Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden
Djurhälsa år 2011

JO 25 SM 1201

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

Kalvdödlighet (tabell 1)
Sjuklighet hos mjölkkor (tabeller 2a och 2b)
Kolikfall hos hästar (Tabell 3)

Statistikområdet djurhälsa avser att belysa hälsan hos lantbrukets djur. Djurhälsa definieras som individens, gruppens och besättningens frihet från sjukdomar, skador och andra lidanden. Exemplen i den här publikationen har valts för att visa möjligheterna att ta fram intressanta uppgifter för olika djurslag, framför allt för nötkreatur. Under lång tid har nötkreaturen registrerats med unika be-sättnings- och ID-nummer. Det har gett stora möjligheter att använda statistiken i det förebyggande djurhälsoarbetet.

Kalvdödlighet (tabell 1)

Den första levnadsmånaden för kalvar är den mest riskfyllda tiden och kräver en god hälsoövervakning. Framför allt luftvägs- och tarminfektioner kan bli allvar-liga hot. Alla dödsfall på nötkreatur rapporteras till Jordbruksverkets centrala nötkreatursregister (CDB). Det går därför att få en bra bild av frekvensen av kalvar som dör under sin första månad. I statistiken går det inte att skilja på de kalvar som har dött på grund av sjukdom eller avlivats av andra orsaker. Kalvar som är dödfödda räknas inte med i statistiken. För vissa mindre raser av mjölktyp har uppfödningskostnaderna ibland överstigit värdeökningen av kalven. Den höga andelen dödsfall på kalvar, av hankön, av raserna Jersey och Ayrshire kan troligen förklaras av att en hel del friska kalvar har avlivats av ekonomiska skäl. Rasen Blonde D´Aquitaine har lägst andel kalvar som dör under första månaden.

Figur A visar att antal födda kalvar per år har en minskande trend sedan 2001, från drygt 575 000 till knappt 520 000. Kalvdödligheten har varierat mellan åren men är nu på samma nivå som 2001.

 

Figur A.  Antal födda kalvar samt andel som dör inom en månad,
2001–2011

Sjuklighet hos mjölkkor (tabeller 2a och 2b)

Juverinflammation, även kallat mastit, är den mest förlustbringande sjukdomen inom mjölkproduktion. Stora ansträngningar görs på flera områden för att få ner frekvensen sjuka djur. Ett led i bekämpningen är att noggrant registrera mastitfallen. Veterinärernas journalföring rapporteras till Jordbruksverket. Därifrån förs data angående nötkreaturen över till branschorganisationen Svensk Mjölk. Uppgifterna används sedan i avelsarbetet för att få fram mer motståndskraftiga djur mot sjukdomar.

Uppgifter från Svensk mjölk avser kontrollanslutna besättningar under kontrollåret 1 september 2011-31 augusti 2012 och visar antal sjukdomsfall per 100 djur. Informationen om sjukdomar fördelat på ras baseras på sjukdomsfall hos knappt 300 000 kor, där drygt 40 000 av korna står för samtliga sjukdomsfall.

I Figur B och C visas frekvensen, antal sjukdomstillfällen per 100 kor, för några sjukdomar i besättningar av olika storlek. I Figur D visas förekomsten av mastit och kalvningsförlamning samt övriga sjukdomar i respektive ras.

 

Figur B.  Sjukdomar, som ökar med besättningens storlek, hos mjölkkor
2011/2012, antal sjukdomsfall per 100 djur

 

Redovisningen i kontrollanslutna besättningar (2011/2012) visar att det finns högre mastitfrekvens i större besättningar än i små (fig. B). Som beskrivs ovan är redovisningen baserad på veterinärernas sjukdomsrapportering till Jordbruksverkets djursjukdatabas. Den ökade mastitfrekvensen i större besättningar kan dels bero på att djurhållaren är mer uppmärksam för minsta sjukdomshändelse och kallar på veterinär för all behandling och dels på att sjukdomstrycket i större besättningar ökar. Det krävs dock flera andra mätmetoder för att få en förklaring till problematiken.

