Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden
Priser på jordbruksmark 2012

JO 38 SM 1301

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifKartor pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

Effekten på markprisstatistiken av uppdaterade taxeringsvärden på lantbruksfastigheter
Markpriser i Sverige

Effekten på markprisstatistiken av uppdaterade taxeringsvärden på lantbruksfastigheter

Beräkningarna av markpriser bygger på uppgifter om de köp av lantbruksfastigheter som gjorts under året där man ansökt om lagfart. För att uppskatta hur stor del av priset som kan hänföras till jordbruksmarken på fastigheten används relationen mellan taxeringsvärdet på jordbruksmarken och det totala taxeringsvärdet på fastigheten. Till år 2005 gjordes en ny taxering av lantbruksfastigheter vilket medförde att jordbruksmarkens andel av det totala taxeringsvärdet i genomsnitt ökade från ca 10 % vid föregående taxering (1998) till ca 14 %. Mellan åren 1999 och 2004 beräknades markpriserna med hjälp av 1998 års taxering. Det har medfört att markpriserna under dessa år till viss del underskattats då den relativa ökningen av värdet på jordbruksmark i förhållande till andra ägoslag, som ackumulerats under åren, inte tagits med i beräkningarna förrän år 2005.

År 2008 uppdaterades taxeringsvärden för lantbruksfastigheter igen men denna gång kunde man inte urskilja någon förändring i jordbruksmarkens andel av det totala taxeringsvärdet.

Liknande scenario som skedde i och med 2005 års taxering kan även skönjas i och med 2011 års nytaxering. På riksnivå har jordbruksmarksvärdet år 2011 ungefär samma andel av fastighetens totala taxeringsvärde som år 2005 och år 2008. Bryts taxeringsvärdena ner på län så kan vi se att denna andel minskat för några län men ökat för många av de regioner där jordbruksmarkpriset är relativt högt och där majoriteten av Sveriges jordbruksmark finns. Vilket då i beräkningsmodellen leder till att priserna på jordbruksmark under åren 2009 och 2010 till viss del underskattats, på samma sätt som under åren 1999 till 2004, och hela den ackumulerade ökningen från år 2009 och 2010 kom inte med i beräkningarna förrän år 2011.

 

Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av 2005 och 2011 års taxeringar

Figur A har justerats för effekten av taxeringsförändringen år 2005 och år 2011 genom att den ackumulerade underskattningen fördelats jämnt över åren 1999–2004 samt 2009–2010.

I tabellerna har dubbelberäkningar gjorts för år 2011. Priserna för 2011 är beräknade både enligt 2011 års taxeringsnivå och 2008 års taxeringsnivå. 2011 års priser enligt 2008 års taxeringsnivå återspeglar bäst prisutvecklingen jämfört med 2010 medan 2011 års priser enligt 2011 års taxeringsnivå bäst återspeglar prisutvecklingen mellan 2011 och 2012 samt återger den genomsnittliga prisnivån för år 2011 bäst.

 

Markpriser i Sverige

Sedan EU-inträdet har det genomsnittliga priset för jordbruksmark per hektar stigit kontinuerligt. År 2012 var det genomsnittliga priset på en hektar åkermark i Sverige 5 gånger så högt som det var år 1995. En faktor som kan ha påverkat markpriserna, särskilt i skogsbygder, är 2005 års jordbruksreform. Även den relativt låga räntenivå sen år 2008 och goda spannmålspriser torde generellt sett varit gynnsamt för prisutvecklingen under ett par år. Under 2012 har dock de genomsnittliga jordbruksmarkspriserna i Sverige som helhet gått ner ett par procent enligt denna undersökning.

Alla priser avseende olika regioner som presenteras i texten avser regionsindelningen produktionsområden.

Jordbruksmark

Det genomsnittliga priset på jordbruksmark (åker + bete) år 2012 var 49 600 kr per hektar för Sverige som helhet vilket är 2 % lägre än år 2011. Prisutvecklingen skiljer sig åt i Sverige där östra delen av Svealand samt Götaland (bortsett mellanbygderna) har haft lägre genomsnittliga priser jämfört med 2011 medan priserna i norra Sverige stigit. Övre Norrland står för den största genomsnittliga prisökningen procentuellt sett (+16 %) medan priset i Svealands slättbygder sjunkit mest (-9 %).

Åkermark

En hektar åkermark i Sverige kostade år 2012 i genomsnitt 61 300 kr jämfört med 61 500 kr år 2011.

Priset på åkermark har ökat mest i Nedre och Övre Norrland samt i Götalands mellanbygder jämfört med 2011 medan priserna sjunkit mest i Svealands slättbygder. Högst genomsnittspris står Götalands södra slättbygder för med 146 700 kr per hektar och lägst genomsnittspris har Övre Norrland med 14 400 kr per hektar.

Betesmark

Det genomsnittliga priset på betesmark för hela riket ökade från 21 400 kr per hektar år 2011 till 23 200 kr per hektar år 2012 vilket motsvarar en ökning med 8 %.

För betesmark var det i Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder som de genomsnittliga priserna ökade mest mellan år 2011 och år 2012, 29 % respektive 25 %. Dyrast var betesmarken i Götalands södra slättbygder där genomsnittspriset låg på 56 600 kr per hektar år 2012.

