![]() |
![]() | |
Dränering av jordbruksmark 2013 | JO 41 SM 1402, korrigerad version 2014-04-14 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer
All åkermark behöver en god dränering för att kunna fungera
bra till jordbruksproduktion. Vissa marker är naturligt dränerade medan andra
behöver anlagda diken för att kunna användas för odling. Dränering eller invallning kallas med ett samlingsnamn för
markavvattning. De markarbeten som genomför markavvattningen såsom ett täckdike,
en rörledning, ett fördjupat vattendrag eller en pumpstation, kallas alla för
vattenanläggningar. Jordbrukets markavvattning har betydelse för jordbrukets
produktion och ett förändrat klimat och en ökad belastning från urbana områden
är utmaningar för jordbrukets markavvattningsanläggningar. Hälften av åkermarken är systemtäckdikad
2013 brukades ca 2,6 miljoner hektar åkermark i Sverige. Enligt jordbrukarnas bedömning
har ca 2,1 miljoner hektar åkermark en tillfredsställande dränering vilket motsvarar
78 % av arealen. Att marken har tillfredsställande dränering betyder att
dräneringen fungerar bra oavsett om det beror på täckdikning, behovsdränering
eller naturlig dränering. Arealen systemtäckdikad åkermark 2013 är 1,3 miljoner
hektar vilket innebär att nästan hälften
av all åkermark, eller närmare bestämt 49 %, är systemtäckdikad. Enligt de bedömningar som görs i
undersökningen har Blekinge störst andel åkermark med tillfredsställande
dränering följt av Skåne län, 89 respektive 84 %. Störst areal mark med tillfredsställande
dränering finns i Skåne län med ca 390 000 ha. Minst bedöms andelen åkermark
med tillfredsställande dränering vara i Värmlands län och i Norrbottens län med
67 respektive 70 % av åkerarealen. Täckdikningen
är mest omfattande i Västmanlands län där 69 % av all åkermark är systemtäckdikad
följt av Västra Götaland med 65 %. Minst är täckdikningen i Jönköpings län med 15
% av åkerarealen är systemtäckdikad. Detta kan ses i figur A. När det gäller
den totala arealen täckdikad åkermark är den störst i Västra Götalands län med
300 000 ha. Figur A. Andel åkermark
med tillfredsställande dränering och andel systemtäckdikad åkermark i Sverige
per län 2013 I figur B
visas dräneringssituationen i de av Jordbruksverket definierade produktionsområdena.
I Götalands södra och norra slättbygder är både andelen mark med tillfredsställande
dränering och andelen systemtäckdikad mark högre än i övriga områden. Lägst andel
systemtäckdikad mark finns i nedre Norrland och Götalands skogsbygder. I
mellersta Sveriges skogsbygder är andelen mark med tillfredsställande dränering
som lägst. Figur B. Andel dränerad åkermark per
produktionsområde 2013 De stora jordbruksföretagen har
något lägre andel mark med tillfredsställande dränering men större andel systemtäckdikad
åkermark. Detta jämfört med de små jordbruksföretagen som i sin tur har större
andel mark med tillfredsställande dränering men lägre andel systemtäckdikad
åkermark. Företagen som brukar över 100 ha bedömer att ca 1 100 000
ha åkermark har tillfredsställande dränering och att 770 000 ha åkermark
är systemtäckdikad. Det betyder att 78 % av deras åkermark har tillfredsställande
dränering och att 57 % har systemtäckdikning. Företagen som brukar upp till 5
ha bedömer att 83 % av deras åkerareal har en tillfredsställande dränering (37
000 ha) och 23 % av deras åkermark är systemtäckdikad (10 000 ha). När de
olika driftsinriktningarna jämförs så är systemtäckdikningen mest utbredd bland
växtodlarna som har 680 000 ha systemtäckdikad mark. Det motsvarar 58 % av
den åkermark som brukas av dessa företag. Minst utbredd är täckdikningen bland
djurföretag. Där är arealen systemtäckdikad åkermark hälften så stor med 350 000
ha vilket motsvarar 36 % av den åkermark som djurföretagen brukar.
Djurföretagen har lägst andel mark med tillfredsställande dränering även om
dessa företag har betydligt större arealer mark med tillfredsställande dränering
jämfört med blandföretagen och småbruken. Dräneringen
är mindre omfattande bland de företag som har grönfoder och vall som huvudgröda.
