![]() |
![]() | |
Skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall 2013 | JO 16 SM 1401 |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
Statistiken med kommentarer
I detta Statistiska meddelande redovisas slutliga resultat
för 2013 avseende skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och
slåttervall. Skördestatistiken baseras normalt på underlag från alla
odlingsformer som förekommer i landet. I slutet av juni 2014 redovisas också
skörderesultat för ekologisk respektive konventionell odling. Svår höst och vinter – följt av torka
Hösten
2012 kom stora regnmängder som försvårade och försenade höstsådden. Den
efterföljande vintern var tidvis snöfattig och kall vilket tunnade ut bestånden
av de höstsådda grödorna. Sommarmånaderna präglades av torrt och varmt väder
och på vissa håll i landet, särskilt i Stockholms och Uppsala län och på många
platser runt om i Mälardalen, ledde vattenbristen till torkskador på grödorna.
Tröskningen kom igång tidigt och kunde oftast genomföras vid bra väderförhållanden. Totala spannmålsskörden på samma nivå som 2012
Totalskörden av spannmål (inklusive majs) har beräknats
till 4 993 600 ton och är därmed i nivå med fjolårsresultatet. I
figur A visas hur den totala spannmålsskörden har varierat sedan 1990. Jämfört
med genomsnittet för de fem senaste åren är 2013 års spannmålsskörd 2 %
större. De låga totalskördarna under åren 1992 och 2006 var främst en följd av extremt
torrt sommarväder. Under 2006 var en annan bidragande orsak minskad
spannmålsodling. Figur A. Spannmål.
Totalskördar 1990–2013 Tusentals ton
Vårsådda grödor ersatte de höstsådda
En
faktor som verkade sänkande på totalskörden av spannmål var att många
lantbrukare inte kunde genomföra en normal höstsådd 2012 på grund av för mycket
regn. En följd blev att det under år 2013 blev mindre arealer med höstvete –
den spannmålsgröda som vanligen ger högst skörd per hektar. Höstvetearealen
minskade med 26 %
jämfört med föregående år. Jämfört med femårsgenomsnittet är minskningen hela
35 %. Totalskörden
av höstvete beräknas till 1 319 000
ton, vilket är den minsta höstveteskörden sedan år 1999, 32 % lägre än 2012 och 33 % lägre än
femårsgenomsnittet. Höstveteskörden motsvarar 26 % av den totala
spannmålsskörden. I den redovisade skörden ingår en stor andel högavkastande
fodervete men även mer lågavkastande vetearter såsom dinkel, lantvetesorter
etc. Arealerna
av de vårsådda grödorna ökade istället, särskilt vårvete- och vårkornarealerna.
Vårveteskörden på 549 600
ton är den största som redovisats någonsin. Totalskörden av vårkorn på 1 862 000 ton är den största sedan
år 1997. Vårkornskörden motsvarar 37 % av den totala spannmålsskörden och är mer än 40 % större än höstveteskörden.
Höstvete har tidigare varit den dominerande spannmålsgrödan under många år.
Senast då vårkornskörden var större än höstveteskörden var år 1999. Även detta
år minskade de höstsådda grödorna arealmässigt på grund av en regnig höst som
försvårade höstsådden. Den totala havreskörden uppgick till 851 500 ton, en
ökning med 16 % jämfört med föregående år och en ökning med 20 %
jämfört med femårsgenomsnittet. Totalskörden av blandsäd har beräknats till
71 300 ton. Även blandsäd är en gröda som ofta har fått ersätta de
höstsådda grödorna. Totalskörden ökade med 34 % jämfört med 2012 och med
12 % jämfört med femårsgenomsnittet. De redovisade skördeuppgifterna för
blandsäd innefattar stråsädesblandningar och stråsäd/baljväxtblandningar.