 

Hur kan åker- respektive betesmarkspriset ha en högre prisutveckling mellan två år jämfört med jordbruksmark som helhet?

Att detta scenario förekommer ibland beror på den beräkningsmetod som används. För jordbruksmark räknas först ett genomsnittligt pris ut för varje region genom att summan av den totala köpeskilling för försåld åker- och betesmark divideras med summan av försåld areal åker- och betesmark. Här påverkas detta genomsnittspris bland annat av förhållandet mellan hur stora arealer betesmark som sålts i förhållande till åkermark. Detta eftersom hektarpriset för betesmark är betydligt lägre. Vissa år är det så att försåld areal betesmark i förhållande till försåld areal åkermark ökat jämfört med föregående år i några av de regioner där det finns som mest areal jordbruksmark. När sedan priset på riksnivå för jordbruksmark beräknas genom att genomsnittspriset för varje region (NUTSII) vägs upp med den totala arealen jordbruksmark som finns i regionen, enligt fastighetstaxeringsregistret, så kan det få den effekten.

 

Figur A. Utveckling av markpriser i Sverige, index 1990=1001

1) Uppgifterna i diagrammet är justerade för den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005 och 2011 givit upphov till i beräkningsmetoden. Justerade så att den prisnivåökning som skedde i och med 2005 resp. 2011 års taxering är jämnt fördelade på åren 1999-2004 resp. 2009-2010.

I figur A kan vi se att utvecklingen av markpriserna för riket har en positiv trend under 2000-talet och att den är särskilt tydlig efter 2005. Den relativa prisökningen har varit större för betesmark än för åkermark.

 

Figur B. Utveckling av markpriser i Sverige, tkr/ha1 

1) Uppgifterna i detta diagram är inte justerade för de effekter de ändrade taxeringsvärdena 2005 samt 2011 bidrog till i beräkningsmodellen. Modellen för att beräkna markpriser har underskattat priserna under åren 1999 till 2004 samt åren 2009 och 2010, vilket medför att prisförändringen mellan åren 2004 och 2005 samt mellan åren 2010 och 2011 också innehåller ackumulerade förändringar från åren 1998-2004 och åren 2009-2010. Ett brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004 och 2005 samt mellan åren 2010 och 2011.

I Figur B presenteras den genomsnittliga prisnivån för såld jordbruksmark. År 2009 och år 2012 är de enda åren sedan år 1995 som vår prisstatistik på jordbruksmark resulterat i en negativ prisutveckling jämfört med året innan. Betesmark har också haft ett trendbrott under de senaste tio åren och vände neråt under år 2007 för att sedan återigen stiga fram till och med 2012. Dessa ”tillfälliga” nedgångar 2009 för jordbruksmark och år 2007 för betesmark kan nog betecknas som slumpmässiga då dessa oftast beror på att de försålda fastigheterna i en viss region är mindre exklusiva det aktuella året jämfört med året innan. Tillhör sedan en sådan region en av de regioner som har mest jordbruksmark i Sverige så påverkar det priset på riksnivå i hög utsträckning eftersom det priset viktas med de olika regionernas totala jordbruksmarksarealer. Om 2012 års prisnedgång på jordbruksmark tillhör en sådan tillfällig nedgång eller inte återstår att se.

 

Figur C. Förändring av priset på jordbruksmark mellan åren 2011 och 2012, procent 

 

I figur C kan vi se att prisutvecklingen mellan åren 2011 och 2012 innebar en nedgång på ca 2 % på riksnivå. Vi kan också tydligt se att de genomsnittliga priserna har ökat i vissa regioner och minskat i andra. Priserna på jordbruksmark gick upp mest i norra Sverige med prisökningar på mellan 8 och 16 %. Götalands skogs- och södra slättbygder samt Svealands slättbygder hade prisnedgångar i intervallet 6–9 % mellan år 2011 och 2012.

 

Figur D. Priser på jordbruksmark åren 1995–2012 per produktionsområde, tkr/ha1

 

1) Uppgifterna i detta diagram är inte justerade för de effekter de ändrade taxeringsvärdena 2005 samt 2011 bidrog till i beräkningsmodellen. Modellen för att beräkna markpriser har underskattat priserna under åren 1999 till 2004 samt åren 2009 och 2010, vilket medförde att prisförändringen mellan åren 2004 och 2005 samt mellan åren 2010 och 2011 också innehåller ackumulerade förändringar från åren emellan taxeringarna. Ett brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004 och 2005 samt mellan åren 2010 och 2011.

 

Utvecklingen av de genomsnittliga priserna på jordbruksmark i olika delar av landet från EU-inträdet fram till år 2012 redovisas i figur D. Redovisade priser innefattar både åkermark och betesmark. Det framgår att priserna skiljer sig kraftigt mellan olika regioner i landet. Markpriserna i det jordbruksdominerade Sydsverige ligger t.ex. i genomsnitt mer än 10 gånger högre än i Norrland.

I och med att de genomsnittliga markpriserna bygger på försålda fastigheter för varje enskilt år, där antal sålda objekt, förhållandet mellan mängden åker- resp. betesmark som sålts samt hur exklusiva markerna är varierar mellan åren, så kan det bli en del svängningar mellan åren i de olika regionerna. Däremot kan man över tiden utläsa att det finns en ihållande trend med en positiv prisutveckling på markpriserna i alla regioner.