STATISTIK FRÅN |
JORDBRUKSVERKET | |||
Statistikrapport 2016:02 | |||
Jordbruksverkets sockerstatistik |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer
Översikt Översikt
Sedan slutet av 1930-talet har Jordbruksverket och dess
föregångare producerat statistik över svensk sockerkonsumtion med syftet att
följa produktion och konsumtion av socker ur en strategisk och
jordbrukspolitisk aspekt. Eftersom just konsumtion av socker numera ofta pekas
ut som en bidragande faktor till många hälsoproblem får vi på Jordbruksverket
regelbundet olika frågor kring vad vår statistik omfattar och synpunkter på vad
statistiken borde innehålla. I den här rapporten beskriver vi vad som ingår och inte ingår i Jordbruksverkets statistik
över sockerkonsumtion från och med publikationen av JO 44 SM 1601
”Livsmedelskonsumtion och näringsinnehåll, uppgifter t.o.m. 2015”. Vi beskriver
också vilka fallgropar som finns när man vill tolka vår statistik, samtidigt
som vi försöker ge en övergripande bild av de problem som finns när man
försöker skatta sockerkonsumtion. Sockerkonsumtion är en komplex företeelse som omfattar många
olika typer av socker och vars karaktär har förändrats ganska drastiskt över
tid. Sedan mitten av 1900-talet har en allt större del av det socker vi äter
kommit från olika färdiga produkter med tillsatt socker, som läsk, kakor och
godis, medan konsumtionen av ”rent” socker som strö- eller bitsocker istället
har minskat. Samtidigt har sammansättningen av olika sockertyper vi äter också
förändrats, från att ha bestått nästan helt av sackaros (det som vi i dagligt
tal kallar just socker), till att bestå av sackaros, glukos och fruktos i olika
blandningar, med olika ursprung och framställningsmetoder (Tablå A). Utöver det
är ju sockret vi äter en blandning av socker som tillsätts under produktion av
olika livsmedel och socker som är en naturlig del av till exempel frukt, bär,
juice och sylt. Tablå A. Lite terminologi
Metoder och avvägningar
När man letar efter statistik och rapporter kring
sockerkonsumtion inser man snabbt att det är svårt att jämföra olika undersökningar
med varandra; dels för att de är framställda med olika metoder, men också för
att de har olika syften och omfattning. Där vissa undersökningar omfattar den
totala mängden fria eller lösliga sockerarter, riktar andra undersökningar bara
in sig på mängden tillsatt socker. På motsvarande sätt skiljer sig spektrumet
av olika sockerarter som inkluderas i olika undersökningar åt beroende på
undersökningarnas syfte. Medan till exempel FAO:s statistik (som inriktar sig
på produktion och handel) bara omfattar sackaros, inkluderar USA:s National
Health and Nutrition Examination Survey[1]
såväl sackaros som glukos och fruktos i syfte att följa det amerikanska folkets
näringsintag. Konsumtion av livsmedel kan mätas antingen genom att
undersöka vad folk faktiskt äter (kostundersökningar) eller genom att mäta
flödet av respektive livsmedel inom ett system (flödesmätningar). Kostundersökningar
är designade för att mäta konsumtion av olika livsmedel med utgångspunkt från
enskilda individer, medan flödesmätningar huvudsakligen inriktar sig på att
bedöma flöden och balanser av livsmedel i större system, till exempel inom EU
eller på världsmarknaden, med utgångspunkt från produktion och handel. Följaktligen används också metoderna i olika sammanhang. I
syfte att ge en bild av matvanor genomför bland annat Livsmedelsverket
regelbundet kostundersökningar[2],[3], medan
till exempel FAO bedömer den globala tillgången på socker genom att följa produktion,
konsumtion och lagring av socker på hela världsmarknaden. Kostundersökningar kräver relativt stora resurser, dels för
att de är svåra att genomföra för de svarande (vilket bland annat leder till bortfall),
men också för att variationen i matvanor är stor mellan enskilda individer.
Totalt sett gör dessa problem att man måste ha ett stort urval för att kunna
producera bra statistik. Kostundersökningar lider dessutom av relativt stora
mätfel, både eftersom det kan vara svårt att uppskatta hur mycket man äter men
också för att vissa grupper har en tendens felrapportera sitt intag av vissa
typer av livsmedel. Eftersom det ursprungliga syftet med Jordbruksverkets
statistik över sockerkonsumtion var att bedöma mängden tillgängligt socker i riket
som helhet använder vi skattningar av varuflöden för att beräkna konsumtionen.
