Sammanfattning

 

Andelen sysselsatta kvinnor i det svenska jordbruket har ökat från runt 30 % år 1999 till 39 % år 2007. Trots den relativt höga kvinnliga sysselsättningen var andelen kvinnor i ledningen (driftsledare) av jordbruksföretag låg; knappt 10 % av de juridiska aktiebolagen drevs av en kvinna och andelen var några procentenheter högre för de enskilda företagen. För företagarna på enskilda företag visar andelen kvinnor en stadig ökning från 10 % år 1999, till drygt 15 % år 2007. Kvinnor drev generellt företag med driftsinriktningar som krävde en lägre arbetsinsats än männen och kvinnliga företagare hade också en lägre arbetstid i företaget än sina manliga kollegor.

Undersökningar gjorda av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har visat att andelen kvinnor i ledningen av jordbruksföretag egentligen är mycket högre än vad som hittills visats i den officiella statistiken, där endast en person kan stå som företagare/driftsledare på företaget. För att möjliggöra redovisning av en gemensam ledning av företaget introduceras i den här rapporten en ny definition av delaktighet i företagsledningen för enskilda företag, där den som lägger flest timmar i jordbruksföretaget räknas ha delaktighet i företagsledandet. Om både företagaren och dennes maka/make eller sambo arbetar lika mycket antas båda lika delaktiga i företaget.

Med den nya definitionen av delaktighet i företagandet ökade andelen enskilda företag med en kvinna i ledningen (antingen ensam eller tillsammans med sin partner) från 23 % år 2003 till 31 % år 2007. Precis som man kunnat se i undersökningen som gjordes av LRF blir alltså bilden av antalet kvinnor i ledningen av jordbruksföretag en annan då redovisning av gemensam ledning möjliggörs, även om det fortfarande fanns en övervägande andel företag med män i ledningen.

Utvecklingen av den kvinnliga sysselsättningen och deltagandet i ledningen av jordbruksföretag från 1999 till 2007

Sysselsättning

Antalet sysselsatta i jordbruket under perioden 1999 till 2007 ökade något, från 177 068 sysselsatta år 1999 till 177 615 år 2007. Åren där emellan var antalet sysselsatta lägre, lägst år 2003 då jordbruket sysselsatte drygt 9 000 färre än år 1999.

Andelen sysselsatta kvinnor i jordbruket var som lägst år 1999 då endast runt 30 % av samtliga sysselsatta var kvinnor. Under 2000-talet ökade andelen gradvis, och år 2007 hade andelen ökat till 39 %, nära de 40 % som krävs för att yrket ska klassas som jämställt. Anställningsgruppen där ökningen av kvinnor var tydligast var för företagare och familjemedlemmar till företagaren (se figur A). I övriga anställningsgrupper minskade andelen något under 2000-talet.

Trots den relativt höga kvinnliga sysselsättningen under slutet av den aktuella perioden har andelen kvinnor i ledningen av jordbruksföretag varit låg; knappt 10 % av de juridiska aktiebolagen drevs av en kvinna, och andelen var några procentenheter större för de enskilda företagen.

 

Figur A. Andelen sysselsatta kvinnor i jordbruket under den aktuella perioden^*

Arbetstid

Trots att antalet sysselsatta inom jordbruket ökade, sjönk antalet arbetstimmar under samma period. Varje sysselsatt individ i jordbruket arbetade år 2007 i genomsnitt färre timmar än de gjort något tidigare år. Ett årsverke (AWU=Annual Working Unit) är i jordbruket en årlig arbetstid på 1 800 timmar. Det totala antalet årsverken som lades på jordbruket minskade med nästan 8 300 stycken under den aktuella perioden; från 71 646 år 1999 till 63 361 år 2007, samtidigt som antalet sysselsatta alltså ökade något. Antal arbetade timmar per person låg år 1999 i genomsnitt på 755 timmar och år 2007 på 663 timmar/person. Skillnaden mellan män och kvinnor var tydlig; männen arbetade i genomsnitt 789 timmar/person år 2007, vilket är knappt 44 % av en heltidstjänst. Motsvarande siffra för kvinnorna var 466 timmar, eller nästan 26 % av en heltidstjänst. Arbetstiden är endast den tid som läggs på jordbruksverksamheten i företaget. Om samma företag också bedriver något slags kombinationsverksamhet räknas arbetstimmarna som läggs på detta inte in.

Även om kvinnorna fortfarande arbetade mindre än männen ökade andelen av det totala antalet årsverken utförda av kvinnor under perioden. År 1999 utgjordes knappt 25 % av alla årsverken av kvinnor. År 2007 hade siffran ökat med drygt 2,5 procentenheter, upp till dryga 27 %. Trots att varje kvinna i genomsnitt minskade arbetstiden i jordbruket ökade alltså den totala andelen årsverken utförda av kvinnor. Detta förklaras av att kvinnorna blev många fler till antalet under perioden.

