![]() |
![]() | |
Priser på jordbruksmark 2018 | JO 38 SM 1901 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Fakta om statistiken
Detta omfattar statistiken Detta omfattar statistiken
Statistik
över arrendepriser och försäljningspriser på åker- och betesmark i Sverige har
regelbundet redovisats sedan år 1995. År 1995 var det första referensåret man
tog fram priser på jordbruksmark, men då registeruppgifter även fanns för
tidigare år beräknades senare också priser för åren 1990–1994. Att statistik
över mark- och arrendepriser på jordbruksmark började tas fram år 1995 är en
följd av Sveriges inträde i EU detta år och önskemål från EU:s
statistikmyndighet Eurostat att samtliga medlemsländer årligen ska ta fram
denna statistik. Arrende- och markprisstatistiken faller inte under någon
EU-reglering utan medlemsländerna översänder statistiken till Eurostat enligt
”gentlemen’s agreement”. Definitioner och förklaringar
Markprisstatistiken
avser att belysa genomsnittligt marknadspris per hektar för all åker- och
betesmark i landet. Så görs statistiken
Uppskattningarna
av genomsnittliga marknadspriser på åker- och betesmark baseras på de
försäljningar/köp av lantbruksenheter eller delar av lantbruksenheter som
genomförts under året och där lagfart sökts. Fastighetsregleringar, det vill
säga när en fastighet ombildas och till exempel mark förs över till en annan
fastighet, inkluderas ej. Endast
köp med en total areal av minst två hektar mark bestående av skog och/eller
jordbruksmark ingår i bearbetningen. Ytterligare krav för att ingå statistiken
är att det ska finnas något av ägoslagen åker- eller betesmark på fastigheten och
att försäljningssumman ska vara under 10 miljoner. Eftersom statistiken ska
avse markpriser vid representativa köp, ingår inte så kallade extrema köp, där
köpeskillingskoefficienten (det vill säga kvoten mellan köpeskilling och
taxeringsvärde) är mindre än 0,5 eller större än 6. Inte heller ingår köp där
föräldrar säljer till sina barn eller köp mellan make/maka. Eventuella köp där
lösöre ingår i köpeskillingen exkluderas också. Vid
försäljning av lantbruksenheter eller delar av lantbruksenheter kan utöver
åker- och betesmark även andra ägoslag eller byggnader ingå. Vid sådana köp
används relationen mellan åker- respektive betesmarkens taxeringsvärde och det
totala taxeringsvärdet för hela fastigheten för att bestämma åker- och
betesmarkens andel av försäljningspriset. De
genomsnittliga priserna för åkermark respektive betesmark för NUTS2-områdena
och produktionsområdena beräknas genom att dividera total försäljningssumma för
mark i regionen med total såld areal. Det genomsnittliga priset på riksnivå
beräknas däremot som ett vägt medelvärde där de totala arealerna åker-
respektive betesmark från samtliga fastigheter i fastighetstaxeringsregistret
2017 fördelade enligt NUTS2-områdena används som vägningstal. Denna
statistik är en specialbearbetning av den prisstatistik Statistiska
centralbyrån (SCB) årligen tar fram på fastigheter. Beräkningsmetoden är
framtagen av Jordbruksverket men beräkningarna utförs av Statistiska
centralbyrån på uppdrag av Jordbruksverket. Jordbruksverket och SCB använder
samma gränser som avgör om en försäljning av lantbruksenhet är med i
statistiken eller ej. Statistikens tillförlitlighet
En
viktig osäkerhetskälla följer av att urvalet av undersökningsobjekt inte utgörs
av ett statistiskt urval utan utgörs av den åker- och betesmark som har sålts
under året där ansökan om lagfart genomförts. Det vill säga
fastighetsregleringar ingår inte. Systematiska fel kan därför finnas i den mån
lagfarna försäljningar av åker- och betesmark inte är representativa för all
åker- och betesmark. En annan viktig osäkerhetskälla är det antagande som görs
för de fall då inte endast jordbruksmark utan även byggnader och/eller andra
ägoslag ingår i försäljningen. Någon särskild redovisning görs inte i
köpeskillingsuppgifterna av försäljningspriset på enbart åker- respektive
betesmark. I sådana fall antas att priset på den sålda åker- respektive
betesmarken utgör samma andel av totalpriset som taxeringsvärdet på åker-
respektive betesmarken utgör av det totala taxeringsvärdet på den sålda
egendomen. Vidare förekommer en viss variation i de redovisade skattningarna
som följer av att de baseras på relativt få försäljningar. En
osäkerhetskälla kan också vara att det finns försäljningar som statistiken inte
baseras på, på grund av de avgränsningar som görs. De senaste åren har antal
försäljningar mellan 10 och 20 miljoner ökat. För åren 2008–2015 var det 30– 50
sådana försäljningar per år och 2018 var det 90 försäljningar. Detta innebär
att om dessa försäljningar hade varit med i statistiken hade de motsvarat ca
1,5 % av försäljningarna för 10 år sedan och 3,5 % för 2018. Vi vet
dock inte hur mycket mark som ingår i dessa försäljningar och kan alltså inte
dra några slutsatser om hur det redovisade priset i detta SM hade påverkats om
dessa försäljningar varit med i statistiken. Eftersom underlaget till denna
statistik tas fram från samma material som Statistiska centralbyrån (SCB) gör
statistik om fastigheter generellt, kan vi inte själva reglera vilka gränser vi
ska använda. SCB kommer att göra en översyn av statistiken för att eventuellt
höja gränsen. Det är dock inte bestämt när översynen kommer att ske. Effekten på
markprisstatistiken som kommer av uppdaterade taxeringsvärden på
lantbruksfastigheter Uppdatering
av taxeringsvärden sker efter ett rullande schema och genomförs vart sjätte år.
