![]() |
![]() | |
Priser på jordbruksmark 2014 | JO 38 SM 1501 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Fakta om statistiken
Så görs statistiken Detta omfattar statistiken Statistik över arrendepriser och marknadspriser på åker- och
betesmark i Sverige har regelbundet redovisats sedan år 1995. Denna redovisning
är en följd av Sveriges inträde i EU detta år och önskemål från EU:s
statistikmyndighet Eurostat att samtliga medlemsländer årligen ska ta fram denna
statistik. Arrende- och markprisstatistiken faller inte under någon
EU-reglering utan medlemsländerna översänder statistiken till Eurostat enligt ”gentleman’s
agreement”. Definitioner och förklaringar
Markprisstatistiken avser att belysa genomsnittligt
marknadspris per hektar för all åker- och betesmark i landet. Så görs statistiken
Uppskattningarna av genomsnittliga marknadspriser på åker-
och betesmark baseras på de försäljningar/köp av lantbruksenheter eller delar
av lantbruksenheter som genomförts under året och där lagfart sökts.
Fastighetsregleringar, dvs. när en fastighet ombildas, t.ex. mark förs över
till en annan fastighet, inkluderas ej. Endast köp med en total areal av minst två hektar mark och
en försäljningssumma under 10 miljoner ingår i bearbetningen. Eftersom
statistiken ska avse markpriser vid representativa köp, ingår inte s.k.
extrema köp, där köpeskillingskoefficienten (dvs. kvoten mellan köpeskilling
och taxeringsvärde) är mindre än 0,5 eller större än 6. Inte heller ingår köp där
föräldrar säljer till sina barn samt inte heller köp mellan make/maka.
Eventuella köp där lösöre ingår i köpeskillingen exkluderas också. Vid försäljning av lantbruksenheter eller delar av
lantbruksenheter kan utöver åker- och betesmark även andra ägoslag eller
byggnader ingå. Vid sådana köp så används relationen mellan åker- respektive
betesmarkens taxeringsvärde och det totala taxeringsvärdet för hela
fastigheten för att bestämma åker- och betesmarkens andel av
försäljningspriset. De genomsnittliga priserna på åkermark respektive betesmark
för NUTSII-områdena och produktionsområdena beräknas genom att dividera total
försäljningssumma för mark i regionen med total försåld areal. Det
genomsnittliga priset på riksnivå beräknas däremot som ett vägt medelvärde där
de totala arealerna åker- respektive betesmark från samtliga fastigheter i
fastighetstaxeringsregistret 2014 fördelade enligt NUTSII-områdena används som
vägningstal. Denna statistik är en specialbearbetning av den
prisstatistik Statistiska centralbyrån (SCB) årligen tar fram på fastigheter. Beräkningsmetoden
är framtagen av Jordbruksverket men utförs av Statistiska centralbyrån på
uppdrag av Jordbruksverket. Statistikens tillförlitlighet
En viktig osäkerhetskälla följer av att urvalet av
undersökningsobjekt inte utgörs av ett statistiskt urval utan utgörs av den åker-
och betesmark som har försålts under året där ansökan om lagfart genomförts.
Dvs. fastighetsregleringar ingår inte. Systematiska fel kan därför finnas i den
mån lagfarna försäljningar av åker- och betesmark inte är representativa för
all åker- och betesmark. En annan viktig osäkerhetskälla är det antagande som
görs för de fall då inte endast jordbruksmark utan även byggnader och/eller
andra ägoslag ingår i försäljningen. Någon särskild redovisning görs inte i
köpeskillingsuppgifterna av försäljningspriset på enbart åker- respektive
betesmark. I sådana fall antas att priset på den försålda åker- respektive
betesmarken utgör samma andel av totalpriset som taxeringsvärdet på åker-
respektive betesmarken utgör av det totala taxeringsvärdet på den försålda
egendomen. Vidare förekommer en viss variation i de redovisade skattningarna
som följer av att de baseras på relativt få försäljningar. För information kan också sägas att den genomsnittliga
arealstorleken på jordbruksmark (åker- plus betesmark) per försäljning/köp har
sjunkit över tiden. År 1993–1994 var den genomsnittliga arealstorleken per
försäljning/köp som ingår i vår statistik ca 13 hektar medan den idag
ligger runt 6–7 hektar. Effekten på markprisstatistiken
av uppdaterade taxeringsvärden på lantbruksfastigheter Uppdateringen av taxeringen sker efter ett rullande schema
och genomförs vart sjätte år. Från och med år 2003 har ett system införts med
förenklade fastighetstaxeringar som varvas med den ordinarie. Så numera
uppdateras taxeringsvärdena vart tredje år. Men eftersom taxeringsvärdena inte
ändras årligen kan beräkningsmetoden resultera i en viss under- eller
överskattning om förhållandet mellan de olika ägoslagen inom fastigheten
förändras. T.ex. om åker- och betesmarkens värde ökar mer än övriga ägoslag
underskattas priset och tvärtom. Denna effekt gäller dock enbart för de år som
ingen taxering görs och försvinner i samband med att en ny taxering införs. Till år 2005 gjordes en ny taxering av lantbruksfastigheter
vilket medförde att jordbruksmarkens andel av det totala taxeringsvärdet i
genomsnitt ökade från 10 % vid föregående taxering (1998) till 14 %.
