Statistiken med kommentarer

Priser på åker- och betesmark har årligen tagits fram av Jordbruksverket sedan år 1995. Dessa priser är en specialbearbetning av den prisstatistik Statistiska centralbyrån (SCB) årligen tar fram på fastigheter.

Beräkningarna för år 2018 baseras på alla sålda lantbruksfastigheter år 2018 där ansökan om lagfart genomförts. Detta medför att överlåtelser som till exempel resulterat i att den köpta fastigheten läggs samman med en annan fastighet som köparen äger (så kallad fastighetsreglering) inte ingår i beräkningarna. I en kvalitetsstudie som genomförts av Jordbruksverket under 2015/2016 har man kunnat konstatera att köp som slutar som en fastighetsreglering har ett genomsnittligt högre hektarpris på både åker- och betesmark. Läs mer om detta under avsnittet ”Fakta om statistiken”.

Om fastigheten omfattar mer än bara mark används relationen mellan åker- respektive betesmarkens taxeringsvärde och det totala taxeringsvärdet för hela fastigheten för att bestämma åker- och betesmarkens andel av försäljningspriset. Om taxeringsvärdenas relation gentemot varandra förändras, vilket kan ske i samband med nytaxeringen som sker vart tredje år, kan det medföra att beräkningsmetoden under-/överskattar mellanliggande års prisutveckling.

Vid försäljning av en fastighet vet man inte vad marken kommer att användas till efter försäljningen. Jordbruksmarken kan även i fortsättningen brukas, men även bebyggas eller användas för nya/utbyggnad av vägar. Det finns ingen tillgänglig statistik om hur den kommande användningen påverkar priset på marken.

Effekten på markprisstatistiken av uppdaterade taxeringsvärden på lantbruksfastigheter

För att uppskatta hur stor del av priset som kan hänföras till åker- respektive betesmarken på fastigheten används relationen mellan taxeringsvärdet på åker- respektive betesmarken och det totala taxeringsvärdet på fastigheten. Till år 2005 gjordes en ny taxering av lantbruksfastigheter vilket medförde att jordbruksmarkens (åker- plus betesmarkens) andel av det totala taxeringsvärdet i genomsnitt ökade från ca 10 % vid föregående taxering (1998) till ca 14 %. Mellan åren 1999 och 2004 beräknades markpriserna med hjälp av 1998 års taxering. Det har medfört att markpriserna under dessa år till viss del underskattats då den relativa ökningen av värdet på jordbruksmark i förhållande till andra ägoslag, som ackumulerats under åren, inte tagits med i beräkningarna förrän år 2005.

År 2008 uppdaterades taxeringsvärden för lantbruksfastigheter igen men denna gång kunde man inte urskilja någon förändring i jordbruksmarkens andel av det totala taxeringsvärdet.

Ett liknande scenario som skedde i och med 2005 års taxering kan även skönjas i 2011, 2014 och 2017 års nytaxering, främst på regional nivå. På riksnivå har värdet på åker- och betesmark dessa år ungefär samma andel av fastighetens totala taxeringsvärde som år 2005 och år 2008. Totalt i Sverige var värdet på åker- och betesmark 16 % av det totala taxeringsvärdet 2017. Bryts taxeringsvärdena ner på län så kan vi se att denna andel minskat för några län men ökat för vissa av de regioner där priset på åker- och betesmark är relativt högt och där majoriteten av Sveriges jordbruksmark finns. I till exempel Skåne län var värdet på åker- och betesmark 52 % av taxeringsvärdet 2017, det är en ökning jämfört med 2014 då andelen var 48 %. Jämförelsen gäller för de fastigheter som ingår i beståndet. I beräkningsmodellen leder detta till att priserna på åker- och betesmark under åren 2009–2010, 2012–2013 respektive 2015–2016 till viss del underskattats, på samma sätt som under åren 1999 till 2004, och hela den ackumulerade ökningen från åren 2009–2010, 2012–2013, 2015–2016 kom inte med i beräkningarna förrän år 2011, 2014 respektive 2017.

Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna

Figurerna A och B har justerats för effekten av taxeringsförändringen år 2005, 2011, 2014 och år 2017 genom att den ackumulerade underskattningen fördelats jämnt över åren 1999–2004, 2009–2010, 2012–2013 samt 2015–2016.

I flera av tabellerna har två beräkningar gjorts för år 2017. Priserna för 2017 är beräknade både enligt 2017 års taxeringsnivå och 2014 års taxeringsnivå. Vill man med hjälp av siffrorna i tabellerna i detta Statistiska meddelande (SM) se på prisutvecklingen mellan år 2016 och 2017 rekommenderas att använda priserna enligt 2014 års taxeringsvärden för båda åren. Däremot visar priserna enligt 2017 års taxering prisnivån för 2017 bäst.