Dessa företagare har lägst andel mark med tillfredsställande dränering, 74 %. De
har också lägst andel systemtäckdikad mark med 34 % av åkermarken. Störst andel
mark med tillfredsställande dränering finns enligt företagarnas egna
bedömningar bland dem som har baljväxter, potatis, sockerbetor eller oljeväxter
som huvudgröda med 84 % av åkermarken. Täckdikning är mest omfattande bland dem
som har spannmål som huvudgröda, bland dessa företag är 62 % av den brukade
åkermarken systemtäckdikad. De planerade dräneringsåtgärderna räcker inte för att åtgärda det bedömda behovet
av dränering
Av de 1,3 miljoner hektar åkermark som har systemtäckdikats
har 63 % täckdikats de senaste 50 åren. Den areal som systemtäckdikats de
senaste 50 åren utgör 29 % av den totala åkerarealen. Svarspersonerna i undersökningen gör
bedömningen att behovet av nytäckdikning är ca 380 000 hektar vilket
motsvarar ca 14 % av den totala arealen åkermark. Behovet av omtäckdikning bedöms
också vara 380 000 hektar vilket motsvarar
ca 14 % av den totala arealen. Det finns alltså en ansenlig mängd mark där det
finns önskemål eller behov av förbättrad eller ny dränering. Det bedömda behovet av ny- eller
omtäckdikning är större än den areal där det planeras dikning. De svenska jordbrukarna
planerar att ny- eller omtäckdika 170 000 hektar
de närmaste 5 åren vilket motsvarar ca 6 % av åkermarken. Den areal som
uppskattas vara i behov av täckdikningsåtgärder och där inga åtgärder är
planerade är alltså ganska omfattande, ca 600 000 hektar vilket motsvarar Norrbotten och Värmland är de län där
störst andel av åkermarken i respektive län bedöms behöva nytäckdikning. Västra
Götaland och Östergötland och Stockholm är de län där störst andel av åkerarealen
bedöms ha behov av omtäckdikning. Störst areal med behov av såväl nytäckdikning
som omtäckdikning finns i Västra Götaland där 70 000 ha bedöms behöva nytäckdikas
och 90 000 ha bedöms ha behov av omtäckdikning. Örebro är det län där
störst andel av åkerarealen planeras att nytäckdikas eller omtäckdikas inom de
närmaste 5 åren. Skillnaden
mellan planerade åtgärder och behov varierar också över landet, störst
skillnader mellan åtgärder och behov finns i Värmlands och på Gotlands
län och de minsta skillnaderna finns i Jönköpings län. De
procentuella skillnaderna mellan de olika driftsinriktningarna i andel åkermark
med dräneringsbehov och planerad täckdikning är små. Detta gäller även
skillnaderna mellan företag med olika stora brukade arealer. Företagen som
brukar 0–5 ha åkermark anser att de har mindre dräneringsbehov och planerar i
linje med det mindre dräneringsåtgärder jämfört med övriga företag. Även när
olika huvudgrödor jämförs så är skillnaderna mellan grupperna i det här avseendet
små. Tablå A. Andel av den
totala åkerarealen med olika grad av dränering och dräneringsbehov, i procent 2013
![]() 1) Behov nytäckdikning+Behov omtäckdikning–Planerad
omtäckdikning. Anm. Vissa resultat redovisas inte på grund av
för stor osäkerhet (medelfel över 35%). Avrinningsdiken – omfattning
I
undersökningen kartläggs omfattningen av avrinningsdiken. Vad gäller omfattningen
av öppna diken hos jordbruksföretagen så är en omfattning på mellan 100 och 1 000
meter öppna diken vanligast. 42 % av företagen har mellan 100 och 1 000 meter
öppna diken på sin fastighet. Minst vanligt är det att ha över 2 000 meter
öppna diken. 7 % av företagarna vet inte vilken omfattning av öppna diken de
har på sin fastighet. Det är mer vanligt att jordbruksföretagen har öppna diken än
att de har kulverterade utloppsdiken. 46 % av företagen har inga kulverterade
utloppsdiken medan 20 % inte har några öppna diken på fastigheten. 22 % av jordbruksföretagarna har mellan 100
och 1 000 meter kulverterade utloppsdiken. 2 % av företagen har över 2 000
meter kulverterade utloppsdiken. Se figur C. Figur C. Längd
öppna och kulverterade diken på den brukade åkermarken. Andel av företagen Det finns
flera regionala variationer av hur mycket öppna diken det finns hos
jordbruksföretagarna. Framför allt varierar omfattningen av hur många som har
kunskap i frågan. 22 % av företagarna på Gotland känner inte till omfattningen
av fastighetens öppna diken medan motsvarande andel i Hallands län endast är 5
%. Hur stor andel av företagen som inte alls har några