Mellan åren 1999 och 2004 beräknades markpriserna med hjälp av 1998 års
taxering. Det har medfört att markpriserna under dessa år till viss del
underskattats då den relativa ökningen av värdet på åker- och betesmark i
förhållande till andra ägoslag, som ackumulerats under åren, inte tagits med i
beräkningarna förrän år 2005. År 2008 uppdaterades taxeringsvärdena på nytt
genom en förenklad fastighetstaxering. Men här har man inte kunnat konstatera
någon nämnvärd skillnad från 2005 års taxering vad gäller jordbruksmarkens
andel av det totala taxeringsvärdet. Ett liknande scenario som skedde i och med 2005 års taxering
kan även skönjas i både 2011 och 2014 års nytaxering. På riksnivå har värdet på
åker- och betesmark dessa år ungefär samma andel av fastighetens totala
taxeringsvärde som år 2005 och år 2008. Bryts taxeringsvärdena ner på län så
kan vi se att denna andel minskat för ett antal län men ökat för många av de
regioner där priset på åker- och betesmark är relativt högt och där majoriteten
av Sveriges jordbruksmark finns. Vilket då i beräkningsmodellen leder till att
priserna på åker- och betesmark under åren 2009–2010 respektive 2012–2013 till
viss del underskattats, på samma sätt som under åren 1999 till 2004, och hela
den ackumulerade ökningen från åren 2009–2010 och 2012–2013 kom inte med i
beräkningarna förrän år 2011 respektive 2014. Bra att veta
I vår
databas redovisas även genomsnittliga priser för variabeln jordbruksmark. Det
vill säga det genomsnittliga priset för alla försålda fastigheter under året som
innehållit åker- och/eller betesmark. Det händer vissa år att prisutvecklingen
för åker- och betesmark var för sig har en högre prisutveckling mellan två år
än variabeln jordbruksmark. Att detta scenario förekommer ibland beror på den
beräkningsmetod som används. För jordbruksmark räknas först ett genomsnittligt
pris ut för varje region genom att summan av den totala köpeskillingen för
försåld åker- och betesmark divideras med summan av försåld areal åker- och
betesmark. Här påverkas detta genomsnittspris bland annat av förhållandet
mellan hur stora arealer betesmark som sålts i förhållande till åkermark. Detta
eftersom hektarpriset för betesmark är betydligt lägre. Vissa år är det så att
försåld areal betesmark i förhållande till försåld areal åkermark ökat jämfört
med föregående år i några av de regioner där det finns mycket areal
jordbruksmark. När sedan priset på riksnivå för jordbruksmark beräknas genom
att genomsnittspriset för varje region (NUTSII) vägs upp med den totala arealen
jordbruksmark som finns i regionen, enligt fastighetstaxeringsregistret, så kan
det få den effekten. EU:s statistikmyndighet Eurostat redovisar markprisstatistik
för olika medlemsländer. Eftersom olika definitioner och metoder används i
medlemsländerna vid framtagning av denna statistik över tiden är inte de
uppskattade nivåerna på markpriserna helt jämförbara mellan länderna. Dock har nu
Eurostat, i samarbete med medlemsländerna, tagit fram en gemensam metodologi
för att ta fram mark- och arrendepriser för att harmonisera definitionerna som
ökar jämförbarheten och därmed användningen. Denna gemensamma metodologi började
gälla för mark- och arrendepriserna avseende år 2010. Dock har inte alla
medlemsländer lyckats hålla den tidsplanen och Eurostat har inte publicerat
några siffror enligt denna nya metodologi än. Därav finns markpriser endast tillgängliga
i Eurostats databas för åren fram till och med 2009. Statistiska centralbyrån publicerar årligen i sin
fastighetsprisstatistik uppgifter avseende köpeskillingar och
köpeskillingskoefficienter vid försäljningar av lantbruksenheter. I den
statistiken ingår således utöver jordbruksmark också byggnader och andra
ägoslag. Annan statistik
I början av år 2015 publicerades genomsnittliga
arrendepriser avseende år 2013 och 2014 i det Statistiska meddelandet JO39SM1501.
Elektronisk publicering
Detta Statistiska meddelande finns kostnadsfritt åtkomligt
på Jordbruksverkets webbplats http://www.jordbruksverket.se
under Statistik samt på SCB:s webbplats http://www.scb.se
under Jord- och skogsbruk, fiske. Siffrorna som presenteras i detta
Statistiska meddelande samt siffror för fler år finns också att ta del av i
Jordbruksverkets statistikdatabas som går att nå från Jordbruksverkets
webbplats. Mer information om statistiken och dess kvalitet ges i en särskild Beskrivning av statistiken. |