Markpriser i Sverige

Sedan EU-inträdet, år 1995, har det genomsnittliga priset för åker- och betesmark per hektar ökat kontinuerligt (se figur A, i avsnittet ”I korta drag”). År 2018 var det genomsnittliga priset på en hektar åkermark i Sverige drygt 7 gånger så högt som det var år 1995. En faktor som kan ha påverkat markpriserna, särskilt i skogsbygder, är 2005 års jordbruksreform. Reformen innebar i korthet att stödet till jordbruket förändrades från att vara kopplat till odlad areal av vissa grödor och viss djurhållning till att ges i förhållande till arealen, oavsett vilken gröda som odlas. Även andra faktorer skulle kunna påverka, till exempel den relativt låga räntenivån sedan 2008.

Jämför man 2018 års priser med 2017 har priserna på åker- och betesmark ökat med 8 % respektive 10 %. Läs mer om prisutvecklingen för åker- respektive betesmark under respektive rubrik nedan.

Alla priser avseende olika regioner som presenteras i texten avser regionindelningen produktionsområden. I tabellerna redovisas också priserna för NUTS2-områden, som är sammanslagningar av län. Kartor med respektive områdesindelning finns i avsnittet Kartor.

Prisutveckling, index, för åker- respektive betesmark

Priserna på åker- och betesmark har som tidigare nämnts ökat över tiden. Figur B visar prisutvecklingen över tid. Under den största delen av perioden har prisutvecklingen varit ungefär den samma för åker- och betesmark. Dock har betesmarken haft en bättre prisutveckling än åkermarken i början och i slutet av perioden vilket sammantaget innebär att priset för betesmark ökat mer än för åkermark sedan 1990. En möjlig förklaring till att betesmarkspriset gick ner under 2007 och 2013 kan vara den slumpmässighet som finns gällande värdet på de marker som säljs under året. I tabell 6 redovisas indexutvecklingen för pris på åkermark för riket samt fördelat på NUTS2 och produktionsområde, i tabell 7 finns motsvarande data för betesmark.

Figur B. Prisutvecklingen för åker- respektive betesmark, index 1995=100

Anm. Uppgifterna i diagrammet är justerade för den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005, 2011, 2014 och 2017 givit upphov till i beräkningsmetoden. För ytterligare information läs avsnittet ”Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna” som finns under ”Statistiken med kommentarer”.

Priset på åkermark

Priset för en hektar åkermark ökade i genomsnitt med drygt 8 % år 2018 jämfört med 2017 och kostade år 2018 i genomsnitt 90 700 kr. Sett över en tioårsperiod har priset på åkermark ökat med 87 % för riket. Prisutvecklingen per produktionsområde för åren 1995–2018 visas i figur C. Mellan åren 2017 och 2018 har priserna ökat i fler än hälften av produktionsområdena, den största procentuella ökningen var i Mellersta Sveriges skogsbygder, där ökningen var 16 %. I Götalands södra slättbygder förekom den största procentuella minskningen med 10 %. Karta 1 i avsnitt Kartor visar var i Sverige respektive produktionsområde finns. I tabell 1 redovisas genomsnittliga priser på åkermark, för riket samt fördelat på produktionsområde och NUTS2 för vissa år mellan 1995–2018.

Även om genomsnittspriset på åkermark minskade i Götalands södra slättbygder mellan 2017 och 2018 var det ändå högst pris där, 216 200 kr. Det är 13 gånger högre än i Övre Norrland vilket hade det lägsta priset, 17 200 kr år 2018.

För riket och i vissa produktionsområden varierar de genomsnittliga priserna på åkermark beroende på hur stor areal åkermark det är på fastigheten som säljs, vilket redovisas i tabell 8. År 2018 var genomsnittspriset på riksnivå 9 % högre för fastigheter med 11–50 hektar än för fastigheter med 1–10 hektar. I Svealands slättbygder finns den största procentuella skillnaden mellan storleksgrupperna. Där var priserna 52 % högre för fastigheter med 1–10 hektar åkermark än för fastigheter med mer än 10 hektar. För åren 2009–2013 var det max 10 000 kr i skillnad i genomsnitt mellan storleksgrupperna i Svealands slättbygder. Därefter har den ökat och 2018 var genomsnittet för storleksgrupp 1–10 hektar åker drygt 28 000 mer än för storleksgruppen mer än 10 hektar.

Figur C. Prisutvecklingen för åkermark per produktionsområde, tkr/ha, 1995–2018

Anm. Uppgifterna i diagrammet är inte justerade för den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005, 2011, 2014 och 2017 givit upphov till i beräkningsmetoden. Ett brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004 och 2005, 2010 och 2011, 2013 och 2014 samt mellan 2016 och 2017. För ytterligare information läs avsnittet ”Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna” som finns under ”Statistiken med kommentarer”.

