![]() |
![]() | |
Priser på jordbruksmark 2014 | JO 38 SM 1501 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer
Effekten på markprisstatistiken av
uppdaterade taxeringsvärden på lantbruksfastigheter Priser på åker- och betesmark har årligen tagits fram av
Jordbruksverket sedan år 1995. Dessa priser är en specialbearbetning av den
prisstatistik Statistiska centralbyrån (SCB) årligen tar fram på fastigheter.
Metoden att beräkna dessa priser är framtagen av Jordbruksverket men beräknas
av SCB på uppdrag av Jordbruksverket. Beräkningarna för år 2014 baseras på alla försålda lantbruksfastigheter
år 2014 där ansökan om lagfart genomförts. Detta medför att överlåtelser som
t.ex. resulterat i att den köpta fastigheten läggs samman med köparens gamla
fastighet (fastighetsreglering) inte ingår i beräkningarna. Om fastigheten
omfattar mer än bara mark så används relationen mellan åker- respektive
betesmarkens taxeringsvärde och det totala taxeringsvärdet för hela fastigheten
för att bestämma åker- och betesmarkens andel av försäljningspriset. Om
taxeringsvärdenas relation gentemot varandra förändras, vilket kan ske i
samband med nytaxeringen som sker vart tredje år, kan det medföra att
beräkningsmetoden under-/överskattar mellanliggande års prisutveckling. Statistiken används bland annat av köpare och säljare av
jordbruksmark som vill få ett riktmärke på prisnivån i sin region. Statistiken
används också i olika beräkningsunderlag för att beräkna t.ex. kostnadsstrukturer
och lönsamhet, värdera marken vid belåning etc. Denna prisstatistik översänds årligen till EU och EU:s motsvarighet till Jordbruksverket, DG Agri,
använder denna statistik för att bland annat se på hur förändringar i stöden
påverkar markpriserna i medlemsstaterna. Effekten
på markprisstatistiken av uppdaterade taxeringsvärden på lantbruksfastigheter
För att uppskatta hur stor del av priset som kan hänföras
till åker- respektive betesmarken på fastigheten används relationen mellan
taxeringsvärdet på åker- respektive betesmarken och det totala taxeringsvärdet
på fastigheten. Till år 2005 gjordes en ny taxering av lantbruksfastigheter
vilket medförde att jordbruksmarkens (åker- plus betesmarkens) andel av det
totala taxeringsvärdet i genomsnitt ökade från ca 10 % vid föregående
taxering (1998) till ca 14 %. Mellan åren 1999 och 2004 beräknades
markpriserna med hjälp av 1998 års taxering. Det har medfört att markpriserna
under dessa år till viss del underskattats då den relativa ökningen av värdet
på jordbruksmarken i förhållande till andra ägoslag, som ackumulerats under
åren, inte tagits med i beräkningarna förrän år 2005. År 2008 uppdaterades taxeringsvärden för
lantbruksfastigheter igen men denna gång kunde man inte urskilja någon
förändring i jordbruksmarkens andel av det totala taxeringsvärdet. Ett liknande scenario som skedde i och med 2005 års taxering
kan även skönjas i både 2011 och 2014 års nytaxering. På riksnivå har värdet av
åker- och betesmark dessa år ungefär samma andel av fastighetens totala
taxeringsvärde som år 2005 och år 2008. Bryts taxeringsvärdena ner på län så
kan vi se att denna andel minskat för ett antal län men ökat för många av de
regioner där priset på åker- och betesmark är relativt högt och där majoriteten
av Sveriges jordbruksmark finns. I beräkningsmodellen leder detta till att
priserna på åker- och betesmark under åren 2009–2010 respektive 2012–2013 till
viss del underskattats och hela den ackumulerade ökningen från åren 2009–2010 och
2012–2013 kom inte med i beräkningarna förrän år 2011 respektive 2014. Justeringar i figurer
och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna Figur A och C har justerats för effekten av taxeringsförändringen
år 2005, 2011 och år 2014 genom att den ackumulerade underskattningen fördelats
jämnt över åren 1999–2004, 2009–2010 samt 2012–2013. I flera av tabellerna har dubbelberäkningar gjorts för år
2014. Priserna för 2014 är beräknade både enligt 2014 års taxeringsnivå och 2011
års taxeringsnivå. Vill man med hjälp av siffrorna i tabellerna i denna rapport
se på prisutvecklingen mellan år 2013 och 2014 rekommenderas att använda
priserna enligt 2011 års taxeringsvärden för båda åren. Däremot visar priserna
enligt 2014 års taxering prisnivån för 2014 bäst. Markpriser i Sverige
Sedan EU-inträdet har det genomsnittliga priset för åker-
och betesmark per hektar stigit kontinuerligt (se figur A). År 2014 var det genomsnittliga
priset på en hektar åkermark i Sverige över 5 gånger så högt som det var år
1995. En faktor som kan ha påverkat markpriserna, särskilt i skogsbygder, är 2005
års jordbruksreform. Reformen innebar i korthet att stödet till jordbruket
förändrades från att vara kopplat till odlad areal av vissa grödor och viss
djurhållning till att ges i förhållande till arealen, oavsett vilken gröda som
odlas. Även den relativt låga räntenivå sedan år 2008 och goda spannmålspriser
torde generellt sett varit gynnsamt för prisutvecklingen under ett par år. Jämför man 2014 års priser på åker- och betesmark med år
2011, när senaste nytaxeringen skedde, har priserna på åker- och betesmark
enligt beräkningsmodellen stigit. Läs mer om denna prisutveckling för åker- respektive
betesmark under respektive rubrik nedan. Alla priser avseende olika regioner som presenteras i texten
avser regionindelningen produktionsområden
(se Kartor). Antal försäljningar
och hektar som ligger till grund för beräkningarna Under år 2014 försåldes 2 800 fastigheter innehållande
åker- och/eller betesmark där man ansökte om lagfart. Omkring 2 200 av
dessa innehöll åkermark och omkring 1 500 innehöll betesmark. Totalt
förmedlades ca 18 000 hektar varav ca 13 300 var åkermark och ca
4 800 var betesmark. Figur B. Antalet försålda fastigheter med åker- och/eller
betesmark samt totalt försåld areal (åker- plus betesmark) Vi kan utifrån figur B se att under den tiden vi gjort denna
undersökning var det en topp under året 1999 med över 3 000 försålda
fastigheter innehållande åker- och/eller bete som tillsammans representerade
över 35 000 hektar. Vi kan också se att det genomsnittliga antalet hektar
per försåld fastighet minskat över tiden. År 1993–1994 låg genomsnittet på 13 hektar
per fastighet medan det ligger runt 6–7 hektar idag. Figur C.
