Statistiken med kommentarer

Översikt
Metoder och avvägningar
En genomlysning av Jordbruksverkets metod

Översikt

Sedan slutet av 1930-talet har Jordbruksverket och dess föregångare producerat statistik över svensk sockerkonsumtion med syftet att följa produktion och konsumtion av socker ur en strategisk och jordbrukspolitisk aspekt. Eftersom just konsumtion av socker numera ofta pekas ut som en bidragande faktor till många hälsoproblem får vi på Jordbruksverket regelbundet olika frågor kring vad vår statistik omfattar och synpunkter på vad statistiken borde innehålla.

I den här rapporten beskriver vi vad som ingår och inte ingår i Jordbruksverkets statistik över sockerkonsumtion från och med publikationen av JO 44 SM 1601 ”Livsmedelskonsumtion och näringsinnehåll, uppgifter t.o.m. 2015”. Vi beskriver också vilka fallgropar som finns när man vill tolka vår statistik, samtidigt som vi försöker ge en övergripande bild av de problem som finns när man försöker skatta sockerkonsumtion.

Sockerkonsumtion är en komplex företeelse som omfattar många olika typer av socker och vars karaktär har förändrats ganska drastiskt över tid. Sedan mitten av 1900-talet har en allt större del av det socker vi äter kommit från olika färdiga produkter med tillsatt socker, som läsk, kakor och godis, medan konsumtionen av ”rent” socker som strö- eller bitsocker istället har minskat. Samtidigt har samman­sättningen av olika sockertyper vi äter också förändrats, från att ha bestått nästan helt av sackaros (det som vi i dagligt tal kallar just socker), till att bestå av sackaros, glukos och fruktos i olika blandningar, med olika ursprung och framställningsmetoder (Tablå A). Utöver det är ju sockret vi äter en blandning av socker som tillsätts under produktion av olika livsmedel och socker som är en naturlig del av till exempel frukt, bär, juice och sylt.

Tablå A. Lite terminologi

Sockerarter och synonymer
Sackaros Sukros Rörsocker Betsocker Vitsocker Råsocker Bordssocker	·  Disackarid, består av en glukos- och en fruktosmolekyl. ·  Den sockerart vi i dagligt tal kallar för socker. ·  Produceras mestadels genom raffinering av sockerrör och sockerbetor. ·  Sönderdelas vid intag snabbt till sina beståndsdelar glukos och fruktos, som sedan transporteras in i blodet. ·  Kan enkelt sönderdelas i sina beståndsdelar fruktos och glukos och kallas då invertsocker
Glukos Druvsocker Dextros Glykos	·  Produceras framför allt genom sönderdelning av stärkelse från till exempel majs, vete eller ris och kallas då ofta glukos­sirap. ·  Har något mindre söt smak än sackaros.
Fruktos Fruktsocker	·  Produceras till stor del från glukos. Den blandning av fruktos och glukos som blir resultatet har många namn, som glukos-fruktossirap, fruktos-glukossirap, HFCS (High Fructose Corn Syrup) eller isoglukos. ·  Har nästan dubbelt så söt smak som sackaros.
Sockerprodukter och synonymer
Invertsocker	·  En blandning av lika delar glukos och fruktos som bildats genom sönderdelning av sackaros.
Glukossirap	·  Produceras framför allt genom sönderdelning av stärkelse från till exempel majs, vete eller ris
Glukos-fruktossirap Fruktos-glukossirap High Fructose Corn Syrup (HFCS) Isoglukos	·  Blandningar av glukos och fruktos, där fruktosen bildats genom biokemisk omvandling av glukos. ·  Dessa produkter kan alla ha olika ursprung, som stärkelse från majs eller vete, eller sackaros från sockerrör.

 

Metoder och avvägningar

När man letar efter statistik och rapporter kring sockerkonsumtion inser man snabbt att det är svårt att jämföra olika undersökningar med varandra; dels för att de är framställda med olika metoder, men också för att de har olika syften och omfattning. Där vissa undersökningar omfattar den totala mängden fria eller lösliga sockerarter, riktar andra undersökningar bara in sig på mängden tillsatt socker. På motsvarande sätt skiljer sig spektrumet av olika sockerarter som inkluderas i olika undersökningar åt beroende på undersökningarnas syfte. Medan till exempel FAO:s statistik (som inriktar sig på produktion och handel) bara omfattar sackaros, inkluderar USA:s National Health and Nutrition Examination Survey[1] såväl sackaros som glukos och fruktos i syfte att följa det amerikanska folkets näringsintag.