Det är inte bara mastitfrekvensen som är högre i stora besättningar. Redovisningen i de kontrollanslutna besättningarna visar också att sjukdomsfrekvensen vad gäller samtliga sjukdomar är högre i besättningar som innehåller fler än 300 djur än besättningar med färre djur.

 

Figur C.  Sjukdomar, som minskar i frekvens med besättningens storlek, hos mjölkkor 2011/2012, antal sjukdomsfall per 100 djur

 

De sjukdomar som minskar tydligast med ökande besättningsstorlek är i hög grad utfodringsbetingade (acetonomi), men också kalvningsförlamning visar minskning vid ökande besättningsstorleken (fig. C). Det kan antas att det i större besättningar finns mer teknik för utfodringsoptimering och foderstyrning vilket ger en mer behovsanpassad utfodring och djurhållning.

I Statistiskt meddelande JO 20 SM 1101 Husdjur i juni 2010, slutlig statistik, på Jordbruksverkets hemsida finns bland annat information om andelen mjölkkor som finns i respektive besättningsstorlek.

Alla mjölkkoraser utom SKB har minskat sin sjuklighet under 2011/2012 jämfört med tidigare år. Fortfarande är SJB den ras med högst sjuklighet. Sjukligheten har minskat för i stort sett alla sjukdomar jämfört med året innan. Mjölkkor av rasen SLB har lite högre mastitfrekvens än andra raser medan rasen SJB har högre kalvningsförlamning än andra raser.

 

Figur D.  Förekomst av vissa sjukdomar hos mjölkkor efter ras 2011/2012, antal sjukdomsfall per 100 djur

Detta är första gången som SKB har högre sjukdomsfrekvens än SLB. Tidigare har SLB och SJB haft högre sjukdomsfrekvens än andra raser. Den dominerande enskilda sjukdomen är mastit för samtliga raser (fig D).

Kolikfall hos hästar (Tabell 3)

Begreppet kolik kan innefatta förstoppning, tarmlägesförändringar eller diffusa buksmärtor av okänd orsak. Kolik hos häst förlöper ibland dramatiskt och leder ofta till veterinärbehandling. Rätt utfodring och motion motverkar uppkomsten av många kolikfall.

I Figur E visas fördelningen av kolikfall under året (2011) uppdelat i tre regioner i Sverige. Det är inga större skillnader mellan regionerna.

Kolikfallen minskar drastiskt under sommarmånaderna när hästarna går på bete. Under perioden juni till augusti rapporterades endast 15 % av alla kolikfall. Vilket kan jämföras med perioden januari till mars då 32 % av alla kolikfall rapporterades. Detta visar vikten av att hästarna får gå på bete. Sjukdomsfrekvensen har samma bild även under tidigare år.

Statistiken bygger på veterinärernas journalföring som rapporteras vidare till Jordbruksverket. Vi vet dock att många kolikfall inte rapporteras av veterinärer då det inte finns krav på att rapportera alla hästbehandlingar. Vi förutsätter att det är lika stor andel underrapportering under hela året vilket gör att slutsatserna ändå kan anses riktiga.

Informationen baseras på totalt 7 038 rapporterade kolikfall i Sverige. 3 967 av dem rapporterades i Götaland, 2 292 av dem i Svealand och 779 i Norrland. Informationen visar inte hur många hästar som fått kolik då en häst kan bli registrerad för flera kolikfall per år.

Enligt Statistiskt meddelande JO 24 SM 1101 Hästar och anläggningar med häst 2010 fanns det totalt 362 700 hästar år 2010. 192 600 av dem fanns i Götaland, 122 500 i Svealand och resterande 47 600 i Norrland.

 

 

Figur E.  Årlig fördelning av kolikfall hos häst över årets månader 2011,
procent