![]() |
![]() | |
EAA - Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn | JO 45 SM 0402 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer EAA (Economic Accounts for Agriculture) är en ekonomisk kalkyl för jordbruket som beräknas inom alla EU-länder. Denna statistik regleras sedan 2004 av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 138/2004 av den 5 dec 2003 om räkenskaper för jordbruket i gemenskapen. Medlemsländerna beräknar och översänder EAA till EUs statistikmyndighet Eurostat enligt fastställd tidsplan. Den svenska kalkylen görs av Jordbruksverket och beräkningar fram till 2003 har nu levererats till Eurostat. Jordbrukets ekonomiska
resultat enligt EAA framgår av tablå A. Produktionsvärdet redovisas till
baspriser vilket innebär att s.k. produktrelaterade direktersättningar
(produktsubventioner) enligt den gemensamma jordbrukspolitiken ingår i värdet
för resp. produkt. Övriga direktersättningar benämns produktionsrelaterade
direktersättningar (produktionssubventioner) och utgörs av bl.a miljöersättningar,
extensifieringsbidrag, kompensationsbidrag och ersättning för uttagen areal. Tablå A Jordbrukets ekonomiska resultat 1996 - 2003, milj kr
![]() Efter ökningar under 2000 och 2001 var jordbrukssektorns produktionsvärde i stort sett oförändrat i löpande baspriser mellan 2001 och 2002. År 2003 steg produktionsvärdet åter med 0,7 %. För vegetabilier noterades en ökning med 2,8 % som främst var en följd av prisutvecklingen. Den totala spannmålsproduktionen var under 2003 ungefär lika stor som genomsnittet under de senaste fem åren. Spannmålsarealen ökade jämfört med 2002, medan den genomsnittliga hektarskörden sjönk. Det var framför allt den höstsådda spannmålen som drabbades av låga hektarskördar. För oljeväxter sjönk den totala skörden kraftigt. Detta kompenserades endast delvis av prishöjningar. Matpotatisskörden fortsatte minska, liksom arealen, medan priserna ökade kraftigt. För animalier sjönk produktionsvärdet med 1,6 % mellan 2002 och 2003. Den viktigaste orsak var fortsatt sjunkande avräkningspriser för svin. Kostnaderna för jordbrukets produktionsmedel steg mellan 2002 och 2003 ungefär lika mycket som det totala produktionsvärdet steg, vilket medförde ett oförändrat driftsöverskott. Utvecklingen av
jordbrukssektorns totala produktionsvärde från 1990 i löpande priser visas i
figur 1. År 1990 var produktionsvärdet ovanligt högt. Goda skördar i
kombination med höga avräkningspriser var en orsak till detta. Produktionsvärdet
sjönk sedan åren 1991 och 1992. Därefter har trenden för produktionsvärdet till
baspris i huvudsak varit stigande. Efter EU-inträdet 1995 är det de ökade
direktersättningarna som gett upphov till ökningen, medan utvecklingen av
produktionsvärdet till producentpris legat nästan stilla. I produktionsvärdet
till producentpris ingår inte värdet av några direktersättningar till
jordbruket. Produktionsvärdet för animalier till baspris har haft en sjunkande trend under hela 1990-talet, vilket bl.a. beror på att många direktersättningar är riktade till animalieproduktion utan att avse en viss produkt, t.ex. olika ersättningar till vall och betesmark samt extensifieringsbidrag. Dessa ersättningar ingår därför inte i produktionsvärdet till baspris. Figur 1 Jordbrukssektorns produktionsvärde 1990-2003, milj krVärdet av
vegetabilieproduktionen till baspriser har under senare år varit drygt
10 % lägre än värdet av animalieproduktionen till baspriser. Av figur 2
framgår att vegetabilieproduktionen värdemässigt domineras av spannmål och
foderväxter (främst hö och halm), som tillsammans svarar för två tredjedelar av
vegetabilieproduktionen. Vidare framgår att på animaliesidan svarar mjölk för
närmare hälften av produktionsvärdet. Tillsammans har dessa tre
produktionsgrenar under senare år svarat för drygt 50 % av produktionen
inom jordbrukssektorn till baspriser. Figur 2 Jordbrukssektorns produktionsvärden till baspris år 2003, milj krDirektersättningarna till jordbruket enligt den gemensamma jordbrukspolitiken uppgick år 2003 till 8,7 miljarder kr. Sedan EU-inträdet har dessa ersättningar ökat från 6,6 till nivåer runt 8,5 - 9 miljarder kr medan de för åren före EU-inträdet låg på nivån 3 - 4 miljarder kr. Det är framförallt produktionsrelaterade direktersättningar som har ökat under perioden. De produktrelaterade direktersättningarna - som ingår i produktionsvärdet till baspris - har under senare hälften av 1990-talet uppgått till ca 4 miljarder kr men ökade från och med 2001 till nivåer närmare 5 miljarder kr. Det var framför allt arealersättning och djurbidrag som ökade och det berodde dels på att beloppen i euro höjdes i enlighet med Agenda 2000, dels på valutakursens utveckling. Figur 3 Direktersättningar till jordbruket 1990-2003, milj krAv figur 4 framgår att
djurfoder utgör en tredjedel av kostnaderna för insatsvaror och tjänster i jordbrukssektorn.
Det bör dock påpekas att här ingår värdet av det foder som produceras och
används inom samma företag - ca 3,2 miljarder kr 2003. Posten andra varor och
tjänster innehåller värdet av den halm som produceras och konsumeras inom samma
företag (drygt 600 milj kr 2003). Figur 4 Jordbrukets produktionskostnader till baspris år 2003, milj krSysselsättningen inom jordbrukssektorn har liksom tidigare under en följd av år fortsatt att sjunka under 1990-talet. Omräknat till antal årsverken har sysselsättningen enligt avgränsningarna i EAA sjunkit från ca 99 000 år 1990 till ca 65 000 år 2003, en minskning med i genomsnitt 3 % per år. Inkomstutvecklingen enligt indikatorerna A, B och C återfinns i figur 5. Indikatorerna, som visar utvecklingen av real faktorinkomst per årsverke, real företagsinkomst per obetalt årsverke samt utvecklingen av real företagsinkomst, har haft en positiv trend sedan 1992. Figur 5 Indikator A, B och C, index 1994-1996=100Den totala
jordbruksproduktionen mätt som produktionsvärde till fasta (producent) priser
ökade med 0,6 % mellan 2002 och 2003. Mätt på detta sätt har jordbruksproduktionen
varit relativt stabil sedan mitten av 1990-talet. Figur 6 Jordbrukssektorns produktionsvolym 1990-2003, milj kr, 1995 års priser |