Konsumtion av livsmedel kan mätas antingen genom att undersöka vad folk faktiskt äter (kostunder­sökningar) eller genom att mäta flödet av respektive livsmedel inom ett system (flödesmätningar). Kostundersökningar är designade för att mäta konsumtion av olika livsmedel med utgångspunkt från enskilda individer, medan flödesmätningar huvudsakligen inriktar sig på att bedöma flöden och balanser av livsmedel i större system, till exempel inom EU eller på världsmarknaden, med utgångspunkt från produktion och handel.

Följaktligen används också metoderna i olika sammanhang. I syfte att ge en bild av matvanor genomför bland annat Livsmedelsverket regelbundet kostundersökningar[2]^,[3], medan till exempel FAO bedömer den globala tillgången på socker genom att följa produktion, konsumtion och lagring av socker på hela världsmarknaden.

Kostundersökningar kräver relativt stora resurser, dels för att de är svåra att genomföra för de svarande (vilket bland annat leder till bortfall), men också för att variationen i matvanor är stor mellan enskilda individer. Totalt sett gör dessa problem att man måste ha ett stort urval för att kunna producera bra statistik. Kostundersökningar lider dessutom av relativt stora mätfel, både eftersom det kan vara svårt att uppskatta hur mycket man äter men också för att vissa grupper har en tendens felrapportera sitt intag av vissa typer av livsmedel.

Eftersom det ursprungliga syftet med Jordbruksverkets statistik över sockerkonsumtion var att bedöma mängden tillgängligt socker i riket som helhet använder vi skattningar av varuflöden för att beräkna konsumtionen. Grovt uttryckt innebär det att vi räknar samman den årliga svenska produktionen, lagringen, importen och exporten av socker för att på så sätt få en skattning av hur mycket socker som funnits inom landets gränser under ett år, enligt principen:

Konsumtion = Produktion + Import - Lagring - Export

Den enkla principen till trots är beräkningen av sockerkonsumtion relativt svår att genomföra eftersom de enskilda faktorerna i ekvationen till stor del är komplexa och svårskattade. Om man, som i vårt fall, intresserad av mängden tillsatt socker, omfattar produktionsfaktorn den inhemska produktionen av samtliga sockerarter man är intresserad av. Import och export inkluderar sockerråvara, men även mängden socker i importerade och exporterade produkter med tillsatt socker, återigen för samtliga sockerarter av intresse. Lagring, slutligen, inkluderar lagring av råvara, men också av produkter med sockerinnehåll, oavsett om de är producerade i Sverige eller importerade. Även här måste man inkludera samtliga sockerarter man är intresserad av.

Är man istället intresserad av den totala mängden socker, måste man dessutom räkna med produktion, import, export och lagring av produkter med inneboende sockerinnehåll (som frukt och bär) och deras sockertillskott i bearbetade produkter som baseras på dem (som juice och marmelad).

En nyckelfaktor består i möjligheten att korrekt skatta mängden socker i olika produkter och derivat, samt att kunna skilja tillsatt socker från produkters inneboende sockerinnehåll i de fall man bara är intresserad av det förstnämnda. Antalet produkter som innehåller socker är mycket stort och sockerinnehållet skiljer sig ofta markant mellan olika produkter i samma produktsegment.

En genomlysning av Jordbruksverkets metod

Vad omfattar statistiken

Jordbruksverkets statistik beskriver den svenska konsumtionen av rent socker och socker som är tillsatt till olika bearbetade produkter, medan inneboende socker från naturprodukter som frukt och bär inte ingår i statistiken, oavsett om produkterna är bearbetade eller inte. Statistiken är en blandning med avseende på vilka sockerarter som ingår. För åren efter 1994 inkluderas samtliga sackaros-, fruktos-, glukos-, maltos- och maltodextrin­produkter oavsett framställningsmetod i beräkningarna, medan statistiken för åren före 1995 enbart räknar med sackaros och sackarosderiverade produkter.