I och med att de genomsnittliga markpriserna bygger på sålda fastigheter för varje enskilt år, där antal hektar och sålda objekt samt hur exklusiva markerna är varierar mellan åren, kan det bli en del svängningar mellan åren i de olika regionerna. Det som säkert går att utläsa är att priserna på åkermark har ökat över tid i alla regioner.

Priset på betesmark

Det genomsnittliga priset på betesmark i Sverige var 35 300 kr per hektar år 2018, vilket motsvarar en prisökning på knappt 10 % jämfört med 2017. Jämfört med 2008 har priset på betesmark ökat med 111 %. De flesta regionerna har högre genomsnittligt pris år 2018 än år 2017, vilket kan ses i figur D. Produktionsområdenas geografisk yta visas i karta 1 under avsnitt Kartor. Genomsnittliga priser på betesmark för riket samt fördelat på produktionsområden och NUTS2 finns i tabell 3.

I Götalands södra slättbygder har det varit högst genomsnittligt pris på betesmark ända sedan 1995. År 2018 var det genomsnittliga priset 106 800 kr. Liksom för pris på åkermark var även pris på betesmark lägst i Övre Norrland 2018. Där kostade en hektar betesmark i genomsnitt 6 200 kr.

Figur D. Prisutvecklingen för betesmark per produktionsområde, tkr/ha, 1995–2018

Även för betesmark gäller att de genomsnittliga markpriserna bygger på sålda fastigheter för varje enskilt år, där antal hektar och sålda objekt samt hur exklusiva markerna är varierar mellan åren. Detta gör att det kan det bli en del svängningar mellan åren i de olika regionerna. Liksom för åkermark så går det att utläsa att priset för betesmark ökat över tid i alla regioner.

Antal försäljningar och hektar som ligger till grund för beräkningarna

Under år 2018 såldes knappt 2 400 fastigheter innehållande åker- och/eller betesmark där man ansökte om lagfart. Knappt 1 900 av dessa innehöll åkermark och knappt 1 300 innehöll betesmark. Totalt såldes knappt 14 900 hektar varav ca 10 900 hektar var åkermark och ca 3 900 hektar var betesmark. I tabellerna 2, 4 och 5 redovisas såld areal och antal sålda fastigheter för åkermark, betesmark respektive jordbruksmark totalt.

I tabell 8 redovisas antal fastigheter med åkermark som såldes 2017 och 2018 fördelat på hur stor areal åkermark som det var på fastigheten. Knappt 90 % av de sålda fastigheterna i riket bestod av 1–10 hektar åkermark och drygt 10 % bestod av 11–50 hektar åkermark. Sedan 2009 har det årligen sålts 3–10 fastigheter med mer än 50 hektar åkermark. Hur stor andel av fastigheterna som har 1–10 hektar åkermark varierar mellan olika produktionsområden. I norra Sverige är det knappt 95 % av fastigheterna som säljs som har 1–10 hektar åkermark medan det 2018 var ungefär 75 % av fastigheterna i Götalands slättbygder, Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder som hade 1–10 hektar.

I beståndet ingår fastigheter med mer än 2 hektar mark, marken är skog och/eller jordbruksmark. Antal fastigheter med jordbruksmark som sålts årligen sedan 2010 motsvarar 0,7–0,9 % av beståndet. Försäljningarna motsvarar 0,4–0,5 % av jordbruksmarken som finns på samtliga fastigheter i beståndet.

Hur stor andel av fastigheterna med jordbruksmark av beståndet som säljs i respektive område varierar. I NUTS2-området Sydsverige är andelen fastigheter störst, 0,9– 1,2 %. Störst andel av jordbruksmarken, 0,8–1,2 %, säljs i Mellersta Norrland medan minst andel av jordbruksmarken säljs i Östra Mellansverige. Där säljs 0,2–0,4 % av jordbruksmarken årligen. Karta 2 i avsnittet Kartor visar var i Sverige respektive NUTS2-område finns. Totalt finns det åtta NUTS2-områden i Sverige och de är sammanslagningar av län.

I figur E visas utvecklingen över tid för denna undersökning. År 1999 var det en topp med över 3 000 sålda fastigheter innehållande åker- och/eller betesmark som tillsammans representerade knappt 34 000 hektar. Att det såldes fler fastigheter 1999 än andra år kan troligen bero på att förändrade regler för beräkning av reavinst trädde i kraft vid årsskiftet 1999/2000 och att det var förmånligare regler innan årsskiftet. Det var främst i slutet av 1999 som det skedde fler försäljningar. Det genomsnittliga antalet hektar per såld fastighet har minskat över tid. År 1990–1994 låg genomsnittet på 13–14 hektar per fastighet medan det har varit runt 6–7 hektar i genomsnitt sedan 2006. Antal försäljningar och hur stor areal som säljs verkar inte påverka utvecklingen av priset.

Figur E. Antalet sålda fastigheter med åker- och/eller betesmark samt totalt såld areal (åker- plus betesmark), 1990–2018