Arealer som skördats som grönfoder har räknats bort. Grödor som odlas för produktion av energi ingår i de
redovisade kvantiteterna. Höstsådda spannmålsgrödorna nära femårsgenomsnitten
Den
regniga hösten 2012 missgynnade de höstsådda grödorna som ofta var i alltför
dåligt skick för att stå emot den efterföljande vår- och sommartorkan. Många
lantbrukare valde att köra upp höstsådden och så om arealerna med vårsådda
grödor. Andra som lät de höstsådda arealerna vara kvar angav som kommentar till
de låga skördenivåerna att de ångrade att de inte hade kört upp höstsådden. På
riksnivå beräknas hektarskörden av höstvete till 6 310 kilo per hektar, vilket
är i nivå med genomsnittet för de föregående fem åren, men 7 % lägre än
rekordavkastningen från 2012. Förhållandena är likartade för höstråg, höstkorn
och rågvete med hektarskördar som ligger nära de aktuella femårsgenomsnitten
men är 11 %,
13 %
respektive 18 %
under rekordnivåerna från 2012. Stockholms, Uppsala, Södermanlands och
Västmanlands län är exempel på län med mycket låga avkastningsnivåer av höstsådda
spannmålsgrödor under 2013. I figur B redovisas en tidsserie med hektarskördar
för de höstsådda spannmålsgrödorna på riksnivå. Figur B. Hektarskördar av höstsådda
spannmålsgrödor 1990–2013 Anm. vattenhalt 14,0 %. Rekordhög hektarskörd av vårkorn
De vårsådda spannmålsgrödorna har överlag gett höga
hektarskördar. Vårvete-avkastningen är på riksnivå 12 % högre än förra
årets hektarskörd och 15 % högre än femårsgenomsnittet. Hektarskörden av
havre är för landet som helhet 14 % högre än förra årets nivå och
15 % högre än femårsgenomsnittet. Hektar-skörden av blandsäd är hela
26 % högre är fjolårsresultatet och 20 % högre än femårsgenomsnittet. För vårkorn är hektarskörden på riksnivå 4 980 kilo per
hektar, vilket är den högsta som redovisats någonsin. Jämfört med förra årets
hektarskörd är det för riket totalt en ökning med 9 % och jämfört med
femårsgenomsnittet en ökning med 15 %. I samtliga län är 2013 års
avkastningsnivå för vårkorn högre än genomsnittet för de fem föregående åren.
Kalmar, Skåne, Hallands, Västra Götalands och Örebro län är exempel på län där
hektarskördarna av vårkorn tangerar tidigare rekordnivåer. Detsamma gäller
Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län. Se vidare i figur C där en tidsserie med
hektarskördar för de vårsådda spannmålsgrödorna redovisas på riksnivå. Figur C. Hektarskördar av vårsådda
spannmålsgrödor 1990–2013 Anm. vattenhalt 14,0 %. Kärnmajs odlas mest i Skåne
Kärnskörd av majs har nu ingått i skördestatistiken i sju
år. Den totala arealen uppgick under 2013 till 15 890 hektar. Merparten
av arealen skördas som grönfoder, men omkring 1 300 hektar tröskades under
2013. Kärnmajs odlas framförallt i Skåne och där blev 2013 års avkastning av
tröskad majs cirka 5 800 kilo per hektar. Hög skörd per hektar av ärter
Skördeavkastningen av ärter beräknas på riksnivå vara
22 % högre än förra årets hektarskörd och 23 % högre än
femårsgenomsnittet. Det är den högsta hektarskörden sedan år 2004.