Prisutvecklingen över tiden för åker- respektive betesmark presenterat i
form av index, 1990=1001 1)
Uppgifterna i diagrammet är justerade för den effekt som de ändrade
taxeringsvärdena 2005, 2011 och 2014 givit upphov till i beräkningsmetoden. För
ytterligare information läs avsnittet ”Justeringar i figurer och tabeller
utifrån effekterna av taxeringarna” s.4. Priserna på åker- och betesmark har som tidigare nämnts
stigit över tiden. Fördjupar vi oss lite mer och ser på hur prisutvecklingen sett
ut över tiden för åkermark jämfört med betesmark kan vi i figur C konstatera
att priserna för betesmark över tiden ökat mer än åkermark. Priset på Åkermark Priset på en hektar åkermark har i genomsnitt ökat med
10 % i Sverige sedan år 2011 och kostade år 2014 i genomsnitt 67 400
kr jämfört med 61 500 kr år 2011.
Priserna har under perioden ökat i alla regioner utom Svealands slättbygder. Figur D. Prisutvecklingen för åkermark i de olika
regionerna, tkr/ha1 1) Uppgifterna
i diagrammet är inte justerade för den effekt som de ändrade
taxeringsvärdena 2005, 2011 och 2014 givit upphov till i beräkningsmetoden. Ett
brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004 och 2005, 2010 och 2011 samt
mellan 2013 och 2014. För ytterligare information läs avsnittet ”Justeringar i
figurer och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna” s.4. Priset på åkermark steg mest mellan år 2011 och 2014 i Götalands
norra slättbygder (+16 %) följt av Götalands skogsbygder (+14 %). Priserna
i Svealands slättbygder var i genomsnitt 4% lägre år 2014 jämfört med 2011. Det
högsta genomsnittpriset står som vanligt Götalands södra slättbygder för med 154 400 kr
per hektar år 2014. Det lägsta genomsnittspriset har Övre Norrland med 14 400 kr
per hektar. I och med att de genomsnittliga markpriserna bygger på
försålda fastigheter för varje enskilt år, där antal hektar och sålda objekt samt
hur exklusiva markerna är varierar mellan åren, kan det bli en del svängningar
mellan åren i de olika regionerna. Däremot kan man utläsa att priserna på
åkermark har stigit över tiden i alla regioner. Priset på Betesmark Det genomsnittliga priset på betesmark i Sverige var
25 600 kr per hektar år 2014, vilket motsvarar en prisökning på 20 %
jämfört med 2011. Alla regioner har högre priser år 2014 jämfört med 2011. Figur E. Prisutvecklingen för betesmark i de olika
regionerna, tkr/ha1 1) Uppgifterna i diagrammet är inte justerade för
den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005, 2011 och 2014 givit upphov
till i beräkningsmetoden. Ett brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004
och 2005, 2010 och 2011 samt mellan 2013 och 2014. För ytterligare information
läs avsnittet ”Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av
taxeringarna” s.4. För betesmark har de genomsnittliga priserna också stigit
mest i Götalands norra slättbygder (+47 %) följt av Götalands södra slättbygder
(+28 %) mellan 2011 och 2014. Dyrast var betesmarken i Götalands södra
slättbygder där genomsnittspriset låg på 79 400 kr per hektar år 2014
och lägst ligger genomsnittpriset i Övre Norrland med 4 800 kr per hektar. Även här ska man ha med sig att eftersom de genomsnittliga
markpriserna bygger på försålda fastigheter för varje enskilt år, där antal hektar
och sålda objekt samt hur exklusiva markerna är varierar mellan åren, kan det
bli en del svängningar mellan åren i de olika regionerna. Däremot kan man även
för betesmark utläsa att priserna stigit över tiden i alla regioner. |