STATISTIK FRÅN
JORDBRUKSVERKET

Statistikrapport 2008:2

 

Den ekologiska odlingens utveckling under senare år

 

pm-pil.gifFörsta sidan - Sammanfattning pm-pil.gifStatistiken med kommentarer
pm-pil.gifTabeller pm-pil.gifKartor pm-pil.gifFakta om statistiken
pm-pil.gifKontaktpersoner, mer information pm-pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

1. Inledning
2. Ekologiskt jordbruk
3. Ekologisk odlade arealer
4. Skörd per hektar vid ekologisk odling
5. Odlingssäkerhet inom ekologisk odling
6. Certifierad ekologisk produktion
7. Struktur för gårdar med ekologisk odling
8. Några ekonomiska resultat vid ekologisk odling
9. Ekologiska livsmedel
10. Export och import av ekologiska produkter

1. Inledning

Det finns ett stort intresse för att kunna följa utvecklingen inom det ekologiska lantbruket. Dels genom grundläggande statistik om t.ex. arealer, skördar m.m. men också via mer marknadsinriktad statistik såsom försäljningen av vissa produkter inom detaljhandeln.

Denna rapport inleds med en översikt över ekologisk odling, följt av ett resonemang kring först jord­bruks- och trädgårdsarealer och sedan ekologisk odling i ett internationellt perspektiv. Därefter följer avsnitt om skördar och skördenivåer, gårdsstruktur och ekonomi. Rapporten avslutas med ett avsnitt om ekologiska livsmedel. Rapporten bygger på tidigare publicerad statistik och på specialbearbetningar som har gjorts för denna studie, mestadels av resultat från skördestatistiken. Där så varit möjligt har tidsserier redovisats. Rapporten har tagits fram av Statistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av Jordbruksverket.

1.2 Syfte

Denna rapport är tänkt att ge en allmän belysning av ekologisk odling och en fördjupad redovisning av de uppgifter som samlats in för den officiella statistiken, främst med fokus på primärproduktionen inom växtodlingen.

1.3 Källor

De källor som används är till största delen hämtade från befintlig statistik. Uppgifter om eko­logisk skörd och produktion samt inköp av ekologiska livsmedel redovisas årligen sedan 2003. Fr.o.m. 2004 redovisas ekologisk livsmedelsförsäljning. De olika specialbearbetningar och analyser som har gjorts baseras framförallt på material som samlats in i samband med skördeundersökningarna och undersökningen om jordbrukarhushållens inkomster. Källorna består av:

Skördestatistik

-      Skörd för ekologisk och konventionell odling 2003-2006

-      Skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall. Slutlig statistik 2003-2006

-      Normskördar för skördeområden, län och riket 2007

SCB producerar skördestatistik på uppdrag av Jordbruksverket. Undersökningen baseras på information från ett urval av jordbrukare. I den ordinarie skörde­statistiken ingår gårdar med konventionell och ekologisk odling utifrån den fördelning av odlingen som finns i landet. Från och med 2003 görs ett särskilt urval av jordbrukare med ekologisk odling och därmed finns det information om t.ex. certifierad produktion för dessa år.

Arealstatistik

-      Jordbruksmarkens användning. Slutlig statistik 1995-2006

-      Jordbruksmarkens användning 2007, preliminära uppgifter

-      Höstsådda arealer 2007

Jordbruksverket framställer statistik om jordbruksmarkens[1] användning. Uppgifter om höstsådda arealer tas fram i anslutning till skördeundersökningen.

Jordbrukets ekonomi

-      Jordbruksekonomiska undersökningen 2006

-      Jordbrukarhushållens inkomster 2001

Jordbruksekonomiska undersökningen och statistiken om jordbrukarhushållens inkomster tas fram årligen av SCB på uppdrag av Jordbruksverket. Den jordbruksekonomiska undersökningen är en bokföringsunder­sökning. Materialet för statistiken om jordbrukarhushållens inkomster bygger på bearbetningar av Inkomst- och taxeringsregistret och Lantbruksregistret och redovisar hushållens inkomster från tjänst, kapital och näringsverksamhet.

De i strecksatserna angivna statistiska meddelandena samt information om undersökningarna finns tillgängliga på Jordbruksverkets webbplats www.sjv.se under Statistik och på SCB:s webbplats www.scb.se under Jord- och skogsbruk, fiske.

Livsmedelsstatistik

-      Livsmedelsförsäljning 2004-2006

-      Hushållens utgifter 2003-2006

Som en del av SCB:s ordinarie statistikproduktion om Livsmedelsförsäljningen och Hushållens ekonomi insamlas uppgifter om försäljning av ekologiska livsmedel respektive inköp av ekologiska/miljömärkta livsmedel och varor. Statistiken avser värden och inte kvantiteter.

Dessa statistiska meddelanden samt information om undersökningarna finns tillgängliga på SCB:s webb­plats www.scb.se under Handel med varor och tjänster respektive Hushållens ekonomi.

Ytterligare underlag har erhållits från Jordbruksverket i form av arealer med miljöstöd för ekologiska pro­duktionsformer avseende åren 1995-2007. Dessa arealer publiceras inte samlat utöver den redovisning som sker i Statistiska meddelanden avseende skörd för ekologisk och konventionell odling respektive Jordbruksstatistisk årsbok.

I vissa fall har specialbearbetningar gjorts av material som samlats in från branschstatistik eller från Euro­stat. Främst gäller det statistik kring certifierade arealer. Då uppgifter i diagram och tablåer bygger på information från branschen eller internationella organ anges alltid källa. I övrigt kommer källmaterialet från de ovan angivna undersökningarna och specialbearbetningar av dessa.

1.4 Avgränsningar

Det finns ytterligare undersökningar med anknytning till dem som tas upp i rapporten och som genomförts under senare år men som inte har tagits med. Dessa berör växtnäringsfrågor och odlingsåtgärder.

Växtnäring och vissa uppgifter om jordbearbetning m.m.

En undersökning om ekologisk växtnäringsanvändning (EVU) genomfördes 2003 och har sammanställts på ett sådant sätt att delar av materialet kan sambearbetas med material från andra undersökningar, främst med gödselmedelsundersökningen (GU) och med skördeundersökningen. Insam­ling av uppgifter till EVU och GU genomfördes av SCB med samma metodik i båda undersökningarna. En utförlig rapport rörande EVU 2003 har sammanställts av Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsver­ket, "Växtnäringsförsörjning inom ekologiska produktionsformer" RA 05:13. Den finns tillgänglig på Jordbruksver­kets webbplats www.sjv.se .

Från och med GU 2004/05 finns vissa uppgifter uppdelade på ekostöds- respektive konventionell odling. Resultaten redovisas i "Gödselmedel i jordbruket 2004/05. Handels- och stallgödsel till olika grödor samt hantering och lagring av stallgödsel". Den ekologiska slåttervallens fördelning efter vallålder och baljväxtinblandning i vallar med olika ålder redovisas i "Odlingsåtgärder i jordbruket, 2006". Uppgifter om försäljning av ekologiska gödselmedel redovisas som ton handelsvara och ton rent kväve. Första redovisningen var i "Försäljning av mineralgödsel för jord och trädgårdsbruk 2002/03". Dessa statistiska meddelanden samt information om undersökningarna finns tillgängliga på SCB:s webbplats www.scb.se under Miljö.

Inom flera områden finns det idag ingen ekologisk dimension i den officiella statistiken. Områden där uppgifter efterfrågas är t.ex. animalieproduktion, priser, varuproduktion av livsmedel, import- och exportstatistik.

2. Ekologiskt jordbruk

2.1 Definition av ekologisk odling[2]

Ekologiskt jordbruk innebär odling och djurhållning där man strävar efter miljöhänsyn, resurshushållning och en hög självförsörjningsgrad. Både vad gäller växtnäring och foder utnyttjar man främst på platsen givna och förnyelsebara resurser.

Kemiska bekämpningsmedel och lättlöslig handelsgödsel[3] används inte i ekologisk odling. Växtskydd baseras i stället på en varierad växtföljd. Vallen med sin blandning av gräs- och kvävefixerande baljväxter spelar en avgörande roll för växtnäringsförsörjningen. Tillsammans med en anpassad jordbearbetning och mekanisk ogräsbekämpning är växtföljden viktig för att hålla ogräsen på en hanterbar nivå.

2.1.1 Vad gäller för att en produkt ska få kallas ekologisk?

EU:s gemensamma lagstiftning reglerar vad som får kallas för ekologiska produkter. Reglerna gäller både odling och djurhållning, samt förädling och import av ekologiska produkter. För att en produkt ska få säljas som ekologisk i EU-länderna krävs att den är producerad enligt EU:s regler och kontrollerad av ett godkänt kontrollorgan. Den måste också märkas med kontrollorganets kod. Bestämmelserna finns i förordningen 2092/1991[4]. Arealer och produktion som kontrollerats och godkänts enligt den nämnda förord­ningen (exklusive arealer i karens) benämns i den här rapporten som certifierade.

SWEDAC, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, är den myndighet som ackrediterar de svenska kontrollorganen. Under 2006 och 2007 har Aranea Certifiering AB (ett dotterbolag till KRAV) och SMAK AB varit godkända kontrollorgan för certifiering av ekologisk odling i Sverige. Inför 2008 års odlingssäsong tillkommer HS Certifiering AB och EFSIS Scandinavia.

En ny förordning om ekologisk produktion[5] har röstats igenom av EU:s jordbruksministrar i juni 2007. Den nya förordningen träder i kraft 1 januari 2009 och då upphävs den nu gällande förordningen. Den nya förordningen innebär bland annat att länderna i större utsträckning än tidigare kan ha nationella tillämpningar när det gäller detaljreglerna för ekologisk produktion.

2.1.2 All certifierad produktion säljs inte som ekologisk

Att en gröda är certifierad betyder inte helt säkert att den i praktiken kommer att marknadsföras som ekologiskt odlad. Det beror på vilken efterfrågan som finns och ibland också på hur väl hanteringskedjan kan ta emot och marknadsföra de ekologiskt certifierade produkterna. Att ekologiskt certifierad produktion sålts som konventionell har dock förekommit främst inom animalieproduktionen och mera sällan inom vegetabilieproduktionen.

 

2.2 Märkning av ekologiska produkter

När de ekologiska produkterna ska marknadsföras behöver det finnas märkning av de varor som når kon­sumenterna. Det finns olika typer av märkningar som sinsemellan står för något olika former av ekologisk odling.

 

2.2.1 EU-ekologiskt - en odlingsform som ökar

En produkt som uppfyller EU:s krav för ekologisk odling och är kontrollerad och certifierad får märkas med EU:s märke för ekologisk produktion, EU-axet. Märkningen är frivillig och får användas tillsam­mans med andra märkningar för ekologisk produktion. I Sverige har det tidigare varit ganska ovanligt att ekologiska produkter odlats och lanserats som EU-ekologiska, men det är en odlingsform som ökar.

EU-axet

 

I början av 2008 beslutade EU att införa en ny logotype för ekologiska produkter som är certifierade en­ligt EU:s regelverk. Från 1 januari 2009 var det tänkt att märkningen skulle bli obligatorisk och användas på samtliga färdigförpackade livsmedel med minst 95 procent certifierade ekologiska ingredienser. Den nya logotypen har dock stora likheter med en logotyp som redan används för ekologiska produkter av en tysk livsmedelskedja. Lanseringen har därför skjutits på framtiden.

2.2.2 KRAV - den vanligaste certifieringsformen

KRAVs regler för ekologisk produktion följer EU:s förordning nr 2092/91, men är inom vissa områden mer långtgående. KRAVs regler omfattar även en del produktionsområden som inte täcks av förordning­en. Det gäller vattenbruk, textilråvaror, hudar, läder, skinn samt fiske. KRAV har även regler för KRAV-märkning av t.ex. butiker, restauranger och storhushåll.

KRAV startade sin verksamhet redan på 1980-talet och från 1985 finns statistik om kontrollerade arealer. De KRAV-kontrollerade arealerna ökade snabbt efter införandet av det särskilda miljöstödet för ekolo­gisk odling år 1995. Från år 2002 har arealen varit omkring 225 000 hektar eller cirka sju procent av den totala jordbruksmarken.

Diagram 2.1 Jordbruksmark kontrollerad enligt KRAV:s regler, inklusive karensarealer,
1985-2007

Hektar

Källa: KRAV

 

Störst omfattning har de KRAV-kontrollerade arealerna i det stora jordbrukslänet Västra Götalands län. Där fanns nästan 55 000 hektar (24 procent) av de KRAV-kontrollerade arealerna under 2006. I storleksordning följer därefter Östergötlands (10 procent), Uppsala (9 procent), Skåne (8 procent), Södermanlands (7 procent) och Västmanlands län (6 procent).

Diagram 2.2 Jordbruksmark kontrollerad enligt KRAV:s regler 2006, inklusive karensarealer

Källa: KRAV Hektar

 

2.2.3 Biodynamisk odling - en odlingsform i liten skala

Den biodynamiska odlingen är en form av ekologisk odling där man förutom att avstå från syntetiskt framställda mineralgödselmedel och kemiska växtskyddsmedel, använder sig av särskilda preparat som sägs stimulera livsprocesserna i jorden och växterna. För att få märka produkter med märket "Demeter" måste produktionen uppfylla bestämmelserna i förordningen 2092/91. Därutöver ska Demeterreglerna följas, vilket bland annat innebär att marken, komposten och grödorna ska behandlas med preparat framställda av kogödsel och särskilda läkeväxter. Gårdsdriften ska utformas med en genomtänkt växtföljd och en balans mellan växtodling och djurhållning ska eftersträvas, eventuellt genom samarbete mellan gårdar.

 

 

Den biodynamiska odlingen i Sverige omfattade totalt 3 615 hektar år 2007 (inklusive karens), och utgjorde cirka 0,1 procent av den totala jordbruksmarken. Sedan 1991 har den biodynamiskt odlade ­arealen minskat med cirka 30 procent, se diagram 2.3. Under senare år har det blivit allt vanligare att den biodynamiska arealen även är KRAV-certifierad. Då finns arealen med i statistiken för båda odlingsformerna.

Diagram 2.3 Jordbruksmark kontrollerad enligt Demeterreglerna, inklusive karensarealer,
1991-2007

Hektar

Källa: Demeterförbundet (de streckade och triangelmarkerade delarna av linjen avser uppskattade arealer)

 

De största biodynamiska arealerna finns i Södermanlands län med nästan 1 100 hektar (30 procent) följt av Västra Götalands län (19 procent) och Stockholms län (13 procent), se diagram 2.4.

Diagram 2.4 Jordbruksmark kontrollerad enligt Demeterreglerna 2007, inklusive karensarealer, fördelad per län

Procent

Källa: Demeterförbundet

 

 

2.3 Miljöersättning för ekologiska produktionsformer - ekostöd

År 1989 fanns en möjlighet för odlare att söka ett särskilt stöd för omläggning till så kallad alternativ odling. Stödtagaren förband sig att odla ekologiskt sex år i följd. Bidrag lämnades under de tre första åren av odlingsperioden och avsåg arealer som lagts om till ekologisk odling samt odlats med bidragsberättigade grödor. Omläggning av odlingen vid det enskilda företaget fick ske stegvis under högst fem år. Ersättning utgick som arealbidrag med samma belopp per år som i "Omställning 90". Vid ansökningstillfället hade cirka 43 000 hektar anmälts av 1 800 odlare. Åren 1990 och 1991 utbetalades ersättning för cirka 25 000 hektar till ansluten areal som lagts om till ekologiskt odling och odlats med bidragsberättigade grödor.

Miljöersättning ges numera för ekologiska produktionsformer - både inom växtodling och inom animalieproduktion. Möjligheten att söka arealstöd för ekologisk odling infördes 1995 i samband med EU-inträ­det. En enskild jordbrukare behöver inte ansluta hela sin areal till stödet.

Produktionen behöver inte vara certifierad för att kunna utgöra underlag för miljöersättning. Sverige är det enda landet i EU som tillämpar denna modell, d.v.s. att ekostödsarealen inte behöver vara certifierad. Den del av ekostödsarealen som inte är certifierad kontrolleras av Jordbruksverket och länsstyrelserna.

Från och med år 2007 har reglerna för miljöersättningen ändrats så att produktion som är certifierad eller i karens ger högre ersättning. Gårdar som inte är ekocertifierade (eller i karens) får 75 procent av ersättningen. Från och med 2009 sänks ersättningen ytterligare till 50 procent. På längre sikt kommer stöd att ges endast för certifierad ekologisk produktion. Om reglerna för certifierad produktion följs uppfylls även produktionsvillkoren för miljöersättningen. I miljöersättningen tillkommer dock villkor om odling med sikte på god skörd och användning av grödan.

Andra ändringar som introducerades 2007 innebär att ersättning för vall och betesmark betalas ut via de djur som utnyttjar marken. Tidigare omfattade arealstödet enbart åkermark[6] och inte betesmark[7]. De ändringar som infördes 2007 medförde att en del arealer som odlats enligt reglerna för ekostöd inte längre finns med i underlaget när arealer med miljöstöd för ekologisk odling ska tas fram. För spannmål och de flesta andra grödor är skillnaden marginell. För slåtter- och betesvall kan det röra sig om runt 5 procent av ekostödsarealen som inte längre syns i statistikunderlaget.

2.4 Statliga mål

För den ekologiska odlingen finns politiska mål uppsatta. Ett tidigare mål var att till år 2005 skulle 20 procent av åkerarealen vara ekologiskt odlad (oavsett certifiering) och att den ekologiska animalieproduktionen skulle öka. Det nya arealmålet innebär att den certifierade ekologiska odlingen vid utgången av år 2010 bör uppgå till 20 procent av landets jordbruksmark. Regeringen menar även att den certifierade ekologiska produktionen av mjölk, ägg och kött från idisslare bör öka markant. Den certifierade produktionen av griskött och matfågel bör öka kraftigt. För att stimulera en positiv utveckling av marknaden anser regeringen att konsumtionen av certifierade ekologiska livsmedel i offentlig sektor bör öka. Inrikt­ningen bör vara att 25 procent av den offentliga konsumtionen av livsmedel ska avse ekologiska livsmedel år 2010.

 

 

3. Ekologisk odlade arealer

3.1 Har de statliga arealmålen uppnåtts?

För att följa upp målen behövs statistik som visar om utvecklingen går mot måluppfyllelse.

3.1.1 Målet för 2005 uppfylldes nästan

Det statliga målet att 20 procent av åkermarken skulle odlas ekologiskt till år 2005 (räknat som areal med miljöersättning för ekologisk odling) uppnåddes i stort sett, se diagram 3.1. Under 2005 hade 19 procent av åkermarken ekostöd. Samtidigt var andelen certifierad åkerareal endast uppemot sju procent.