 

Driftsinriktning

Olika driftsinriktningar kräver generellt olika stora arbetsinsatser. De företag vars driftsinriktning är trädgårdsväxter eller mjölkkor kräver störst arbetsinsatser per företag och företagen som är småbruk eller har jordbruksväxter kräver lägst arbetsinsats (se tablå F i avsnitt 2.3). Eftersom ett företag klassas som småbruk just för att det uppskattas kräva mindre än 400 arbetstimmar per år är det naturligt att arbetsinsatsen för dessa är lägst.

Det totala antalet årsverken som lades inom varje driftsinriktning under perioden visas i figur B. Trots att både företag med jordbruksväxter och småbruk krävde en mindre insats per företag än de övriga driftsinriktningarna, stod båda inriktningarna för en stor andel av jordbrukets totala arbetsinsats (småbruken endast under den senare delen av perioden). Detta på grund av att antal företag inom båda inriktningarna var stort. Mjölkkor var den inriktning som stod för den största arbetsinsatsen totalt sett under alla år, men antalet årsverken lagda i företag med mjölkproduktion har också minskat mest mellan 1999 och 2007. Detta eftersom dessa företag har blivit större under åren och tekniken utvecklats så de också kunnat bli effektivare. De företag som har driftsinriktning trädgårdsväxter har haft en hög arbetsinsats per företag, men antalet företag var så pass få att de endast stod för en liten del av det totala antalet årsverken i jordbruket.

Att antalet småbruk ökat markant mellan år 2003 och 2005 beror på ändrade stödregler. År 2005 gick man från ett arealbaseratstöd till gårdsstöd, vilket medförde att fler små jordbruksföretag kunde söka stöd, och företag som förut inte fångats upp av den officiella statistiken nu blev synliga även här. Knappt 10 000 småbruk tillkom år 2005.

 

Figur B. Totalt antal årsverken inom varje driftsinriktning

 

Driftsledare

Driftsledaren är den som är ansvarig för den dagliga driften på ett jordbruksföretag. För enskilda företag är detta ofta samma person som företagaren på företaget, vilket tas upp i nästa avsnitt. På grund av detta läggs fokus i detta avsnitt främst på de juridiska aktiebolagen. Ungefär 7 % av samtliga jordbruksföretag under hela den aktuella perioden var juridiska aktiebolag.

Andelen kvinnliga driftsledare var mindre på juridiska bolag än på enskilda företag, och andelen minskade under perioden. År 1999 drevs 11,5 % av de juridiska bolagen av en kvinna, år 2003 hade andelen minskat till 9 %, där den låg oförändrad år 2005 och 2007.

Kvinnorna som drev juridiska bolag arbetade i genomsnitt fler timmar i bolaget än både män och kvinnor som drev enskilda företag (se tablå H i avsnitt 3.1). Den genomsnittliga arbetstiden i företaget för kvinnorna som drev juridiska bolag var lägst år 1999 med 807 timmar/person och högst år 2005 då varje kvinna i genomsnitt arbetade 1 254 timmar. År 2007 hade antalet timmar per person minskat och låg på 1 000 timmar, vilket motsvarar cirka 56 % av en heltidstjänst.

För männen som drev juridiska bolag har trenden varit liknande, men de arbetade i genomsnitt fler timmar per person. År 2007 arbetade en manlig driftsledare på ett juridiskt bolag i genomsnitt 1 272 timmar, vilket motsvarar 72 % av en heltidstjänst.

 

En del av förklaringen till att de manliga driftsledarna arbetade mer än de kvinnliga beror på val av driftsinriktning (se tablå J i avsnitt 3.1). Knappt en tredjedel av de kvinnliga driftsledarna i juridiska aktiebolag drev småbruk år 2007, medan bara drygt var tionde man drev ett sådant. Andelen män som ägnade sig åt trädgårdsväxter och mjölkproduktion, den typ av företag som kräver störst arbetsinsats per företag, var också större än för de kvinnliga driftsledarna.

 

Företagare

Företagare i jordbruksföretaget är den som själv angett att han eller hon har det ekonomiska och juridiska huvudansvaret för företaget. Företagare finns endast på enskilda företag och är enligt definitionen i undersökningarna till den officiella statistiken alltid endast en person. Eftersom många jordbruksföretag drivs som familjeföretag av två makar/sambos tillsammans delas företagarna i en del jämförelser in i dem som lever tillsammans med någon (och har möjlighet att driva företaget tillsammans) och dem som inte lever med en partner. I nästa avsnitt som behandlar delaktigheten i företagsledandet tittar vi närmre på hur många av dem som hade möjlighet att driva företaget ihop med en partner som också gjorde så.