kulverterade utloppsdiken varierar regionalt. 80 % av företagarna i Jämtland
har inga sådana diken medan andelen i Södermanlands län är 34 %. 101– 1 000 m kulverterade utloppsdiken är
den vanligaste omfattningen och denna omfattningen finns i störst utsträckning
i Östergötlands län där 32 % av jordbruksföretagen har denna omfattning av
diken. Gårdens storlek är kopplad till omfattningen av öppna diken
där till exempel andelen företag som har över 2 000 meter öppna diken är störst
bland gårdarna som brukar mer än 100 ha åkermark. Kopplingen mellan
kulverterade utloppsdiken och brukad areal är mindre tydlig även om det bland
företagen med över 2 000 meter kulverterade utloppsdiken går att se en
dominans hos de företag som brukar över 100 ha. Bland de större företagen finns
också lägst andel som inte har några kulverterade utloppsdiken. Det är viktigt
att betona att andelen som inte har kulverterade utloppsdiken eller som inte
vet omfattningen av dem är betydligt högre jämfört med öppna diken. Detta
påverkar jämförelsen av utbredningen av öppna diken och utbredningen av kulverterade utloppsdiken. Skillnader i förekomst av öppna och kulverterade
utloppsdiken beroende på driftsinriktning är begränsade. Bland företagen med
blandad verksamhet finns en något större andel med över 2 000 m öppna diken och
en mindre andel företag med under 100 m öppna diken. Småbruken har endast i
begränsad omfattning öppna diken över 1 000 m. De öppna dikena är mest omfattande bland företag som har
spannmål som huvudsaklig gröda, 14 % av dessa företag har över 2 000 meter
öppna diken. Störst andel med under 100
meter öppna diken finns bland företag med grönfoder och vall som huvudgröda. Avrinningsdiken – underhåll
44 % av
företagarna har underhållsrensat någon del av sina öppna diken de senaste 5 åren.
För 19 % av företagarna var det mellan 6 och 10 år sedan de rensade senast. 19
% av företagarna vet inte när de senast rensade de öppna dikena. Andelen som
har underhållit sina kulverterade utloppsdiken är betydligt lägre. Till exempel
så har bara 19 % av jordbruksföretagen underhållit någon del av sina
kulverterade utloppsdiken de senaste 5 åren. Men en betydligt större andel av
jordbrukarna vet inte när de senast underhöll sina kulverterade utloppsdiken, 55
% visste inte det. Se figur D. Figur D. Senaste
underhåll på någon del av öppna diken/kulverterade utloppsdiken. Andel av
företagen I Södermanland lyser flitens lampa när det gäller
underhållsrensning av öppna diken, nästan 59 % av jordbruksföretagen har rensat
de senaste 5 åren. I Västernorrland är andelen lägst i Sverige, 22 %. Andelen
som inte vet när de senast rensade sina öppna diken varierar. 41 % i
Västernorrland vet inte när de senast rensade sina öppna diken medan andelen i
Östergötland är 10 %. Störst andel som underhållit sina kulverterade utloppsdiken
de senaste 5 åren finns I Gotlands län med 32 % medan lägst andel finns i Jämtland med 7 %. Många vet inte när senaste
underhållet skedde. I Jämtland är det 77 % av företagarna som inte vet när det
senaste underhållet skedde. Omfattningen av rensningen av öppna diken varierar också
efter företagens storlek. 62 % av företagen som brukar över 100 ha åker har
gjort rensningar på någon del av de öppna dikena de senaste 5 åren. Bland
företagen som brukar mellan 0 – 5 ha är den andelen 31 %. För kulverterade
utloppsdiken är andelen som underhållit sina diken lägre. Nivåerna ska ses i
ljuset av att en stor andel av företagen inte vet när det senaste underhållet av
kulverterade utloppsdiken genomfördes. Småbruken har underhållit sina öppna diken i lägre
omfattning jämfört med övriga företag. Skillnaderna mellan växtodlarna,
husdjursföretagen och blandad drift är små vad gäller underhåll. Även när det
gäller de kulverterade utloppsdiken underhåller småbruken diken i mindre
utsträckning än övriga. Störst andel som genomfört underhåll de senast 5 åren
finns bland djurföretagen och blandföretagen. Det finns viss variation beroende på vilken gröda företagen
odlar. Företagen med vall och grönfoder som huvudsaklig gröda underhåller sina
öppna diken i mindre utsträckning jämfört med de företag som har spannmål samt de
som har baljväxter, potatis, sockerbetor eller oljeväxter som huvudgröda. Det
finns också en större andel som inte vet när senaste underhållet genomfördes
