Statistiken med kommentarer

Bra att veta
Branschens sammansättning
Energiförbrukning
Energislagens användning

Bra att veta

Data i rapporten framför dig är kommer från en enkätundersökning som går ut vart tredje år till alla kända svenska trädgårdsföretag, och som år 2012 bar namnet ”Trädgårdsproduktion 2011”. Uppgifter har hämtats från fyra separata undersökningar, gällande år 2002, 2005, 2008 och 2011. I den här rapporten presenteras data från alla växthusföretag med en fysisk – i motsats till odlad – växthusarea på över 200 kvm, och inkluderar växthus med allt från helt ouppvärmd till fullständigt uppvärmd växthusyta.

Uppgifter som redovisas härrör dels från all växthusodling, dels från specialiserad odling av tomat, gurka eller prydnadsväxter, där ”specialiserad” syftar på en odlingsandel av respektive gröda på minst 90 % av den totala odlingsarealen. Kategorin prydnadsväxter innefattar krukväxter, lökblommor till snitt och i kruka, utplanteringsväxter samt sticklingar och småplantor av prydnadsväxter – men inte snittblommor som inte är lökväxter (till exempel Alstroemeria, Chrysantemum eller rosor).

I syfte att kunna särskilja eventuella geografiska skillnader har data analyserats utifrån företagens geografiska fördelning, där Sverige delats in i fyra regioner utefter odlingsförhållanden (figur A och tabell 2). Data har också analyserats med avseende på företagens storlek, baserat på inrapporterad växthusyta. Här har data delats in i fem grupper: 200–1 000 kvm, 1 000–1 999 kvm, 2 000–4 999 kvm, 5 000–9 999 kvm och 10 000–85 500 kvm, där den sistnämnda siffran motsvarar den största registrerade växthusytan för ett enskilt företag år 2011.

 

Figur A. Geografisk indelning

 

Huvuddelen av energin inom växthusodlingen används för uppvärmning, men viss energi går också till belysning och diverse driftsystem. Energianvändningen som redovisas i denna rapport inkluderar enbart den energi som används direkt i växthusdriften, och inte förbrukning relaterad till transport eller lagring. Faktorer som inverkar på energiförbrukningen inkluderar geografisk placering, odlingssäsongens längd, gröda, växthusets energieffektivitet (utformning, isoleringsgrad, täthet, etc.), energikällans omvandlingsgrad och eventuella åtgärder för att minska energiförluster, till exempel användande av energiväv för att minska värmeutstrålning. I en undersökning som denna kan också årsvariationer i väder ha inverkan på resultaten, i synnerhet när data analyseras i hög upplösning.

Branschens sammansättning

År 2011 fanns i Sverige totalt 639 företag som idkade odling i växthus om minst 200 kvm, en minskning från 2002 med 44 % (tabell 4). Av de 639 företagen, specialiserade sig 44, 43 och 296 stycken på tomat, gurka respektive prydnadsväxter. Den totala odlade växthusarealen uppgick 2011 till 3,0 miljoner kvadratmeter, en nedgång från 2002 med 12 %, men en uppgång i förhållande till 2008 (figur B, tabell 4). Medan tomatodlingen minskade arealmässigt under perioden 2002–2011, ökade arealen för gurkodling under samma period med 44 %. Arealen för prydnadsväxtodling sjönk kontinuerligt mellan 2002 och 2008, men ökade därefter till 2011, för att då ligga på en 24 % lägre nivå jämfört med 2002.

 

Figur B. Översikt över odlad växthusareal under perioden 2002-2011, samt antal specialiserade företag inom odling av prydnadsväxter, gurka och tomat år 2002, fördelat på geografisk region. Ljusare ton i staplar indikerar nordligare region. Inga specialiserade gurkodlare återfanns år 2011 i region 4. Stapeldiagrammets grå ytor indikerar den odlade arealen av respektive gröda hos icke-specialiserade företag.

 

De specialiserade odlarna står för 81 %, 80 % och 92 % av den totala odlingen inom respektive odlingskategori tomat, gurka och prydnadsväxter (figur B, tabell 4). Medan odlingen av prydnadsväxter är relativt jämnt geografiskt fördelad, är såväl tomat- som gurkodling starkt koncentrerad till region 1 (figur B, tabell 4). Således är 86 % och 91 % av arealen för specialiserad tomat- respektive gurkodling belägen i region 1, medan region 4 endast hyser tre specialiserade tomatodlare, och inte någon specialiserad gurkodlare (figur B).

