![]() |
![]() | |
Priser på jordbruksmark 2018 | JO 38 SM 1901 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer
Priser
på åker- och betesmark har årligen tagits fram av Jordbruksverket sedan år
1995. Dessa priser är en specialbearbetning av den prisstatistik Statistiska
centralbyrån (SCB) årligen tar fram på fastigheter. Beräkningarna
för år 2018 baseras på alla sålda lantbruksfastigheter år 2018 där ansökan om
lagfart genomförts. Detta medför att överlåtelser som till exempel resulterat i
att den köpta fastigheten läggs samman med en annan fastighet som köparen äger
(så kallad fastighetsreglering) inte ingår i beräkningarna. I en
kvalitetsstudie som genomförts av Jordbruksverket under 2015/2016 har man
kunnat konstatera att köp som slutar som en fastighetsreglering har ett
genomsnittligt högre hektarpris på både åker- och betesmark. Läs mer om detta
under avsnittet ”Fakta om statistiken”. Om
fastigheten omfattar mer än bara mark används relationen mellan åker-
respektive betesmarkens taxeringsvärde och det totala taxeringsvärdet för hela
fastigheten för att bestämma åker- och betesmarkens andel av
försäljningspriset. Om taxeringsvärdenas relation gentemot varandra förändras,
vilket kan ske i samband med nytaxeringen som sker vart tredje år, kan det
medföra att beräkningsmetoden under-/överskattar mellanliggande års
prisutveckling. Vid
försäljning av en fastighet vet man inte vad marken kommer att användas till
efter försäljningen. Jordbruksmarken kan även i fortsättningen brukas, men även
bebyggas eller användas för nya/utbyggnad av vägar. Det finns ingen tillgänglig
statistik om hur den kommande användningen påverkar priset på marken. Effekten på markprisstatistiken av
uppdaterade taxeringsvärden på lantbruksfastigheter
För att
uppskatta hur stor del av priset som kan hänföras till åker- respektive
betesmarken på fastigheten används relationen mellan taxeringsvärdet på åker-
respektive betesmarken och det totala taxeringsvärdet på fastigheten. Till år
2005 gjordes en ny taxering av lantbruksfastigheter vilket medförde att
jordbruksmarkens (åker- plus betesmarkens) andel av det totala taxeringsvärdet
i genomsnitt ökade från ca 10 % vid föregående taxering (1998) till ca
14 %. Mellan åren 1999 och 2004 beräknades markpriserna med hjälp av 1998
års taxering. Det har medfört att markpriserna under dessa år till viss del
underskattats då den relativa ökningen av värdet på jordbruksmark i
förhållande till andra ägoslag, som ackumulerats under åren, inte tagits med i
beräkningarna förrän år 2005. År 2008
uppdaterades taxeringsvärden för lantbruksfastigheter igen men denna gång kunde
man inte urskilja någon förändring i jordbruksmarkens andel av det totala
taxeringsvärdet. Ett
liknande scenario som skedde i och med 2005 års taxering kan även skönjas i
2011, 2014 och 2017 års nytaxering, främst på regional nivå. På riksnivå har
värdet på åker- och betesmark dessa år ungefär samma andel av fastighetens
totala taxeringsvärde som år 2005 och år 2008. Totalt i Sverige var värdet på
åker- och betesmark 16 % av det totala taxeringsvärdet 2017. Bryts
taxeringsvärdena ner på län så kan vi se att denna andel minskat för några län
men ökat för vissa av de regioner där priset på åker- och betesmark är relativt
högt och där majoriteten av Sveriges jordbruksmark finns. I till exempel Skåne
län var värdet på åker- och betesmark 52 % av taxeringsvärdet 2017, det är
en ökning jämfört med 2014 då andelen var 48 %. Jämförelsen gäller för de
fastigheter som ingår i beståndet. I beräkningsmodellen leder detta till att
priserna på åker- och betesmark under åren 2009–2010, 2012–2013 respektive
2015–2016 till viss del underskattats, på samma sätt som under åren 1999 till