Diagram 3.1 Andel åkermark med ekologisk odling, procent

Procent

Källa: Jordbruksverket, KRAV och SMAK

 

3.1.2 Målet för 2010 är att 20 procent av jordbruksmarken ska vara certifierad

Det nya statliga målet är att vid utgången av år 2010 bör den certifierade ekologiskt odlade jordbruksmarken uppgå till minst 20 procent av landets totala jordbruksmark (diagram 3.2). En viktig skillnad jämfört med tidigare är att den ekologiskt odlade arealen nu måste vara certifierad av ett godkänt kontrollorgan. En annan nyhet är att målet avser jordbruksmark istället för åkermark. Det innebär att även betesmarken ska tas med vid beräkningen av måluppfyllelsen. Det ser i nuläget ut att bli svårt att nå målet redan om tre år. Möjligheten till snabb ökning begränsas av att areal som inte odlats ekologiskt tidigare måste ligga i karens under två år innan den kan certifieras.

Diagram 3.2 Andel jordbruksmark med certifierad ekologisk odling

Procent

Källa: Jordbruksverket, KRAV och SMAK

 

För 2007 ser det preliminärt ut att vara en minskning av den totala ekologiskt odlade åkermarken med ekostöd.

3.1.3 Betesmark och åkermark - andelen certifierad areal på samma nivå

I systemet för miljöstöd finns särskilda arealstöd för betesmark och slåtterängar. Det är inte tillåtet att använda kemiska växtskyddsmedel eller syntetiskt framställda mineralgödselmedel på dessa arealer, men de kan betas av konven­tionella djur. Det har varit en stor anslutning till den här stödformen, uppemot 90 procent av den totala betes­marksarealen (diagram 3.3). En förklaring kan vara att det är ovanligt att använda växtskydds­medel och mineralgödsel till betesmarker även inom den konventionella odlingen.

 

Diagram 3.3 Andel betesmark med miljöersättning och andel betesmark med certifi-erad ekologisk odling

Procent

Diagram 3.4 Andel åkermark med miljöersättning för ekologisk odling och andel åkermark med certifierad ekologisk odling

Procent

 

Andelen certifierad ekologisk betesmark har under senare år varit närmare åtta procent av den totala betesmarksarealen (diagram 3.3). Motsvarande andel certifierad åkermark har varit uppemot sju procent (diagram 3.4). Inom miljöstödet för ekologisk produktion har det fram till år 2006 inte varit möjligt att ta med betesmarken. I det nya ersättningssystemet som började gälla under 2007 kan även betesmarken ingå i åtagandet för ekologisk produktion. Ersättning ges dock inte till arealen utan istället som en extra ersättning för ekologisk djurhållning på det aktuella jordbruksföretaget.

3.1.4 Miljöstödsarealer lättare att också certifiera

De betesmarker och slåtterängar som skötts enligt reglerna för miljöersättning bör liksom arealerna åkermark med ekostöd vara tämligen enkla att också certifiera för ekologisk odling. Den totala arealen med betesmark och slåtterängar med miljöstöd uppgick under 2006 till cirka 489 000 hektar. Den totala arealen åkermark med ekostöd uppgick det året till cirka 526 000 hektar. Summan av dessa arealer, 1 015 000 hektar, motsvarar drygt 30 procent av den totala arealen jordbruksmark, som under 2006 uppgick till cirka 3 215 000 hektar (inklusive areal vid gårdar med mindre än 2,0 hektar åkermark). Det är en andel som ligger över det statliga målet på 20 procent. Dock bör man tänka på att en stor andel av miljöstödsarealerna utgörs av slåtter- och betesvall samt betesmark. Det är i stor utsträckning marginella marker och det är oklart om produktionen från dessa marker kan svara upp mot de ökade kostnader som en certifiering innebär.

3.2 Ekologiskt odlade jordbruksgrödor

3.2.1 Stor andel av brödsädesgrödorna odlas ekologiskt

För brödsädesgrödorna är andelen areal med miljöstöd för ekologiska produktionsformer förhållandevis stor. Det gäller särskilt vårvete där preliminärt 20 procent av arealen hade ekostöd under 2007. Svackan för vårvete under åren dessförinnan bedöms enligt odlarföre­ningen Ekologiska Lantbrukarna bero på låga prisnivåer under 2003-2004. Andelen råg med ekostöd har under senare år visat en stadigt uppåtgående trend, men andelen minskade under 2007 enligt preliminära uppgifter om miljöstöd för ekologisk odling.

Diagram 3.5 Andel av höstvete-, vårvete- och rågarealen som odlats med miljöstöd för
ekologiska produktionsformer

Procent

 

Brödsädesgrödorna uppvisar också en stor andel certifierad ekologisk areal. Under 2006 var 16 procent av vårvetearealen och 12 procent av rågarealen certifierad. För höstvete var motsvarande andel tre procent. Utvecklingen för de certifierade arealerna liknar den för ekostödsarealerna, fast på en något lägre nivå.

Diagram 3.6 Andel av höstvete-, vårvete- och rågarealen som varit certifierad för ekologisk odling

Procent

 

Dinkel (speltvete) har under de senaste åren börjat odlas alltmer, framförallt som en ekocertifierad gröda. Under 2006 uppgick den certifierade arealen till 530 hektar. I den officiella arealstatistiken särredovisas inte dinkelvete, utan räknas än så länge som höstvete.

Höstvete är totalt sett den största spannmålsgrödan i Sverige. Även om andelen areal med ekostöd inte är så stor så är den totala höstvetearealen med ekostöd större än den totala vårvetearealen med ekostöd.

Diagram 3.7 Höstvete-, vårvete- och rågarealer som odlats med miljöstöd för ekologiska
produktionsformer

Hektar

 

3.2.2 Bland de ekologiskt odlade fodersädesgrödorna dominerar havre

Havre är den spannmålsgröda som har den största arealen med ekostöd. Havre används mest till foder och merparten förbrukas på de gårdar där grödan produceras eller hanteras genom mellangårdshandel. Viss export förekommer också, bland annat till USA. Den största havrearealen med ekostöd uppnåddes år 2004, därefter har arealen minskat med nästan 6 000 hektar. Kornarealen minskade med 5 000 hektar mellan 2005 och 2006.

Diagram 3.8 Arealer av fodersädesgrödor som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer

Hektar

1) För blandsäd avses under åren 2001-2007, stråsädesblandningar, tidigare ingick även
stråsäd/baljväxtblandningar.

 

De certifierade arealerna av fodersädesgrödorna ligger på en betydligt lägre nivå än motsvarande ekostödsarealer. För havre har det under de senaste åren varit mellan 15-16 000 hektar som odlats med ekostöd men som inte certifierats. För vårkorn har motsvarande arealer varit drygt 10 000 hektar. Här finns alltså en potential att öka den certifierade arealen. Avsättningsmöjligheterna för certifierade fodergrödor kommer att öka nationellt i och med skärpta regler om andel certifierat foder vid certifierad produktion av mjölk och kött.

Diagram 3.9 Arealer av fodersädesgrödor som varit certifierade för ekologisk odling

Hektar

 

 

Andelen av havrearealen som har odlats med ekostöd har varit runt 15 procent de senaste åren (diagram 3.10). Bland spannmålsgrödorna är dock blandsäd den gröda som har störst andel ekostöd. Att odla blandsäd kan vara en bra strategi för att klara angrepp av skadegörare som bara drabbar en av de samodlade grödorna. Den höga andelen ekologisk blandsäd kan till viss del också vara en effekt av att den ekologiska odlingen är mer frekvent i skogsbygderna där också odlingen av blandsäd normalt är något vanligare. Det skarpa brottet på linjen för blandsäd beror på en definitionsändring. För åren 1995-2000 ingår stråsädesblandningar och stråsädes/baljväxtblandningar, medan åren 2001-2007 enbart innefattar stråsädesblandningar. Under senare år har det blivit allt vanligare att skörda stråsäd/baljväxtbland­ningar som grönfoder och därför redovisas den arealen sedan år 2001 helt och hållet som grönfoder. Av den totala blandsädesarealen, inklusive stråsäd/baljväxtblandningar, var andelen ekostödsareal 42 procent under 2006 och preliminärt 44 procent under 2007.

Diagram 3.10 Andel av havre-, korn-, rågvete- och blandsädesarealen som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer

Procent

1) För blandsäd avses under åren 2001-2007 stråsädesblandningar, tidigare ingick även strå­säd/baljväxtblandningar.

Andelen certifierad ekologisk havreareal av den totala havrearealen var sju procent under 2006. Motsvarande andel för korn var två procent, för rågvete sex procent, för blandsäd (stråsädesblandningar) åtta procent och för blandsäd inklusive stråsäd/baljväxtblandningar 12 procent.

3.2.3 Ärter och åkerbönor odlas ofta ekologiskt

Ärter är en gröda som odlas mycket inom ekologisk odling. I diagram 3.11 visas både den totala arealen och arealen med ekostöd. Den totala ärtodlingen har minskat kraftigt sedan år 2004 då arealstödet till baljväxter sänktes, men för ärtarealen med ekostöd har minskningen inte varit lika markant.

Diagram 3.11 Ärter som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt total areal med ärter

Hektar

1) Under åren 1995-1999 samredovisades ärter, vicker och åkerbönor.

 

Åkerbönor har i många år odlats mer inom den ekologiska odlingsformen än inom den konventionella. Under 2007 har det dock varit en viss minskning inom båda odlingsformerna.

Diagram 3.12 Åkerbönor som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt total areal med åkerbönor

Hektar

1) Under åren 1995-1999 samredovisades ärter, vicker och åkerbönor.

 

Av den totala arealen med åkerbönor har andelen med ekostöd varit närmare 70 procent under senare år. För ärter har motsvarande andel varit drygt 20 procent. Under 2006 var den certifierade andelen av den totala ärtarealen 16 procent och den certifierade andelen av den totala arealen med åkerbönor 54 procent.

Diagram 3.13 Andel av arealen med ärter och åkerbönor som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer

Procent

 

3.2.4 Den ekologiska höstrapsarealen ökar

Bland oljeväxtgrödorna har höstrapsarealen med ekostöd ökat snabbt de senaste åren. Vårraps och vårrybs används ibland som ersättningsgrödor när höstsådden av raps inte har kunnat genomföras som planerat. Diagram 3.14 visar att arealen med vårraps och vårrybs ofta är stor när höstrapsarealen är liten, och tvärtom.

Diagram 3.14 Höstraps-, vårraps-, höstrybs- och vårrybsarealer som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer

Hektar

 

Även den konventionellt odlade höstrapsarealen har ökat under de senaste åren. Andelen höstrapsareal med ekostöd ligger därför kvar på cirka fem procent trots att arealen med ekostöd har ökat. För de mindre grödorna höstrybs och vårrybs är andelen areal med ekostöd runt 20 procent. I stort sett hela raps- och rybsarealen med ekostöd är certifierad.

 

Diagram 3.15 Andel av arealen med raps och rybs som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer

Procent

 

3.2.5 Oljelinarealen har varierat som en följd av ersättningsnivåerna

Odlingen av oljelin ökade snabbt under slutet av 1990-talet som en följd av förmånliga arealersättningar. När ersättningsnivåerna sänktes minskade odlingen, både den ekologiska och den konventionella. Oljelin är inte så konkurrenskraftigt mot ogräs och grödan kan därför vara svår att odla utan kemisk ogräsbe­kämpning. Ekostödsarealen har under de senaste sex åren varit mindre än 1 000 hektar. Andelen eko­stödsareal var under 2006 fem procent, men bara en procent av den totala oljelinarealen var certifierad.

 

Diagram 3.16 Oljelin som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt total areal med oljelin

Hektar

 

3.2.6 Den ekologiskt odlade potatisarealen på en stabil men låg nivå

Vid ekologisk odling av potatis kan man behöva avbryta tillväxten i ett tidigt skede om bladmögel blir ett problem. Det gör det fördelaktigt att odla ekologisk potatis i områden med snabb tillväxt, där man får fram en skörd innan bladmögelsmittan börjar spridas under odlingssäsongen eller att odlingen ligger i ett område med lågt smittotryck. Andelen av matpotatisarealen som haft ekostöd har totalt i landet varit ungefär fyra procent under senare år. Störst andel matpotatis med ekostöd finns på Gotland och i Blekinge län, samt i norr­landslänen Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Andelen stärkelsepotatisareal med ekostöd har varit lägre, knappt en procent.

Diagram 3.17 Andel av matpotatis- och stärkelsepotatisarealen som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer

Procent

 

Andelen certifierad matpotatisareal var 3 procent under 2006. Motsvarande andel för stärkelsepotatis var 0,3 procent.

 

3.2.7 Snabb ökning av ekologisk vallfröodling

Inför 2005 års odlingssäsong införde EU ett direktiv som innebar att det utsäde som användes inom certi­fierad ekologisk odling ska komma från certifierade utsädesodlingar. Det ledde till kraftigt ökad efter­frågan av certifierat vallfrö, eftersom vallen är en viktig gröda inom den ekologiska odlingen. Mellan åren 2001 och 2007 ökade den certifierade vallfröarealen från cirka 200 till drygt 2 600 hektar.

Diagram 3.18 Vallfrö som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer, certifierad ekologisk odlad vallfröareal samt total odlad areal med vallfrö

Hektar

Källa: Jordbruksverket och KRAV

 

Av den totala vallfröarealen var nära 20 procent certifierad för ekologisk odling under 2007. Sverige var då EU:s näst största producent av ekologiskt vallfrö.

 

Diagram 3.19 Andel av vallfröarealen som varit certifierad för ekologisk odling

Procent

 

3.2.8 En tredjedel av vallarealen odlas ekologiskt

Sedan 1995 då stödet för ekologisk odling infördes har andelen vall med ekostöd ökat kontinuerligt. En tredjedel av den svenska vallarealen odlades ekologiskt under 2005 och 2006.

År 2007 infördes ändrade regler för ekostödet som innebär att utbetalning sker via de djur som utnyttjar vallen och att full ersättning endast ges till certifierade arealer. Dessa regeländringar kan ha lett till minskat intresse för ekologisk vallodling på gårdar som inte har djurbesättningar och på gårdar där det är svårt att få avsättning för ekologiskt producerade grödor och djur. En osäkerhet finns dock i den minskning av ekostödsarealen som visar sig för år 2007. Viss del av förändringen kan vara en effekt av ändrat insamlingssätt av uppgifter då lantbrukarna ansöker om arealstöd. Det nya sättet innebär att en del av de arealer som ingår i åtagandet om ekologiska produktionsformer inte längre särredovisas.

Diagram 3.20 Andel av slåtter- och betesvallarealen som certifierats för ekologisk odling och som odlats med miljöstöd för ekologiska produktionsformer

Procent

 

Drygt sju procent av slåtter- och betesvallsarealen var certifierad för ekologisk odling under 2006. Det är en förhållandevis låg andel jämfört med andelen som har ekostöd.

 

3.2.9 Vallen är den vanligaste grödan inom ekologisk odling

Om man ser till den totala ekologiskt odlade arealen är vallen den helt dominerande grödan, hela 70 pro­cent av ekostödsarealen utgjordes av vall under 2006. Vidare är trindsädesgrödorna (ärter, åkerbönor, bruna bönor, vicker etc.) mer frekvent odlade inom den ekologiska odlingsformen. Odlingen av spannmål och oljeväxter (raps, rybs och oljelin) är istället mindre vanlig på ekostödsarealerna, jämfört med den genomsnittliga grödfördelningen av landets åkerareal.

 

Diagram 3.21 Fördelning av ekostödsarealen och den totala åkerarealen mellan olika gröd­grupper 2006

Ekostödsareal

Total åkerareal

 

 

Grödfördelningen av den certifierade åkerarealen liknar mer genomsnittsfördelningen för den totala åkerarealen, dock med en större an­del vall och en större andel trindsädesgrödor.

 

Diagram 3.22 Fördelning av den certifierade ekologiska åkerarealen mellan olika grödgrupper 2006

 

 

3.2.10 Prognos inför 2008 - ingen stor ökning av höstsådda arealer med miljöstöd för ekologisk odling

Statistiken om höstsådda arealer ger en första indikation om odlingen under det kommande året. Med ekologisk höstsådd avses höstsådda arealer som lantbrukaren har för avsikt att odla enligt ekologiska produktionsformer. Uppgifter om ekologisk höstsådd samlades in för första gången hösten 2005.

Arealen med höstsådda grödorna avsedda att odlas med ekostöd var hösten 2007 cirka 29 000 hektar, vilket är 21 procent mer än föregående höst. Det var ekostödsarealerna av höstvete, rågvete och höstraps som ökade. Förändringarna är dock relativt små och på grödnivå ligger de inom felmarginalen. I tablå 3.1 redovisas de höstsådda arealerna 2006 och 2007. Uppgifter om höstsådda ekostödsarealer av höstkorn redovisas inte eftersom det är för få observationer.

Höstvete är den höstsådda gröda som odlas mest, både inom ekologisk och inom konventionell odling. Andelen höstvete är dock lite lägre inom den ekologiska odlingen. Höstråg och rågvete är två höstsådda grödor som tvärtom odlas i något större utsträckning inom den ekologiska odlingen.

 

Tablå 3.1 Höstsådda arealer 2007 som odlas med ekologiska produktionsformer

Gröda

Ekologisk höst-
sådd 2006

Medelfel,

Ekologisk höst-
sådd 2007

Medelfel,

 

hektar

procent

hektar

procent

Höstvete

14 000

5

16 700

6

Höstråg

2 900

15

2 700

9

Rågvete

4 600

7

6 300

9

 

 

 

 

 

Höstraps

2 200

10

2 900

8

Höstrybs

300

14

400

19

 

 

I diagram 3.23 redovisas höstsådda arealer för de år som uppgifterna har samlats in. Höstsådden kan beroende på hur vintern och våren blir utvintra. Arealen körs då upp och sås med en annan gröda under våren.

 

Diagram 3.23 Höstsådda arealer som odlas med ekologiska produktionsformer

Hektar

 

3.3 Regional fördelning av ekologiskt odlade arealer

3.3.1 Störst andel ekologisk odling i Norrlandslänen - men Västra Götalands län har den största arealen

Den totala arealen åkermark med miljöersättning för ekologiska produktionsformer var cirka 513 000 hektar under 2006. Uppgiften avser arealer med ekostöd på jordbruksföretag som under 2006 brukade mer än 2,0 hektar åkermark.

När man jämför belägenheten för ekologiska och konventionella arealer framgår det att arealer med stöd för ekologiska produktionsformer i större utsträckning ligger i skogs­bygd. Tendensen märks när man rangordnar länen efter den totala ekostödsarealen, exempelvis genom att Värmlands län har större areal än Skåne län och Jämtlands län lika stor areal som Uppsala län. I diagram 3.24 visas hur åkermarken med miljöstöd för ekologiska produktionsformer var fördelad mellan länen år 2006. Störst omfattning i hektar hade ekostödsarealen i det stora jordbrukslänet Västra Götalands län.

 

Diagram 3.24 Åkerareal med miljöstöd för ekologiska produktionsformer 2006, hektar

Hektar

 

Om man istället rangordnar länen efter hur stor andel av den totala åkermarken som har stöd för ekologis­ka produktionsformer blir bilden annorlunda. Störst andel ekostödsarealer finns i norrlandslänen Jämt­lands och Västernorrlands län. Därefter följer Värmlands och Gävleborgs län. Även Norrbottens, Dalar­nas och Jönköpings län har en stor andel areal med ekostöd. I Skåne län var andelen ekostödsareal minst under 2006, se diagram 3.25.