Odlingsarealen av ärter minskade med 5 % jämfört med 2012 och med
22 % jämfört med femårsgenomsnittet. Den totala ärtskörden beräknas till
40 800 ton, vilket är 16 % mer än förra året och i nivå med femårsgenomsnittet. De högsta skördenivåerna per hektar av ärter kunde bärgas
i Östergötlands och Gotlands län. Därnäst följer Kalmar och Örebro län. Störst
areal ärter fanns under 2013 i Uppsala län. Åkerbönorna i nivå med tidigare rekord
För landet som helhet uppgick
hektarskörden av åkerbönor till 3 510 kilo per hektar, vilket är i nivå
med tidigare rekordavkastningar 2009, 2011 och 2012. Totalskörden beräknas till
61 300 ton och är därmed för tredje året i rad större än totalskörden av
ärter. Arealen av åkerbönor var i samma storleksordning som år 2012. Den har
dessförinnan ökat fem år i rad. I
figur D redovisas hur totalskördarna av ärter och åkerbönor har varierat
under senare år. Ärter har ingått i skördestatistiken sedan år 1996, medan
åkerbönor har varit med sedan år 2004. Figur D. Ärter och åkerbönor.
Totalskördar 1996–2013 Anm. vattenhalt 15,0 %. Kålmal och utvintringsskador sänkte raps- och rybsskördarna
Liksom övriga höstsådda grödor har även höstrapsen drabbats
av utvintrings-skador på många håll i landet. Hektaravkastningen av höstraps
blev på riksnivå 4 % lägre än genomsnittet för de föregående fem åren och
13 % lägre än förra årets rekordavkastning. Skördeuppgifterna för höstrybs
kan inte redovisas eftersom det är ett för litet antalet lantbruksföretag som
lämnat information om den grödan. När det gäller vårraps och vårrybs har många lantbrukare i
Mälardalen och norrut rapporterat om skador av kålmal. Jämfört med föregående
år blev hektarskördarna av vårraps 22 % lägre i Stockholms län, 20 %
lägre i Uppsala län och 14 % lägre i Södermanlands län. Även jämfört med
femårsgenomsnitten var skördenivåerna av vårraps avsevärt lägre i dessa län.
För landet som helhet blev hektarskörden av vårraps 4 % lägre än
fjolårsresultatet men kom upp i nivå med genomsnitten för de fem senaste åren. Högsta totalskörden av raps och rybs sedan år 1990
Totalskörden av raps och rybs uppgick under 2013 till 331 500
ton. Det är den högsta totalskörden på 23 år. Jämfört med förra årets
totalskörd är det en ökning med 3 %, och jämfört med femårsgenomsnittet en
ökning med 18 %. Den höga raps- och rybsskörden är främst en följd av
ökade odlingsarealer av höstraps och vårraps. I figur E redovisas hur den totala raps- och
rybsskörden har varierat sedan år 1990. Statistiken om totalskördar för åren
1993–1994 är osäker eftersom det är oklart om den är heltäckande. År 2004 var det
mycket höga skördar per hektar av raps och rybs. Figur E. Raps och rybs. Totalskördar 1990–2013 Tusentals
ton Anm. vattenhalt 9,0 %. Hög hektarskörd av oljelin
Avkastningen per hektar av oljelin var 41 % högre än
förra året och 30 % högre än femårsgenomsnittet. Den totala skörden av
oljelin har beräknats till 9 600 ton. Odlingsarealen har pendlat upp och
ner under 2000-talet. Under år 2013 var oljelinarealen 45 % lägre än
fjolårets areal. I
figur F redovisas hur den totala skörden av oljelin har varierat under senare
år. Oljelin har ingått i skördestatistiken sedan år 1996. Den höga totalskörden
under år 1999 berodde på att arealen då nådde en rekordnivå på mer än 34 000 hektar. Figur F. Oljelin. Totalskördar 1996–2013 Ton
Anm. vattenhalt 9,0 %. Skörd av grönfoder redovisas för tredje gången i skördestatistiken
Att ta tillvara stråsäd i form av grönfoder har blivit
allt vanligare under senare år. Odlingen av majs har också ökat, en gröda som
oftast skördas som grönfoder. Skörd av ettåriga grönfoderväxter ingick för
första gången i skördestatistiken under 2011. De grödor och grödgrupper som
redovisas är ”Stråsäd (exklusive majs) till grönfoder”, ”Majs till grönfoder”
och ”Andra grödor än stråsädesgrödor till grönfoder”. Skörderesultaten redovisas med 30,0 %
torrsubstanshalt. För att kunna jämföra dessa skörderesultat med
skördestatistiken för slåttervall, som redovisas vid 16,5 %, behöver
kvantiteterna för de två grovfodertyperna räknas om till samma
torrsubstanshalt. Efter omräkning motsvarar den totala skörden av ettåriga
grönfoderväxter närmare 9 % av den totala grovfoderskörden, som består av
både slåttervall och ettåriga grönfoderväxter. För de enskilda länen var
andelen total skörd av ettåriga grönfoderväxter av den totala grovfoderskörden
störst på Gotland och i Skåne län – omkring 16 % i båda fallen. I Kalmar
och Hallands län var motsvarande andelar 15 % respektive 14 %. För riket som helhet kom de största grönfoderkvantiteterna
från majs som skördats som grönfoder, totalt drygt 545 000 ton.