Fördelningen av växthusyta mellan företagen skiljde sig 2011 åt, beroende på odlingskategori. Medan majoriteten av gurkodlarna förfogade över en växthusareal på över 10 000 kvm, fanns en högre andel relativt små odlare inom tomatodlingen. Relativt sett flest mindre odlare återfanns inom prydnadsväxtkategorin, där 80 % av odlarna förfogar över mindre än 5 000 kvm växthusyta (figur C). Den genomsnittliga växthusarealen för specialiserade tomatodlare uppgick till 6 600 kvm, för gurkodlare till 11 852 kvm och för prydnadsväxtodlare 3 457 kvm.

 

Figur C. Storleksfördelning av växthus, uppdelat på respektive specialiserad odlingskategori tomat, gurka och prydnadsväxter.

Energiförbrukning

Den totala energiförbrukningen inom svensk växthusodling 2011 uppgick till drygt 0,6 TWh, en nedgång från 2002 med 49 % som pågick kontinuerligt under hela den undersökta perioden, även mellan åren 2008 och 2011, då den totala odlade arealen ökade (figur B och D, tabell 4). Den specialiserade odlingen av tomat, gurka och prydnadsväxter stod år 2011 för en förbrukning av 98 GWh, 139 GWh respektive 199 GWh (figur D, tabell 4–7), vilket motsvarade en reduktion på 52 % för tomatodlingen, 35 % för gurkodlingen och 66 % för odlingen av prydnadsväxter, jämfört med 2002. Andelen uppvärmd växthusyta skiljde sig inte märkbart åt vare sig geografiskt eller tidsmässigt, och låg år 2011 på 91 % av den totala växthusytan för hela Sverige.

 

Figur D. Odlad areal (linje)och energiförbrukning (staplar) för specialiserad odling av tomat, gurka och prydnadsväxter 2002–2011, fördelat på region. Energiförbrukning utläses på den vänstra axeln, och odlad areal på den högra axeln.

 

Ur geografisk synpunkt är den totala energiförbrukningen 2011 i huvudsak (57 %) lokaliserad till region 1, där också huvuddelen av odlingsytan återfinns (figur B och D), medan region 4 stod för drygt åtta procent av energiförbrukningen. År 2002 stod respektive region 1– 4 för 61%, 18%, 16% och 6 % av den totala energiförbrukningen.

Den relativt stora reduktionen i energiförbrukning, jämfört med den odlade arealen innebar en generell energieffektivisering sett på arealbasis, från 371 kWh per kvm år 2002, till 215 kWh per kvm år 2011 (figur E, tabell 8). Tendensen till ökad energieffektivitet var urskiljbar för alla tre specialiserade odlingskategorier. Odlingen av gurka och prydnadsväxter uppvisade minskningar i energiåtgång per arealenhet på 54 % respektive 58 %, medan tomatodlingen uppvisade en minskning på 21 % under samma period (figur E, tabell 9–11).

Riktningen över tid mot en högre energieffektivitet kunde urskiljas även ur ett geografiskt perspektiv, om än i mindre utsträckning (figur D). Region 1 – den sydligaste regionen – uppvisade den största förändringen under perioden 2002 till 2011, med en 51 procentig minskning, medan region 4 inte såg några tydliga, ihållande förändringar under samma period (figur D). År 2011 skiljde sig följaktligen energieffektiviteten i region 4 markant från övriga regioner, och låg 35–80 % högre än i övriga regioner.

 

Figur E. Energieffektivitet för åren 2002 till 2011, uttryckt som energiförbrukning per odlad areal och mätt i kilowattimmar per kvadratmeter (kWh/kvm). Den vänstra panelen visar energieffektiviteten för all växthusodling, samt för de specialiserade odlarna i respektive odlingskategori. Den högra panelen visar energieffektiviteten för all odling ur ett geografiskt perspektiv, baserat på regionindelning enligt figur A, eller tabell 2.