bland vall/grönfoderföretagen. När det gäller underhåll av kulverterade utloppsdiken överlag
så är andelen företag som underhåller sina diken lägre än för öppna diken precis
som tidigare nämnts. Grönfoder/vallföretagen underhåller sina kulverterade
diken i mindre utsträckning samtidigt som fler företagare inte vet när det
senaste underhållet skedde. Detta jämfört med spannmålsföretagen som
underhåller sina diken i större utsträckning och som i mindre utsträckning inte
vet när det senaste underhållet skedde. Behov av dikesunderhåll
Över hälften av landets jordbruksföretag, närmare bestämt 58
% bedömer att det finns behov av underhållsrensning av öppna diken de närmaste
5 åren. Detta kan ses i figur E. 27 % tycker inte det finns behov och 15 % vet
inte. Störst bedöms behovet vara bland jordbrukarna i Blekinge och Södermanlands
län där 78 % respektive 69 % av jordbrukarna gör en sådan bedömning. I bland
annat Skåne gör bara 44 % av jordbrukarna samma bedömning. Störst andel av jordbrukarna
som inte vet om det finns något behov av underhållsrensning av öppna diken
finns på Gotland. Större andel av företagen med blandad drift gör bedömningen att
det finns behov av dikesrensning av de öppna dikena. Detta jämfört med växt
eller djurföretag eller småbruk. Andelen som tycker det finns ett behov av
dikesrensning är högre bland spannmålsföretagen jämfört med företag med
grönfoder eller övriga grödor som huvudgröda. Det är också en mindre andel
bland spannmålsföretagen som inte vet om det finns ett behov av dikesrensning
jämfört med övriga. Till
skillnad från de öppna diken så bedömer inte en majoritet av företagarna att
det finns behov av underhåll av de kulverterade utloppsdikena de närmaste åren.
23 % anser att det finns ett behov av underhåll medan 38 % inte vet. Andelen
som tycker det finns ett underhållsbehov är störst i Stockholms län med 36 %
och minst på Gotland där 13 % anser att det finns ett behov. 66 % av företagarna
i Jämtland vet inte om det finns något underhållsbehov. Andelen som inte vet i Östergötlands
län är 23 %. En större andel av de större företagen bedömer att det finns ett
behov av underhåll av kulverterade diken jämfört med de små företagen. Gällande
driftsinriktning bedömer störst andel av djurföretagen att det finns behov av
underhåll av kulverterade utloppsdiken med 30 %. Bland småbruken är andelen 16
%. Vad gäller skillnader beroende på huvudsaklig gröda så liknar bedömningen av
underhållsbehovet av de kulverterade utloppsdikena bedömningen av
underhållsbehovet av öppna diken som gjordes ovan. Det betyder att
spannmålsföretagen bedömer sig ha ett lite större underhållsbehov av kulverterade
utloppsdiken och att fler spannmålsföretagare har en uppfattning i frågan (det
vill säga färre har svarat ”vet ej”). Figur E. Behov av
underhåll de närmaste åren. Andel av företagen 44 % av företagen planerar att underhållsrensa någon del av sina
öppna diken de närmaste fem åren. 43 % av företagarna vet inte när de ska
underhållsrensa sina öppna diken nästa gång. Andelen av företagen som planerar
underhåll av sina kulverterade utloppsdiken är betydligt lägre, 14 % planerar
att göra det de närmaste 5 åren. Detta visas i figur F. Andelen som inte vet
när nästa underhåll ska göras är 78 %. Skillnaden mellan andelen av företagarna
som planerar underhåll på öppna diken och andelen som planerar underhåll på
kulverterade diken bör ses i relation till att andelen som inte vet är
betydligt högre vad gäller kulverterade diken. I Blekinge planerar 73 % av företagarna underhållsrensning av
de öppna dikena de närmaste 5 åren. I Dalarna är motsvarande andel endast 31 %.
I Dalarna vet 60 % av jordbruksföretagarna inte när nästa underhållsrensning
ska göras. I Gävleborg är den andelen bara 26 %. Bland företagen med över 100
ha åkermark planerar 63 % underhållsrensning av de öppna dikena inom de
närmaste 5 åren, bland företagen med 0–5 ha åker så är motsvarande andel 33 %. Större
andel av husdjursföretagen planerar dikesunderhåll de närmaste åren 5 jämfört
med andra driftsinriktningar. I synnerhet bland småbruken är andelen som planerar dikesrensning är
betydligt lägre. När det gäller kulverterade utloppsdiken är Södermanland det
län där störst andel av företagen planerar underhåll de närmaste 5 åren, 28 %.
