med över 100 ha planerar 25 % av företagarna underhåll de närmaste 5 åren men 65 % vet inte när nästa underhåll ska genomföras. Bland företagarna med 0–5 ha åker är andelen som inte vet 85 %.

Företagen med en blandad driftsinriktning är de som i störst utsträckning planerar att genomföra underhåll de närmaste åren (23%). Lägst är den andelen bland småbruken med 8 %. Det är större andel bland företagen med spannmål som huvudsaklig gröda som planerar underhåll de närmaste 5 åren jämfört med övriga företag, drygt vart femte spannmålsföretag planerar sådant underhåll jämfört drygt vart tionde vall/grönfoderföretag.

 

 

Figur F När planeras nästa underhållsrensning. Andel av företagen

 

Invallning av åkermark

Viss åkermark kräver skydd av vallar för att kunna få en tillräcklig dränering. I vissa fall måste en sådan invallning kombineras med pumpning av vattnet. Bara 4 % av företagen har invallad åkermark och/eller åkermark som är beroende av pumpning på någon del av sin brukade åkermark medan 90 % inte har det. 6 % vet inte om någon del av åkermarken är invallad. Se figur G.

I Blekinge och Örebro län har 10 % av företagen invallad åkermark medan andelen i flera län är ligger på 3 %. De största företagen har i störst utsträckning någon del av åkermarken invallad. 12 % av företagen som brukar över 100 ha har någon del av åkermarken invallad och/eller beroende av pumpning för sin dränering. 3 % av företagen som brukar 10–20 ha har någon del av åkermarken invallad. 8 % av blandföretagen och 6 % av växtodlarna har invallad åkermark. Bland spannmålsföretagen har 8 % någon del av åkermarken invallad, bland vall/grönfoderföretagen är andelen 2 %.

 

Figur G Är någon del av den brukade åkermarken invallad och/eller beroende av pumpning för sin dränering? Andel av företagen

 

Dikningsföretag

Dräneringssystem eller avvattningssystem som berör och hjälper flera olika fastigheter drivs ofta som en markavvattningssamfällighet eller som det också kallas, ett dikningsföretag av de berörda fastighetsägarna. Nästan vart tredje svenskt jordbruksföretag har mark som ingår i dikningsföretag. Vanligast är det att ingå i ett sådant företag i Uppsala respektive Gotlands län där 56 respektive 59 % av företagen ingår i ett dikningsföretag. I Västerbotten är andelen 5 %.

Bland företagen som brukar över 100 ha så ingår 2 av 3 företag i ett dikningsföretag. Bland företag med mindre än 5 ha mark är det var tionde företag som ingår i ett dikningsföretag. Bland- och växtföretagen är de som i störst utsträckning ingår i ett dikningsföretag. Minst vanligt är det bland småbruken. Andelen företag som ingår i ett dikningsföretag är betydligt högre bland företag som har spannmål som huvudsaklig gröda jämfört med vall/grönfoder och övriga växter.

Bland de jordbruksföretag som ingår i ett dikningsföretag så är runt en fjärdedel (31 %) med i ett dikningsföretag med aktiv styrelse medan 33 % av diknings­företagen inte har aktiv styrelse. Vanligast med aktiv styrelse är det i Örebro län.

Åkerarealen har minskat men större andel har systemtäckdikats

Täckdikning har länge ansetts som en bra metod för att öka jordens avkastning. Under perioden från 1800-talet fram till 1930 så ökade arealen åkermark från 1,5 miljoner hektar till 3,7 miljoner hektar. I den processen var markavvattningen viktig och ny mark vanns bland annat genom torrläggning av kärr och mossar. Från 1840-talet och framåt fanns det statligt stöd för markavvattningsåtgärder, ett stöd som fanns kvar till 1980-talet.

Andelen täckdikad mark är större 2013 än när den första gången undersöktes 1927. Även om utvecklingen är svår att studera i detalj på grund av ett litet antal mätpunkter så är trenden ökande. 1927 var andelen täckdikad mark 25 % och 1951 så var den 27 %. 1982 var andelen 34 % och 2013 hade den ökat till 49 %. Ökningen av andelen täckdikad mark bör även ses i relation till en minskande mängd åkermark. I figur H så visas utvecklingen av mängden åkermark och mängden täckdikad åkermark.

Figur H. Utveckling av arealen täckdikad åkermark och övrig åkermark i tusental hektar