Grovt uttryckt innebär det att vi räknar samman den årliga svenska
produktionen, lagringen, importen och exporten av socker för att på så sätt få
en skattning av hur mycket socker som funnits inom landets gränser under ett
år, enligt principen: Konsumtion = Produktion
+ Import - Lagring - Export Den enkla principen till trots är beräkningen av
sockerkonsumtion relativt svår att genomföra eftersom de enskilda faktorerna i
ekvationen till stor del är komplexa och svårskattade. Om man, som i vårt fall,
intresserad av mängden tillsatt
socker, omfattar produktionsfaktorn den inhemska produktionen av samtliga
sockerarter man är intresserad av. Import och export inkluderar sockerråvara,
men även mängden socker i importerade och exporterade produkter med tillsatt
socker, återigen för samtliga sockerarter av intresse. Lagring, slutligen,
inkluderar lagring av råvara, men också av produkter med sockerinnehåll,
oavsett om de är producerade i Sverige eller importerade. Även här måste man inkludera
samtliga sockerarter man är intresserad av. Är man istället intresserad av den totala mängden socker,
måste man dessutom räkna med produktion, import, export och lagring av
produkter med inneboende sockerinnehåll (som frukt och bär) och deras sockertillskott
i bearbetade produkter som baseras på dem (som juice och marmelad). En nyckelfaktor består i möjligheten att korrekt skatta
mängden socker i olika produkter och derivat, samt att kunna skilja tillsatt
socker från produkters inneboende sockerinnehåll i de fall man bara är
intresserad av det förstnämnda. Antalet produkter som innehåller socker är
mycket stort och sockerinnehållet skiljer sig ofta markant mellan olika
produkter i samma produktsegment. En genomlysning av Jordbruksverkets metod
Vad omfattar statistiken
Jordbruksverkets statistik beskriver den svenska
konsumtionen av rent socker och socker som är tillsatt till olika bearbetade produkter, medan inneboende socker
från naturprodukter som frukt och bär inte
ingår i statistiken, oavsett om produkterna är bearbetade eller inte.
Statistiken är en blandning med avseende på vilka sockerarter som ingår. För
åren efter 1994 inkluderas samtliga sackaros-, fruktos-, glukos-, maltos- och
maltodextrinprodukter oavsett framställningsmetod i beräkningarna, medan
statistiken för åren före 1995 enbart räknar med sackaros och
sackarosderiverade produkter. Metodöversikt
Metoden för att beräkna sockerkonsumtionen bygger på
principen att konsumtionen är summan av den svenska produktionen och importen efter
subtraktion av lagring och export (se formeln på föregående sida). Beräkningarna
baseras både på sockerråvara och på tillsatt socker i bearbetade produkter
(Tablå B). Tablå B. Huvudsakliga variabler som ingår i skattningen av
sockerkonsumtion
I korthet hämtas data för produktion av sockerråvara antingen
direkt från producenter eller från Statistiska centralbyråns (SCB) statistik
för industrins varuproduktion (IVP), medan handelsdata hämtas från SCB:s
handelsstatistik. Lagringsdata för råvara hämtas i viss mån in från
producenter, men saknas till stor del för sockerråvara och helt för bearbetade
produkter. Detta innebär att hela produktionen och importen av dessa produkter
antas ha konsumerats under innevarande år, vilket kan leda till överskattade
skillnader i konsumtion mellan enskilda år. Datainsamlingen utgår från den
produktklassificering som används vid internationell handel som sedan 1995 har
bestått av den så kallade kombinerade nomenklaturen (KN). Metoden tar inte hänsyn till svinn i olika led, men inkluderar
industriell användning av socker i konsumtionen. Dessa två faktorer bidrar till
att statistiken i viss mån överskattar den sanna konsumtionen. Överskattningen
varierar antagligen från år till år och är mycket svår att kvantifiera. Statistikens täckning (det vill säga hur stor del av de
verkliga flödena statistiken faktiskt fångar upp) är svår att bedöma och
varierar något över tid, beroende på förändrade förutsättningar och på
justeringar i insamlings- och beräkningsmetoder. För de råvaror vars uppgifter
hämtas in direkt av Jordbruksverket (huvudsakligen sackaros producerat från
betsocker) har statistiken full täckning. Uppgifter som hämtas in från SCB