Metodöversikt

Metoden för att beräkna sockerkonsumtionen bygger på principen att konsumtionen är summan av den svenska produktionen och importen efter subtraktion av lagring och export (se formeln på föregående sida). Beräkningarna baseras både på sockerråvara och på tillsatt socker i bearbetade produkter (Tablå B).

Tablå B. Huvudsakliga variabler som ingår i skattningen av sockerkonsumtion

Tillförsel	Bortförsel
Svensk sockerproduktion	Lagring
Uttag från lager	Export av sockerråvara
Import av sockerråvara	Export av bearbetade produkter med tillsatt socker
Import av bearbetade produkter med tillsatt socker

 

I korthet hämtas data för produktion av sockerråvara antingen direkt från producenter eller från Statistiska centralbyråns (SCB) statistik för industrins varuproduktion (IVP), medan handelsdata hämtas från SCB:s handels­statistik. Lagringsdata för råvara hämtas i viss mån in från producenter, men saknas till stor del för sockerråvara och helt för bearbetade produkter. Detta innebär att hela produktionen och importen av dessa produkter antas ha konsumerats under innevarande år, vilket kan leda till överskattade skillnader i konsumtion mellan enskilda år. Data­insamlingen utgår från den produktklassificering som används vid internationell handel som sedan 1995 har bestått av den så kallade kombinerade nomenklaturen (KN).

Metoden tar inte hänsyn till svinn i olika led, men inkluderar industriell användning av socker i konsumtionen. Dessa två faktorer bidrar till att statistiken i viss mån överskattar den sanna konsumtionen. Överskattningen varierar antagligen från år till år och är mycket svår att kvantifiera.

Statistikens täckning (det vill säga hur stor del av de verkliga flödena statistiken faktiskt fångar upp) är svår att bedöma och varierar något över tid, beroende på förändrade förutsättningar och på justeringar i insamlings- och beräkningsmetoder. För de råvaror vars uppgifter hämtas in direkt av Jordbruksverket (huvudsakligen sackaros producerat från betsocker) har statistiken full täckning. Uppgifter som hämtas in från SCB bygger på undersökningar som i sig är behäftade med vissa trösklar och begränsningar som förändras över tid och är svåra att överskåda.

Beräkningar för råvaror

Produktionen  av sockerråvara har varierat mellan 220 000 och drygt 450 000 ton mellan 1960 och 2015, medan den totala handeln av sockerråvara har varierat mellan cirka 40 000 och 250 000 ton under samma period. När man jämför det med den totala svenska sockerkonsumtionen, som i genomsnitt legat på knappt 380 000 ton, inser man att råvaruhanteringen utgör en stor del i beräkningarna av konsumtionen.

Jordbruksverket samlar in uppgifter för inhemsk produktion, handel och lagerhållning av vissa socker­råvaror direkt från producenter. Uppgifter för produktion av övriga råvaror hämtas från SCB:s statistik för industrins varuproduktion (IVP), medan import- och exportdata för samtliga råvaror hämtas från SCB:s handelsstatistik.

För tiden innan 1995 ingår enbart sackarosbaserade råvaror i statistiken (motsvarande KN-nummer 1701), medan statistiken från 1995 och därefter inkluderar samtliga sackaros, fruktos-, glukos-, maltos- och malto­dextrinråvaror (motsvarande samtliga KN-nummer under 1701 och 1702 utom laktos). En förteckning över de KN-nummer som ingår statistiken från och med 1995 finns i tabell 1.

Råvarunettot, det vill säga den del av sockerråvaran som återstår efter att exporten räknats bort, utgör basen för:

• Direktkonsumtionen av sockerprodukter som strösocker och bitsocker
• Produktionen av bearbetade produkter med tillsatt socker för inhemsk konsumtion
• Produktionen av bearbetade produkter med tillsatt socker för export

Eftersom vare sig produktions- eller handelsstatistiken redovisar användningsområde, inkluderar statistiken över sockerkonsumtion även socker som inte används som livsmedel utan för industriella processer som produktion av drivmedelsetanol eller djurfoder. Detta innebär att statistiken överskattar sockerkonsumtionen något, en överskattning som är svår att kvantifiera och troligen varierar från år till år.