Därnäst följer övriga stråsädesgrödor som skördats som grönfoder – mest
blandsäd – med totalt något över 437 000 ton. Uppgifterna om andra
grödor än stråsädesgrödor som skördats som grönfoder består i huvudsak av skörd
från de arealer som lantbrukarna redovisat som just ”Grönfoder” i sina
ansökningar om arealstöd. I de fallen saknas information om vilka grödor det
gäller. Totalskörden från dessa arealer uppgick under 2013 till uppemot
201 000 ton. Högre hektarskördar av matpotatis i norrlandslänen jämfört med 2012 års
skörd
Totalskörden av matpotatis beräknas för riket till 551 700
ton. Det är i nivå med 2012 års slutliga totalskörd. Till matpotatis räknas förutom färskpotatis och höst- och
vinterpotatis för direkt konsumtion även potatis för tillverkning av mos,
chips, pommes frites m.m. samt foderpotatis och utsädesodlingar av
matpotatissorter. Skörd från husbehovsodlingar, kolonilotter etc. ingår inte i
denna statistik. Vid beräkningen av totalskörden används den reducerade
hektarskörden, som räknats ned för den del som inte är konsumtionsduglig, dvs.
för bortsortering och småfallande. I den följande texten är det också den
reducerade hektarskörden som avses. Fyra län dominerar matpotatisodlingen: Skåne, Västra
Götalands, Hallands och Östergötlands län. Tillsammans står de för 76 % av
rikets totala matpotatisskörd. Hektarskörden skattas för riket till 30 980 kilo per
hektar. Drygt 50 % högre hektarskörd än föregående år redovisas för Norrbottens
län. Uppemot 40 % högre totalskörd redovisas för Dalarnas län, medan Värmlands,
Gävleborgs och Vätterbottens län har mellan 35 och 40 % högre hektarskörd
jämfört med 2012. Övriga län uppvisar mindre förändringar jämfört med
föregående år. I Skåne län, som har en omfattande odling av färskpotatis och
därmed en lägre hektarskördenivå, uppgick hektarskörden till 31 960 kilo
per hektar. När hektarskörden beräknas ingår eventuell obärgad areal i
skattningen. Stora obärgade arealer sänker därmed den skattade hektarskörden.