bygger på undersökningar som i sig är behäftade med vissa trösklar och
begränsningar som förändras över tid och är svåra att överskåda. Beräkningar för råvaror
Produktionen av
sockerråvara har varierat mellan 220 000 och drygt 450 000 ton mellan
1960 och 2015, medan den totala handeln av sockerråvara har varierat mellan
cirka 40 000 och 250 000 ton under samma period. När man jämför det med
den totala svenska sockerkonsumtionen, som i genomsnitt legat på knappt 380 000
ton, inser man att råvaruhanteringen utgör en stor del i beräkningarna av
konsumtionen. Jordbruksverket samlar in uppgifter för inhemsk produktion,
handel och lagerhållning av vissa sockerråvaror direkt från producenter. Uppgifter
för produktion av övriga råvaror hämtas från SCB:s statistik för industrins
varuproduktion (IVP), medan import- och exportdata för samtliga råvaror hämtas
från SCB:s handelsstatistik. För tiden innan 1995 ingår enbart sackarosbaserade råvaror i
statistiken (motsvarande KN-nummer 1701), medan statistiken från 1995 och
därefter inkluderar samtliga sackaros, fruktos-, glukos-, maltos- och maltodextrinråvaror
(motsvarande samtliga KN-nummer under 1701 och 1702 utom laktos). En
förteckning över de KN-nummer som ingår statistiken från och med 1995 finns i tabell
1. Råvarunettot, det vill säga den del av sockerråvaran som
återstår efter att exporten räknats bort, utgör basen för:
Eftersom vare sig produktions-
eller handelsstatistiken redovisar användningsområde, inkluderar statistiken
över sockerkonsumtion även socker som inte används som livsmedel utan för industriella
processer som produktion av drivmedelsetanol eller djurfoder. Detta innebär att
statistiken överskattar sockerkonsumtionen något, en överskattning som är svår
att kvantifiera och troligen varierar från år till år. Lagring av socker kan ske i många led av produktionskedjan
men redovisas inte i någon statistik, vilket gör att det är mycket svårt att skatta
sockerlagringen i konsumtionsberäkningarna. Viss lagring som sker hos
råvaruproducenter ingår i beräkningarna, men ingen övrig lagring räknas med.
Detta innebär att stora delar av det lagrade sockret antas ha konsumerats under
innevarande år, vilket i sin tur leder till felskattningar av konsumtionen
mellan enskilda år. Statistiken räknar heller inte med svinn i något led av
råvaruhanteringen, vilket även det leder till en viss, om än liten,
överskattning av sockerkonsumtionen. Beräkningar för bearbetade produkter
Import och export av bearbetade produkter utgör viktiga
delar i sammanräkningen av sockerkonsumtionen, delar som dessutom har ökat i
betydelse, framför allt sedan Sveriges EU-inträde; 1995 var nettobidraget till sockerkonsumtionen
från handel med bearbetade produkter knappt 14 000 ton socker, att
jämföra med över 70 000 ton år 2015. Produkterna som ingår i statistiken har varierat något över
tid, men har i huvudsak inkluderat samtliga produktgrupper med känt innehåll av
tillsatt socker. Sedan Sveriges EU-inträde 1995 baseras produktlistan på
KN-indelningen, medan den under perioden 1960–1994 istället baserades på den
internationellt reglerade HS-nomenklaturen (HS står för ”Harmonised System”)
som i stora drag matchar KN-indelningen, men som var något mindre detaljerat. De importerade och exporterade mängderna av de ingående
produktgrupperna hämtas från SCB:s handelsstatistik. Mängden tillsatt socker i
bearbetade produkter skattas genom multiplicera den totala mängden av
respektive produktgrupp med en individuell schablon för sockerinnehåll (tabell
2), för att sedan summera de enskilda produktgruppernas innehåll. Strävan är
att statistiken för åren efter 1994 ska omfatta samtliga kända produkter med
tillsatt socker, med undantag av bearbetade fisk- och köttprodukter (KN-kapitel
16), vars sockerinnehåll är litet och svårt att skatta. För åren före 1995
ingick vissa bearbetade fiskprodukter i statistiken, men deras tillskott till
den totala sockerkonsumtionen var försumbart. Samma schabloner används i
beräkningarna av sockerinnehåll i såväl importerade som exporterade bearbetade
produkter. I våra beräkningar antar vi att sockerinnehållet i enskilda
produktgrupper är konstant över tid, vilket kan leda till felskattningar,
framför allt i produktgrupper med stort produktomfång och stora spann i
