Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden
Priser på jordbruksmark 2013

JO 38 SM 1401

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifKartor pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

Effekten på markprisstatistiken av uppdaterade taxe­ringsvärden på lantbruksfastigheter
Markpriser i Sverige

Effekten på markprisstatistiken av uppdaterade taxe­ringsvärden på lantbruksfastigheter

Beräkningarna av markpriser bygger på uppgifter om de köp av lantbruksfastig­heter som gjorts under året där man ansökt om lagfart. För att uppskatta hur stor del av priset som kan hänföras till jordbruksmarken på fastigheten används relationen mellan taxeringsvärdet på jordbruksmarken och det totala taxerings­värdet på fastigheten. Till år 2005 gjordes en ny taxering av lantbruksfastigheter vilket medförde att jordbruksmarkens andel av det totala taxeringsvärdet i genomsnitt ökade från ca 10 % vid föregående taxering (1998) till ca 14 %. Mellan åren 1999 och 2004 beräknades markpriserna med hjälp av 1998 års taxering. Det har medfört att markpriserna under dessa år till viss del under­skattats då den relativa ökningen av värdet på jordbruksmark i förhållande till andra ägoslag, som ackumulerats under åren, inte tagits med i beräkningarna förrän år 2005.

År 2008 uppdaterades taxeringsvärden för lantbruksfastigheter igen men denna gång kunde man inte urskilja någon förändring i jordbruksmarkens andel av det totala taxeringsvärdet.

Liknande scenario som skedde i och med 2005 års taxering kan även skönjas i och med 2011 års nytaxering. På riksnivå har jordbruksmarksvärdet år 2011 ungefär samma andel av fastighetens totala taxeringsvärde som år 2005 och år 2008. Bryts taxeringsvärdena ner på län så kan vi se att denna andel minskat för några län men ökat för många av de regioner där jordbruksmarkpriset är relativt högt och där majoriteten av Sveriges jordbruksmark finns. Vilket då i beräk­ningsmodellen leder till att priserna på jordbruksmark under åren 2009 och 2010 till viss del underskattats, på samma sätt som under åren 1999 till 2004, och hela den ackumulerade ökningen från år 2009 och 2010 kom inte med i beräkningarna förrän år 2011.

 

Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av 2005 och 2011 års taxeringar

Figur A har justerats för effekten av taxeringsförändringen år 2005 och år 2011 genom att den ackumulerade underskattningen fördelats jämnt över åren 1999–2004 samt 2009–2010.

I flera av tabellerna har dubbelberäkningar gjorts för år 2011. Priserna för 2011 är beräknade både enligt 2011 års taxeringsnivå och 2008 års taxeringsnivå. 2011 års priser enligt 2008 års taxeringsnivå återspeglar bäst prisutvecklingen jämfört med 2010 medan 2011 års priser enligt 2011 års taxeringsnivå bäst återspeglar prisutvecklingen mellan 2011 och 2012 samt återger den genom­snittliga prisnivån för år 2011 bäst.

 

Markpriser i Sverige

Sedan EU-inträdet har det genomsnittliga priset för jordbruksmark per hektar stigit kontinuerligt. År 2013 var det genomsnittliga priset på en hektar åkermark i Sverige nästan 5 gånger så högt som det var år 1995. En faktor som kan ha påverkat markpriserna, särskilt i skogsbygder, är 2005 års jordbruksreform. Reformen innebar i korthet att stödet till jordbruket förändrades från att vara kopplat till odlad areal av vissa grödor och viss djurhållning till att ges i förhållande till arealen oavsett vilken gröda som odlas. Även den relativt låga räntenivån sen år 2008 och goda spannmålspriser torde generellt sett varit gynnsamt för prisutvecklingen under ett par år. Under både 2012 och 2013 har dock det genomsnittliga jordbruksmarkspriset i Sverige som helhet gått ner ett par procent enligt denna undersökning.

Alla priser avseende olika regioner som presenteras i texten avser region­indel­ningen produktionsområden (se Kartor).

Jordbruksmark

Det genomsnittliga priset på jordbruksmark (åker + bete) år 2013 var 48 400 kr per hektar för Sverige som helhet vilket är 2 % lägre än år 2012. Prisutveckl­ingen skiljer sig åt i Sverige där östra delen av Svealand samt Götalands östkust (halvvägs upp i Kalmar län) inklusive öarna har haft lägre genomsnittliga priser jämfört med 2012. Norrland har ungefär samma prisnivå som föregående år  medan priserna i Götaland (exkl. östra kustlinjen och öarna) har haft högre ge­nomsnittspriser på jordbruksmark jämfört med 2012. Götalands södra slätt­bygder står för den största genomsnittliga prisökningen procentuellt sett (+18 %) medan priset i Götalands mellanbygder sjunkit mest (-14 %).

Åkermark

Priset på en hektar åkermark i Sverige gick i genomsnitt ner med 4 % och kos­tade år 2013 i genomsnitt 58 800 kr jämfört med 61 300 kr år 2012.

Priset på åkermark steg mest under 2013 i Götalands södra slättbygder (+18 %) som också har det högsta genomsnittspriset med 173 300 kr per hektar. Mest har priserna sjunkit i Götalands mellanbygder och i Svealands slättbygder med 12 respektive 10 %. Det lägsta genomsnittspriset har Övre Norrland med 14 200 kr per hektar.

Betesmark

Det genomsnittliga priset på betesmark för hela riket sjönk till 20 600 kr per hektar år 2013 vilket motsvarar en nedgång med 11 % jämfört med 2012.