Ingen redovisning av hektarskörd för skördad areal görs. För riket beräknas
endast 100 hektar eller 0,6 % av matpotatisarealen vara obärgad. Hektarskörden
för färskpotatis beräknas även separat. På riksnivå uppgår den till
20 060 kilo per hektar, vilket är i nivå med 2012. Av rikets
matpotatisareal var 19 % färskpotatisodlingar. Arealen matpotatis redovisas på riksnivå till 17 810
hektar. Det innebär en minskning med 900 hektar eller 5 % jämfört med 2012
års slutliga statistik. Mellan 2006 och 2011 uppgick arealen till omkring 20
000 hektar årligen. Under 2012 och 2013 uppvisar arealen en större minskning
med 11 % på två år. Skörden av potatis för stärkelse i nivå med 2012 års skörd
Potatis för stärkelse odlas främst i Skåne, Blekinge och
Kalmar län. Totalskörden beräknas till 254 400 ton, vilket är i nivå med
föregående års resultat. Hektarskörden för riket skattas till 41 930 kilo
per hektar, vilket är i nivå med fjolårets resultat. Arealen potatis för
stärkelse uppgick till 6 070 hektar, vilket är i nivå med 2012. Odlingen
av stärkelsepotatis avreglerades och EU-stöd för den kontrakterade
stärkelsepotatisen upphörde under 2011, det ledde då till en minskad odling.
Utöver den skörd av potatis för stärkelse som redovisas här kan det tillkomma
kvantiteter av matpotatis som använts för produktion av potatisstärkelse. I
hektar- och totalskördar ingår även utsädesodlingar. För riket beräknas mindre
än 5 hektar eller 0,0 % av stärkelsepotatisarealen vara obärgad. Lägre totalskörd av slåttervall på grund av lokal torka
Den totala bärgade skörden av slåttervall skattas till
4 532 500 ton. Första skörden skattas till 2 847 500 ton
och återväxten till 1 685 000 ton. Skördenivån totalt blev 4,6 % lägre än
föregående års totala bärgade skörd. Skördeuppgifterna för slåttervall
redovisas som hövikt, med 83,5 % torrsubstanshalt. Rena betesvallar samt återväxt som tillvaratagits genom bete
ingår inte i undersökningen. Det är den inbärgade skörden av slåttervall som
beräknas. Hektarskörden för första skörd skattas till 3 120 kilo per
hektar, återväxten till 1 840 kilo och den totala inbärgade vallskörden
till 4 960 kilo per hektar. Normalt bärgas den större delen av skörden som
första skörd. Under 2013 var den första skörden lägre än året innan vilket
medförde en lägre totalskörd. Arealen slåttervall uppgick till 1 124 510 hektar,
betesvallen till 154 710 hektar och arealen ej utnyttjad vall till 56 070
hektar. Den beräknade arealandelen slåttervall, betesvall respektive ej
utnyttjad vall enligt skördeundersökningen har då applicerats på den totala
arealen ”Slåtter- och betesvall” enligt den slutliga arealstatistiken i
”Jordbruksmarkens användning 2013” (JO 10 SM 1401). Jämfört med
föregående år innebär det en ökning av slåttervallsarealen med cirka 2 700
hektar medan betesvallsarealen minskade med 3 200 hektar. Den skattade
arealen outnyttjad vall minskade med 14 800 hektar jämfört med 2012. I samband med övergången från arealstöd till gårdsstöd år
2005, till följd av EU:s jordbruksreform, ansökte fler jordbrukare om stöd än
tidigare. På dessa gårdar var vallodling vanligt förekommande. Den ökning av
vallarealen som detta medförde beror på att stödreglerna ändrades men behöver
inte betyda att jordbruket i sig ändrat sig. Dessa arealer ingår dock numera i
underlaget för beräkning av totalskörden. Fram t.o.m. 2011 ökade sedan slåtter-
och betesvallsarealen årligen, men under 2012 bröts denna trend och arealen var
1,6 % lägre än 2011. Under 2013 var slåtter- och betesvallsarealen i stort
oförändrad. Under 2013 genomförde
Jordbruksverket en undersökning om grödarealer vid jordbruksföretag som inte
ansöker om arealbaserade stöd. Dessa grödarealer ingår därmed i statistiken om