Lagring av socker kan ske i många led av produktionskedjan men redovisas inte i någon statistik, vilket gör att det är mycket svårt att skatta sockerlagringen i konsumtionsberäkningarna. Viss lagring som sker hos råvaruproducenter ingår i beräkningarna, men ingen övrig lagring räknas med. Detta innebär att stora delar av det lagrade sockret antas ha konsumerats under innevarande år, vilket i sin tur leder till felskattningar av konsumtionen mellan enskilda år. Statistiken räknar heller inte med svinn i något led av råvaruhanteringen, vilket även det leder till en viss, om än liten, överskattning av sockerkonsumtionen.

Beräkningar för bearbetade produkter

Import och export av bearbetade produkter utgör viktiga delar i sammanräkningen av socker­konsumtionen, delar som dessutom har ökat i betydelse, framför allt sedan Sveriges EU-inträde; 1995 var nettobidraget till socker­konsumtionen från handel med bearbetade produkter knappt 14 000 ton socker, att jämföra med över 70 000 ton år 2015.

Produkterna som ingår i statistiken har varierat något över tid, men har i huvudsak inkluderat samtliga produktgrupper med känt innehåll av tillsatt socker. Sedan Sveriges EU-inträde 1995 baseras produktlistan på KN-indelningen, medan den under perioden 1960–1994 istället baserades på den internationellt reglerade HS-nomenklaturen (HS står för ”Harmonised System”) som i stora drag matchar KN-indelningen, men som var något mindre detaljerat.

De importerade och exporterade mängderna av de ingående produktgrupperna hämtas från SCB:s handelsstatistik. Mängden tillsatt socker i bearbetade produkter skattas genom multiplicera den totala mängden av respektive produktgrupp med en individuell schablon för sockerinnehåll (tabell 2), för att sedan summera de enskilda produktgruppernas innehåll. Strävan är att statistiken för åren efter 1994 ska omfatta samtliga kända produkter med tillsatt socker, med undantag av bearbetade fisk- och köttprodukter (KN-kapitel 16), vars sockerinnehåll är litet och svårt att skatta. För åren före 1995 ingick vissa bearbetade fiskprodukter i statistiken, men deras tillskott till den totala sockerkonsumtionen var försumbart. Samma schabloner används i beräkningarna av sockerinnehåll i såväl importerade som exporterade bearbetade produkter.

I våra beräkningar antar vi att sockerinnehållet i enskilda produktgrupper är konstant över tid, vilket kan leda till felskattningar, framför allt i produktgrupper med stort produktomfång och stora spann i sockerinnehåll om andelen konsumtion av olika delar av produktgruppen har förändrats över tid. En simulering över hur skattningen av socker­konsumtionen skulle påverkas av antagandet att sockerhalten i samtliga bearbetade produkter ökade med 1 % varje år från 1995 till 2015 istället för att vara konstant ger en relativt liten ökning i konsumtion om totalt 4 % (Figur A; att ökningen är liten beror främst på att exporten av produkter med sockertillsats i hög grad speglar och är i balans med importen).

Figur A. Simulering av årlig en-procentig ökning av sockerhalten i bearbetade produkter

I samband med att produktindelningen ändrades vid övergången till KN-nomenklaturen 1995 reviderades även schablonerna för sockerinnehåll, vilket innebär att beräkningarna för sockerinnehåll i bearbetade produkter inte är helt jämförbara före och efter övergången. Skillnaderna är troligen små, då den totala mängden socker i bearbetade produkter 1994 och 1995 inte skiljer sig nämnvärt åt.