2004, och hela den ackumulerade ökningen från åren 2009–2010, 2012–2013,
2015–2016 kom inte med i beräkningarna förrän år 2011, 2014 respektive 2017. Justeringar i figurer och tabeller
utifrån effekterna av taxeringarna
Figurerna
A och B har justerats för effekten av taxeringsförändringen år 2005, 2011, 2014
och år 2017 genom att den ackumulerade underskattningen fördelats jämnt över
åren 1999–2004, 2009–2010, 2012–2013 samt 2015–2016. I flera
av tabellerna har två beräkningar gjorts för år 2017. Priserna för 2017 är
beräknade både enligt 2017 års taxeringsnivå och 2014 års taxeringsnivå. Vill
man med hjälp av siffrorna i tabellerna i detta Statistiska meddelande (SM) se
på prisutvecklingen mellan år 2016 och 2017 rekommenderas att använda priserna
enligt 2014 års taxeringsvärden för båda åren. Däremot visar priserna enligt
2017 års taxering prisnivån för 2017 bäst. Markpriser i Sverige
Sedan
EU-inträdet, år 1995, har det genomsnittliga priset för åker- och betesmark per
hektar ökat kontinuerligt (se figur A, i avsnittet ”I korta drag”). År 2018 var
det genomsnittliga priset på en hektar åkermark i Sverige drygt 7 gånger så
högt som det var år 1995. En faktor som kan ha påverkat markpriserna, särskilt
i skogsbygder, är 2005 års jordbruksreform. Reformen innebar i korthet att
stödet till jordbruket förändrades från att vara kopplat till odlad areal av
vissa grödor och viss djurhållning till att ges i förhållande till arealen,
oavsett vilken gröda som odlas. Även andra faktorer skulle kunna påverka, till
exempel den relativt låga räntenivån sedan 2008. Jämför
man 2018 års priser med 2017 har priserna på åker- och betesmark ökat med
8 % respektive 10 %. Läs mer om prisutvecklingen för åker- respektive
betesmark under respektive rubrik nedan. Alla
priser avseende olika regioner som presenteras i texten avser regionindelningen
produktionsområden. I tabellerna
redovisas också priserna för NUTS2-områden,
som är sammanslagningar av län. Kartor med respektive områdesindelning finns i avsnittet
Kartor. Prisutveckling, index, för åker-
respektive betesmark
Priserna
på åker- och betesmark har som tidigare nämnts ökat över tiden. Figur B
visar prisutvecklingen över tid. Under den största delen av perioden har
prisutvecklingen varit ungefär den samma för åker- och betesmark. Dock har
betesmarken haft en bättre prisutveckling än åkermarken i början och i slutet
av perioden vilket sammantaget innebär att priset för betesmark ökat mer än för
åkermark sedan 1990. En möjlig förklaring till att betesmarkspriset gick ner
under 2007 och 2013 kan vara den slumpmässighet som finns gällande värdet på de
marker som säljs under året. I tabell 6 redovisas indexutvecklingen för pris på
åkermark för riket samt fördelat på NUTS2 och produktionsområde, i tabell 7 finns
motsvarande data för betesmark. Figur B. Prisutvecklingen för åker- respektive
betesmark, index 1995=100 Anm. Uppgifterna i diagrammet
är justerade för den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005, 2011, 2014
och 2017 givit upphov till i beräkningsmetoden. För ytterligare information läs
avsnittet ”Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av
taxeringarna” som finns under ”Statistiken med kommentarer”. Priset på åkermark
Priset för
en hektar åkermark ökade i genomsnitt med drygt 8 % år 2018 jämfört med
2017 och kostade år 2018 i genomsnitt 90 700 kr. Sett över en tioårsperiod
har priset på åkermark ökat med 87 % för riket. Prisutvecklingen per
produktionsområde för åren 1995–2018 visas i figur C. Mellan åren 2017 och 2018
har priserna ökat i fler än hälften av produktionsområdena, den största
procentuella ökningen var i Mellersta Sveriges skogsbygder, där ökningen var 16 %.
