Sammanfattning
Jordbruksverket och dess föregångare har producerat
statistik över sockerkonsumtion sedan mitten av 1930-talet med syftet att följa
produktion och konsumtion ur en strategisk och jordbrukspolitisk synvinkel.
Men statistiken har också tilldragit sig intresse ur en hälsoaspekt, då sockerkonsumtion
ofta pekas ut som en bidragande orsak till många hälsoproblem. Dessvärre lider
statistiken av flera problem som gör att den bör användas med försiktighet. Den
här rapporten är en översikt över Jordbruksverkets metod för att producera vår
statistik över totalkonsumtion av socker, där vi beskriver vad som ingår och inte ingår i statistiken, men också
vilka fallgropar som finns när man ska tolka statistiken.
Jordbruksverkets statistik över totalkonsumtion av socker
inbegriper den svenska förbrukningen av rent socker och socker som är tillsatt
till bearbetade livsmedel, men inte
inneboende socker i naturprodukter som frukt och bär. De ingående sockerarterna
skiljer sig åt något över tid, men för statistiken som täcker år 1995 och
därefter ingår sackaros, fruktos, glukos, maltos och maltodextrin, oavsett
produktionsmetod.
Några hållpunkter att ha i huvudet när du tolkar vår
statistik:
Tolka uppgifterna med försiktighet. Av metodmässiga orsaker är uppgifterna
vi publicerar troligen överskattade.
Undvik jämförelser mellan enskilda år. Statistiken förmår inte
urskilja konsumtionen med nog hög upplösning för att helt och hållet kunna dela
upp förbrukningen på enskilda år.
Var försiktig vid jämförelser med andra undersökningar. Olika
undersökningar har olika omfattning och metodik, vilket gör jämförelser svåra.
Tänk på att förutsättningarna har förändrats över tid. Statistikens
metodik har förändrats över tid vilket gör att jämförelser mellan olika
perioder ska göras med försiktighet. Vi har inte
gjort några korrigeringar för att göra statistiken jämförbar vid de tillfällen
vi bytt metodik.