Från och med år 2003 har ett system införts med förenklade fastighetstaxeringar
som varvas med den ordinarie. Så numera uppdateras taxeringsvärdena vart
tredje år. Men eftersom taxeringsvärdena inte ändras årligen kan
beräkningsmetoden resultera i en viss under- eller överskattning om
förhållandet mellan de olika ägoslagen inom fastigheten förändras. Till exempel
om åker- och betesmarkens värde ökar mer än övriga ägoslag underskattas priset
och tvärtom. Denna effekt gäller dock enbart för de år som ingen taxering görs
och försvinner i samband med att en ny taxering införs. Till år
2005 gjordes en ny taxering av lantbruksfastigheter vilket medförde att
jordbruksmarkens andel av det totala taxeringsvärdet i genomsnitt ökade från
10 % vid föregående taxering (1998) till 14 %. Under åren 1999–2004
beräknades markpriserna med hjälp av 1998 års taxering. Det har medfört att
markpriserna under dessa år till viss del underskattats då den relativa
ökningen av värdet på åker- och betesmark i förhållande till andra ägoslag, som
ackumulerats under åren, inte tagits med i beräkningarna förrän år 2005. År
2008 uppdaterades taxeringsvärdena på nytt genom en förenklad
fastighetstaxering. Men här har man inte kunnat konstatera någon nämnvärd
skillnad från 2005 års taxering vad gäller jordbruksmarkens andel av det totala
taxeringsvärdet. Ett
liknande scenario som skedde i och med 2005 års taxering kan även skönjas i
2011, 2014 och 2017 års nytaxering, främst på regional nivå. På riksnivå har
värdet på åker- och betesmark dessa år ungefär samma andel av fastighetens
totala taxeringsvärde som år 2005 och år 2008. Totalt i Sverige var värdet på
åker- och betesmark 16 % av det totala taxeringsvärdet 2017. Bryts
taxeringsvärdena ner på län så kan vi se att denna andel minskat för några län
men ökat för vissa av de regioner där priset på åker- och betesmark är relativt
högt och där majoriteten av Sveriges jordbruksmark finns. I till exempel Skåne
län var värdet på åker- och betesmark 52 % av taxeringsvärdet 2017, det är
en ökning jämfört med 2014 då andelen var 48 %. I Norrbottens län var
värdet på åker- och betesmarken mindre än 0,5 % av taxeringsvärdet. I
beräkningsmodellen leder detta till att priserna på åker- och betesmark under
åren 2009–2010, 2012– 2013 respektive 2015–2016 till viss del
underskattats, på samma sätt som under åren 1999 till 2004, och hela den ackumulerade
ökningen från åren 2009– 2010, 2012–2013, 2015–2016 kom inte med i
beräkningarna förrän år 2011, 2014 respektive 2017. Effekter av att
beräkningsunderlaget inte innehåller de köp som slutar som en
fastighetsreglering Denna
statistik omfattar, som tidigare nämnts, enbart köp där ansökan om lagfart
genomförs. Köp där förvärvad fastighet läggs ihop med en annan fastighet som
köparen redan äger, en så kallad fastighetsreglering, ingår inte i denna
statistik. Under 2015/2016 genomförde Jordbruksverket en kvalitetsstudie på
vilka effekter detta får på priset. Studien omfattar de regleringar som gjorts
under åren 2002, 2004–2005, 2007–2008 samt 2010–2011. Studien
visar att ca 10 % av alla köp som äger rum per år slutar i en
fastighetsreglering med vissa regionala skillnader, där det var mer vanligt i
NUTS2-regionerna Småland med öarna samt Östra Mellansverige medan det var
mindre vanligt i norra Sverige. För dessa köp kunde det också påvisas att
försäljningspriset i genomsnitt blir högre per hektar i nästan alla regioner än
för de köp där ansökan om lagfart genomförs. Prisskillnaderna syns mest i alla
Götalands- och Svealandsregionerna medan skillnaderna i Norrland är väldigt små
både vad gäller åker- och betesmark. Effekten blir att det genomsnittliga
priset som Jordbruksverket publicerar i denna publikation, där enbart köpen som
slutar med en lagfartsansökan finns med, underskattar den genomsnittliga
prisnivån både på riksnivå och för de olika regionerna. För de studerade åren
hade priset på åkermark varit 6–25 % högre på riksnivå om
fastighetsregleringarna ingått i beräkningarna. För betesmark hade det
genomsnittliga priset på riksnivå varit 1–15 % högre dessa år. Det
kunde däremot inte påvisas några skillnader i prisutvecklingen mellan de
