![]() |
![]() | |
EAA – Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn | JO 45 SM 1302 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer
EAA (Economic Accounts for Agriculture) är en ekonomisk
kalkyl för jordbruket som tas fram inom alla EU-länder enligt ett fastställt
regelverk[1]
och levereras till EU:s statistikmyndighet Eurostat. Den svenska kalkylen görs
av Jordbruksverket och beräkningar fram till år 2012 har nu levererats till
Eurostat. Några revideringar har genomförts inför 2012 års
beräkningar. Dessa berör främst animalieproduktionen och foderväxter (se
avsnitter fakta om statistiken). Ökat produktionsvärde år 2012 men kostnaderna tynger resultatet
Jordbrukets ekonomiska resultat enligt EAA framgår av tablå
A. Det totala produktionsvärdet till baspriser[2]
ökade med 1,8 miljarder kronor, motsvarande drygt 3 %, mellan åren 2011
och 2012. Samtidigt ökade kostnaderna för insatsvaror och tjänster med 3 %,
motsvarande 1,2 miljarder kronor. Kostnaderna för kapitalförslitningen och
löner ökade med knappt 5 %. Övriga produktionssubventioner minskade med
1 % men totalt minskade direktersättningarna till jordbruket med 5 %
eller knappt 500 miljoner kronor. Sammantaget minskade företagsinkomsten med drygt
4 %. Tablå A. Jordbrukets ekonomiska resultat 2005–2012,
miljoner kr
![]() Anm. Produktionsvärdet redovisar till baspriser (se not 2
nedan) Värdet av vegetabilieproduktionen
Värdet av vegetabilieproduktionen till baspris ökade med 12
%, motsvarande 2,8 miljarder kronor år 2012 jämfört med år 2011. Höga priser på spannmål under skördeåret 2012/2013, i
kombination med att spannmålsskörden ökade med 9 % år 2012, bidrog starkt
till det ökade värdet. Men det var inte bara värdet av spannmålsproduktionen
som ökade. Produktionsvärdet för i stort sett samtliga grupper av grödor ökade. Skörden av raps och rybs ökade kraftigt vilket ökade
produktionsvärdet med mer än 20 % eller 275 miljoner kronor. Även
produktionsvärdet för potatis ökade med cirka 20 % eller drygt 300
miljoner kronor. Värdet av animalieproduktionen
Produktionsvärdet till baspris för animalier minskade år
2012 med 1,3 % eller drygt 300 miljoner kronor jämfört med år 2011. Slakten av nötkreatur minskade med 9 % samtidigt som de
genomsnittliga priserna inklusive efterlikvider och leveranstillägg ökade med
över 10 %. Totalt minskade produktionsvärdet för nötkreatur med närmare
3 %. Produktionsvärdet till producentpriser ökade dock år 2012.
Förklaringen till att produktionsvärdet till baspriser minskade är att
handjursbidraget, i och med att det fördes över till gårdsstödet år 2012,
beräkningstekniskt hamnar på en annan post i EAA. Se texten under rubriken
”Direktersättningar” nedan. Slakten av svin minskade även den med 9 % mellan åren 2011
och 2012. Samtidigt steg de genomsnittliga priserna inklusive efterlikvider och
leveranstillägg. Produktionsvärdet ökade med närmare 4,5 %. Invägningen av mjölk var i stort sett oförändrad mellan 2011
och 2012. Sjunkande priser bidrog dock till att produktionsvärdet minskade med
närmare 5 % eller 500 miljoner kronor. Produktionsvärdet för ägg har haft en stigande trend under
många år. Mellan åren 2011 och 2012 sjönk priserna något men samtidigt ökade
produktionen med 6,6 % vilket ledde till att produktionsvärdet ökade med
drygt 6 %, motsvarande 100 miljoner kronor. Kostnader och resultat
Under år 2012 steg kostnaderna för insatsvaror och tjänster
med drygt 3 % eller närmare 1,2 miljarder kronor. Foderkostnaden stod för
två tredjedelar av den ökade kostnaden. Jämfört med år 2011 steg
foderkostnaderna med nästan 800 miljoner kronor eller 6,7 %. Även
kostnaderna för bränsle och drivmedel ökade relativt mycket. Ökningen uppgick
till närmare 270 miljoner kronor under år 2012. Kostnaderna för kapitalförslitning ökade med knappt 5 %
år 2012. Samtidigt minskade posten ”Övriga produktionssubventioner” med drygt
1 % trots att handjursbidraget fördes över till denna post år 2012. Totalt
sett minskade direktersättningarna till
jordbruket med närmare 500 miljoner kronor (se avsnittet ”Direktersättningar”
nedan). Ökningen i produktionsvärdet år 2012 möttes således av både
ökade kostnader och minskade direktersättningar. Detta ledde till att
faktorinkomsten, som ska täcka kostnader för löner, arrende, räntor, eget
arbete och eget kapital, i stort sett var oförändrad år 2012 jämfört med år 2011.