För betesmark har de genomsnittliga priserna sjunkit i östra Svealand samt i större delen av Götaland där Götalands mellanbygder hade sjunkit mest med omkring 29 %. Störst prisökning står Övre Norrland för där priset ökade med 13 % till 5 200 kr per hektar. Dyrast var betesmarken i Götalands södra slätt­bygder där genomsnittspriset låg på 63 000 kr per hektar år 2013.

Hur kan åker- och betesmarkspriset ha en högre prisutveckling mellan två år jämfört med jordbruksmark som helhet?

Att detta scenario förekommer ibland beror på den beräkningsmetod som an­vänds. För jordbruksmark räknas först ett genomsnittligt pris ut för varje region genom att summan av den totala köpeskillingen för försåld åker- och betesmark divideras med summan av försåld areal åker- och betesmark. Här påverkas detta genomsnittspris bland annat av förhållandet mellan hur stora arealer betesmark som sålts i förhållande till åkermark. Detta eftersom hektarpriset för betesmark är betydligt lägre. Vissa år är det så att försåld areal betesmark i förhållande till försåld areal åkermark ökat jämfört med föregående år i några av de regioner där det finns mycket areal jordbruksmark. När sedan priset på riksnivå för jord­bruksmark beräknas genom att genomsnittspriset för varje region (NUTSII) vägs upp med den totala arealen jordbruksmark som finns i regionen, enligt fastighetstaxeringsregistret, så kan det få den effekten.

 

Figur A. Prisutvecklingen för jordbruksmark i Sverige, index 1990=1001

1) Uppgifterna i diagrammet är justerade för den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005 och 2011 givit upphov till i beräkningsmetoden. Justerade så att den prisnivåökning som skedde i och med 2005 resp. 2011 års taxering är jämnt fördelade på åren 1999–2004 resp. 2009–2010.

I figur A kan vi se att utvecklingen av markpriserna för riket har en positiv trend under 2000-talet och särskilt under 2004–2011. Dock har priserna vänt neråt de två senaste åren för jordbruksmark. Det går också att utläsa att den relativa pris-ökningen över tiden har varit större för betesmark än för åkermark.

 

Figur B. Prisutvecklingen för jordbruksmark i Sverige, tkr/ha1 

1) Uppgifterna i detta diagram är inte justerade för de effekter de ändrade taxeringsvärdena 2005 samt 2011 bidrog till i beräkningsmodellen. Modellen för att beräkna markpriser har underskattat priserna under åren 1999 till 2004 samt åren 2009 och 2010, vilket medför att prisförändringen mellan åren 2004 och 2005 samt mellan åren 2010 och 2011 också innehåller ackumulerade förändringar från åren 1998–2004 och åren 2009–2010. Ett brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004 och 2005 samt mellan åren 2010 och 2011.

 

I figur B presenteras den genomsnittliga prisnivån för såld jordbruksmark. År 2009 och de två senaste åren 2012–2013 är de enda åren sedan år 1995 som vår prisstatistik på jordbruksmark visat en negativ prisutveckling jämfört med året innan. Betesmark har också haft trendbrott under de senaste tio åren, 2 stycken,  år 2007 samt under år 2013. Dessa ”tillfälliga” nedgångar 2009 för jordbruks­mark och år 2007 för betesmark kan nog betecknas som slumpmässiga då dessa sannolikt beror på att de försålda fastigheterna i en viss region är mindre exklu­siva det aktuella året jämfört med året innan. Tillhör sedan en sådan region en av de regioner som har mycket jordbruksmark i Sverige så påverkar det priset på riksnivå i hög utsträckning eftersom priset viktas med de olika regionernas totala jordbruksmarksarealer. Om 2012 och 2013 års prisnedgång på jord­bruksmark är en sådan tillfällig nedgång eller inte återstår att se.

 

Figur C. Förändring av priset på jordbruksmark mellan åren 2012 och 2013, procent 

I figur C kan vi se att prisutvecklingen mellan åren 2012 och 2013 innebar en nedgång på 2 % på riksnivå. Vi kan också tydligt se att de genomsnittliga pri­serna har ökat i vissa regioner och minskat i andra. Priserna på jordbruks­mark gick upp mest i Götaland med prisökningar på mellan 3 och 18 %. Göta­lands mellanbygder samt Svealands slättbygder hade prisnedgångar i intervallet 10–14 % mellan år 2012 och 2013 medan priserna i norra Sverige låg ungefär i nivå med föregående år.

 

Figur D. Prisutvecklingen på jordbruksmark per produktionsområde för åren 1995–2013, tkr/ha1

 

1) Uppgifterna i detta diagram är inte justerade för de effekter de ändrade taxeringsvärdena 2005 samt 2011 bidrog till i beräkningsmodellen. Modellen för att beräkna markpriser har underskattat priserna under åren 1999 till 2004 samt åren 2009 och 2010, vilket medförde att prisförändringen mellan åren 2004 och 2005 samt mellan åren 2010 och 2011 också innehåller ackumulerade förändringar från åren emellan taxering­arna. Ett brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004 och 2005 samt mellan åren 2010 och 2011.

 

Utvecklingen av de genomsnittliga priserna på jordbruksmark i olika delar av landet från EU-inträdet fram till år 2013 redovisas i figur D. Redovisade priser innefattar både åkermark och betesmark. Det framgår att priserna skiljer sig kraftigt mellan olika regioner i landet. Markpriserna i det jordbruksdominerade Sydsverige ligger t.ex. i genomsnitt mer än 12 gånger högre än i Norrland.

I och med att de genomsnittliga markpriserna bygger på försålda fastigheter för varje enskilt år, där antal sålda objekt, förhållandet mellan mängden åker- resp. betesmark som sålts samt hur exklusiva markerna är varierar mellan åren, så kan det bli en del svängningar mellan åren i de olika regionerna. Däremot kan man utläsa att priserna på jordbruksmark har stigit över tiden i alla regioner.