 

Vid en första anblick tycktes energieffektiviteten 2011 även skilja sig åt beroende på den totala växthusytan, med en tendens till lägre effektivitet med ökande växthusstorlek (tabell 12). Den bilden förändrades emellertid när hänsyn togs till den uppvärmda växthusandelen, som generellt sett var betydligt större i stora växthus (96 % kontra 66 % i största respektive minsta kategorin). Efter kompensation för uppvärmd andel kvarstod inte några generella mönster i energieffektivitet beroende på växthusstorlek år 2011.

För den specialiserade tomat- och gurkodlingen syntes inga tydliga, ihållande skillnader över tid i energieffektivitet per producerad enhet, om än 2008 och 2011 års produktion konsumerade mindre energi jämfört med åren 2002 och 2005 (tabell 9 och 10). År 2011 förbrukades 8,0 kWh per kg skördad tomat, och 6,4 kWh per kg gurka. Värt att notera är att ingen åtskillnad gjordes med avseende på tomat- eller gurkvarietet, och att ingen hänsyn alltså tagits till olika sorters storlek eller vikt.

Det är viktigt att betona att alla jämförelser av energiförbrukning och effektivitet ska utföras med försiktighet, eftersom skillnader mellan även företag med likartad inriktning, geografisk placering och andra förutsättningar kan vara mycket stora. De jämförelser som här är gjorda, är baserade på beräkningar utifrån summerade värden av respektive storhet, och inte på medelvärden av olika företags förbrukning.

Energislagens användning

År 2002 utgjorde fossila bränslen den absoluta majoriteten (77 %) av den totala energiförbrukningen i svensk växthusodling, och uppgick till drygt 975 GWh (figur F, tabell 13). Därefter sjönk andelen fossila bränslen kontinuerligt fram till 2011, då den utgjorde 43 %, eller knappt 275 GWh. Under samma period har andelen biobränslen kontinuerligt ökat från 5 % till 37 % av den totala energiförbrukningen, för att 2011 uppgå till drygt 238 GWh. Andelen övrig energi (el och fjärrvärme) uppvisade inga tydliga förändringar.

I en mer detaljerad nedbrytning av de enskilda energikällornas användning i den totala växthusodlingen, framgår att användningen av eldningsolja står för den huvudsakliga delen i minskningen av fossilbränsle, och har sjunkit med 74 % sedan 2002, för att 2011 motsvara 26 % av den totala energiförbrukningen. Ökningen i användning av biobränsle drevs i första hand av en ökad flisförbränning, som 2011 stod för 30 % av förbrukningen, eller knappt 190 GWh. Därmed utgjorde flisbränsle den största enskilda energikällan 2011, följt av eldningsolja, el och naturgas (figur F, tabell 13).

 

Figur F. Förbrukning av respektive energislag 2002-2011. Fördelning av respektive energikällas användning 2002-2011. Förbrukning av respektive energislag fördelat på respektive odlingskategori 2002-2011. Gröna toner representerar biobränslen, bruna toner fossila bränslen och blå toner visar övriga energikällor. I kategorin ”Övriga biobränslen” ingår ved, halm, biogas och torv. I kategorin ”Övrigt fossilt” ingår gasol, kol och koks. Notera de olika skalorna på de tre nedre panelerna.

 

Bland de specialiserade odlingskategorierna, uppvisar odlingen av prydnadsväxter den största relativa minskningen i användandet av fossila bränslen, som 2011 hade minskat med 81 % sedan 2002, medan tomat- och gurkodlingen uppvisade minskningar om respektive 77 % och 70 % (figur F, tabell 14–16). Motsvarande ökningar i användandet av biobränslen var 759 %, 712 % och 251 % för odlingen av tomat, gurka och prydnadsväxter. Tomatodlingen uppvisar också en tydlig 82 procentig sänkning i användandet av el och fjärrvärme.

Fördelningen av, såväl som förändringen i användandet av specifika energikällor uppvisade tydliga regionala profiler (figur G, tabell 13–16). Region 1 utmärktes av en hög andel naturgas, och en relativt liten el- och fjärrvärmeförbrukning, där de fossila bränslena utgjorde 49 % av den totala förbrukningen 2011. Region 2 och 3 hade med varandra liknande profiler som kännetecknades av förhållandevis höga andelar el (24 % respektive 34 %) och eldningsolja (33 % respektive 42 %). Region 3 uppvisade också en märkbart lägre andel biobränsle (20 %) i energianvändningen jämfört med övriga regioner, som hade andelar mellan 36 % och 47 %. Region 4 utmärktes av den relativt sett lägsta andelen fossilt bränsle (20% av den totala förbrukningen), samt de högsta andelarna biobränsle och fjärrvärme (47 % respektive 13 %) av de fyra regionerna.