 

Diagram 3.25 Andel åkerareal med miljöstöd för ekologiska produktionsformer 2006, procent

Procent

 

Den certifierade ekologiska arealen följer inte samma regionala mönster. Dessa arealer är inte så stora norröver och norrlandslänen halkar neråt i rangordningslistan.

 

Diagram 3.26 Certifierad ekologisk åkerareal 2006, hektar

Hektar

 

Andelen certifierad ekologisk åkermark är störst Västmanlands län, följt av Uppsala och Södermanlands län. Det är således lantbrukarna i de mellersta jordbruksbygderna som i stor utsträckning har certifierat sina ekologiska arealer för avsalu av ekologiska produkter. Längst i söder och längst i norr är andelen certifierad odling mindre, se diagram 3.27.

 

Diagram 3.27 Andel certifierad ekologisk åkerareal 2006, hektar

Procent

 

Sammantaget kan man säga att det i län med stor andel ekostödareal och liten andel certifierad ekologisk areal borde finnas en potential att med relativt enkla medel och utan behov av karensperiod öka den certi­fierade produktionen. En förutsättning är förstås att den merkostnad som certifieringen innebär kan kom­penseras av högre priser på de ekologiska produkterna. Exempel på län med stor potential för ökad certi­fiering är Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Värmlands, Örebro och Dalarnas län samt alla norrlandslänen. Västra Götalands län och Värmlands län har i absoluta tal störst ekostödsareal som inte är certifierad. Tillsammans har de två länen cirka 100 000 hektar som inte certifierats (diagram 3.28).

Diagram 3.28 Åkermark med certifierad ekologisk odling och med miljöstöd för ekologisk odling 2006

Hektar

Stockholm

Uppsala

Södermanland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

Gotland

Blekinge

Skåne

Halland

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland

Jämtland

Västerbotten

Norrbotten

Procent

Källa: Jordbruksverket, KRAV och SMAK

 

 

3.3.2 Preliminära resultat visar att andelen ekologisk odling med miljöstöd minskar i samtliga län 2007

Andelen ekologiskt odlad åkerareal med miljöstöd ökade successivt från 2002 och fram till och med år 2006. Preliminära uppgifter för 2007 visar däremot en minskad ekostödsareal för samtliga län jämfört med föregående år. Viss del av minskningen kan, som tidigare nämnts, vara en effekt av ändrat insamlingssätt från och med 2007, som innebär att en del av de arealer som ingår i åtagandet om ekologiska produktionsformer inte längre särredovisas.

I Götaland var ökningen fram till år 2005 snabbast i Östergötlands län och Västra Götalands län. Jönkö­pings, Kronobergs och Västra Götalands län nådde en ekostödsareal som översteg 20 procent under perio­den. I Skåne var ökningen marginell och andelen ekostödsareal är fortsatt kvar på en låg nivå för 2007.

I Svealand är det Värmland och Dalarnas län som dominerar med hög andel (mer än 20 procent av åker­marken har ekostöd) och relativt snabb ökning fram till 2006, men arealen har sedan gått tillbaka 2007. Södermanlands län hade en ekostödsareal som översteg 20 procent i två år under perioden medan andelen i övriga län var mellan 10 och 20 procent under hela perioden.

I norra Sverige är andelen ekostödsareal stor. I Jämtlands län har fortfarande mer än 40 procent av åkerarealen ekostöd. I samtliga norrlandslän utom i Västerbottens län, där andelen minskade från 22 procent år 2006 till 15 procent år 2007, har mer än 20 procent av åkerarealen ekostöd.

Diagram 3.29 Utvecklingstendenser för den ekologiska odlingen i olika delar av landet. Andel ekologisk åkermark med miljöersättning

Procent - Götaland

 

Procent - Svealand

 

Procent - Norrland

 

3.3.3 Störst andel ekologisk odling i skogsbygdsområdena

Att den regionala fördelningen av den ekologiska odlingen hittills varit mest koncentrerad till skogsbygderna och till norra Sverige framgår tydligare när man studerar fördelningen utifrån regionindelningar som inte är administrativa. I figur 3.1 visas andelen av åker­marken som hade ekostöd år 2006, dels fördelat på jordbrukats åtta pro­duktionsområden (PO), dels på de drygt 100 skördeområdena (SKO). En koncentration märks till skogs­dominerade områden, medan slättbygdsområdena och fjällregionen har en lägre andel ekostöd. En utförlig karta över skördeområdena med SKO-nr och länsgränser finns i kartorna 1 och 2. Karta över produktionsområdena och deras namn finns i karta 3.

 

 

Figur 3.1 Andel åkermark med miljöstöd för ekologisk odling 2006 på produktionsområdes­nivå och skördeområdesnivå

 

Nära 70 procent av ekostödsarealen är vall, jämfört med cirka 40 procent som är vallens andel av den totala åkermarken oavsett ekostöd. Det bör beaktas när den regionala fördelningen av den totala ekostöds­arealen analyseras.

I de följande kartorna visas andelen av spannmålsarealen som hade ekostöd år 2006. Även för ekostödsarealen av spannmål finns en tydlig dragning mot skogsbygderna, både på produktionsområdesnivå och på skördeområdesnivå.

 

 

Figur 3.2 Andel spannmålsareal med miljöstöd för ekologisk odling 2006 på produktions­områdesnivå och skördeområdesnivå

 

3.3.4 Ekostödsarealer och certifierade arealer är inte fördelade på samma sätt

Den ojämna fördelningen av ekostödsarealerna mellan slättbygd och skogsbygd blir mycket tydlig när man fördelar arealerna ner på skördeområdesnivå inom varje län för sig. De ljusa områdena i länskartorna indikerar slättbygd med mycket åkermark. De mörkare områdena visar de delar av länet som domineras av skogsbygd. Observera att även sjöar har en mörk färgton.

 

Figur 3.3 Skördeområden i Östergötlands län

Tablå 3.2 Andel ekologiskt odlade arealer i Östergötlands län på skördeområdesnivå

Skörde-område

Andel
spannmålsareal
med ekostöd

 

Andel åkermark
med ekostöd

 

Skörde-område

 

Andel certi-
fierad ekolo-
gisk spann-
målsareal

Andel certi-
fierad ekolo-
gisk åker-
mark

 

2000

2007

 

2000

2007

 

 

 

2006

2006

0521

7,4

11,5

 

16,7

26,6

 

0521

 

5,7

10,3

0513

1,6

4,0

 

3,1

6,5

 

0513

 

4,5

8,5

0514

3,7

6,0

 

7,4

11,3

 

0514

 

5,8

13,7

0515

4,1

6,3

 

9,8

14,6

 

0515

 

5,1

8,9

0511

13,1

25,8

 

22,7

36,2

 

0511

 

11,1

13,0

0512

9,2

15,0

 

17,8

28,0

 

0512

 

6,5

9,7

0821

11,0

8,8

 

20,4

20,7

 

0821

 

4,1

6,0

 

 

Både andelen spannmål med ekostöd och andelen total åkermark med ekostöd är störst inom de mer skogsbetonade skördeområdena. En ökning av dessa andelar har skett inom i stort sett alla skördeområden inom Östergötlands län mellan åren 2000 och 2007. Andelen certifierad ekologisk areal är mer jämnt fördelad mellan slättbygd och skogsbygd.

I Blekinge län finns liknande tendenser som i Östergötlands län. Andelen ekostödsareal totalt och även andelen spannmålsareal med ekostöd är störst i de mer skogsbetonade skördeområdena. För andelen certifierad ekologiskt odlad areal är skillnaderna mellan olika typer av skördeområden mindre.

 

 

Figur 3.4 Skördeområden i Blekinge län

 

 

Tablå 3.3 Andel ekologiskt odlade arealer i Blekinge län på skördeområdesnivå

Skörde-område

Andel
spannmålsareal
med ekostöd

 

Andel åkermark
med ekostöd

 

Skörde-område

 

Andel certi-
fierad ekolo-
gisk spann-
målsareal

Andel certi-
fierad ekolo-
gisk åker-
mark

 

2000

2007

 

2000

2007

 

 

 

2006

2006

0731

13,5

8,7

 

17,6

19,6

 

0731

 

0,4

1,8

0831

14,6

9,5

 

20,8

19,9

 

0831

 

3,4

3,7

1011

2,5

2,6

 

6,4

8,4

 

1011

 

1,5

3,5

 

 

 

På nästa sida visas motsvarande karta över Skåne län. Även om andelen ekostödsareal överhuvudtaget är på en låg nivå i Skåne så är de ekostödsarealer som finns dessutom fördelade så att den största andelen är belägen i de norra lite mer skogsdominerade delarna av länet. Den certifierad ekologiska odlingen är där­emot förhållandevis jämnt fördelat mellan skördeområdena. Skördeområde 0731 är delat och finns i flera län.

Figur 3.5 Skördeområden i Skåne län

 

 

Tablå 3.4 Andel ekologiskt odlade arealer i Skåne län på skördeområdesnivå

Skörde-område

Andel
spannmålsareal
med ekostöd

 

Andel åkermark
med ekostöd

 

Skörde-område

 

Andel certi-
fierad ekolo-
gisk spann-
målsareal

Andel certi-
fierad ekolo-
gisk åker-
mark

 

2000

2007

 

2000

2007

 

 

 

2006

2006

1222

1,1

1,0

 

2,0

1,5

 

1222

 

1,0

3,5

1123

0,4

0,8

 

1,3

0,9

 

1123

 

0,9

2,8

1124

2,9

4,8

 

9,0

10,9

 

1124

 

3,7

2,6

1131

7,7

8,4

 

16,7

17,0

 

1131

 

0,6

1,4

0731

13,5

8,7

 

17,6

19,6

 

0731

 

0,4

1,8

1216

0,5

1,0

 

1,6

1,8

 

1216

 

0,8

3,8

1221

5,2

7,5

 

11,3

17,8

 

1221

 

4,7

3,7

1112

5,9

4,7

 

10,8

11,0

 

1112

 

3,2

9,2

1121

0,3

0,1

 

1,5

0,8

 

1121

 

0,2

2,4

1214

0,1

1,0

 

0,6

1,6

 

1214

 

0,9

1,7

1215

3,0

3,1

 

5,1

5,3

 

1215

 

2,7

4,3

1111

1,3

0,7

 

6,7

4,8

 

1111

 

1,0

4,4

1213

5,5

2,0

 

14,7

12,5

 

1213

 

3,3

13,3

1122

1,6

1,0

 

4,5

4,4

 

1122

 

0,9

2,8

1211

0,6

1,1

 

1,0

1,5

 

1211

 

0,8

2,0

1212

1,5

0,8

 

2,4

1,7

 

1212

 

1,2

2,3

3.3.5 Den certifierade ekologiska odlingen är mer jämnt fördelad mellan högavkastande och lågav­kastande skördeområden

Ett sätt att klassa skördeområden är efter den normala skördenivån i form av normskörden. Vårkorn odlas i hela landet och därför finns uppgift om normskörd för vårkorn för i stort sett alla skördeområden.

I diagram 3.30 är skördeområdena rangordnade efter 2007 års normskörd för vårkorn. Figuren visar också andelen av spannmålsarealen som har miljöstöd för ekologisk odling. Andelen spannmålsareal med ekostöd är vanligen större i skördeområden med låg skörd per hektar.

Diagram 3.30 Skördeområden rangordnade efter normskörden för vårkorn 2007, samt dessa skördeområdens andel av spannmålsarealen som odlades med miljöstöd för ekologiska produktionsformer 2007

kg/ha Procent

 

I diagram 3.31 är skördeområdena rangordnade på samma sätt, men istället samredovisade med andelen certifierad ekologiskt odlad spannmålsareal. Det är uppenbart att den certifierade spannmålsarealen är mer jämnt fördelad mellan olika typer av skördeområden. Här är det den högre prisnivån för certifierade produkter som styr produktionen mot mer högavkastande områden. Dock finns en tendens att andelen certifierad spannmålsareal är något lägre i skördeområdena med de allra högsta skördenivåerna.

Diagram 3.31 Skördeområden rangordnade efter normskörden för vårkorn 2007, samt dessa skördeområdens andel av spannmålsarealen som var certifierad för ekologisk odling 2006

kg/ha Procent

Källa: SCB, KRAV och SMAK

3.3.6 Ekostödarealer och certifierade arealer på kommunnivå

I figur 3.6 visas dels andel åkermark, dels andel spannmålsareal med stöd för ekologiska produktionsformer på kommunnivå. Dessutom redovisas antal kommuner i respektive redovisningsgrupp. I 164 eller drygt hälften av Sveriges 290 kommuner översteg ekostödsarealen 20 procent under 2006. Andelen ekologiskt odlad åkermark brukar vara ett område som ingår i uppföljningen av kommunernas Agenda 21-arbete. I 79 kommuner var andelen spannmålsareal med ekostöd större än 20 procent.

 

Figur 3.6 Andel åkermark och andel spannmålsareal med stöd för ekologisk odling på kom­munnivå 2006

 

I figur 3.7 visas dels andel certifierad åkermark, dels andel certifierad spannmålsareal på kommunnivå under 2006. I sex kommuner var andelen certifierad ekologisk åkerareal högre än 20 procent medan det inte fanns någon kommun där andelen certifierad spannmålsareal nådde upp över 10 procent.

När det gäller de certifierade arealerna finns en viss dragning mot att kommuner i Stockholmsregionen har en högre andel certifierad areal. Man kan spekulera i om det finns en bättre marknad i regionen som har gjort fler odlare intresserade. Det finns stora uppköpare av certifierad produktion i området.

 

 

Figur 3.7 Andel certifierad ekologisk åkermark och andel certifierad ekologisk spannmåls­areal på kommunnivå 2006

Källa: KRAV och SMAK

 

 

3.4 Ekologiskt odlade trädgårdsgrödor

KRAV, Demeter och EU:s märke för ekologisk produktion, EU-axet, är de märkningar i Sverige som har regelverk bakom sig och som står för att varan är certifierad för ekologisk produktion. Dessa märken har redovisats i tidigare avsnitt. För trädgårdsprodukter finns det dock en rad andra begrepp och märkningar som den enskilde konsumenten möter ute i butik. Hur skall konsumenten till exempel ställa sig till begrepp som "Närodlat", "Obe­sprutat", "Svenskodlat" eller "Giftfritt"? Bakom dessa begrepp finns inga regelverk alls. Det finns också andra märken som t.ex. "Rättevisemärkt", och "Svenskt sigill" vilka båda två har regelverk bakom sig. Rättvisemärkt betyder att produkten är certifierad i enlighet med internationella fairtrade-kriterier och Svenskt sigill att produkten är odlad enligt reglerna för integrerad produktion. Ingen av dessa märkningar betyder dock att de är certifierade för ekologisk produktion. Dessutom finns odling av trädgårdsväxter i Sveriges alla hemträdgårdar, grödor som ofta odlas utan växtskyddsmedel och mineralgödselmedel men som inte är knutna till något specifikt certifieringsorgan. Frågan hur konsumenten ska veta vad som är ekologiskt odlat eller ej är således komplex.

I detta avsnitt kommer dock enbart de certifierade ekologiska trädgårdsprodukterna att diskuteras. I dags­läget finns det ingen statistik över avkastningen av den certifierade ekologiska produktionen utan enbart uppgifter om den ekologiskt certifierade arealen. Fram till och med 2006 var det certifiering enligt KRAV:s regler som förekom inom den svenska frilandsodlingen av trädgårdsväxter och inom växthusodlingen. Från och med 2007 förekommer det allt oftare certifiering enligt EU:s regler för ekologisk odling.

Inom all ekologisk produktion, och särskilt inom ekologisk trädgårdsproduktion, förekommer det att certifierade arealer inte har miljöstöd för ekologisk odling.

3.4.1 Vilken omfattning har den ekologiska frilandsodlingen av trädgårdsväxter?

Den ekologiska frilandsodlingen av trädgårdsväxter (frukt, grönsaker, bär, kryddväxter, blommor m.m.) uppgick 2006 till nästan 850 hektar, vilket motsvarade sju procent av den totala trädgårdsodlingen på friland.

Sedan 2001 har de ekologiska frilandsarealerna ökat med närmare nio procent. I diagram 3.32 visas utveck­lingen av ekologisk trädgårdsodling sedan 2001.

Diagram 3.32 Certifierad ekologisk trädgårdsareal, frilandsodling, 2001-2006, hektar

Hektar

Källa: KRAV

 

3.4.2 Vad odlas vid ekologisk frilandsodling?

Av de knappt 850 hektar som odlades med ekologiska trädgårdsväxter 2006 var morötter vanligast, 155 hektar eller 18 procent av den KRAV-certifierade arealen för trädgårdsodling. Morötter var den vanligaste köksväxten i såväl ekologisk som konventionell odling. Över hälften av bärarealen upptogs av odling av svarta vinbär, 108 hektar. Bland frukt var äpple den vanligaste ekologiskt odlade trädgårdsväxten, se diagram 3.33.

Diagram 3.33 Certifierade ekologiskt odlade arealer med några trädgårdsväxter, hektar

Hektar

Källa: KRAV

 

3.4.3 Var finns de ekologiska frilandsodlingarna?

De största ekologiskt odlade arealerna av trädgårdsväxter på friland finns i Skåne och Gotlands län. Tillsammans finns här en tredjedel av arealen ekologiskt odlade trädgårdsväxter i landet. Andra län med relativt stor arealandel av de ekologiskt odlade trädgårdsväxterna är Dalarnas och Västra Götalands län. Dessa fyra län tillsammans täcker drygt hälften av arealen för ekologiskt odlade trädgårdsväxter, se diagram 3.34. De minsta arealerna finns i Västernorrlands och Kronobergs län, 12,5 respektive 5 hektar.

Diagram 3.34 Länens andel av Sveriges certifierade ekologiskt odlade trädgårdsväxter, hektar

Källa: KRAV

 

Dalarnas län dominerar vad gäller ekologiskt odlade svarta vinbär med närmare 60 procent av arealen. Ekologiskt odlade jordgubbar odlas framförallt i Västra Götalands och Dalarnas län.

 

3.4.4 Ingen stor koncentration av ekologiskt odlade trädgårdsväxter runt storstäderna

En fundering som funnits har varit om de ekologiskt odlade frukt- och grönsaksarealerna - och då särskilt de certifierade - är mer frekventa i närheten av de stora städerna. Detta med tanke på goda avsättnings­möjligheter nära tätbefolkade regioner och att närproducerat också kan vara ett eget mervärde i sig.

När man studerar hur de certifierade ekologiskt odlade arealerna med frukt och grönsaker är fördelade på kommunnivå syns möjligen en viss dragning mot Stockholm, Göteborg och Malmö, med den är ingen tydlig tendens. Stora arealer finns också på Öland och Gotland.

De certifierade arealerna i norra Sverige avser oftast svarta vinbär, jordgubbar eller morötter (figur 3.8).

 

Figur 3.8 Arealer med certifierad frilandsodling av trädgårdsväxter på kommunnivå 2006

Källa: KRAV

 

3.4.5 Växthusodling

År 2006 var den certifierade ekologiskt odlade arealen i växthus cirka 80 000 m2, en areal som har legat på ungefär samma nivå sedan 2003. Den totala odlingen i växthus, ekologisk och konventionell, uppgick 2005 till 3 013 000 m2. Den certifierade ekologiskt odlade arealen i växthus utgjorde då 2,7 procent av den totala odlings­arealen i växthus.