Ökade lönekostnader och räntekostnader medförde att
företagsinkomsten, som ska täcka kostnader för eget arbete och eget kapital,
minskade med 4 % eller motsvarande drygt 300 miljoner kronor. Jordbruksverket har levererat denna beräkning över
inkomstutvecklingen i det svenska jordbruket till EU:s statistikmyndighet
Eurostat. Utifrån medlemsstaternas levererade statistik tar Eurostat fram tre
så kallade inkomstindikatorer. Inkomstutvecklingen enligt indikatorerna A, B
och C återfinns i figur A. Indikatorerna definieras enligt följande: -
Indikator A: Real faktorinkomst per årsverke -
Indikator B: Real företagsinkomst per obetalt årsverke -
Indikator C: Real företagsinkomst Mellan åren 2011 och 2012 visar indikator A en uppgång på 4
%. Indikator B var i stort sett oförändrad och indikator C visar en nedgång på
ungefär 5 %. Figur A. Indikator
A, B och C 2001–2012 (Index 2004–2006=100) Indikator A och B belyser inkomstutvecklingen i förhållande
till antalet utförda årsverken i sektorn. Sysselsättningen inom jordbrukssektorn,
mätt i årsverken, har sjunkit kontinuerligt under lång tid. År 1990 var
sysselsättningen, enligt avgränsningarna i EAA, 104 300 årsverken medan den år
2012 var 54 100, vilket motsvarar en minskning med cirka 48 %. Av det totala
antalet årsverken år 2012 var omkring 70 % obetalda. Utveckling och fördelning av det totala produktionsvärdet
Jordbrukssektorns produktionsvärde i löpande priser
I figur B visas utvecklingen av jordbrukssektorns totala
produktionsvärde i löpande priser. Figur B. Jordbrukssektorns produktionsvärde 2001–2012,
miljoner kr Produktionsvärdet till baspris låg relativt konstant fram
till år 2004. År 2005 minskade
produktionsvärdet med drygt 3 miljarder kronor. Minskningen mellan åren 2004
och 2005 kan till stor del förklaras av införandet av gårdsstödet, vilket för
EAA innebar att en stor del av direktersättningar flyttades från produktsubventioner
till posten ”Övriga produktionssubventioner”. Mellan åren 2006 och 2007 ökade produktionsvärdet med
omkring 6 miljarder kronor, vilket till stor del kan förklaras av att priserna
på spannmål och foderväxter ökade. Mellan åren 2008 och 2009 minskade produktionsvärdet med
drygt 4 miljarder kronor vilket huvudsakligen kan förklaras av sjunkande priser
på spannmål och mjölk. Åren 2010 och 2011 ökade produktionsvärdet, vilket generellt
kan förklaras med högre prisnivåer på vegetabilier och mjölk. Mellan åren 2011 och 2012 ökade produktionsvärdet totalt med
1,8 miljarder kronor. Höga priser på vegetabilier i kombination med stor spannmålsskörd
år 2012 bidrog till ett ökat värde. Det minskade värdet för
animalieproduktionen, orsakat av bland annat sjunkande mjölkpriser, hade dock
en dämpande effekt på den totala värdeökningen. Jordbrukssektorns produktionsvärde i fasta priser
Den totala
jordbruksproduktionen, mätt som produktionsvärde till fasta producentpriser, var
i stort sett konstant mellan åren 2011 och 2012. Vegetabilieproduktionens värde
till fasta baspriser ökade med närmare 8 % år 2012 jämfört med år 2011, medan
animalieproduktionens värde till fasta baspriser minskade med 1,8 %. Figur C. Jordbrukssektorns
produktionsvärde 2001–2012, miljoner kr, 2005 års priser Fördelningen av jordbrukssektorns produktionsvärde
Av figur D framgår att vegetabilieproduktionen, år 2012, värdemässigt
dominerades av spannmål och foderväxter (främst ensilage, hö och halm), som tillsammans