Förändringar av statistiken över tid

Statistiken har beräknats på lite olika sätt under olika perioder. Statistiken för tiden före 1995 inkluderar enbart sackarosbaserade bulkvaror (motsvarande nuvarande KN-grupp 1701), medan statistiken för 1995 och därefter även inkluderar glukos- och fruktosråvara med annat ursprung än sackaros, samt maltos och maltodextrin (det vill säga KN-grupperna 1701 & 1702, med undantag för laktosprodukter). Detta innebär att statistiken för tiden innan 1995 underskattar sockerkonsumtionen något, en effekt som avtar ju längre tillbaka i tiden man går, eftersom användandet av andra råvaror än bet- och rörsocker minskar bakåt i tiden. Baserat på andelen av olika sockerarter i 1995 års statistik uppskattar vi att konsumtionen för åren närmast föregående 1995 ska räknas upp med cirka 10 % för att kunna jämföras med resultaten från 1995 och därefter, en uppräkning som sedan ska avta ju längre tillbaka i tiden man går.

Under perioden 1960–1994 baserades beräkningarna för sockerinnehåll i bearbetade produkter på HS-nomenklaturen vilket innebar en grövre indelning av produkterna och därmed något lägre precision i beräkningen av sockerinnehåll än för åren efter 1994, då statistiken baseras på KN-nomenklaturen. Effekten av denna förändring är svår att bedöma, men utgör antagligen på sin höjd någon enstaka procent av den totala konsumtionen under åren runt 1995. Detta eftersom nettotillförseln av socker från handel av bearbetade produkter under denna period utgjorde mindre än 4 % av den totala konsumtionen samtidigt som skillnaden mellan 1994 och 1995 års netto­tillförsel inte var större än 20 %. Mindre ändringar i uppsättningen bearbetade produkter gjordes även ett fåtal gånger under perioden 1960–1994 med okända men troligen mycket små effekter på skattningen av den totala socker­konsumtionen.

För tiden innan 1995 ingick vissa preparerade fiskprodukter i beräkningarna för sockerinnehåll i bearbetade produkter. Från och med 1995 ingår inga fiskprodukter i statistiken. Andelen socker i sådana produkter utgjorde mindre än 2 promille av den totala sockerkonsumtionen 1994.

Hur ska man tolka statistiken?

Det finns några enkla hållpunkter att tänka på när man tolkar vår statistik för sockerkonsumtion:

• Tolka uppgifterna med försiktighet. Uppgifterna för totalkonsumtion och per capita-konsumtion ska betraktas som förbrukning av socker snarare än som faktisk mänsklig konsumtion. Uppgifterna har inte korrigerats för industriell användning av socker eller svinn. Uppgifterna baseras också på relativt osäkra uppskattningar av sockerinnehåll i bearbetade produkter.
• Undvik jämförelser mellan enskilda år. Statistiken hanterar inte lagring på ett heltäckande sätt och enskilda felaktiga värden kan i vissa fall påverka statistiken dramatiskt. Det är inte sannolikt med stora förändringar i faktisk sockerkonsumtion från år till år och statistiken har inte nog hög precision för att korrekt spegla små förändringar. Använd istället statistiken för att analysera trender över tid eller för att jämföra perioder.
• Var försiktig vid jämförelser med andra undersökningar. Metodiken i olika undersökningar skiljer sig åt markant och olika undersökningar har ofta helt olika omfattning vad gäller såväl produktomfång som sockerarter och målpopulation (det vill säga vilka man undersöker).
• Tänk på att förutsättningarna har förändrats över tid. Statistikens metodik har förändrats över tid vilket gör att direkta jämförelser mellan statistiken olika tidpunkter inte är exakta. Ett par tydliga brytpunkter är 1960 och 1995. Vi har inte gjort några korrigeringar för att göra statistiken jämförbar vid de tillfällen vi bytt metodik.

Totalt sett påverkas vår statistik för totalkonsumtion av socker av många felkällor, varav flera kan verka i olika riktningar och dessutom variera över tid. I sin helhet utgör statistiken troligtvis en överskattning av den sanna sockerkonsumtionen, främst på grund av att vi inte förmår korrigera för industriell användning och svinn. Statistikens redovisade värden lämpar sig alltså inte för att användas i direkta jämförelser med andra undersökningar eller andra länders konsumtion, utan enbart för att skatta trenden för socker­konsumtion i Sverige under den redovisade perioden, och även då med viss försiktighet.