En femtedel av växthusytorna för ekologisk växthusodling finns i Västra Götalands län. Drygt hälften av ytan för ekologisk växthusodling finns i Västra Götalands, Stockholms och Skåne län.

3.5 Ekologisk odling i andra länder

3.5.1 Ekologisk odling i Skandinavien

Jämfört med de övriga skandinaviska länderna har Sverige en större certifierad ekologisk areal. Sverige hade dock den lägsta procentuella ökningen av de certifierade ekologiska arealerna mellan åren 1998 och 2005. Kraftigaste procentuella ökningen av den ekologiska arealen mellan dessa år står Norge för - från 10 500 till 36 500 hektar. Finland och Danmark hade år 2005 ungefär lika stor certifierad ekologisk areal, nämligen drygt 130 000 hektar.

Diagram 3.35 Certifierad ekologisk jordbruksmark, hektar

Hektar

Källa: Eurostat

 

Tittar man på areal under karens för åren 1998, 2000 och 2005 (diagram 3.36) ser man att Sverige hade en ökning av karensarealen mellan åren 1998 och 2000, men därefter en tillbakagång mellan åren 2000 och 2005. Danmark hade däremot en rejäl minskning av karensarealen mellan åren 2000 och 2005, efter att landet haft karensarealer på mellan 50 000 och drygt 60 000 hektar. Även Finland hade en tydlig minskning av karensarealen mellan åren 2000 och 2005.

Diagram 3.36 Jordbruksmark under karens, hektar

Hektar

Källa: Eurostat

 

3.5.2 Ekologisk odling i EU

Hur ser det ut med ekologisk odling inom EU? Diagram 3.37 visar respektive lands andel av den totala kontrollerade ekologiska arealen (certifierad areal samt areal under karens) i EU-25 under 2005[8]. Av diagrammet framgår att nästan en femtedel av EU:s ekologiska areal fanns i Italien. Spanien och Tyskland hade vardera drygt tio procent av den ekologiska arealen. Däremot hade Frankrike och Polen, två av EU:s stora jordbruksländer mer blygsamma andelar; nio respektive drygt en procent. Knappt fyra procent av EU:s ekologiskt odlade areal fanns i Sverige under 2005.

 

Diagram 3.37 Respektive lands andel av den totala ekologiska arealen (certifierad areal och areal under karens) i EU-25, 2005, procent

Procent

Källa: Eurostat

 

 

Inom hela EU motsvarade den ekologiska arealen (certifierad areal samt areal i karens) fyra procent av den totala jordbruksmarken under 2005. Österrike hade den största andelen, med drygt 11 procent av jordbruksmarken i landet ekologiskt odlad. Sverige hamnar på sjätte plats om man rangordnar länderna efter andelen med ekologisk odling. Sverige hade sju procent av jordbruksmarken certifierad eller i karens. I Estland och Lettland ökade andelen ekologisk odling med drygt två procentenheter mellan 2005[9] och 2006. I Litauen ökade andelen med drygt en procentenhet. Ökningen var stor även i de nya medlemsländerna Slovakien och Slovenien (diagram 3.38).

 

Diagram 3.38 Andel ekologisk areal (certifierad areal och areal under karens) av respektive lands totala jordbruksmark under 2005 och 2006, procent

Källa: Eurostat Procent

 

4. Skörd per hektar vid ekologisk odling

4.1 Ekologisk odling ger lägre skördeutbyte både genom låg avkastning per år och färre år med skörd

Skörden per hektar är lägre för den ekologiska odlingen än för den konventionella. Det beror bland annat på att kemiska växtskyddsmedel och syntetiskt framställda mineralgödselmedel inte används inom ekologisk odling. En annan aspekt är att antalet år då en gröda med skörd kan tas ofta är färre inom ekologisk odling. Det beror på att de ekologiska växtföljderna på gårdar som inte odlar vall vanligen innehåller gröngödslingsgrödor för att tillföra växtnäring och hämma ogrästillväxt. I det följande jämförs de årliga hektarskördarna för ekologisk och konventionell odling utan att beakta skillnader i växtföljdsintensitet.

4.2 Kvalitetsegenskaper undersöks inte

Skördeundersökningen innefattar inte variabler om grödornas kvalitet, vilken kan variera mellan olika odlingsmetoder och påverka skördens användbarhet. Det finns numera inte någon officiell statistik om grödornas kvalitetsegenskaper. För potatis görs omräkning av skördad kvantitet till en reducerad användbar skörd med hjälp av standardtal. Samma standardtal används vid beräkning av såväl ekologisk som konventionell skörd. Statistik om den levererade spannmålsskördens proteinhalt, rymdvikt, vattenhalt och falltal (för brödspannmål) sammanställdes till och med år 1991 utifrån uppgifter som samlades in från spannmålsuppköparna. Fram till och med 1987 fanns statistik om vallskördens näringsvärden baserat på ett urval av prover från de objektiva skördeuppskattningarna.

4.3 Lägre avkastning vid ekologisk odling

4.3.1 Ekologisk spannmålsavkastning 50-70 procent av den konventionella

De årliga avkastningsnivåerna för de två odlingssätten på riksnivå visas i diagram 4.1 för de spannmåls­grödor som ingår i den officiella skördestatistiken. Flertalet av spannmålsgrödorna har vid ekologisk
odling med miljöstöd gett hektarskördar på omkring 50-60 procent av motsvarande konventionella skör­denivåer. För rågvete och blandsäd är skillnaderna mellan odlingsmetoderna något mindre. Ekostödsarealerna har här gett hektarskördar på 60-70 procent av motsvarande konventionella skördenivåer.

4.3.2 Variationen mellan år är ofta lika för ekologisk och konventionell odling

För de år då det finns skördestatistik för ekologisk odling har de ekologiska och konventionella skörde­nivåerna följts åt. År med bra avkastning inom konventionell odling har vanligen gett bra skörd även för den ekologiska odlingsformen - och tvärtom. Det är heller inte annat att vänta. Årsmånen i form av ne­derbörd, torka och värme påverkar ekologisk och konventionell odling på liknande sätt. Vissa år kan det vara ovanligt stora angrepp av växtskadegörare, till exempel bladlöss. Då bör den ekologiska odlingen vara mer utsatt för reducering av avkastningen. Under åren 2003 - 2006 har det dock inte varit något så kallat "bladlusår" eller liknande som gjort att avkastningsnivåerna visat avvikelser som inte kan förklaras av årsmånen.

Diagram 4.1 Hektarskördar för spannmål från ekostödsarealer och konventionell odling, samt från den ordinarie officiella statistiken

kg/ha Höstvete

kg/ha Vårvete

 

 

kg/ha Råg

kg/ha Vårkorn

 

 

kg/ha Havre

kg/ha Rågvete

 

 

kg/ha Blandsäd

4.3.3 Ärter och åkerbönor visar mindre skillnader mellan metoderna

I diagram 4.2 visas hektarskördeutvecklingen för trindsädesgrödorna ärter och åkerbönor. För ärter och åker­bönor är skillnaden i avkastning mellan ekologisk och konventionell odling något mindre än vad den är för de övriga grödorna. En förklaring kan vara att dessa grödor liksom andra baljväxter bidrar till försörj­ningen av växtnäringsämnet kväve.

Diagram 4.2 Hektarskördar för trindsäd från ekostödsareal och konventionell odling samt från den ordinarie officiella statistiken

kg/ha Ärter

kg/ha Åkerbönor

 

 

 

Bland länen är det Västra Götalands län som har den största ekologiska ärtodlingen. Under 2006 uppgick hektarskörden 73 procent av den konventionella. I Östergötlands län, där den största konventionella ärtodlingen finns, var den ekologiska hektarskörden 87 procent av den konventionella. Även de tre tidigare åren då jämförelser har kunnat göras har skillnaden mellan ekologisk och konventionell hektarskörd av ärter varit något mindre i Östergötlands än i Västra Götalands län.

Diagram 4.3 Hektarskördar för ärter från arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer och från konventionell odling under 2006, kilo per hektar

kg/ha

4.3.4 För konservärter är den certifierade ekologiska hektarskörden något lägre än den konventionella

Odlingen av konservärter är omfattande i Skåne och i Västra Götalands län och har under senare år upp­gått till närmare 9 000 hektar totalt i landet. Skörd av konservärter ingår inte i den officiella skördestatistiken. De företag i branschen som köper upp ekologiskt odlade konservärter har lämnat information om skörd per hektar för både certifierad ekologisk odling och för konventionell odling för de senaste tre åren. Uppgifterna redovisas i diagram 4.4 och pekar på att den certifierade ekologiska skördenivån är cirka 70-80 procent av den konventionella. De certifierade arealerna var under 2005 och 2006 uppemot 60 hektar i Skåne och närmare 40 hektar i Västra Götalands län. Under 2007 ökade ekostödsarealen preliminärt med ytterligare cirka 30 hektar i båda länen.

Diagram 4.4 Hektarskördar för konservärter från certifierad ekologisk och konventionell odling

kg/ha

Källa: Magnihill och Toppfrys

 

4.3.5 Oljeväxterna ger halv skörd vid ekologisk odling

Oljeväxterna har ofta en långsam utveckling direkt efter sådd vilket innebär att ogräset lätt tar överhan­den. De är också känsliga för flera olika skadegörare, särskilt rapsbaggar. I skördestatistiken visar det sig i form av stora skillnader i avkastning mellan ekologisk och konventionell odling. Den ekologiska olje­växtodlingen är inte så utbredd och därför blir det få observationer i de urvalsundersökningar som utgör underlag för skördestatistiken.

För höstraps uppgick ekostödsarealen till drygt 2 400 hektar under 2006. Det motsvarar fem procent av den totala höstrapsarealen. Odlingen har ökat en del under senare år och inför 2008 är den enligt statistiken om höstsådda ekostödsarealer 2 900 hektar. Avkastningen har varit drygt 50 procent av den konventionella. För höstrybs, som är en liten gröda även inom konventionell odling, var andelen med ekostöd 27 procent under 2006. Arealen med ekostöd uppgick till blygsamma 300 hektar och avkastningen motsvarade halv konventionell skörd.

 

Diagram 4.5 Hektarskördar för oljeväxter från ekostödsarealer och konventionell odling samt från den ordinarie officiella statistiken

kg/ha Höstraps

kg/ha Vårraps

 

 

kg/ha Höstrybs

kg/ha Vårrybs

 

 

kg/ha Oljelin

 

 

 

 

 

Odlingen av oljelin med ekologiska produktionsformer har varit marginell under de fyra åren. Den största arealen odlades år 2005 och uppgick då till runt 800 hektar. Avkastningen var cirka 700 kg per hektar, vilket motsvarar 40 procent av den konventionella hektarskörden. De övriga åren räckte inte antalet observationer för redovisning av skördeuppgifter.

 

4.3.6 Matpotatis ger knappt halv skörd vid ekologisk odling

Avkastningen för matpotatisodlingen med ekostöd har legat på knappt halv skörd jämfört med den konventionella.

Diagram 4.6 Hektarskördar för matpotatis från ekologisk och konventionell odling samt från den ordinarie officiella statistiken

kg/ha

 

En viktig faktor för skördenivån vid ekologisk potatisodling är hur stora angreppen av bladmögel blir. Starka angrepp av bladmögel leder till att odlingen måste avbrytas i förtid med lägre skörd per hektar som följd. Även för den konventionella odlingen kan bladmögelangrepp sänka avkastningen, men för den ekologiska potatisodlingen är det den orsak som lantbrukarna oftast hänvisar till vid låg skörd per hektar.

 

4.3.7 Skördenivån för ekologiska sockerbetor runt 80 procent av den konventionella

I början av 2000-talet uppgick den certifierade ekologiskt odlade sockerbetsarealen till närmare 600 hek­tar, eller drygt en procent av den totala sockerbetsarealen. Den certifierade arealen har sedan minskat och 2005 var det senaste året då Danisco hade kontrakt med svenska odlare av ekologiska betor. Huruvida det blir en återupptagning av ekologisk sockerbetsodling i Sverige är i nuläget oklart.

Skördenivån för de certifierade ekologiskt odlade sockerbetorna har legat mellan 76 procent (år 2003) och 86 procent (år 2004) av den konventionella skördenivån.

Diagram 4.7 Hektarskördar för sockerbetor från certifierad ekologisk och konventionell odling

ton/ha

Källa: Danisco Sugar

 

4.3.8 Nya vallfröodlare har fått lära sig ekologisk odlingsteknik

Ekologisk odling av vallfrö har ökat snabbt under de senaste åren och många nya odlare har kommit till. Jordbruksverket har i samarbete med utsädesföretagen, Frö- och Oljeväxtodlarna och rådgivningsföretagen bedrivit en kampanj för att sprida kunskap om odlingstekniken. Kampanjen påbörjades 2005 och avslutades 2007.

I diagram 4.8 visas skördeutvecklingen för timotejfrö. Underlaget kommer från branschbolaget Svensk Raps och är inte heltäckande för det utsäde som marknadsförs. När det gäller vallfrö är det också vanligt att odling av eget utsäde sker hemma på gården.

Diagram 4.8 Hektarskördar för timotejfrö från ekologisk och konventionell odling

kg/ha

Källa: Svensk Raps

 

4.3.9 Slåttervall visar ofta god skörd vid ekologisk odling

I slåttervall används normalt inte kemiska växtskyddsmedel, varken vid ekologisk eller vid konventionell odling. Hög andel klöver kan till viss del kompensera för att syntetiskt framställda mineralgödselmedel inte används inom ekologisk odling.

Skillnaden i hektarskördenivå mellan ekostödsodling och konventionell odling varierar mellan olika delar av landet. På produktionsområdesnivå var avkastningsnivån från 62 och upp till 104 procent av konventionell skörd för den ekologiskt odlade arealen under 2006. Det var i produktionsområdet Mellersta Sveriges skogsbygder som hektarskörden av slåttervall från ekostödsarealen var högre än motsvarande konventionella hektarskörd, vilket resulterade i att kvoten mellan ekologisk och konventionell avkastning blev 104 procent. På riksnivå var ekostödsarealens skördenivå 74 procent av den konventionella hektaravkastningen under 2006.

Högst hektarskörd från ekostödsarealen var det i Götalands norra slättbygder under 2006, 4 800 kilo per hektar. För övriga produktionsområden varierade skörden mellan 2 900 och 4 440 kilo per hektar. Götalands norra slättbygder hade högst hektarskörd av ekologisk slåttervall även under undersökningsåren 2003 och 2004, och hade under år 2005 näst högst hektarskörd efter Götalands mellanbygder.

I skördeundersökningen ombeds lantbrukarna att dela upp gårdens slåtter- och betesvallareal på slåttervall, betesvall och ej utnyttjad vall. Uppgifter om bärgad skörd efterfrågas för slåttervallarealen. Skörd från betesvall ingår inte och inte heller skörd från betad återväxt på slåttervall. De redovisade hektarskördarna för slåttervall avser bärgad skörd per utnyttjad slåttervallareal. Grönfoderväxter ingår inte i skördeundersökningen.

Andelen ej utnyttjad vall har under de fyra undersökningsåren varit mellan 1 och drygt 2 procent av den totala slåtter- och betesvallarealen med ekostöd. Det är en något lägre andel än vad som gällt för den konventionella slåtter- och betesvallarealen.

Diagram 4.9 Hektarskördar för slåttervall från ekologisk och konventionell odling samt från den ordinarie officiella statistiken

kg/ha

 

Om man delar upp den totala slåttervallskörden per hektar på första skörd och återväxt blir det tydligt att det inte är några stora olikheter när det gäller skillnaden mellan ekologisk och konventionell odling för den första skörden respektive för återväxten. För åren 2004 och 2005 var dock skillnaden mellan ekologisk och konventionell odling något större för återväxten än för den första skörden. En delförklaring kan vara att det är något färre ekologiska odlare som skördar återväxten. Det kan i sin tur vara en följd av endera att skörden är för låg för att det ska vara meningsfullt att skörda den eller att lantbrukaren avsiktligt avstår att skörda för att de näringsämnen som finns i återväxten ska komma till nytta för kommande grödor.

Diagram 4.10 Hektarskördar för första skörd av slåttervall och återväxt från ekologisk och konventionell odling samt från den ordinarie officiella statistiken

kg/ha Första skörd

kg/ha Återväxt

 

 

 

Skörd av grovfoder förekommer även på arealer med särskilda grönfoderväxter, samt från arealer med stråsäd, baljväxter och andra grödor som skördas som grönfoder. Under särskilda omständigheter förekommer skörd av grovfoder även på arealer med träda. I skördestatistiken ingår inte skörd från sådana arealer utan endast skörd från arealer som redovisas som slåtter- och betesvall.

4.4 Den ekologiska odlingens skördenivåer påverkar den ordinarie skördestatistikens hektarskördar

I och med att den ekologiska odlingen normalt har lägre skörd per hektar än den konventionella behöver man ta hänsyn till andelen ekostödsareal för respektive gröda och område när man analyserar skördenivåerna i den ordinarie officiella skördestatistiken. För grödor som har en stor arealandel med miljöstöd för ekologisk odling är hektarskörden för konventionell odling vanligen högre än hektarskörden enligt den ordinarie statistiken där resultat från båda odlingsformerna ingår. I de diagram som redovisats i avsnitt 4.3 jämförs utvecklingen av de ordinarie officiella hektarskördarna med de ekologiska och de konventionella på riksnivå.

Bland spannmålsgrödorna syns skillnaderna mellan de konventionella och de ordinarie hektarskördarna mest för vårvete, råg, havre och blandsäd. De aktuella grödorna har en förhållandevis stor andel ekostöds­areal.

Åkerbönor har ekostödsandelar på runt 60-70 procent och visar relativt stora skillnader mellan de konventionella och de sammanvägda ordinarie hektarskördarna.

Trots en relativt låg arealandel ekologisk matpotatis (runt fyra procent med ekostöd) syns skillnader i skördenivå mellan konventionell och ordinarie officiell skörd per hektar.

En stor andel av slåttervallsarealen har ekostöd, på riksnivå drygt 34 procent under 2006. Skillnaden mellan konventionell hektarskörd och motsvarande ordinarie statistik är tydlig.

4.4.1 Arealandelen ekologisk odling har betydelse för skördenivån i den ordinarie officiella statistiken

För att ytterligare belysa skillnaderna i genomsnittlig hektarskörd anges i tablå 4.1 dels andelen av grödor­nas areal som har ekostöd, dels skillnaden i skördenivå mellan odlingsmetoderna på riksnivå. Med ekolo­gisk odling avses här arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer, dvs. inte enbart certifierad ekologisk odling.

De relativtal för ekologisk respektive konventionell hektarskörd som visas i tablå 4.1 baseras på att den ordinarie officiella skörden per hektar, som bygger på underlag från båda odlingsformerna, har satts till 100.