 

Figur G. Fördelning av respektive energikällas användning regionsvis 2002-2011. Gröna toner representerar biobränslen, bruna toner fossila bränslen och blå toner visar övriga energikällor. I kategorin ”Övriga biobränslen” ingår ved, halm, biogas och torv. I kategorin ”Övrigt fossilt” ingår gasol, kol och koks.

 

Det totala antalet företag som använde fossila bränslen i någon utsträckning uppgick 2011 till 476 stycken, motsvarande 74 % medan antalet som använde någon form av biobränsle eller övrigt bränsle var 163 och 313 stycken, utgörande 26 % respektive 49 %. Antalet företag med en andel om minst 90 % av endera fossilt bränsle, biobränsle eller övriga bränslen uppgick år 2011 till 256, 49, respektive 63 stycken av de totalt 639 inräknade företagen (tabell 17). År 2002 uppgick antalet företag med över 90 % användning av fossila bränslen till 961 av totalt 1151, och 2008 var motsvarande andel 567 av 726 företag (tabell 17).

Om än huvudriktningen i omställningen mellan energislag i den svenska växthusodlingen var tydlig mot ett kontinuerligt ökat inslag av biobränsle under perioden 2002–2011, var förändringen på företagsnivå mer komplex. Av de 398 enskilda växthusföretag som förekom i såväl 2008 som 2011 års data, uppvisade 95 stycken en ökning av andelen biobränsle i sin energiförbrukning, medan 61 företag redovisade en minskning (figur H).

 

Figur H. Antal företag som ändrat sin andel av respektive energislag under perioden 2008–2011. ”Ökning” står för en höjning av andelen. ”Införande” indikerar att användningen har gått från noll till någon andel. ”Specialisering” innebär en ökning till minst 90 % av den totala energianvändningen, medan ”Minskning” står för en minskning av andelen. Totalt ingick 398 företag i jämförelsen. Samma företag som förekommer i gruppen ”Införande”, räknas även in i gruppen ”Ökning”. På samma sätt räknas de företag som ingår i gruppen ”Specialisering” även i gruppen ”Ökning”.

 

Under samma period ökade 161 respektive 140 företag sin andel fossila och övriga bränslen, medan 174 respektive 172 företag minskade sina andelar av samma energislag. Antalet företag som etablerade (eller återstartade) endera energislag uppgick till 83, 44 och 92 stycken, för respektive bio-, fossila- och övriga bränslen. Under samma period uppgick antalet företag som ökat sin andel av endera energislag till över 90 % av sin totala energiförbrukning till 31, 85 och 40 stycken för bio-, fossila- och övriga bränslen.

I en översiktlig och generell karaktärisering (tabell 18) över företag med en andel på minst 90 % av endera energislag framgick att:

·              Företag med hög andel fossila bränslen generellt innefattade en relativt låg andel specialiserade tomatodlare, hade en lägre energiförbrukning per arealenhet samt en lägre andel energi- eller skuggväv, relativt företag som använder huvudsakligen bio- eller övriga bränslen.

·             Företag med hög andel biobränslen innefattade en relativt hög andel specialiserade tomatodlare, omfattade relativt stora odlade arealer, uppvisade en relativt hög energiförbrukning per ytenhet och hade en hög andel nyare uppvärmda växthus.

·              Företag med hög andel övriga bränslen hade jämförelsevis små arealer, bedrev i relativt hög omfattning odling av prydnadsväxter, hade en jämn geografisk fördelning samt relativt låg andel uppvärmd växthusareal.

Trots en mycket stor variation mellan enskilda växthusföretag, och oaktat orsaker och mekanismer, kan man konstatera att det sedan ett knappt decennium pågår en generell omställning av energiförbrukningen inom svensk växthusodling. Den övergripande förändringen mellan 2002 och 2011 innebar en effektivare användning av energi (på arealbasis) och en kontinuerlig ökning av andelen biobränsle. Den allmänna förändringen var emellertid i viss mån avhängig såväl geografisk placering som odlingsinriktning.