![]() |
![]() | |
EAA – Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn | JO 45 SM 1402 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer
EAA (Economic Accounts for Agriculture) är en ekonomisk
kalkyl för jordbruket som tas fram inom alla EU-länder enligt ett fastställt
regelverk[1]
och levereras till EU:s statistikmyndighet Eurostat. Den svenska kalkylen görs
av Jordbruksverket och beräkningar fram till år 2013 har nu levererats till
Eurostat. Jordbruksverket arbetar kontinuerligt för att förbättra
metoder och underlag för beräkningarna av EAA. Inför publiceringen av detta
Statistiska meddelande har några revideringar gjorts vilket påverkar resultaten
även för tidigare år. Revideringarna beror både på metodförändringar och
felaktigheter i beräkningarna. Revideringarna påverkar i första hand värdet av
jordbrukets produktion, och som en följd därav även resultatmåtten. En mer detaljerad
beskrivning återfinns i avsnittet ”Fakta om statistiken”. Fortsatt nedgång i resultatet för jordbruket
Jordbrukets ekonomiska resultat enligt EAA framgår av tablå
A. Det totala produktionsvärdet till löpande baspriser[2]
ökade med 0,3 miljarder kronor, motsvarande drygt 0,6 %, mellan åren 2012
och 2013. Samtidigt ökade kostnaderna för insatsvaror och tjänster med drygt
4 %, motsvarande 1,7 miljarder kronor. Även kostnaderna för kapitalförslitning,
löner, arrende och hyror ökade. Sammantaget minskade företagsinkomsten, som ska
täcka kostnader för eget arbete och eget kapital, med 1,5 miljarder kronor
eller närmare 22 %. Tablå A. Jordbrukets ekonomiska resultat 2006–2013,
miljoner kr
![]() Anm. Produktionsvärdet redovisas till baspriser (se not 2
nedan) Värdet av vegetabilieproduktionen
Värdet av vegetabilieproduktionen i löpande baspriser
minskade med 9 %, motsvarande 2,4 miljarder kronor, år 2013 jämfört med år 2012.
Spannmålsskörden var i stort sett oförändrad mellan 2012 och
2013 medan skörden av oljeväxter ökade något. Priserna på spannmål och
oljeväxter sjönk dock kraftigt under skördeåret 2013/2014 och detta bidrog starkt till det minskade produktionsvärdet. Värdet av animalieproduktionen
Produktionsvärdet för animalier i löpande baspris ökade år
2013 med nästan 8 % eller drygt 1,8 miljarder kronor jämfört med år 2012. Slakten av nötkreatur låg på i stort sett samma nivå 2013
som 2012 men de genomsnittliga priserna inklusive efterlikvider och leveranstillägg
steg med cirka 10 %. Totalt ökade produktionsvärdet för nötkreatur med
drygt 300 miljoner kronor eller 7 %. Även slakten av svin låg i nivå med 2012 års slakt. Samtidigt
steg de genomsnittliga priserna inklusive efterlikvider och leveranstillägg med
drygt 6 %. Produktionsvärdet ökade med drygt 300 miljoner kronor,
motsvarande 8 %. Invägningen av mjölk var i stort sett oförändrad mellan 2012
och 2013. Stigande producentpriser bidrog dock till att produktionsvärdet ökade
med 8 % eller drygt 800 miljoner
kronor. Produktionsvärdet för ägg har haft en stigande trend under
många år. Mellan åren 2012 och 2013 steg produktionen med nästan 6 % men
samtidigt sjönk priserna något vilket resulterade i en ökning av produktionsvärdet
med knappt 4 % eller 70 miljoner kronor. Kostnader och resultat
Under år 2013 steg kostnaderna för insatsvaror och tjänster
med drygt 4 % eller närmare 1,7 miljarder kronor. Foderkostnaden stod för drygt
en tredjedel av de ökade kostnaderna i denna grupp. Jämfört med år 2012 steg
foderkostnaderna med 600 miljoner kronor eller närmare 5 %. Även
kostnaderna för andra varor och tjänster ökade med närmare 600 miljoner,
motsvarande 6 %. Kostnaderna för kapitalförslitning ökade något. Men ökningstakten
var betydligt lägre än tidigare år. Den svaga ökningen i produktionsvärdet år 2013 möttes
således av ökade kostnader. Detta ledde till att faktorinkomsten, som ska täcka
kostnader för löner, arrende, räntor, eget arbete och eget kapital, minskade med