Våroljeväxter och matpotatis visar förhållandevis låga ekologiska skördenivåer. Eftersom arealandelen är låg, åtminstone för matpotatis och vårraps, blir effekten ändå inte så stor då konventionell och ordinarie skörd per hektar jämförs. För ärter och åkerbönor är det tvärtom så att de ekologiska hektarskördarna inte är så mycket lägre än de konventionella, men den höga arealandelen medför att skillnaden mellan kon­ventionell och ordinarie hektarskörd ändå blir stor.

Tablå 4.1 Relativtal för ekologisk och konventionell skörd per hektar samt andel av den totala grödarealen som odlats med ekostöd under åren 2003-20062)

Gröda

2003

 

2004

 

2005

 

2006

 

Eko1)

Konv

Andel eko %

 

Eko1)

Konv

Andel eko %

 

Eko1)

Konv

Andel eko %

 

Eko1)

Konv

Andel eko %

Höstvete

55

102

3,9

 

61

102

4,0

 

52

101

4,2

 

57

101

3,9

Vårvete

60

108

18,2

 

64

109

18,6

 

55

104

17,5

 

60

107

16,7

Höstråg

55

105

10,9

 

56

106

13,9

 

58

104

12,8

 

50

106

12,6

Höstkorn

..

100

0,8

 

..

100

1,2

 

..

100

0,9

 

..

100

0,8

Vårkorn

58

102

5,6

 

59

102

5,6

 

54

103

5,4

 

57

102

5,1

Havre

61

106

11,3

 

63

107

15,2

 

55

109

15,8

 

58

106

14,6

Rågvete

67

103

9,3

 

71

103

9,4

 

69

104

8,2

 

64

103

7,7

Blandsäd

76

109

24,7

 

77

109

49,1

 

76

116

32,1

 

68

112

35,9

Ärter

68

108

23,7

 

72

107

22,3

 

78

105

22,4

 

80

105

20,8

Åkerbönor

-

-

-

 

..

..

70,3

 

84

125

64,4

 

84

117

67,0

Höstraps

70

101

3,3

 

57

102

3,3

 

55

101

4,7

 

58

102

5,1

Vårraps

..

100

1,5

 

33

101

1,3

 

28

100

1,8

 

..

100

1,2

Höstrybs

..

105

9,8

 

..

103

14,1

 

76

103

22,6

 

61

120

26,8

Vårrybs

..

104

8,0

 

40

108

14,0

 

39

105

20,9

 

26

114

15,2

Oljelin

..

110

13,5

 

..

103

7,1

 

41

104

7,8

 

..

104

5,1

Matpotatis

40

103

4,7

 

47

103

4,2

 

40

102

4,4

 

47

103

4,3

Stärkelsepotatis

..

..

0,9

 

..

..

0,8

 

..

..

0,7

 

..

..

0,9

Slåttervall

88

110

29,8

 

73

110

31,0

 

77

114

33,8

 

82

111

34,1

1) Där antal jordbruksföretag i beräkningsunderlaget understiger 20 utelämnas resultaten (..).

2) Hektarskörden enligt den ordinarie skördeundersökningen (ekologisk + konventionell) = 100.

 

Stärkelsepotatis finns med enbart med sin arealandel ekologisk odling i tablå 4.1. Potatis för stärkelse ingår inte i undersökningen om ekologisk skörd eftersom odlingens omfattning är begränsad, totalt cirka 70 hektar under 2006.

4.4.2 I regioner med stor andel ekologisk odling är effekten på skördenivån i den ordinarie officiella statistiken markant

Den ekologiska odlingen är inte jämnt fördelad mellan olika delar av landet. Som ett exempel på hur den ojämna regionala fördelningen påverkar hektarskördenivåerna på länsnivå jämförs i diagram 4.11 avkastningen för konventionell odling av vårvete med motsvarande ordinarie officiella statistik avseende 2006. Längst till vänster i diagrammet anges också andelen areal med ekostöd i procent av den totala vårvetearealen. De län som har tillräckligt antal observationer för både konventionell och ordinarie hektarskörd har tagits med i diagrammet. I Västra Götalands län var hektarskörden av den konventionella odlingen av vårvete 37 procent högre än den ordinarie officiella hektarskörden för länet, beroende på att drygt hälften av vårvetet i länet odlades med ekostöd. För Västra Götalands län är denna skillnad i hektarskörd signifikant. För de övriga länen ligger skillnaderna inom felmarginalen.

Diagram 4.11 Hektarskördar för vårvete från konventionell odling och från den ordinarie officiella statistiken 2006 samt andel areal med ekostöd i procent av den totala vårvetearealen

Andel areal med ekostöd i %

 
 


14 %

21 %

30 %

13 %

2 %

8 %

12 %

51 %

5 %

20 %

kg/ha

 

I län med stor andel ekologisk odling bör man uppmärksamma skördenivån för den konventionella odlingen när skördeutvecklingen i länet studeras och inte enbart den ordinarie statistiken där resultat från båda odlingsformerna ingår. Som exempel visas i diagram 4.12 skördenivåerna samt de aktuella arealandelarna med ekostöd för vårvete i Västra Götalands län och för havre i Värmlands län under åren 2003 till 2006.

Diagram 4.12 Hektarskördar för ekologisk och konventionell odling och från den ordinarie officiella statistiken på länsnivå

kg/ha Vårvete i Västra Götalands län

kg/ha Havre i Värmlands län

41 % 43 % 48 % 51 %

 

22% 29 % 32 % 32 %

 

 

 

4.5 Större andel ekologisk odling i skogsbygderna kan påverka skillnaden i avkastning mellan ekostödsareal och konventionell areal för områden med både slättbygd och skogsbygd

Skördenivåerna i skogsbygdsområdena är normalt lägre än i slättbygdsområdena. Det gäller alla odlings­former och beror på skillnader i temperatur, vegetationsperiodens längd etc. Eftersom andelen ekologisk odling ofta är högre i skogsbygd än i slättbygd kan den ojämna belägenheten i sig medverka till en skill­nad i skördenivå mellan ekologisk och konventionell odling, när man studerar områden som innehåller både slättbygd och skogsbygd. Det gäller till exempel för statistik på länsnivå och för riket som helhet. Den regionala indelningen enligt jordbrukets åtta produktionsområden är mera lämplig eftersom den delar in landet utifrån jordbrukets förutsättningar. Dessa områden är dock förhållandevis stora och kan inte helt och hållet särskilja landsdelar med slättbygds- och skogsbygdskaraktär.

Skördeområdena är mindre och delar in landet på ett mer noggrant sätt efter jordbrukets förutsättningar. För att kunna redovisa skördestatistik för skördeområden behöver man dock lägga samman resultat för flera år, eftersom antalet observationer annars blir för litet. De fyra år som finns med skördedata för ekologisk odling räcker inte.

4.6 Mindre skillnad i avkastning mellan ekostödsareal och konventionell areal i skogsbygd än i slättbygd

När man jämför skördenivåerna för ekologisk och konventionell odling på regional nivå märks det att skillnaden mellan odlingsmetoderna ofta är något mindre i skogsbygdsområden. I slättbygdsområden är det vanligare med förhållandevis stora skillnader mellan odlingsmetoderna. För enskilda grödor, områden och år finns dock exempel på det motsatta förhållandet.

För att närmare studera skillnaderna i skördenivå för slättbygder och skogsbygder har resultaten från de fyra åren med ekologiska (från ekostödsarealer) och konventionella hektarskördar räknats samman i form av medelvärden för jordbrukets åtta produktionsområden. Tendensen med mindre skillnader i skördenivå mellan odlingsmetoderna i skogsbygdsområden visas lättast för de grödor som odlas över hela landet, som vårkorn, havre, slåttervall och potatis. Men även höstvete, vårvete och rågvete visar resultat i samma rikt­ning. Ärter är en gröda som inte följer mönstret, vilket kan bero på grödans speciella fördel för den ekologiska odlingen via kvävefixeringsförmågan.

Diagram 4.13 Hektarskördar för arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer och från konventionell odling 2003-2006

Höstvete

kg/ha

 

Vårvete

kg/ha

Vårkorn

kg/ha

 

Havre

kg/ha

 

Rågvete

kg/ha

 

Blandsäd

kg/ha

 

Ärter

kg/ha

Matpotatis

kg/ha

 

Slåttervall

kg/ha

 

En förklaring till att skillnaden i avkastning är mindre i skogsbygderna kan vara att de två odlingsmetoderna är mer lika varandra där. I skogsbygderna bedrivs den konventionella odlingen vanligen mindre intensivt, med mindre tillförsel av växtskyddsmedel och mineralgödselmedel.

 

4.7 Certifierad ekologisk produktion jämfört med ekologisk produktion från miljöstödsarealer

I undersökningen om ekologisk skörd samlas skördeuppgifter in separat från odlingar som varit certifie­rade respektive inte varit certifierade för ekologisk odling. Karensarealer för certifierad ekologisk produktion ingår i den ej certifierade arealen.

Ofta är skörden per hektar något högre från de certifierade arealerna. Det är inga stora skillnader och det finns exempel på motsatsen från enstaka grödor och produktionsområden. Tendensen med högre hektarskörd från certifierade arealer är ändå tydlig. För sammanlagt 15 av totalt 45 kombinationer av spann­målsgrödor/produktionsområden med tillräckligt många observationer är avkastningen signifikant högre från de certifierade arealerna under de fyra år som undersökningen om skörd för ekologisk odling pågått. Skillnaden kan hänga samman med att odlarna inom den certifierade ekologiska odlingen är angelägna att sälja en så stor skörd som möjligt till det högre pris som ofta går att få för produkter som går att mark­nadsföra som ekologiskt odlade. Det finns inte några olikheter i odlingsreglerna mellan certifierad ekologisk odling och ekostödsodling som kan förklara skillnaderna i skördenivå.

För att ge en rättvisande jämförelse när det gäller odlingsförutsättningar visas skillnaderna på produktions­områdesnivå. I diagrammen 4.14 - 4.17 redovisas hektarskördar för certifierad och ej certifierad odling för de produktionsområden där det funnits tillräckigt många undersökta jordbruksföretag från båda odlingsformerna. Signifikanta skillnader är markerade med stjärnor i diagrammen.

 

Diagram 4.14 Skörd per hektar av spannmålsgrödor från certifierad och ej certifierad ekologisk odling 2006

Höstvete

 

Vårvete

 

Vårkorn

 

 

 

 

Havre

 

 

 

Rågvete

*

 

*

*

 

*

 

*

 

*

 

kg/ha

 

 

Diagram 4.15 Skörd per hektar av spannmålsgrödor från certifierad och ej certifierad ekologisk odling 2005

 

Vårkorn

 

 

 

 

 

 

Havre

 

 

Blandsäd

*

 

kg/ha

 

Diagram 4.16 Skörd per hektar av spannmålsgrödor från certifierad och ej certifierad ekologisk odling 2004

Höstvete

 

 

 

Vårkorn

 

 

 

 

Havre

 

 

 

Rågvete

 

Blandsäd

*

 

*

 

*

*

*

 

kg/ha

 

 

Diagram 4.17 Skörd per hektar av spannmålsgrödor från certifierad och ej certifierad ekologisk odling 2003

Höstvete

 

 

Vårkorn

 

 

 

Havre

 

 

 

Blandsäd

*

*

*

 

kg/ha

 

 

Även inom produktionsområden finns stora variationer när det gäller odlingsförutsättningar. En bidragan­de orsak till att de certifierade arealerna överlag ger högre avkastning skulle kunna vara att dessa i större utsträckning finns i de bördigaste delarna av respektive område. I så fall kan man inte räkna med att skördenivån från ej certifierade arealer kommer att öka vid övergång till certifierad odling.

 

4.8 Några utvecklingstrender för skördenivåerna inom ekologisk odling går inte att utläsa

Fyra år är inte tillräckligt lång tid för att ge underlag för en trendanalys av skördeutvecklingen för den ekologiska odlingen över tiden. Som ett exempel visas hektarskördar för spannmålsgrödor med ekostöd inom Götalands norra slättbygder i diagram 4.18. Vid beräkning av normskörd betraktas 15 år som det lägsta antal år som bör omfattas då analys av förändringar av skördenivåer över tiden ska göras.

Diagram 4.18 Skörd per hektar av spannmålsgrödor med miljöstöd för ekologisk odling i Göta­lands norra slättbygder 2003-2006

kg/ha

 

De årsmånsvariationer som orsakas av vädret har stor inverkan på både ekologisk och konventionell od­ling, varför eventuella trender kan döljas under lång tid. Under 2006 var det problem med sommartorka, särskilt i de södra och sydöstra delarna av landet. Det syns på hektarskördarna i Götalands mellanbygder inom både ekologisk och konventionell odling, se diagram 4.19.

Diagram 4.19 Skörd per hektar av spannmålsgrödor med miljöstöd för ekologisk odling och vid konventionell odling i Götalands mellanbygder 2003-2006

kg/ha Ekologisk odling

kg/ha Konventionell odling

 

 

Genom att istället se på skillnaden mellan ekologiska och konventionella hektarskördar i form av kvoter kan tidsserien studeras utan inverkan av årsmånen. Men inte heller för sådana kvoter går det att se några särskilda utvecklingstendenser under de fyra åren. I diagram 4.20 visas kvoten mellan hektarskörden från ekostödsareal och hektarskörden från konventionellt odlad areal av vårvete, för de produktionsområden där grödan odlas.

 

Diagram 4.20 Skörd per hektar av vårvete med miljöstöd för ekologisk odling delat med hektarskörd av vårvete vid konventionell odling 2003-2006

Procent

 

För den certifierade ekologiska odlingen finns vissa skördeuppgifter för åren 1997-2002 för spannmåls­grödor, oljeväxter och ärter. Antalet observationer är dock för litet för att kunna särredovisa resultat för de enskilda åren. I det följande visas tidsserier för certifierad ekologisk odling där uppgifterna för åren 1997-2002 avser medelvärden av hektarskördarna för de sex åren. Inte heller i detta något längre tidsperspektiv går det att utläsa någon trend för skördenivåerna från den certifierade odlingen. Som exempel visas höst­vete på produktionsområdesnivå.

Diagram 4.21 Skörd per hektar av certifierad ekologisk odling av höstvete 2003-2006, samt ett medelvärde för åren 1997-2002

kg/ha

 

 

Motsvarande kvoter mellan certifierade och konventionella hektarskördar av höstvete redovisas i diagram 4.22.

Diagram 4.22 Certifierad hektarskörd av höstvete delat med hektarskörd av höstvete vid konventionell odling 2003-2006, samt ett medelvärde för motsvarande kvot för åren 1997-2002

Procent

 

Uppgifter om hur länge marken odlats ekologiskt har inte samlats in. Det innebär att det inte går att göra någon analys kring frågan huruvida hektarskördenivåerna förändras beroende på hur länge marken odlats ekologiskt.

 

4.9 Skördenivåerna vid praktisk odling är lägre än motsvarande skördenivåer enligt fältförsök

Den redovisning som görs i denna rapport avser skörderesultat från den faktiska odlingen. Inom forsk­nings- och försöksverksamheten försöker man undvika skillnader som beror av belägenhet, jordartsskill­nader, markstruktur m.m. då olika typer av odlingssystem jämförs i planerade fältförsök. Fältförsök ligger ofta på bättre jordbruksmark vilket i kombination med effekter av t.ex. parcellodling kan leda till att skör­denivåerna i försök blir höga. Denna rapport visar resultat från den faktiska odlingen och belyser även de skillnader som kan bero på andra faktorer än skillnader mellan odlingssystem. Rapporten huvudsyfte är dock att beskriva hur odlingen ser ut idag.

Konventionell odling definieras i rapporten som areal som inte ingår i åtaganden för ekologiska produktions­former. En betydande del av den konventionella arealen odlas extensivt och med få insatser utan att den som brukar arealen för den skull söker ekostöd. Odlingens intensitet påverkar givetvis skördenivåerna oavsett odlingsmetod.

5. Odlingssäkerhet inom ekologisk odling

5.1 Mer obärgad areal vid ekologisk odling

Andelen obärgad areal är generellt större inom den ekologiska odlingen med miljöstöd för ekologiska produktionsformer än inom den konventionella. För spannmålsgrödorna var 1,3- 4,3 procent av arealen obärgad för arealer med miljöstöd under åren 2003-2006 medan endast 0,7-1,4 procent av den konven­tionella arealen blev obärgad. För matpotatis var 1,2-5,5 procent av ekostödsarealen obärgad, medan den för konventionellt odlad areal beräknades till 1,2-1,9 procent på riksnivå.

Diagram 5.1 Andel obärgad areal av ekostödsareal och konventionell grödareal 2003-2006. Procent.

Procent Spannmål

Procent Matpotatis

 

 

Procent Ärter

Procent Åkerbönor

 

 

Procent Raps och rybs

Procent Oljelin

 

För ärter var motsvarande andel 2,2-9,8 procent för ekostödsarealen och 1,4-3,5 procent för den konven­tionella och för åkerbönor 4,1-8,7 respektive 0,9-2,4 procent.

När det gäller raps och rybs beräknades 8,4-13,4 procent av den ekostödsarealen vara obärgad. Motsvar­ande uppgift för den konventionellt odlade arealen var 0,7-1,1 procent. Det är för få observationer för att kunna redovisa obärgade ekostödarealer för oljelin utom för 2005, då andelen obärgad areal var 21,3 pro­cent. Motsvarande uppgift för den konventionella odlingen var då 1,7 procent. Andelen obärgad areal för den konventionella odlingen av oljelin varierade mellan 1,3 och 4,6 procent för åren 2003 till 2006.

Vid beräkning av hektarskördar (både ekologiska och konventionella) tas hänsyn till obärgade arealer på så sätt att skörden från dessa arealer sätts till noll. Stora obärgade arealer sänker alltså hektarskörden.

5.2 Stor odlingsosäkerhet för raps och rybs inom ekologisk odling

Om grödorna rangordnas efter hur stor andel som varit obärgad 2003-2006 blir denna rangordning olika beroende på om grödorna odlats ekologiskt eller konventionellt. Ju längre till höger i rangordningen desto större odlingssäkerhet, dvs. lägre andel obärgad areal.

Ekostödsarealer:

Lin>raps och rybs>åkerböna>ärter>matpotatis>spannmål

Konventionellt odlade arealer:

Lin>ärter>matpotatis> åkerböna>spannmål>raps och rybs

För t.ex. raps och rybs är det stor skillnad i odlingssäkerhet beroende på om grödan odlats konventionellt eller ekologiskt.

Statistiken om obärgade arealer speglar en skillnad i odlingssäkerhet mellan ekologisk och konventionell odling. En del av förklaringen till skillnaden mellan odlingsmetoderna kan också vara att andelen obärgad areal vanligen är större i skogsbygderna och i norra Sverige där den ekologiska odlingen är mer frekvent. Under 2004 och i viss mån även 2006 var det överlag en förhållandevis hög andel obärgad areal jämfört med tidigare år. I en del av norrlandslänen blev det under 2004 stora spannmålsarealer oskördade både för den ekologiska och den konventionella odlingen.