sockerinnehåll om andelen konsumtion av olika delar av produktgruppen har förändrats
över tid. En simulering över hur skattningen av sockerkonsumtionen skulle
påverkas av antagandet att sockerhalten i samtliga bearbetade produkter ökade
med 1 % varje år från 1995 till 2015 istället för att vara konstant ger en
relativt liten ökning i konsumtion om totalt 4 % (Figur A; att ökningen är
liten beror främst på att exporten av produkter med sockertillsats i hög grad
speglar och är i balans med importen). Figur A. Simulering av årlig en-procentig ökning av
sockerhalten i bearbetade produkter I samband med att produktindelningen ändrades vid övergången
till KN-nomenklaturen 1995 reviderades även schablonerna för sockerinnehåll,
vilket innebär att beräkningarna för sockerinnehåll i bearbetade produkter inte
är helt jämförbara före och efter övergången. Skillnaderna är troligen små, då den
totala mängden socker i bearbetade produkter 1994 och 1995 inte skiljer sig
nämnvärt åt. Förändringar av statistiken över tid
Statistiken har beräknats på lite olika sätt under olika
perioder. Statistiken för tiden före 1995 inkluderar enbart sackarosbaserade
bulkvaror (motsvarande nuvarande KN-grupp 1701), medan statistiken för 1995 och
därefter även inkluderar glukos- och fruktosråvara med annat ursprung än
sackaros, samt maltos och maltodextrin (det vill säga KN-grupperna 1701 & 1702,
med undantag för laktosprodukter). Detta innebär att statistiken för tiden
innan 1995 underskattar sockerkonsumtionen något, en effekt som avtar ju längre
tillbaka i tiden man går, eftersom användandet av andra råvaror än bet- och
rörsocker minskar bakåt i tiden. Baserat på andelen av olika sockerarter i 1995
års statistik uppskattar vi att konsumtionen för åren närmast föregående 1995
ska räknas upp med cirka 10 % för att kunna jämföras med resultaten från 1995
och därefter, en uppräkning som sedan ska avta ju längre tillbaka i tiden man
går. Under perioden 1960–1994 baserades beräkningarna för
sockerinnehåll i bearbetade produkter på HS-nomenklaturen vilket innebar en
grövre indelning av produkterna och därmed något lägre precision i beräkningen
av sockerinnehåll än för åren efter 1994, då statistiken baseras på
KN-nomenklaturen. Effekten av denna förändring är svår att bedöma, men utgör
antagligen på sin höjd någon enstaka procent av den totala konsumtionen under
åren runt 1995. Detta eftersom nettotillförseln av socker från handel av
bearbetade produkter under denna period utgjorde mindre än 4 % av den
totala konsumtionen samtidigt som skillnaden mellan 1994 och 1995 års nettotillförsel
inte var större än 20 %. Mindre ändringar i uppsättningen bearbetade
produkter gjordes även ett fåtal gånger under perioden 1960–1994 med okända men
troligen mycket små effekter på skattningen av den totala sockerkonsumtionen. För tiden innan 1995 ingick vissa preparerade fiskprodukter
i beräkningarna för sockerinnehåll i bearbetade produkter. Från och med 1995
ingår inga fiskprodukter i statistiken. Andelen socker i sådana produkter
utgjorde mindre än 2 promille av den totala sockerkonsumtionen 1994. Hur ska man tolka statistiken?
Det finns några enkla hållpunkter att tänka på när man
tolkar vår statistik för sockerkonsumtion:
Totalt sett påverkas vår statistik
för totalkonsumtion av socker av många felkällor, varav flera kan verka i olika
riktningar och dessutom variera över tid. I sin helhet utgör statistiken
troligtvis en överskattning av den sanna sockerkonsumtionen, främst på grund av
att vi inte förmår korrigera för industriell användning och svinn. Statistikens
redovisade värden lämpar sig alltså inte
för att användas i direkta jämförelser med andra undersökningar eller andra
länders konsumtion, utan enbart för att skatta trenden för sockerkonsumtion i
Sverige under den redovisade perioden, och även då med viss försiktighet. [1] National Health and Nutrition
Examination Survey 2012, National Center for Health Statistics, Center for
Disease Control and Prevention (USA) [2]
Livsmedels- och näringsintag bland vuxna i Sverige (Riksmaten 2010-11),
Livsmedelsverket 2012 [3] Australian Health Survey:
Consumption of Added Sugars 2011–12, Australian Bureau of Statistics 2016 |