Men som tidigare nämnts så vet de flesta inte när nästa underhållsrensning ska
genomföras. I Jämtland är andelen som inte vet 92 %. Bland företagen med över
100 ha planerar 25 % av företagarna underhåll de närmaste 5 åren men 65 % vet
inte när nästa underhåll ska genomföras. Bland företagarna med 0–5 ha åker är
andelen som inte vet 85 %. Företagen med en blandad driftsinriktning är de som i störst
utsträckning planerar att genomföra underhåll de närmaste åren (23%). Lägst är
den andelen bland småbruken med 8 %. Det är större andel bland företagen med
spannmål som huvudsaklig gröda som planerar underhåll de närmaste 5 åren
jämfört med övriga företag, drygt vart femte spannmålsföretag planerar sådant
underhåll jämfört drygt vart tionde vall/grönfoderföretag. Figur F När
planeras nästa underhållsrensning. Andel
av företagen Invallning av åkermark
Viss åkermark kräver skydd av vallar för att kunna få en
tillräcklig dränering. I vissa fall måste en sådan invallning kombineras med
pumpning av vattnet. Bara 4 % av företagen har invallad åkermark och/eller
åkermark som är beroende av pumpning på någon del av sin brukade åkermark medan
90 % inte har det. 6 % vet inte om någon del av åkermarken är invallad. Se
figur G. I Blekinge och Örebro län har 10 % av företagen invallad
åkermark medan andelen i flera län är ligger på 3 %. De största företagen har i
störst utsträckning någon del av åkermarken invallad. 12 % av företagen som
brukar över 100 ha har någon del av åkermarken invallad och/eller beroende av
pumpning för sin dränering. 3 % av företagen som brukar 10–20 ha har någon del
av åkermarken invallad. 8 % av blandföretagen och 6 % av växtodlarna har
invallad åkermark. Bland spannmålsföretagen har 8 % någon del av åkermarken
invallad, bland vall/grönfoderföretagen är andelen 2 %. Figur G Är någon
del av den brukade åkermarken invallad och/eller beroende av pumpning för sin
dränering? Andel av företagen Dikningsföretag
Dräneringssystem eller avvattningssystem som berör och
hjälper flera olika fastigheter drivs ofta som en markavvattningssamfällighet
eller som det också kallas, ett dikningsföretag av de berörda fastighetsägarna.
Nästan vart tredje svenskt jordbruksföretag har mark som ingår i
dikningsföretag. Vanligast är det att ingå i ett sådant företag i Uppsala
respektive Gotlands län där 56 respektive 59 % av företagen ingår i ett dikningsföretag.
I Västerbotten är andelen 5 %. Bland företagen som brukar över 100 ha så ingår 2 av 3
företag i ett dikningsföretag. Bland företag med mindre än 5 ha mark är det var
tionde företag som ingår i ett dikningsföretag. Bland- och växtföretagen är de
som i störst utsträckning ingår i ett dikningsföretag. Minst vanligt är det
bland småbruken. Andelen företag som ingår i ett dikningsföretag är betydligt
högre bland företag som har spannmål som huvudsaklig gröda jämfört med
vall/grönfoder och övriga växter. Bland de jordbruksföretag som ingår i ett dikningsföretag så
är runt en fjärdedel (31 %) med i ett dikningsföretag med aktiv styrelse medan 33
% av dikningsföretagen inte har aktiv styrelse. Vanligast med aktiv styrelse
är det i Örebro län. Åkerarealen har minskat men större andel har systemtäckdikats
Täckdikning har länge ansetts som en bra metod för att öka
jordens avkastning. Under perioden från 1800-talet fram till 1930 så ökade
arealen åkermark från 1,5 miljoner hektar till 3,7 miljoner hektar. I den
processen var markavvattningen viktig och ny mark vanns bland annat genom
torrläggning av kärr och mossar. Från 1840-talet och framåt fanns det statligt
stöd för markavvattningsåtgärder, ett stöd som fanns kvar till 1980-talet. Andelen täckdikad mark är större 2013 än när den första
gången undersöktes 1927. Även om utvecklingen är svår att studera i detalj på
grund av ett litet antal mätpunkter så är trenden ökande. 1927 var andelen
täckdikad mark 25 % och 1951 så var den 27 %. 1982 var andelen 34 % och 2013
hade den ökat till 49 %. Ökningen av andelen täckdikad mark bör även ses i
relation till en minskande mängd åkermark. I figur H så visas utvecklingen av
mängden åkermark och mängden täckdikad åkermark. Figur H. Utveckling
av arealen täckdikad åkermark och övrig åkermark i tusental hektar |