lagfarna köpen och de köp som slutar som en fastighetsreglering. Vissa år var
prisutvecklingen bättre för de lagfarna köpen jämfört med
fastighetsregleringarna och tvärtom. Den variationen beror troligen mer på den
slumpmässighet som finns vad gäller hur exklusiva och åtråvärda fastigheter som
säljs ett år jämfört med ett annat, vilket påverkar värdet per hektar. Bra att veta
I vår
databas redovisas förutom genomsnittliga priser på åker- och betesmark även
genomsnittliga priser för variabeln jordbruksmark. Det vill säga det
genomsnittliga priset för alla sålda fastigheter under året som innehållit
åker- och/eller betesmark. Det händer vissa år att prisutvecklingen för åker-
och betesmark var för sig har en högre prisutveckling mellan två år än
variabeln jordbruksmark. Att detta scenario ibland förekommer beror på den
beräkningsmetod som används. För jordbruksmark räknas först ett genomsnittligt
pris ut för varje region genom att summan av den totala köpeskillingen för såld
åker- och betesmark divideras med summan av såld areal åker- och betesmark. Här
påverkas detta genomsnittspris bland annat av förhållandet mellan hur stora
arealer betesmark som sålts i förhållande till åkermark. Detta eftersom
hektarpriset för betesmark är betydligt lägre. Vissa år är det så att såld
areal betesmark i förhållande till såld areal åkermark ökat jämfört med
föregående år i några av de regioner där det finns mycket areal jordbruksmark.
När sedan priset på riksnivå för jordbruksmark beräknas genom att
genomsnittspriset för varje region (NUTS2) vägs upp med den totala arealen
jordbruksmark som finns i regionen, enligt fastighetstaxeringsregistret, så kan
det få den effekten. EU:s
statistikmyndighet Eurostat redovisar markprisstatistik för olika medlemsländer.
Eftersom olika definitioner och metoder har använt i medlemsländerna vid
framtagning av denna statistik över tid är inte de uppskattade nivåerna på
markpriserna helt jämförbara mellan länderna före 2010. Eurostat, i samarbete
med medlemsländerna, har nu tagit fram en gemensam metodologi för att ta fram
mark- och arrendepriser för att harmonisera definitionerna som ökar
jämförbarheten och därmed användningen. Denna gemensamma metodologi började
gälla för mark- och arrendepriserna avseende år 2010. Sverige använder den nya
metodologin i rapporteringen till Eurostat. Statistiska
centralbyrån publicerar årligen i sin fastighetsprisstatistik uppgifter
avseende köpeskillingar och köpeskillingskoefficienter vid försäljningar av
lantbruksenheter. I den statistiken ingår således utöver jordbruksmark även byggnader
och andra ägoslag. Jämförelse av arealer i
fastighetstaxeringsregistret och arealer som brukas enligt annan statistik Informationen
om bland annat arealer i fastighetstaxeringsregistret kommer från nytaxeringar
och det är ägaren själv som fyller i fastighetstaxeringen och anger hur stora
arealer åker- respektive betesmark som fastigheten består av. Beståndet som
används till den här statistiken består av knappt 2 617 000 hektar
åkermark och knappt 683 000 hektar betesmark. I
Lantbruksregistret (LBR) finns istället areal som används/brukas. Förenklat
beskrivet är det arealer som det söks stöd för. LBR innehåller drygt
2 568 000 hektar åkermark och knappt 453 000 hektar betesmark. Den
största skillnaden mellan registren är alltså att det finns fler hektar
betesmark i fastighetstaxeringsregistret än i LBR. Skillnaderna är extra stora
i norra Sverige. Annan statistik
I början
av år 2019 publicerades genomsnittliga arrendepriser avseende år 2017 och 2018
i det Statistiska meddelandet JO39SM1901 Elektronisk publicering
Detta
Statistiska meddelande finns kostnadsfritt åtkomligt på Jordbruksverkets
webbplats http://www.jordbruksverket.se under Ta del av statistiken
samt på SCB:s webbplats http://www.scb.se under Jord- och skogsbruk,
fiske. Siffrorna som presenteras i detta Statistiska meddelande samt siffror
för fler år finns också att ta del av i Jordbruksverkets statistikdatabas som
går att nå från Jordbruksverkets webbplats. Mer
information om statistiken och dess kvalitet ges i en särskild Kvalitetsdeklaration. |