 

Cirka 93 % av alla jordbruksföretag i Sverige under 1999 till 2007 var enskilda företag. Den totala andelen som haft en kvinnlig företagare har under perioden ökat stadigt, från 10 % år 1999 till drygt 15 % år 2007. Bortsett från år 1999^* har andelen av företagarna som haft en partner legat på ungefär 75 %. Då företagaren var en man var partnern engagerad i cirka tre fjärdedelar av företagen; då företagaren var en kvinna var partnern engagerad i nästan nio fall av tio.

Precis som för driftsledarna arbetade de kvinnliga företagarna färre timmar per person än sina manliga kollegor (se tablå M, avsnitt 3.2). För företagarna minskade dock skillnaden mellan männen och kvinnorna mellan 1999 och 2007. De manliga företagarna arbetade år 2007 motsvarande en knapp halvtidstjänst i företaget och de kvinnliga arbetade drygt 35 %. De kvinnliga företagarna drev också, i likhet med de kvinnliga driftsledarna, i större utsträckning företag inom driftsinriktningar som krävde en lägre arbetsinsats än männen. Drygt varannan kvinnlig företagare och bara var tredje manlig drev ett småbruk år 2007 (tabell 12). Andelen kvinnliga företagare på företag med mjölkproduktion var samma år 4 %, medan motsvarande siffra för männen var 9 %.

När företagarna delas upp i dem med och utan partner syns att skillnaden i arbetstid mellan manliga och kvinnliga företagare är större där företagaren i fråga levde tillsammans med någon (tablå N, avsnitt 3.2). Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) gav i juli 2010 ut en rapport^** som grundade sig på en undersökning där man frågat 250 kvinnliga och lika många manliga företagare i de gröna näringarna bland annat om hur mycket de arbetade i företaget och hemmet. De kvinnliga företagarna i undersökningen visade sig lägga mer tid på arbete i hemmet än männen och männen la generellt ner mer tid på företaget än kvinnorna. Att skillnaden i arbetstid för de manliga och kvinnliga företagarna är större då det finns en partner kan möjligen vara resultatet av att arbetet i vissa fall delats upp på det traditionella sätt som rapporten från LRF antyder.

 

Delaktighet i företagsledandet

Undersökningar som gjorts av LRF^*** har visat att andelen kvinnor i ledningen av jordbruksföretag egentligen är mycket högre än vad som hittills visats i den officiella statistiken, där endast en person kan stå som företagare/driftsledare på företaget. För att möjliggöra redovisning av en gemensam ledning av företaget introduceras en ny definition av delaktighet i företagsledandet för enskilda företag, där den som lägger flest timmar i jordbruksföretaget räknas ha högst delaktighet i företagsledandet (se avsnitt 1.3 för en utförligare beskrivning om hur vi gjort). Med denna definition kan ett företag antingen ha en man, en kvinna eller ett par i ledning av företaget. Eftersom frågan om partner ställdes så att endast de partners som arbetade i företaget inkluderades år 1999 görs jämförelserna från 2003.

Med den nya defintionen av företagsledande har andelen enskilda företag med endast en man i ledningen minskat med nio procentenheter från strax under 68 % 2003 till knappt 58 % år 2007 (se figur O i avsnitt 3.3). Företagen med endast en kvinna i ledningen ökade under perioden med cirka 0,5 procentenheter och företagen med gemensamt ledande ökade med 8,5 procentenheter.

Skillnaden vi sett i fråga om antalet timmar män och kvinnor som leder företag arbetar på företaget försvinner i stort sett med detta sätt att se på ledandet. År 2007 arbetade kvinnorna med högst delaktighet i genomsnitt 1 054 timmar/person i företaget och motsvarande siffra för männen var 1 067 timmar. Både män och kvinnor arbetade alltså i genomsnitt knappt 60 % av en heltidstjänst. Då ledandet var gemensamt arbetade de i genomsnitt 562 timmar/person eller 1 124 timmar gemensamt under samma år.

Driftsinriktningarna som kräver en stor arbetsinsats, där tidigare främst män varit ledande fick en större andel kvinnor i ledningen med den nya definitionen. Kvinnorna ledde i större utsträckning företag med inriktning husdjursskötsel och växtodling än vad som setts med tidigare definitioner, och småbruk drevs under den aktuella perioden främst av makar/sambos gemensamt.

 

Trots att antalet enskilda företag med endast en man i ledningen fortfarande var klart störst kunde en tydlig trend som visar på en ökande andel kvinnor i ledningen ses under perioden. Med den nya definitionen av delaktighet i företagsledandet ökade andelen enskilda företag med en kvinna i ledningen (antingen ensam eller tillsammans med sin partner) från 23 % år 2003 till 31 % år 2007. Precis som man kunnat se i undersökningarna av LRF blir bilden av antalet kvinnor i ledningen av jordbruksföretag en annan då redovisning av gemensam ledning möjliggörs.