I Götalands södra slättbygder förekom den största procentuella minskningen med
10 %. Karta 1 i avsnitt Kartor visar var i Sverige respektive
produktionsområde finns. I tabell 1 redovisas genomsnittliga priser på
åkermark, för riket samt fördelat på produktionsområde och NUTS2 för vissa år
mellan 1995–2018. Även om
genomsnittspriset på åkermark minskade i Götalands södra slättbygder mellan
2017 och 2018 var det ändå högst pris där, 216 200 kr. Det är 13 gånger
högre än i Övre Norrland vilket hade det lägsta priset, 17 200 kr år 2018. För
riket och i vissa produktionsområden varierar de genomsnittliga priserna på
åkermark beroende på hur stor areal åkermark det är på fastigheten som säljs,
vilket redovisas i tabell 8. År 2018 var genomsnittspriset på riksnivå 9 %
högre för fastigheter med 11–50 hektar än för fastigheter med 1–10 hektar. I Svealands
slättbygder finns den största procentuella skillnaden mellan storleksgrupperna.
Där var priserna 52 % högre för fastigheter med 1–10 hektar åkermark än för
fastigheter med mer än 10 hektar. För åren 2009–2013 var det max
10 000 kr i skillnad i genomsnitt mellan storleksgrupperna i Svealands
slättbygder. Därefter har den ökat och 2018 var genomsnittet för storleksgrupp
1–10 hektar åker drygt 28 000 mer än för storleksgruppen mer än 10 hektar. Figur
C. Prisutvecklingen för åkermark per produktionsområde, tkr/ha, 1995–2018 Anm. Uppgifterna i diagrammet
är inte justerade för den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005,
2011, 2014 och 2017 givit upphov till i beräkningsmetoden. Ett brott i
tidsserien finns därför mellan åren 2004 och 2005, 2010 och 2011, 2013 och 2014
samt mellan 2016 och 2017. För ytterligare information läs avsnittet
”Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna” som
finns under ”Statistiken med kommentarer”. I och
med att de genomsnittliga markpriserna bygger på sålda fastigheter för varje
enskilt år, där antal hektar och sålda objekt samt hur exklusiva markerna är
varierar mellan åren, kan det bli en del svängningar mellan åren i de olika
regionerna. Det som säkert går att utläsa är att priserna på åkermark har ökat
över tid i alla regioner. Priset på betesmark
Det
genomsnittliga priset på betesmark i Sverige var 35 300 kr per hektar
år 2018, vilket motsvarar en prisökning på knappt 10 % jämfört med 2017. Jämfört
med 2008 har priset på betesmark ökat med 111 %. De flesta regionerna har
högre genomsnittligt pris år 2018 än år 2017, vilket kan ses i figur D.