närmare 1,4 miljarder kronor eller 9 % jämfört med 2012. Ökade löne-, arrende- och hyreskostnader bidrog också till
att företagsinkomsten, som ska täcka kostnader för eget arbete och eget
kapital, minskade med 1,5 miljarder eller närmare 22 %. Jordbruksverket har levererat denna beräkning över
inkomstutvecklingen i det svenska jordbruket till EU:s statistikmyndighet
Eurostat. Utifrån medlemsstaternas levererade statistik tar Eurostat fram tre
så kallade inkomstindikatorer. Inkomstutvecklingen enligt indikatorerna A, B
och C återfinns i figur A. Indikatorerna definieras enligt följande: -
Indikator A: Index över real faktorinkomst per årsverke
totalt -
Indikator B: Index över real företagsinkomst per
oavlönat årsverke -
Indikator C: Real företagsinkomst Mellan åren 2012 och 2013 visar indikator A en nedgång på
6,6 %. Indikator B och C visar en nedgång på ungefär 20 % respektive 22 %. Figur A. Indikator
A, B och C 2002–2013 (Index 2004–2006=100) Indikator A och B belyser inkomstutvecklingen i förhållande
till antalet utförda årsverken i sektorn. Sysselsättningen inom
jordbrukssektorn, mätt i årsverken, har sjunkit kontinuerligt under lång tid.
År 1990 var sysselsättningen, enligt avgränsningarna i EAA, 104 300 årsverken
medan den år 2013 uppskattas till 55 200, vilket motsvarar en minskning med
cirka 47 %. Av det totala antalet årsverken år 2013 var omkring 70 % obetalda.
Inför publiceringen av detta statistiska meddelande reviderades antalet
årsverken även för åren 2011 och 2012. Mer information återfinns i avsnittet
”Fakta om statistiken”. Utveckling och fördelning av det totala produktionsvärdet
Jordbrukssektorns produktionsvärde i löpande priser
I figur B visas utvecklingen av jordbrukssektorns totala
produktionsvärde i Figur B. Jordbrukssektorns produktionsvärde 2002–2013,
miljoner kr Produktionsvärdet till baspris låg relativt konstant fram
till år 2004. År 2005 minskade produktionsvärdet med knappt 4 miljarder kronor.
Minskningen mellan åren 2004 och 2005 kan till stor del förklaras av införandet
av gårdsstödet, vilket för EAA innebar att en stor del av direktersättningar
flyttades från produktsubventioner till posten ”Övriga
produktionssubventioner”. Mellan åren 2006 och 2007 ökade produktionsvärdet med
omkring 6 miljarder kronor, vilket till stor del kan förklaras av att priserna
på spannmål och foderväxter ökade. Mellan åren 2008 och 2009 minskade produktionsvärdet med
drygt 4 miljarder kronor vilket huvudsakligen kan förklaras av sjunkande priser
på spannmål och mjölk. Åren därefter har produktionsvärdet ökat och det är
vegetabilieproduktionen som står för den största ökningen i produktionsvärdet. År
2013 låg produktionsvärdet i stort sett i nivå med 2012 års värde. Jordbrukssektorns produktionsvärde i fasta priser
I figur C
redovisas jordbrukssektorns produktion i fasta priser. Jordbrukssektorns
produktion, mätt som produktionsvärde till fasta baspriser, ökade med drygt
1 % mellan 2012 och 2013. Vegetabilieproduktionens värde till fasta baspriser
minskade med knappt 2 % år 2013 jämfört med år 2012, medan animalieproduktionens
värde till fasta baspriser ökade med 1 %. Att jordbrukssektorns produktionsvärde,
mätt i fasta baspriser, ökade totalt sett beror på att intäkterna för
jordbrukstjänster och sekundära icke jordbruksaktiviteter ökade. Figur C. Jordbrukssektorns
produktionsvärde 2002–2013, miljoner kr, 2005 års priser Fördelningen av jordbrukssektorns produktionsvärde
Av figur D framgår att vegetabilieproduktionen, år 2013,
värdemässigt dominerades av spannmål och foderväxter (främst ensilage, hö och
halm), som tillsammans svarade för 63 % av vegetabilieproduktionen. På
animaliesidan svarade mjölk för omkring 42 % av produktionsvärdet. Tillsammans
stod dessa tre produktgrupper för omkring 46 % av produktionsvärdet till
löpande baspriser inom jordbrukssektorn år 2013. Figur D.