6. Certifierad ekologisk produktion

6.1 Hittills ingen snabb utveckling av den certifierade spannmåls­produktionen

När det gäller den certifierade ekologiska spannmålsproduktionen har andelen av den totala produktionen under de senaste åren legat runt tre procent. Den största totala certifierade ekologiska spannmålsskörden producerades under 2004. Då var också andelen av den totala spannmålsproduktionen högst. De certifierade spannmålsarealerna var störst under 2003 och 2004, cirka 60 000 hektar. Därefter minskade dessa arealer något och de var under år 2006 runt 50 000 hektar.

Diagram 6.1 Certifierad ekologisk spannmålsproduktion 2003-2006

ton

 

I tablå 6.1 visas certifierade ekologiska totalskördar på riksnivå för spannmålsgrödorna. Under 2006 mins­kade den certifierade spannmålsproduktionen med 11 procent jämfört med 2005, vilket delvis beror på de generellt låga skördenivåerna per hektar för både ekologiskt och konventionellt odlade grödor under torråret 2006. Dessutom minskade den certifierade spannmålsarealen med sex procent mellan 2005 och 2006.

Tablå 6.1 Certifierade ekologiskt odlade spannmålsskördar 2003-2006 samt andel av den totala skörden

Gröda

2003
ton1) 2)

%

2004
ton1) 2)

%

2005
ton1) 2)

%

2006
ton1) 2)

%

Höstvete inkl spelt

37 400

1,8

45 400

2,1

35 600

1,8

36 100

2,0

Vårvete

24 000

10,3

29 300

11,6

25 100

8,6

16 600

9,6

Höstråg

6 200

5,3

9 400

7,1

7 400

6,6

7 100

6,2

Vårkorn

22 100

1,5

23 800

1,4

18 600

1,2

14 200

1,3

Havre

44 000

4,0

46 700

5,0

28 700

3,8

29 000

4,6

Rågvete

9 900

4,8

13 100

4,9

9 400

3,5

9 500

3,7

Blandsäd

7 200

7,4

12 900

17,2

7 800

9,7

6 300

11,5

Spannmål totalt3)

151 600

2,8

180 700

3,3

132 800

2,6

118 800

2,9

1) Uppgifterna avser 14,0 procents vattenhalt.

2) Källa för certifierad areal: Aranea Certifiering AB och SMAK.

3) Höstkorn ingår i den totala spannmålsskörden.

 

6.1.1 Höstvete visar störst totalskörd inom den certifierade spannmålsproduktionen

Inom den certifierade spannmålsproduktionen är det höstvete som visar störst totalskörd. Den certifierade höstveteskörden uppgick under 2006 till 36 100 ton vilket motsvarar två procent av den totala höstveteskörden. Skörden av speltvete (dinkel) som odlades på cirka 500 hektar ingår i höstveteskörden.

Vårvete och höstråg används i stor utsträckning till brödsäd och för dessa grödor är andelen certifierad produktion större, nästan tio respektive drygt sex procent. Blandsäd är den gröda som har störst andel certifierad ekolo­gisk produktion (11,5 procent). Höstkorn har få observationer och redovisas därför inte separat.

6.1.2 Merparten av den ekologiska spannmålen går idag till foder

Den största delen av den ekologiska spannmålsskörden används som foder. Det är också för foderspann­målsgrödorna havre, rågvete och blandsäd som det, med nuvarande grödfördelning, finns störst potential för en snabb ökning av den certifierade produktionen genom att areal som idag odlas med miljöstöd för ekologiska produktionsformer även certifieras. Faktorer som kan påskynda en sådan utveckling är t.ex. en ökad ekologisk animalieproduktion, regeländringar med krav på ekologiskt foder eller ökad efterfrågan på foderspannmål för export. I tablå 6.2 visas totalskördar på riksnivå för de aktuella spannmålsgrödorna, samt andelarna av motsvarande totala spannmålsproduktion under 2006. För höstvete, vårvete och höstråg är en stor del av produktionen som producerats med miljöstöd även certifierad. För grödorna havre och råg­vete är det inte lika vanligt att produktionen är certifierad. För blandsäd var mindre än hälften av produk­tionen certifierad 2006.

Tablå 6.2 Totala spannmålsskördar från arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt certifierade ekologiskt odlade spannmålsskördar 2006

Gröda

Total skörd från areal med miljö-
stöd, ton1)

Andel av den
totala skörden,
procent

Därav total skörd från certifierad
areal, ton1) 2)

Andel av den
totala skörden, procent

Höstvete inkl spelt

40 400

2,3

36 100

2,0

Vårvete

17 200

10,0

16 600

9,6

Höstråg

7 300

6,3

7 100

6,2

Vårkorn

31 500

2,9

14 200

1,3

Havre

52 600

8,4

29 000

4,6

Rågvete

12 600

4,9

9 500

3,7

Blandsäd

13 300

24,3

6 300

11,5

Spannmål totalt3)

175 000

4,2

118 800

2,9

1) Uppgifterna avser 14,0 procents vattenhalt.

2) Källa för certifierad areal: Aranea Certifiering AB och SMAK.

3) Höstkorn ingår i den totala spannmålsskörden.

6.2 Stor andel av skörden av ärter och åkerbönor är certifierad

Omkring 12 procent av den totala skörden av ärter har under senare år varit certifierad och kunnat säljas som ekologiskt odlad. För åkerbönor har andelen varit ännu högre, runt 50 procent. De totala certifierade kvantiteterna av dessa grödor har dock minskat under åren 2004-2006. För ärter är tillbakagången fram­förallt en effekt av minskad odling. För åkerbönor beror minskningen istället på lägre skörd per hektar.

Diagram 6.2 Certifierad ekologisk produktion av ärter och åkerbönor 2003-2006

ton

 

Ärter och åkerbönor är grödor som är tacksamma att odla ekologiskt eftersom de kan binda luftens kväve. Här bör det finnas en potential för ökad odling. Efterfrågan som ingrediens i olika foderblandningar kom­mer sannolikt att öka i och med den nya regeln om 100 procents ekologisk foder från årsskiftet 2007/2008. Ökad efterfrågan på ekologiska chark- och mejeriprodukter leder också till ökat behov av ekologiska proteinfodergrödor.

Tablå 6.3 Certifierade ekologiskt odlade trindsädesskördar 2003-2006 samt andel av den totala skörden

Gröda

2003
ton1) 2)

%

2004
ton1) 2)

%

2005
ton1) 2)

%

2006
ton1) 2)

%

Ärter1)

10 000

12,6

11 000

12,5

8 100

12,4

6 000

11,8

Åkerbönor1) 3)

-

-

7 900

63,7

6 800

45,2

6 100

46,9

1) Uppgifterna avser 15,0 procents vattenhalt.

2) Källa för certifierad areal: Aranea Certifiering AB och SMAK.

3) År 2004 är första gången som uppgifter om åkerbönor samlades in

 

Den totala ärtskörden med miljöstöd för ekologiska produktionsformer uppgick under 2006 till 8 400 ton, vilket motsvarar nära 17 procent av den totala ärtskörden. Totalt 6 000 ton kom från certifierade arealer.

Tablå 6.4 Totala trindsädesskördar från arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt certifierade ekologiskt odlade trindsädesskördar 2006

Gröda

Total skörd från areal med miljö-
stöd, ton1)

Andel av den
totala skörden,
procent

Därav total skörd
från certifierad
areal, ton1) 2)

Andel av den
totala skörden, procent

Ärter

8 400

16,5

6 000

11,8

Åkerbönor

7 300

56,2

6 100

46,9

1) Uppgifterna avser 15,0 procents vattenhalt.

2) Källa för certifierad areal: Aranea Certifiering AB och SMAK.

 

6.2.1 Åkerbönor odlas både inom ekologisk och konventionell odling

Åkerbönor är en gröda som har fått ett uppsving i och med den ökade ekologiska odlingen. Allt fler kon­ventionella odlare har också upptäckt fördelar med grödan. Under 2006 minskade dock arealen något inom den konventionella odlingen. De ekologiskt odlade åkerbönorna som hade ekostöd uppvisade under 2006 en totalskörd på 7 300 ton varav 6 100 ton kom från certifierad areal.

 

6.3 Den certifierade produktionen av höstraps ökar

Den totala produktionen av certifierad ekologisk raps och rybs har ökat stadigt under åren 2003-2006. Det är egentligen höstrapsproduktionen som har ökat medan de övriga grödorna legat mer eller mind­re stilla. Ökningen har dock skett från en låg nivå. Efterfrågan på ekologiskt producerade foderkakor av raps och rybs bör öka som en effekt av den nya regeln om 100-procent ekologiskt foder.

Diagram 6.3 Certifierad ekologisk produktion av raps och rybs 2003-2006

ton

 

6.3.1 Odlingen av ekologisk höstraps fortsatte att öka under 2006

Totalskörden av raps och rybs från arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer uppgick till 5 300 ton under 2006. Det är något mer än två procent av den totala skörden av raps och rybs. Odlingen av ekologisk höstraps har ökat varje år sedan 2003. Under 2006 uppgick den ekologiska arealen till 2 440 hektar, vilket är runt 800 hektar mer än 2005.

Tablå 6.5 Certifierade ekologiskt odlade oljeväxtskördar 2003-2006 samt andel av den totala skörden

Gröda

2003
ton1) 2)

%

2004
ton1) 2)

%

2005
ton1) 2)

%

2006
ton1) 2)

%

Höstraps1)

1 800

2,7

2 200

1,7

2 900

2,5

4 300

2,8

Höstrybs1)

..

..

..

..

500

16,6

300

17,6

Vårrybs1)

..

..

300

2,2

200

1,8

100

1,4

Raps och rybs totalt1)

2 500

1,9

3 200

1,4

3 700

1,9

4 700

2,1

Oljelin1)

..

..

..

..

300

1,8

..

..

1) Uppgifterna 9,0 procents vattenhalt.

2) Källa för certifierad areal: Aranea Certifiering AB och SMAK.

 

Närmare 90 procent av raps- och rybsproduktionen med miljöstöd för ekologisk odling var certifierad. I tablå 6.6 visas ekologiska totalskördar på riksnivå för raps och rybs under 2006 samt andelen av motsvarande totala produktion.

Tablå 6.6 Totala raps- och rybsskördar från arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt certifierade ekologiskt odlade raps- och rybsskördar 2006

Gröda

Total skörd från areal med miljö-
stöd, ton1)

Andel av den
totala skörden,
procent

Därav total skörd
från certifierad
areal, ton1) 2)

Andel av den
totala skörden, procent

Höstraps

4 500

3,0

4 300

2,8

Höstrybs

300

17,6

300

17,6

Vårrybs

300

4,1

100

1,4

Raps och rybs totalt3)

5 300

2,4

4 700

2,1

1) Uppgifterna avser 9,0 procents vattenhalt.

2) Källa för certifierad areal: Aranea Certifiering AB och SMAK.

3) Vårraps ingår i den totala raps/rybsskörden.

 

För raps och rybs kan angrepp av rapsbaggar och svampangrepp ha stor inverkan på skördenivån i ekolo­gisk odling. Under 2006 innebar varmt och soligt väder i början av maj ovanligt gynnsamma förhållanden för rapsbaggarna medan angreppen av svampsjukdomar sammantaget blev små, troligen beroende på den torra väderleken.

6.3.2 Två procent av den svenska oljelinskörden är certifierad

Oljelinarealen med miljöstöd för ekologiska produktionsformer uppgick under 2006 till cirka 400 hektar totalt i landet, vilket motsvarar runt fem procent av den totala arealen. Antalet observationer i urvalet var under 2006 inte tillräckligt för redovisning av skörderesultat. Under år 2005 odlades närmare 800 hektar oljelin med ekostöd. Totalskörden skattades då till 500 ton, varav 300 ton eller två procent av den totala oljelinskörden var ekologiskt certifierad.

6.4 Knappt två procent av matpotatisproduktionen är certifierad

Den certifierade totalskörden för matpotatis från arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer beräknas för riket till 10 000 ton, vilket motsvarar knappt två procent av rikets totala skörd.

Tablå 6.7 Certifierade och matpotatisskördar 2003-2006 samt andel av den totala skörden

Gröda

2003
ton1)

%

2004
ton1)

%

2005
ton1)

%

2006
ton1)

%

Matpotatis

8 900

1,6

10 100

1,6

9 000

1,5

10 000

1,9

1) Källa för certifierad areal: Aranea Certifiering AB och SMAK.

 

Till matpotatis räknas förutom färskpotatis och höst- och vinterpotatis för direkt konsumtion även potatis för tillverkning av mos, chips, pommes frites m.m. samt foderpotatis och utsädesodlingar av matpotatissorter. Skörd från husbehovsodlingar, kolonilotter etc. ingår inte. Skörd från areal som odlats med ekostöd men som inte certifierats uppgår till cirka 1 500 ton.

Tablå 6.8 Total matpotatisskörd från arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer samt certifierad matpotatisskörd 2006

Gröda

Total skörd från areal med miljö-
stöd, ton1)

Andel av den
totala skörden,2),
procent

Därav total skörd
från certifierad
areal, ton1) 3)

Andel av den
totala skörden,2) procent

Matpotatis

11 500

2,2

10 000

1,9

1) Uppgifterna avser skörd reducerad för små, rötskadade eller grönfärgade knölar.

2) Total skörd har redovisats i JO 16 SM 0701.

3) Källa för certifierad areal: Aranea Certifiering AB och SMAK.

 

Störst omfattning har odlingen i Gotlands län följt av Västra Götalands och Dalarnas län.

 

6.5 Ingen statistik om certifierade totalskördar för slåttervall

Den totala bärgade skörden av slåttervall från arealer med miljöstöd för ekologiska produktionsformer uppgick under 2006 till 968 300 ton. Skörden motsvarade 27 procent av landets totala slåttervallsskörd. För slåttervall tas inte uppgifter om den certifierade totalskördens storlek fram.

 

7. Struktur för gårdar med ekologisk odling

7.1 Både små och stora gårdar bedriver ekologisk odling

I diagram 7.1 visas fördelningen av de ekologiska odlarna för olika storleksklasser av gårdar. Av de odlare som sökt miljöstöd för ekologiska produktionsformer driver 38 procent gårdar där den totala åkerarealen är mindre än 10 hektar. Dessa gårdar svarar för åtta procent av den totala arealen med eko­stöd (diagram 7.2).

Diagram 7.1 Andel ekologiska odlare efter gårdsstorlek (procent) 2006

Diagram 7.2 Andel ekologisk areal efter gårdsstorlek (procent) 2006

 

Drygt 20 procent av de odlare som sökt ekostöd har en gårdsstorlek som överstiger 50 hektar. På dessa gårdar finns mer än hälften av ekostödsarealen (58 procent).

7.2 Ekologiska arealen ökar för de största gårdarna och för gårdar i den minsta storleksklassen

De största ekologiska arealerna finns på gårdar över 100 hektar, närmare 180 000 hektar. Det är också på gårdar i den storleksgruppen som arealutvecklingen fortsatt att utvecklas positivt under senare år (diagram 7.3). Även för gårdar mellan 50-100 hektar ökar den ekologiska arealen men inte i lika hög utsträckning. För gårdar i de mindre storleksgrupperna har arealutvecklingen stannat upp eller visar t.o.m. en svag nedgång förutom för gårdar med mindre än fem hektar åkermark.

Diagram 7.3 Areal med miljöstöd för ekologiska produktionsformer efter gårdsstorlek 2003-2006

Hektar

7.3 Störst andel areal med ekostöd på gårdar mellan 5-10 hektar

Den största andelen areal med ekostöd finns på gårdar med en total åkerareal på mellan 5-10 hektar, där drygt 30 procent av arealen omfattas av ekostöd. Sedan sjunker andelen areal med ekostöd successivt och på gårdar över 100 hektar har 15 procent av arealen ekostöd (diagram 7.4). För de minsta gårdarna med mindre än fem hektar åkermark har nästan 25 procent av arealen stöd för ekologiska produktionsformer.

Andelen areal på gårdar som drivs enbart ekologiskt minskar med ökande gårdsstorlek. I alla storleksgrupper förekommer gårdar som har areal där man sökt stöd för ekologisk odling men även bedriver konventionell odling parallellt. För den största storleksgruppen (>100 hektar) finns fem procent av arealen på gårdar där hela arealen uppbär stöd för ekologiska produktionsformer, medan tio procent av storleksgruppens areal är ekostödareal på gårdar som har både ekologisk och konventionell odling. Resterade del, 84 procent av arealen, odlas konventionellt.

Diagram 7.4 Andel areal med stöd för ekologiska produktionsformer av total åkerareal för storleksgruppen, 2006

Procent

Hektar

 

7.4 Skiljer sig skördenivåerna om man delar upp gårdarna efter gårdsstorlek?

I diagram 7.5 och 7.6 har gårdarna endast delats upp efter om de har mer eller mindre än 100 hektar total åkerareal. Diagrammen visar skillnader i hektarskörd för arealer med ekostöd och arealer som är konventionellt odlade. För både eko- och konventionell odling är skördenivån högre på gårdar större än 100 hektar. Skillnaden är för de flesta grödor signifikant. För höstkorn finns inte tillräckligt underlag för att redovisa skördenivåer för ekostödsgårdar med mer än 100 hektar.

Diagram 7.5 Hektarskörd för arealer med stöd för ekologiska produktionsformer respektive hektarskörd för konventionella arealer efter gårdsstorlek 2006, spannmål

kg/ha

 

Diagram 7.6 Hektarskörd för arealer med stöd för ekologiska produktionsformer respektive hektarskörd för konventionella arealer efter gårdsstorlek 2006, balj- och oljeväxter

kg/ha

 

 

Vid motsvarande jämförelse på produktionsområdesnivå blir resultatet detsamma. Antalet observationer från ekostödsgårdarna räcker då bara för ett fåtal kombinationer av grödor och produktionsområden, men i samtliga fall då skillnaderna i skördenivå mellan stora och små gårdar är signifikanta så är skördenivån högre för de stora ekostödsgårdarna än för de gårdar som har mindre än 100 hektar.

 

7.5 Gårdar med hela arealen i ekologisk produktion jämfört med gårdar där delar av arealen odlas ekologiskt

7.5.1 Inga signifikanta skillnader i avkastning från ekostödsarealer mellan gårdar med hela respektive delar av arealen ekologisk odlad

Finns det någon skillnad i avkastningen mellan de gårdar som har hela arealen i ekologisk produktion jämfört med de gårdar där delar av arealen odlas ekologiskt? Kan det vara så att avkastningen - på grödnivå - är högre på de gårdar som har hela arealen ekologiskt odlad och därmed är så att säga mer specialiserade på ekologisk odling?

Ser man till skördestatistikens hektarskördar och delar upp dessa dels på grödgrupper, dels på gårdar med enbart ekologisk odling respektive gårdar med blandad odlingsform så kan man inte finna några signifikanta skillnader i skördenivå för den ekologiskt odlade arealen för dem som enbart odlar med ekostöd jämfört med dem med dem som även bedriver konventionell odling parallellt, se diagram 7.7.

Diagram 7.7 Ekologisk hektarskörd för gårdar där hela arealen har ekostöd jämfört med gårdar som både har arealer med ekostöd och konventionell odling

kg/ha

7.5.2 Större gårdar har oftare blandad odlingsform

Fördelar man gårdarna efter storleksklasser finner man att bland de mindre gårdarna är det en större andel som har ekostöd för hela arealen. På de större gårdarna är det vanligare med blandad odlingsform, se diagram 7.8. Den mörkare stapeln i varje storleksklass representerar gårdar med som har ekostöd för hela arealen och den ljusare stapeln representerar gårdar med både ekologisk och konventionell odling.