Produktionsområdenas geografisk yta visas i karta 1 under avsnitt Kartor. Genomsnittliga
priser på betesmark för riket samt fördelat på produktionsområden och NUTS2
finns i tabell 3. I
Götalands södra slättbygder har det varit högst genomsnittligt pris på
betesmark ända sedan 1995. År 2018 var det genomsnittliga priset 106 800
kr. Liksom för pris på åkermark var även pris på betesmark lägst i Övre
Norrland 2018. Där kostade en hektar betesmark i genomsnitt 6 200 kr. Figur
D. Prisutvecklingen för betesmark per produktionsområde, tkr/ha, 1995–2018 Anm. Uppgifterna i diagrammet är inte justerade för den effekt som
de ändrade taxeringsvärdena 2005, 2011, 2014 och 2017 givit upphov till i
beräkningsmetoden. Ett brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004 och
2005, 2010 och 2011, 2013 och 2014 samt mellan 2016 och 2017. För ytterligare
information läs avsnittet ”Justeringar i figurer och tabeller utifrån
effekterna av taxeringarna” som finns under ”Statistiken med kommentarer”. Även för
betesmark gäller att de genomsnittliga markpriserna bygger på sålda fastigheter
för varje enskilt år, där antal hektar och sålda objekt samt hur exklusiva
markerna är varierar mellan åren. Detta gör att det kan det bli en del
svängningar mellan åren i de olika regionerna. Liksom för åkermark så går det
att utläsa att priset för betesmark ökat över tid i alla regioner. Antal försäljningar och hektar som
ligger till grund för beräkningarna
Under år
2018 såldes knappt 2 400 fastigheter innehållande åker- och/eller
betesmark där man ansökte om lagfart. Knappt 1 900 av dessa innehöll
åkermark och knappt 1 300 innehöll betesmark. Totalt såldes knappt 14 900
hektar varav ca 10 900 hektar var åkermark och ca 3 900 hektar var
betesmark. I tabellerna 2, 4 och 5 redovisas såld areal och antal sålda
fastigheter för åkermark, betesmark respektive jordbruksmark totalt. I tabell
8 redovisas antal fastigheter med åkermark som såldes 2017 och 2018 fördelat på
hur stor areal åkermark som det var på fastigheten. Knappt 90 % av de
sålda fastigheterna i riket bestod av 1–10 hektar åkermark och drygt 10 %
bestod av 11–50 hektar åkermark. Sedan 2009 har det årligen sålts 3–10 fastigheter
med mer än 50 hektar åkermark. Hur stor andel av fastigheterna som har 1–10
hektar åkermark varierar mellan olika produktionsområden. I norra Sverige är
det knappt 95 % av fastigheterna som säljs som har 1–10 hektar åkermark
medan det 2018 var ungefär 75 % av fastigheterna i Götalands slättbygder, Götalands
norra slättbygder och Svealands slättbygder som hade 1–10 hektar. I
beståndet ingår fastigheter med mer än 2 hektar mark, marken är skog och/eller
jordbruksmark. Antal fastigheter med jordbruksmark som sålts årligen sedan 2010
motsvarar 0,7–0,9 % av beståndet. Försäljningarna motsvarar 0,4–0,5 %
av jordbruksmarken som finns på samtliga fastigheter i beståndet. Hur stor
andel av fastigheterna med jordbruksmark av beståndet som säljs i respektive
område varierar. I NUTS2-området Sydsverige är andelen fastigheter störst, 0,9– 1,2 %.
Störst andel av jordbruksmarken, 0,8–1,2 %, säljs i Mellersta Norrland
medan minst andel av jordbruksmarken säljs i Östra Mellansverige. Där säljs
0,2–0,4 % av jordbruksmarken årligen. Karta 2 i avsnittet Kartor visar var
i Sverige respektive NUTS2-område finns. Totalt finns det åtta NUTS2-områden i
Sverige och de är sammanslagningar av län. I figur E
visas utvecklingen över tid för denna undersökning. År 1999 var det en topp med
över 3 000 sålda fastigheter innehållande åker- och/eller betesmark som
tillsammans representerade knappt 34 000 hektar. Att det såldes fler
fastigheter 1999 än andra år kan troligen bero på att förändrade regler för
beräkning av reavinst trädde i kraft vid årsskiftet 1999/2000 och att det var
förmånligare regler innan årsskiftet. Det var främst i slutet av 1999 som det
skedde fler försäljningar. Det genomsnittliga antalet hektar per såld fastighet
har minskat över tid. År 1990–1994 låg genomsnittet på 13–14 hektar per
fastighet medan det har varit runt 6–7 hektar i genomsnitt sedan 2006. Antal
försäljningar och hur stor areal som säljs verkar inte påverka utvecklingen av
priset. Figur E. Antalet sålda fastigheter med åker- och/eller
betesmark samt totalt såld areal (åker- plus betesmark), 1990–2018 |