Jordbrukssektorns produktionsvärde till baspris år 2013, Direktersättningar
Av figur E framgår att direktersättningarna till jordbruket
enligt den gemensamma jordbrukspolitiken uppgick till cirka 9,5 miljarder
kronor år 2013. Sedan EU-inträdet år 1995 har dessa ersättningar ökat från 6,6
miljarder kronor till nivåer runt 10 miljarder kronor. Åren före EU-inträdet
varierade ersättningsnivåerna mellan 3,5 och 4,5 miljarder kronor. Figur E. Direktersättningar
till jordbruket 2002–2013, miljoner kr De produktrelaterade direktersättningarna, som ingår i
produktionsvärdet till baspris, uppgick under senare hälften av 1990-talet till
cirka 4 miljarder kronor, men ökade från och med år 2001 till omkring 5
miljarder kronor. Jordbruksreformen, med införandet av gårdsstödet år 2005,
fick till följd att de produktrelaterade stöden minskade till drygt 1 miljard
kronor. Ökningen av de produktrelaterade stöden år 2006 beror till stor del på att
mjölkbidraget samt slaktbidraget för nötkreatur ökade. Minskningen år 2007
beror till största delen på att mjölkbidraget avskaffats. År 2012 minskade de
produktrelaterade direktersättningarna ytterligare. Orsaken var att det så
kallade handjursbidraget fördes över till gårdsstödet vilket även var fallet
med stödet till kontrakterad stärkelsepotatis. Fördelning av jordbrukets produktionskostnader
Av figur F framgår att djurfoder utgör ungefär en tredjedel av
kostnaderna för insatsvaror och tjänster i jordbrukssektorn. Det bör dock
påpekas att här ingår värdet av det foder som produceras och används inom samma
företag, cirka 5,3 miljarder kronor år 2013. Posten andra varor och tjänster
innehåller bl.a. värdet av den halm som produceras och konsumeras inom samma
företag, 900 miljoner kronor år 2013. Även kostnaden för försäkringar,
rådgivning och diverse materiell förbrukning ingår här. Figur F.
Jordbrukets produktionskostnader till baspris år 2013, miljoner kr [1]
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 138/2004 av den 5 dec. 2003 om
räkenskaper för jordbruket i gemenskapen. [2]
Produktionsvärdet redovisas till baspriser,
vilket innebär att så kallade produktrelaterade direktersättningar
(produktsubventioner) enligt den gemensamma jordbrukspolitiken ingår i värdet
för respektive produkt. Övriga direktersättningar benämns ”Övriga
produktionssubventioner” och utgörs av produktionsrelaterade direktersättningar
såsom miljöersättningar, kompensationsbidrag och gårdsstöd. I och med
gårdsstödets införande 2005 minskade de produktrelaterade direktersättningarna
kraftigt, se figur E. |