Diagram 7.8 Andel gårdar per storleksklass med enbart ekologisk odling respektive blandad odlingsform 2006, procent

Procent

 

7.6 Gårdar med ekologisk odling har ofta även husdjursproduktion

Bland gårdar som har miljöstöd för ekologiska produktionsformer är det något vanligare att det finns hus­djursproduktion, jämfört med vad som gäller för lantbruksföretagen i genomsnitt. Det är dock inga stora skillnader. Bland gårdar som hade ekostödsarealer under 2006 hade 54 procent husdjurproduktion. Motsvarande andel för lantbruksföretag i genomsnitt i landet var då 42 procent. För gårdar som helt och hållet odlades med ekostöd var andelen med husdjursproduktion 46 procent och för gårdar med enbart konventionell odling var andelen 36 procent. Högst andel, 62 procent, hade kategorin jordbruksföretag med både ekologisk och konventionell odling. En förklaring kan vara att många lantbrukare valt att odla vallen ekologiskt men inte de övriga grödorna. För samtliga kategorier har andelen gårdar med husdjursproduktion minskat sta­digt under åren 2003-2006. Som husdjursproduktion räknas i detta sammanhang inte hästar och kalkoner.

För samtliga spannmåls-, trindsäds- och oljeväxtgrödor var skörden per hektar på riksnivå från arealer med ekostöd högre för gårdar med husdjursproduktion än för gårdar utan husdjur­sproduktion under 2006. Skillnaderna var dock relativt små och inte signifikanta.

7.7 Driftsinriktning vid gårdar med ekologisk odling

Statistiken om jordbruksföretagens driftsinriktning bygger på uppgifter i Lantbruksregistret (LBR). Klassificeringen av jordbruksföretag efter driftsinriktning baseras på standardiserade arbetsbehov för olika driftsgrenar såsom odling av olika grödor, mjölkproduktion och olika typer av djurhållning. Statistiken tas vanligen fram vartannat år, senast 2003 och 2005. Fördelningen i arbetstid mellan de olika driftsgrenarna kan möjligen vara annorlunda inom den ekologiska odlingen, men det har inte beaktas här eftersom det är driftsinriktningarna som studeras och inte arbetsåtgången. Gårdar med ekostöd som har mindre än två hektar åkermark finns inte med i LBR och ingår därför inte i denna studie.

7.7.1 Andel gårdar med ekostöd inom olika driftsinriktningar

Andelen gårdar med ekostöd har tagits fram för fyra huvudtyper av driftsinriktningar, nämligen "Växtodling", "Husdjursskötsel", "Blandat jordbruk" och "Småbruk". Inom driftsinriktningen "Husdjursskötsel" var andelen ekostödsgårdar störst under de två undersökningsåren. Det gäller i synnerhet gårdar med både ekostödsareal och konventionellt odlad areal. För dessa ökade andelen från 16 till 23 procent mellan åren 2003 och 2005. Andelen blandade gårdar, med både ekostödsareal och konventionellt odlad areal, ökade nästan lika mycket även inom driftsinriktningen "Blandat jordbruk" mellan 2003 och 2005.

Andelen gårdar som hade ekostöd för hela sin åkermark var under 2005 ungefär lika stor inom driftsgrenarna "Husdjursskötsel" och "Småbruk". Att andelen minskade mellan 2003 och 2005 i kategorin "Småbruk" förklaras av att ett stort antal småbruk tillkom i LBR i samband med övergången från arealstöd till gårdsstöd år 2005.

Tablå 7.1 Andel gårdar med ekostödsareal inom olika driftsinriktningar 2003 och 2005

Driftsinriktning

Andel gårdar med ekostödsareal

 

Totalt

 

Därav

 

 

 

 

med ekostöd för all åkermark

 

med både ekostödsareal och konventionell areal

 

2003

2005

 

2003

2005

 

2003

2005

Växtodling

18

24

 

9

10

 

10

14

Husdjursskötsel

32

39

 

16

16

 

16

23

Blandat jordbruk

28

35

 

12

12

 

16

22

Småbruk

31

25

 

24

17

 

7

8

Samtliga driftsinriktningar

27

30

 

15

14

 

13

16

 

7.7.2 Andel ekostödsareal inom olika driftsinriktningar

Även när åkermarkens fördelning mellan olika driftsinriktningar studeras så var "Husdjursskötsel" den driftsinriktning där ekostödsgårdarnas areal sammantaget visade störst andel (27 procent) av den totala arealen inom gruppen år 2005. Även inom kategorin "Småbruk" var andelen areal från ekostödsgårdar betydande, även om den minskade från 27 till 22 procent mellan år 2003 och 2005.

För de gårdar som hade både ekostödsareal och konventionellt odlad areal är det just ekostödsarealens andel av den totala åkerarealen inom respektive driftsinriktning som redovisas i tablåerna.

Tablå 7.2 Andel ekostödsareal inom olika driftsinriktningar 2003 och 2005

Driftsinriktning

Andel ekostödsareal

 

Totalt

 

Därav

 

 

 

 

vid gårdar med ekostöd för all åkermark

 

vid gårdar med både ekostödsareal och konventionell areal

 

2003

2005

 

2003

2005

 

2003

2005

Växtodling

9

12

 

4

5

 

5

7

Husdjursskötsel

21

27

 

10

11

 

11

16

Blandat jordbruk

15

19

 

6

7

 

9

12

Småbruk

27

22

 

22

15

 

5

7

Samtliga driftsinriktningar

16

19

 

7

8

 

8

11

 

7.7.3 Fördelning av ekostödsgårdarna på olika driftsinriktningar

Om man studerar fördelningen av gårdarna med ekostöd mellan de olika driftsinriktningarna blir återigen andelen störst för driftsinriktningen "Husdjursskötsel". Här kan noteras att bland gårdarna som hade eko­stöd för all sin åkermark var andelen "Småbruk" större än bland gårdarna som hade både ekostödsareal och konventionell odling.

Tablå 7.3 Fördelning av gårdar med ekostödsareal på olika driftsinriktningar 2003 och 2005

Driftsinriktning

Fördelning av gårdar med ekostödsareal

 

Totalt

 

Därav

 

 

 

 

med ekostöd för all åkermark

 

med både ekostödsareal och konventionell areal

 

2003

2005

 

2003

2005

 

2003

2005

Växtodling

21

22

 

18

19

 

24

24

Husdjursskötsel

49

43

 

44

38

 

54

48

Blandat jordbruk

10

9

 

8

7

 

13

11

Småbruk

20

26

 

30

36

 

10

16

Totalt

100

100

 

100

100

 

100

100

 

7.7.4 Fördelning av ekostödsarealen på olika driftsinriktningar

Mer än hälften av ekostödsarealen fanns inom driftsinriktningen "Husdjurskötsel" under åren 2003 och 2005. Andelen ekostödsareal vid gårdar som hade både ekostödsareal och konventionell var något högre vid driftsinriktningen "Husdjurskötsel" och något lägre vid driftsinriktningen "Småbruk". I övrigt var det inga stora skillnader mellan de två typerna av ekostödsgårdar och inte heller några stora skillnader mellan åren 2003 och 2005.

Tablå 7.4 Fördelning av ekostödsarealen på olika driftsinriktningar 2003 och 2005

Driftsinriktning

Fördelning av ekostödsarealen

 

Totalt

 

Därav

 

 

 

 

vid gårdar med ekostöd för all åkermark

 

vid gårdar med både ekostödsareal och konventionell areal

 

2003

2005

 

2003

2005

 

2003

2005

Växtodling

23

24

 

23

24

 

23

25

Husdjursskötsel

58

56

 

56

54

 

59

57

Blandat jordbruk

15

13

 

13

12

 

17

15

Småbruk

5

6

 

8

10

 

2

4

Totalt

100

100

 

100

100

 

100

100

 

8. Några ekonomiska resultat vid ekologisk odling

8.1 Ekonomiska resultat vid mjölkföretag med ekologisk växtodling

Jordbruksekonomiska undersökningen, JEU, är en årlig bokföringsundersökning som redovisar utvecklingen av jordbruksföretagens inkomst- och lönsamhetsförhållanden. I undersökningen medverkar drygt 1 000 jordbruksföretag som bedrivs på heltid. Företagen är grupperade efter storlek, inriktning av verksamhet och region.

Under år 2006 fanns 368 mjölkföretag med i JEU. Av dem odlade 55 hela sin åkermark med miljöstöd för ekologiska produktionsformer. Bland de återstående 313 företagen fanns de som delvis hade ekostöd och de som enbart odlade konventionellt. Flertalet gårdar i Sverige har certifierad mjölkproduktion om all areal har ekostöd medan de som odlar enligt konventionella metoder vanligtvis har konventionell mjölkproduktion. Den grupp som odlar all areal med ekostöd antas därför fortsättningsvis även ha ekologisk mjölkproduktion och de övriga företagen ha konventionell mjölkproduktion. Majoriteten av mjölkföretagen, 71 procent av både de konventionella och ekologiska odlarna, hade färre än 50 mjölkkor. Det genomsnittliga antalet mjölkkor per företag låg på 42 st. för båda typerna av odling.

I JEU delas företagen in i tre områden. Riksområde 1 omfattar södra och mellersta Sveriges slättbygder, Riksområde 2 är södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder och i Riksområde 3 är norra Sverige, se karta 4. Den största andelen, nästan 50 procent, av de konventionella företagen fanns i Riksområde 2, följt av Riksområde 1. De ekologiska företagen var dock flest, knappt 40 procent, i Riksområde 3, även för dem följt av Riksområde 1.

De företag som har störst åkerareal och flest antal mjölkkor finns i Riksområde 1, vare sig de är konventionella eller ekologiska. Konventionella företag med minst åkerareal och antal mjölkkor finns i Riksområ­de 2 medan de minsta ekologiska företagen finns i Riksområde 3. I JEU finns det alltså många mindre konventionella företag i skogs- och dalbygderna och många mindre ekologiska företag i de norra delarna av landet medan de största företagen, oavsett om de är konventionella eller ekologiska, finns i slättbygderna. Av detta följer att även konventionella odlare har flest arbetstim­mar per företag i Riksområde 1 och 3 medan ekologiska gårdar lägger ner mest arbetstid i Riksområde 1 och 2. Totalt är medelantalet timmar något lägre för ekologiska odlare, 4 526 mot 4 852 för konventionella.

Den ojämna fördelningen av företag i Riksområde 2 och 3 gör att det är svårt att jämföra resultat i dessa områden. Genomsnittsföretaget i Riksområde 2 hade 37 mjölkkor om det var konventionellt och 51 om det var ekologiskt, vilket gav högre total omsättning för de ekologiska gårdarna. I Riksområde 3 är för­hållandet det motsatta, där genomsnittsföretaget hade 39 mjölkkor om det var konventionellt och endast 21 om det var ekologiskt. Vid fortsatt jämförelse kommer endast medelvärdet för hela Sverige samt i Riksområde 1, där de konventionella företagen hade 49 mjölkkor och de ekologiska 52 i medeltal, att beaktas.

Mjölkleveransen är i genomsnitt lägre på riksnivå för de ekologiska företagen, 308 ton mot 359 ton för de konventionella. Även för de stora företagen i Riksområde 1 hade de ekologiska gårdarna lägre leverans.

Diagram 8.1 Intäkter inklusive lagerförändring per företag för mjölkföretag där hela åkerarealen har ekostöd

kr

 

Diagram 8.2 Intäkter inklusive lagerförändring per företag för mjölkföretag där åkerarealen inte eller endast delvis har ekostöd

kr

 

De totala intäkterna är i genomsnitt högre för de ekologiska odlarna. Det beror på högre intäkter från di­rektstöd. Intäkter från växtodling och djurskötsel, där mjölk är den stora intäktsposten, är generellt högre för de konventionella företagen. I Riksområde 1 är dock även intäkterna för mjölk något högre för de eko­logiska gårdarna. Observera att intäkterna från växtodlingen var särskilt låga under år 2006 på grund av låga skördenivåer.

Diagram 8.3 Kostnader per företag för mjölkföretag där hela åkerarealen har ekostöd

kr

 

Diagram 8.4 Kostnader för mjölkföretag där åkerarealen inte eller endast delvis har ekostöd

kr

De totala kostnaderna är lägre för de ekologiska företagen. Den kostnadspost som inte följer mönstret är utsäde, där de ekologiska företagen har betydligt högre kostnader. Kostnadsposten för utsäde ingår i "Kostnader växtodling".

Diagram 8.5 Ekonomiskt bruttoresultat per företag för mjölkföretag där hela åkerarealen har ekostöd (Ekologiska mjölkföretag) och för mjölkföretag där åkerarealen inte eller endast delvis har ekostöd (Konventionella mjölkföretag)

kr

 

8.2 Struktur och ekonomi för jordbrukarhushåll med ekologisk växtodling 2001

Ekonomiska uppgifter som avser ekologiska jordbruk är relativt sparsamt förekommande. Förekommer sådana avser de oftast bidragskalkyler för en enskild gröda eller ett enskilt djurslag. Ett undantag utgör rapporten Hushållsinkomster för hushåll vid jordbruksföretag med ekologisk produktion år 2001[10] . Den definition av företag med ekologisk produktion som användes var tämligen vid - alla hushåll vid samtliga företag som fått miljöstöd för ekologisk odling ingick i den undersökta populationen. Det innebar att den ekologiska produktionen inte behövde vara föremål för certifiering och vidare att även hushåll vid företag som fått miljöstöd för en del av arealen inräknades. I detta avsnitt kallas hushållen vid dessa företag för hushåll vid ekostödsgårdar. Hushåll vid företag som inte fått miljöstöd för ekologisk odling kallas här hushåll vid konventionella företag. Anledningen till att begreppet hushåll används istället för företag är att underlaget till statistiken kommer från Inkomst- och taxeringsregistret och avser hushåll. I enstaka fall kan det vara flera hushåll vid ett jordbruksföretag och då ingår alla de aktuella hushållen i beräkningarna. Jordbruksföretag som drivs som aktiebolag, handelsbolag eller av stiftelser etc. ingår inte.

8.2.1 Antal hushåll vid ekostödsgårdar 2001

I diagrammen nedan visas länsvis dels antalet hushåll vid ekostödsgårdar, dels den procentuella andelen som dessa utgjorde inom varje län år 2001. Av diagrammen framgår att Västra Götalands län hade det klart största antalet hushåll vid ekostödsgårdar, men också att andelen hushåll vid ekostödsgårdar låg mycket nära riksgenomsnittet. Ytterligare sex län hade mer än 500 hushåll vid ekostödsgårdar, nämligen Jönköpings, Skåne och Värmlands län samt de tre norrlandslänen Gävleborgs, Västernorrlands och Jämt­lands län. Om man i stället tittar på andelen av hushållen finner man att samtliga norrlandslän samt Dalarnas, Värmlands, Kronobergs och Jönköpings län alla låg över riksgenomsnittet. Högsta andelarna hade Jämtlands och Västernorrlands län med 34 procent respektive 27 procent.

Diagram 8.6 Antal hushåll vid ekostödsgårdar 2001

Län

Antal hushåll

 

Diagram 8.7 Andel hushåll vid ekostödsgårdar 2001

Län

Procent

 

8.2.2 Strukturen vid ekostödsgårdar 2001

I tabellerna 1- 6 finns resultat från studien. Av tabell 1 framgår att antalet hushåll vid ekostödsgårdar var knappt 10 600, vilket var 15 procent av samtliga jordbrukarhushåll. För de tre riksområdena var andelen högst i Norra Sverige (RO 3) med 23 procent, medan antalet var högst i Riksområde 2 med en andel som låg strax över riksgenomsnittet. I Riksområde 1 var andelen tio procent.

För de olika driftsinriktningarna var andelen hushåll vid ekostödsgårdar genomgående högre vid företag med djur, vilket framgår av Tablå 8.1, som är ett utdrag av tabell1. Högst var andelen för driftsinriktningarna "Köttdjur" respektive "Blandad husdjursskötsel", båda med 24 procent, följt av "Andra husdjur" med 23 procent. Lägst andel hade "Småbruk" (10 procent) och "Jordbruksväxter" respektive "Trädgårdsväxter" (10 respektive 11 procent). Övriga driftsinrikt­ningar låg nära riksgenomsnittet.

Tablå 8.1 Antal hushåll samt antal hushållsmedlemmar resp. konsumtionsenheter per hushåll 2001 vid ekostödsgårdar. Indextal som visar hur antalen i ekohushållen förhåller sig till de konventionella jordbrukarhushållen (Index=100 då det genomsnittliga antalet är detsamma som vid konventionella företag)

Driftsinriktning

Antal ekohushåll

Andel
%

Medlemmar per hushåll

Index

Konsumtionsen-
heter per hushåll

Index

Jordbruksväxter

1 750

10

2,78

113

2,52

110

Trädgårdsväxter

70

11

2,61

98

2,43

99

Jordbruks- och trädgårdsväxter

103

15

2,91

111

2,64

109

Mjölkkor

1 516

15

3,18

114

2,86

112

Köttdjur

2 686

24

2,98

120

2,68

116

Nötkreatur, blandat

276

16

3,17

127

2,86

123

Andra husdjur

747

23

2,91

106

2,63

105

Blandad hus­djursskötsel

522

24

3,19

120

2,84

117

Blandat jordbruk

 

 

 

 

 

 

- mest växtodling

364

15

3,08

117

2,75

113

- mest husdjur

651

16

3,17

124

2,83

120

Småbruk

1 889

10

2,65

116

2,43

113

Samtliga

10 574

15

2,94

118

2,65

115

 

När hushållen vid ekostödsgårdarna delades in efter brukarens ålder visade det sig att andelen var högst i den yngsta åldersgruppen (20 procent) följt av grupperna 30-39 år och 40-49 år, båda med 18 procent. Klart lägst var andelen i åldersgruppen 65 år och äldre med sju procent.

I tabellerna 1 och 2 redovisas också genomsnitten för antalet familjemedlemmar respektive antalet kon­sumtionsenheter[11] för hushållen vid ekostödsgårdarna. Dessutom anges i form av index hur dessa antal förhåller sig till motsvarande genomsnitt för hushåll vid konventionella företag. Uppgifter om antal hus­hållsmedlemmar/antal konsumtionsenheter per hushåll är något som bör beaktas då hushållsinkomster jämförs. I synnerhet gäller detta då hushållsinkomsten efter transfereringar jämförs.

Av tabell 1 framgår att både antalet hushållsmedlemmar och antalet konsumtionsenheter med ett undantag är större för hushållen vid ekostödsgårdarna. För riket som helhet var antalet hushållsmedlemmar för hus­hållen vid ekostödsgårdarna 18 procent större medan antalet konsumtionsenheter var 15 procent större. Till allra största delen torde detta vara en effekt av att brukarna vid ekostödsgårdarna i genomsnitt är nå­got yngre, vilket medför att fler bland dessa har hemmavarande barn och att färre är ensamstående.