svarade för 66 % av vegetabilieproduktionen. På animaliesidan svarade mjölk för
omkring 42 % av produktionsvärdet. Tillsammans stod dessa tre produktgrupper
för omkring 49 % av produktionsvärdet till baspriser inom jordbrukssektorn år
2012. Figur D.
Jordbrukssektorns produktionsvärde till baspris år 2012, Direktersättningar
Av figur E framgår att direktersättningarna till jordbruket
enligt den gemensamma jordbrukspolitiken uppgick till cirka 9,5 miljarder kronor
år 2012. Sedan EU-inträdet år 1995 har dessa ersättningar ökat från 6,6
miljarder kronor till nivåer runt 10 miljarder kronor. Åren före EU-inträdet
varierade ersättningsnivåerna mellan 3,5 och 4,5 miljarder kronor. Figur E.
Direktersättningar till jordbruket 2001–2012, miljoner kr De produktrelaterade direktersättningarna, som ingår i
produktionsvärdet till baspris, uppgick under senare hälften av 1990-talet till
ca 4 miljarder kronor, men ökade från och med år 2001 till omkring 5 miljarder
kronor. Jordbruksreformen, med införandet av gårdsstödet år 2005, fick till
följd att de produktrelaterade stöden minskade till drygt 1 miljard kronor.
Ökningen av de produktrelaterade stöden år 2006 beror till stor del på att
mjölkbidraget samt slaktbidraget för nötkreatur ökade. Minskningen år 2007
beror till största delen på att mjölkbidraget avskaffats. År 2012 fördes det så kallade handjursbidraget över till
gårdsstödet vilket även var fallet med stödet till kontrakterad
stärkelsepotatis. Totalt motsvarade dessa ersättningar ett belopp på över 300
miljoner kronor år 2011. I EAA blev konsekvensen att dessa ersättningar fördes
från värdet av jordbrukets produktion till posten ”Övriga produktionssubventioner”.
Trots överföringen av handjursbidraget och stödet för kontrakterad
stärkelsepotatis minskade posten ”Övriga produktionssubventioner” med cirka
1 % eller drygt 100 miljoner kronor. Detta var främst en effekt av den
svenska kronans förstärkning. Totalt minskade ersättningarna till jordbruket
med knappt 500 miljoner kronor mellan åren 2011 och 2012. Fördelning av jordbrukets produktionskostnader
Av figur F framgår att djurfoder utgör ungefär 32 % av
kostnaderna för insatsvaror och tjänster i jordbrukssektorn. Det bör dock
påpekas att här ingår värdet av det foder som produceras och används inom samma
företag, cirka 5,4 miljarder kronor år 2012. Posten andra varor och tjänster
innehåller bl.a. värdet av den halm som produceras och konsumeras inom samma
företag, 900 miljoner kronor år 2012. Även kostnaden för försäkringar,
rådgivning och diverse materiell förbrukning ingår här. Figur F.
Jordbrukets produktionskostnader till baspris år 2012, miljoner kr [1]
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 138/2004 av den 5 dec. 2003 om
räkenskaper för jordbruket i gemenskapen. [2]
Produktionsvärdet redovisas till
baspriser, vilket innebär att s.k. produktrelaterade direktersättningar (produktsubventioner)
enligt den gemensamma jordbrukspolitiken ingår i värdet för respektive produkt.
Övriga direktersättningar benämns ”Övriga produktionssubventioner” och utgörs
av produktionsrelaterade direktersättningar såsom miljöersättningar,
kompensationsbidrag och gårdsstöd. I och med gårdsstödets införande 2005
minskade de produktrelaterade direktersättningar kraftigt, se figur E. |