Sammanfattning

Jordbruksverket och dess föregångare har producerat statistik över sockerkonsumtion sedan mitten av 1930-talet med syftet att följa produktion och konsumtion ur en strategisk och jordbrukspolitisk syn­vinkel. Men statistiken har också tilldragit sig intresse ur en hälsoaspekt, då sockerkonsumtion ofta pekas ut som en bidragande orsak till många hälsoproblem. Dessvärre lider statistiken av flera problem som gör att den bör användas med försiktighet. Den här rapporten är en översikt över Jordbruksverkets metod för att producera vår statistik över totalkonsumtion av socker, där vi beskriver vad som ingår och inte ingår i statistiken, men också vilka fallgropar som finns när man ska tolka statistiken.

Jordbruksverkets statistik över totalkonsumtion av socker inbegriper den svenska förbrukningen av rent socker och socker som är tillsatt till bearbetade livsmedel, men inte inneboende socker i naturprodukter som frukt och bär. De ingående sockerarterna skiljer sig åt något över tid, men för statistiken som täcker år 1995 och därefter ingår sackaros, fruktos, glukos, maltos och maltodextrin, oavsett produktionsmetod.

Några hållpunkter att ha i huvudet när du tolkar vår statistik:

Tolka uppgifterna med försiktighet. Av metodmässiga orsaker är uppgifterna vi publicerar troligen överskattade.

Undvik jämförelser mellan enskilda år. Statistiken förmår inte urskilja konsumtionen med nog hög upplösning för att helt och hållet kunna dela upp förbrukningen på enskilda år.

Var försiktig vid jämförelser med andra undersökningar. Olika undersökningar har olika omfattning och metodik, vilket gör jämförelser svåra.

Tänk på att förutsättningarna har förändrats över tid. Statistikens metodik har förändrats över tid vilket gör att jämförelser mellan olika perioder ska göras med försiktighet. Vi har inte gjort några korrigeringar för att göra statistiken jämförbar vid de tillfällen vi bytt metodik.