I tabell 2 ges motsvarande redovisning för s.k. typgrupper d.v.s. grupper som bildats för de mest frekventa driftsinriktningarna per riksområde med uppdelning på storleksgrupper efter antalet standardarbetstim­mar.

Man kan bland annat notera att i Riksområde 1 har alla grupperna av företag med inriktning mot jord­bruksväxter samt tre av fyra mjölkgrupper en betydligt lägre andel hushåll vid ekostödsgårdar än området som helhet. För de övriga två redovisade typgrupperna i Riksområde 1 var däremot andelen i nivå med områdesgenomsnittet eller något högre. Mjölkföretagen i Riksområde 2 har en betydligt högre andel hus­håll vid ekostödsgårdar än motsvarande företag i Riksområde 1, men ligger ändå under genomsnittet för Riksområde 2. För mjölkföretagen i norra Sverige gäller däremot motsatsen d.v.s. andelen är för samtliga fyra storleksgrupper väsentligt högre än för någon av de övriga redovisade grupperna och ligger dessutom betydligt över genomsnittet för området som helhet.

8.2.3 Jordbrukarhushållens taxerade inkomst av näringsverksamhet år 2001

Eftersom det är första och hittills enda gången som en undersökning om hushållsinkomster gjorts för hus­håll vid ekostödsgårdar så går det inte att belysa hur hushållsinkomsterna utvecklats över tiden.

Till inkomst av näringsverksamhet räknas inkomst från jordbruk och från eventuell annan näringsverk­samhet. Skillnader i omfattningen av skogsinnehav och av annan näringsverksamhet än jordbruk påverkar jämförelsen mellan hushållen vid ekostödsgårdarna och hushållen vid de konventionella företagen. Vidare bör det påpekas att jämförelser mellan de båda gruppera lätt kan bli missvisande beroende på att det finns skillnader i t.ex. storlek, driftsinriktning, ålderssammansättning och hushållsstorlek.

När det gäller inkomst av näringsverksamhet finns det olika nivåer där jämförelser kan göras. I tabellerna 3 och 4 redovisas den taxerade inkomsten och det genomsnittliga arbetsbehovet mätt i standardtimmar. Dessutom anges som index förhållandet mellan värdet för ekostödsgårdarna i förhållande till de konventionella företagen.

Den taxerade inkomsten av näringsverksamhet för hushållen vid ekostödsgårdarna i Riksområde 3 är hela 60 procent högre än inkomsten för hushållen vid de konventionella företagen i området. Den stora skillnaden förklaras dock till stor del av att ekostödsgårdarna är väsentligt större. Mätt i standardiserat arbetsbehov är ekostödsgårdarna i Riksområde 3 i genomsnitt 52 procent större än de konventionella företagen. För Riksområde 1 och Riksområde 2 är skillnaderna betydligt mindre även om ekostödsgårdarna också här är större.

Också för de flesta storleksklasserna är både det standardiserade arbetsbehovet och den taxerade in­komsten högre för hushållen vid ekostödsgårdarna. För de flesta driftsinriktningarna gäller att ekostöds­gårdarna är något mindre och att också hushållens taxerade inkomst av näringsverksamhet är lägre. Un­dantag är i första hand gruppen Köttdjur där ekostödsgårdarna är 11 procent större och har 45 procent högre taxerad inkomst av näringsverksamhet. En osäkerhetsfaktor när det gäller jämförelser av storleks­klasser finns i och med att aktiebolagen och handelsbolagen, som står för närmare 40 procent av åkermar­ken vid jordbruksföretag som har mer än 100 hektar, inte ingår i studien.

Yngre brukare vid ekostödsgårdar har i genomsnitt något mindre företag än brukare i samma åldersgrupp vid konventionella företag. Också inkomsterna är lägre. För äldre brukare gäller motsatsen, d.v.s. företa­gen är i genomsnitt något större liksom också den taxerade inkomsten av näringsverksamhet.

I tabell 4 redovisas uppgifter för mjölkföretag i de tre riksområdena. Eftersom företagen är grupperade efter standardiserat arbetsbehov är skillnaderna i storlek små. Skillnaden i taxerad inkomst av närings­verksamhet visar däremot betydande skillnader. I alla tre riksområdena är denna högre för hushållen vid ekostödsgårdarna i tre av de fyra storleksklasserna och lägre för en klass. I vissa fall är skillnaden betyd­ande.

8.2.4 Beräknad sammanlagd inkomst av näringsverksamhet per hushåll

Den taxerade inkomsten av näringsverksamhet tar inte hänsyn till att tidigare års underskott kan ha redu­cerat 2001 års taxerade inkomst. Dessutom ingår inte de underskott som uppkommit under 2001. I tabell 5 har däremot inverkan av bland annat dessa två faktorer beaktats.

I tabell 5 visas också genom ett index (hushåll vid konventionella företag=100) hur den beräknade sam­manlagda inkomsten av näringsverksamhet för hushåll vid ekostödsgårdar förhåller sig till motsvarande variabel för de konventionella företagen. Av sista kolumnen framgår att denna variabel för samtliga hus­håll vid ekostödsgårdar var åtta procent större än motsvarande inkomst för hushåll vid företag som inte fått sådant stöd, vilket är i stort sätt samma skillnad som redovisades i tabell 3 för den Taxerade inkomsten av näringsverksamhet (som i tabell 5 kallats "Redovisat överskott uppkommet under året"). För många redo­visningsgrupper är indextalet i tabell 5 något lägre och i några fall betydligt lägre. Störst är skillnaden för hushållen vid företag med 2,1-5,0 ha, som redovisade 15 procent högre Taxerad inkomst av näringsverk­samhet, men som endast har två procent högre inkomst då underskott, expansionsmedel och räntefördelning beaktats. För några grupper förbättras utfallet då jämförelsen görs med den sammanlagda inkomsten. Ekohushållen i RO 3 som redovisade 60 procent högre taxerad inkomst av näringsverksamhet har 74 pro­cent högre sammanlagd inkomst av näringsverksamhet.

8.2.5 Jordbrukarhushållens inkomster efter transfereringar

I tabell 6 redovisas också statistik som visar jordbrukarhushållens inkomster inte bara från näringsverk­samheten utan även inkomster från andra förvärvskällor, positiva transfereringar samt skatter och andra negativa transfereringar. Det netto som då erhålls - Hushållsinkomst efter transfereringar - redovisas både för hushåll vid ekostödsgårdar och för hushåll vid konventionella företag, dels som medelvärden per hushåll, dels som medelvärden per konsumtionsenhet. Dessutom redovisas ett index som anger relationen mellan värdena för de båda grupperna.

För hela riket är hushållsinkomsten per hushåll vid ekostödsgårdar 8 procent högre än motsvarande värde för hushållen vid de konventionella företagen. Med undantag för några grupper gäller att inkomsten är högre vid ekostödsgårdar. Om däremot hänsyn tas till att hushållen vid ekostödsgårdarna är större, vilket här skett genom att medeltalen beräknats per konsumtionsenhet blir resultatet ett annat. Medelvär­det för hela riket för hushållen vid ekostödsgårdarna är här sju procent lägre än för hushållen vid konven­tionella företag. Genomgående är indextalen lägre vid jämförelsen per konsumtionsenhet och ligger med endast ett undantag under eller betydligt under 100.

Den genomsnittliga hushållsinkomsten efter transfereringar är alltså i de flesta grupperna något högre för hushållen vid ekostödsgårdarna medan inkomsten per konsumtionsenhet är lägre. Tyvärr går det av de re­dovisade uppgifterna inte att dra några helt säkra slutsatser om varför det är så. Några tänkbara förkla­ringar finns dock. Antalet hushållsmedlemmar är större för hushållen vid ekostödsgårdar, vilket säkert är en förklaring till att dessa hushålls inkomst efter transfereringar är större än för hushållen vid konventionella företag. Att hushållsinkomsten efter transfereringar per konsumtionsenhet är lägre vid ekostödsgår­dar beror troligen på att genomsnittsåldern för brukarna vid ekostödsgårdarna är lägre än för brukarna vid konventionella företag, vilket medför att andelen personer i arbetsför ålder är lägre medan andelen personer som är föräldralediga förmodligen är högre.

8.2.6 Sammanfattning

I tablå 8.2 och tablå 8.3 redovisas sammanfattande resultat som till största delen är hämtade från Tabell 3-6. I tablåerna har de indextal som visar hur värdet på en inkomstvariabel för ekologiska hushåll förhåller sig till värdet på variabeln för konventionella hushåll sammanställts. Ett indextal på 100 innebär här att genomsnittet för de ekologiska hushållen är lika eller i stort sett lika som för hushållen vid konventionella företag medan ett indextal på t.ex. 105 betyder att genomsnittet för de ekologiska hushållen är fem procent större.

Tablå 8.2 Standardiserat arbetsbehov samt några inkomstmått för hushåll vid ekostödsgårdar uttryckt som indextal där 100 motsvarar värdet för hushåll vid konventionella företag

Redovisningsgrupp

Standardiserat arbetsbehov

Inkomst av näringsverksamhet

Hushållsinkomst efter
transfereringar

 

 

Taxerad
inkomst

Beräknad sam-
manlagd inkomst

Per hushåll

Per KE1

Hela riket

106

109

108

108

93

Riksområden

 

 

 

 

 

RO 1

110

104

100

103

90

RO 2

105

113

113

110

95

RO 3

152

160

174

105

92

Åker, hektar

 

 

 

 

 

2,1- 5,0

109

115

102

106

93

5,1- 10,0

112

115

116

111

95

10,1- 20,0

103

114

111

106

94

20,1- 30,0

100

100

96

105

91

30,1- 50,0

96

103

103

105

92

50,1-100,0

99

108

106

104

92

100,1-200,0

105

97

96

96

87

200,1-

132

104

109

105

96

Driftsinriktning

 

 

 

 

 

Jordbruksväxter

92

88

82

97

88

Trädgårdsväxter

136

90

100

84

83

Jordbruks- och trädgårdsväxter

86

80

90

100

92

Mjölkkor

97

110

110

109

98

Köttdjur

111

145

141

112

99

Nötkreatur, blandat

99

123

115

112

93

Andra husdjur

66

61

52

100

95

Blandad hus­djursskötsel

89

99

91

109

96

Blandat jordbruk

 

 

 

 

 

- mest växtodling

95

86

80

104

92

- mest husdjur

94

92

98

112

96

Brukarens ålder

 

 

 

 

 

-29 år

85

80

83

99

92

30-39 år

92

88

85

101

92

40-49 år

100

99

101

102

94

50-64 år

105

103

106

104

95

65- år

105

108

99

107

102

1) Konsumtionsenhet (KE), se not 10 i avsnitt 8.2.2

Tablå 8.3 Standardiserat arbetsbehov samt några inkomstmått för hushåll vid ekostödsgårdar med mjölkproduktion uttryckt som indextal där 100 motsvarar värdet för hushåll vid konventionella företag

Redovisningsgrupp

Standardiserat arbetsbehov

Inkomst av näringsverksamhet

Hushållsinkomst efter
transfereringar

 

 

Taxerad inkomst

Beräknad sammanlagd inkomst

Per hushåll

Per KE1

Typgrupp/ Arbetsbehov standardtimmar

 

 

 

 

 

RO 1 Mjölkkor

 

 

 

 

 

1600-2399

102

83

136

150

107

2400-3199

100

101

96

102

84

3200-3999

101

110

105

108

102

4000-5599

100

123

122

116

97

RO 2 Mjölkkor

 

 

 

 

 

1600-2399

102

136

122

125

98

2400-3199

100

95

92

103

91

3200-3999

100

105

109

107

96

4000-5599

99

114

120

107

102

RO 3 Mjölkkor

 

 

 

 

 

1600-2399

100

111

112

105

94

2400-3199

100

107

105

104

101

3200-3999

100

100

106

99

94

4000-5599

100

94

94

98

88

1) Konsumtionsenhet (KE), se not 10 i avsnitt 8.2.2

 

 

9. Ekologiska livsmedel

9.1 Ekologiska livsmedel - vad är det?

För att ett livsmedel ska få säljas som ekologiskt krävs att det är producerat och certifierat för ekologisk produktion. Detta innebär att livsmedel kan produceras enligt ekologiska principer men bara om det dessutom är certifierat får det säljas som ett ekologiskt livsmedel.

9.2 Har hushållens inköp av ekologiska varor ökat?

Sedan år 2003 har man i undersökningen om hushållens utgifter bett de svarande markera om de livsmedel de köpt varit ekologiska. Uppgifterna avser värden och inte kvantiteter. Diagram 9.1 visar att andelen in­köp av ekologiska livsmedel inte ökat mellan 2003-2006 utan ligger på samma nivå, cirka 2,2 procent. Under perioden har dock inköpen av livsmedel i absoluta tal ökat och de ekologiska varorna har följt med i den utvecklingen. Undersökningen omfattar endast hushållens utgifter. Utgifter som storkök, restauranger m.m. har haft för ekologiska livsmedel ingår därmed inte.

Diagram 9.1 Andel köpta ekologiska varor per hushåll 2003-2006

Procent

 

9.3 Hur mycket ekologiska livsmedel säljs?

SCB beräknade försäljningen av ekologiska livsmedel första gången för år 2004. Beräkningen ska fortfar­ande betraktas som experimentell. Den ekologiska försäljningen uppgick 2006 till 2,2 procent av den totala försäljningen av livsmedel och alkoholfria drycker. Det är på samma nivå som för 2005. Försälj­ningsvärdet av ekologiska livsmedel inklusive alkoholfria drycker uppgick under 2006 till närmare 3,5 miljarder kronor.

Diagram 9.2 Försäljningsvärdet för ekologiska livsmedel inklusive alkoholfria drycker inom handeln, procent

Procent

 

9.4 Vilka ekologiska livsmedel säljs det mest av?

Även om försäljningen av ekologiska livsmedel är liten på totalnivå är det stor skillnad mellan olika varugrupper. Vilka är då de ekologiska livsmedel som det säljs mest av? Som framgår av diagram 9.3 nedan är ägg och mjölkprodukter i topp vad gäller försäljningen av ekologiska livsmedel. Andelen är beräknad mot den totala försäljningen av varugruppen, t.ex. försäljningen av ekologisk mjölk jämfört med totala försäljningen av mjölk.

Diagram 9.3 Försäljningsvärdet för vissa ekologiska livsmedel, andel i jämförelse med den totala försäljningen för respektive livsmedel, procent, 2005

Procent

 

På uppdrag av Eurostat gjorde SCB 2006 en studie om hur man kan mäta försäljningsandelarna för ekologiska livsmedel. I studien användes officiell statistik över detaljhandelns livsmedelsförsäljning. Denna statistik finns på produktnivå och ett omfattande arbete har gjorts för att identifiera de produkter som är ekologiska. De ekologiska produkterna har identifierats med hjälp av bland annat EAN-koden. Denna studie omfattar försäljningen inom livsmedelsdetaljhandeln med undantag för lösviktsförsäljning av frukt och grönsaker. Försäljning via s.k. torghandel eller försäljning direkt från producent till konsument ingår inte heller. Uppgifterna i diagram 9.3 är hämtade från denna studie.

9.5 Vem köper ekologiskt?

På uppdrag av Jordbruksverket gjorde SCB 2003 en attitydundersökning bland 1 000 hushåll. Attitydundersökningen gjordes, i samband med undersökningen av hushållens utgifter, i form av en telefonintervju. De utvalda hushållen bokförde dessutom alla sina inköp under en tvåveckors period. Varje inköp av ekologiska livsmedel markerades särskilt i kassaboken.

Resultat från undersökningen visar att tre procent av hushållen föredrar ekologiskt framför icke-ekolo­giskt, se diagram 9.4 Drygt hälften svarade att de för vissa/de flesta livsmedel föredrar ekologiska livs­medel. Drygt 10 procent svarade att man valde bort ekologiska livsmedel av ekonomiska skäl.

Diagram 9.4 Föredrar du/ni ekologiska varor framför icke-ekologiska varor? Totalt

 

Det finns inga tydliga skillnader när det gäller typ av hushållsgrupp för dem som svarat att de "Föredrar ekologiska livsmedel för vissa/de flesta eller för livsmedel". En liten övervikt kan dock ses för samman­boende utan barn, se diagram 9.5 Det är främst ensamstående med barn som väljer bort ekologiska livsmedel av ekonomiska skäl. Samma grupp säger sig också i högre grad än övriga hushållsgrupper föredra ekologiska livsmedel framför icke-ekologiska.

Diagram 9.5 Föredrar du/ni ekologiska varor framför icke-ekologiska varor? Fördelat på hushållsgrupp.

Procent

 

10. Export och import av ekologiska produkter

Det finns inte någon officiell statistik avseende import respektive export av ekologiska livsmedel i Sverige. I Danmark tar Danmarks Statistik fram uppgifter om export och import sedan 2003. Där har man valt att genomföra en årlig riktad undersökning bland de företag som är auktoriserade för handel med ekologiska varor för att ta fram sådan statistik.

 

 

 

 

 



[1] Jordbruksmark inkluderar åkermark och betesmark.

[2] Regeringens skrivelse 2005/06:88

[3] Med lättlöslig handelsgödsel avses syntetiskt framställda mineralgödselmedel.

[4] Rådets förordning (EG) nr 2092/1991 samt Kommissionens förordning (EG) nr331/2000 om ändring av bilaga V till rådets förordning 2092/1991.

[5] Rådets förordning (EG) nr 834/2007

[6] Åkermark är synonymt med åkerareal och är mark som är lämplig att plöja och som används eller lämpligen kan användas för växtodling eller bete.

[7] Betesmark är mark som inte är lämplig att plöja och som används eller lämpligen kan användas till bete. Här ingår även alvarbete, fäbodbete, skogsbete (fastställd av länsstyrelsen) och slåtteräng.

[8] För Luxemburg och Polen är data från 2004.

[9] För Luxemburg och Polen är uppgifterna från 2004.

[10] Rapporten finansierades av Jordbruksverkets medel för marknadsfrämjande åtgärder inom området ekologisk produktion. Den framställdes våren 2004 av SCB, enheten för lantbruksstatistik. Resultaten till rapporten togs fram på samma sätt som de resultat som tas fram till den årliga sambearbetningen av SCB:s Inkomst- och taxeringsregister och Jordbruksverkets Lantbruksregister och som redovisas i Statistiska meddelanden på SJV:s och SCB:s webbplatser.

[11] För att göra jämförelser av t.ex. disponibel inkomst och andra ekonomiska variabler mellan olika typer av hushåll används ofta ett viktsystem där konsumtionen är relaterad till hushållets sammansättning. Den aktuella variabeln divideras med den konsumtionsvikt som gäller för hushållet. I rapporten användes den konsumtionsenhetsskala som Socialstyrelsen tidigare hade rekommenderat och som tar hänsyn till eventuella barns ålder och den konsumtionsskillnad som gäller för barn och ungdomar i olika åldrar enligt uppställningen nedan.

Konsumtionsenhetsskala

Första vuxen 1,16

Sammanboende person 2 0,76

Övriga personer 18- år 0,96

Barn 11- 17 år 0,76

Barn 4-10 år 0,66

Barn 0-3 år 0,56