Jordbruksmarkens användning 2013. Undersökningsresultaten visade att för
slåtter- och betesvall med grödkod 50 vid jordbruksföretag i LBR som inte söker
stöd motsvarade grödarealen 0,37 % av den totala vallarealen. Motsvarande andel
av arealen slåtter- och betesvall med grödkod 51 (ej stödberättigande i
miljöersättning för vallodling) som ej sökte stöd uppgick till 8,32 %. Odlingsbetingelser
Det regniga vädret under 2012 års sensommar och höst
omöjliggjorde den planerade höstsådden i stora delar av landet. En del arealer
höstsåddes under ogynnsamma förhållanden vilket påverkade grödornas fortsatta
utveckling och övervintring. En snöfattig och mycket kall period under den
senare delen av vintern bidrog också till utvintringsskador. Våren var kylig
och grödorna fick på många håll en sen start. Sommaren blev varm och torr. I de
östra delarna av landet drabbades grödorna av torkskador. Hösten erbjöd många
dagar med sol och värme och merparten av grödorna kunde tröskas med låga vattenhalter. Mindre obärgade arealer än vad som är normalt
Av spannmålsarealen blev endast runt 0,3 % obärgad
vilket är en betydligt lägre andel än vad som varit fallet de tre föregående
åren och den lägsta andelen obärgad areal sedan år 2002. Den obärgade arealen av ärter motsvarar 0,8 % av den
totala arealen ärter i landet. Andelen obärgad areal för åkerbönor blev
0,2 % på riksnivå. Av raps- och rypsarealen blev 1,2 % obärgad, vilket är
i samma storleksordning som tidigare år. För oljelin blev 0,2 % av arealen
obärgad, vilket är betydligt mindre än vad som är normalt. Av
de arealer som skulle skördas som grönfoder blev omkring 1 % obärgade. Mer
detaljerad statistik än så redovisas inte på grund av en betydande osäkerhet i
beräkningsunderlaget. Obärgade
arealer för matpotatis beräknas för landet som helhet uppgå till 100 hektar.
Det är en minskning med 650 hektar jämfört med föregående år, som var ett
besvärligt skördeår, och den minsta obärgade arealen som redovisats sedan 1997.
För potatis för stärkelse beräknas mindre än 5 hektar eller 0,0 % av arealen
vara obärgad. Kommentarer om vildsvinsskador och andra viltskador
Många
lantbrukare brukar lämna spontana kommentarer när det varit särskilda
omständigheter som påverkat skörderesultatet. Kommentarer om skador orsakade av
vildsvin, hjortdjur, tranor och gäss förekommer ofta som en förklaring till
låga skördenivåer. Under 2014 kommer uppgifter om omfattningen av viltskadorna
att samlas in från alla jordbruksföretag som är med i skördeundersökningarna. Kommentarer till tabellerna
I tabellerna redovisas antal jordbruksföretag som varit
underlag för beräkningarna, bärgad skörd per hektar, medelfel för hektarskörd,
grödareal, total skörd samt medelfel för den totala skörden. För jämförelse med
tidigare år redovisas också slutliga resultat på riksnivå för de närmast
föregående åren. Medelfelet är ett mått på den beräknade skördens
osäkerhet. Ju högre medelfelet är desto mer osäker är den aktuella uppgiften.
Se vidare under rubriken ”Statistikens tillförlitlighet”. För att undvika redovisning av alltför osäkra skörderesultat
krävs att redovisad hektarskörd grundar sig på minst 20 företag och att
medelfelet är högst 35 %. Vid färre företag eller högre medelfel ersätts
skördeuppgiften i tabellen med två prickar (..). När inga observationer finns
att redovisa markeras detta med ett streck (-). När arealuppgiften är för
osäker för att anges markeras areal och skörd med två prickar (..). Uppgifter om obärgade arealer och arealer skördade som
grönfoder redovisas i separata tabeller. Förekomst av obärgade arealer gör att
hektarskörd och totalskörd blir lägre för den aktuella grödan. Uppgifterna om
obärgade arealer och arealer skördade som grönfoder är mycket osäkra, vilket
indikeras av de höga medelfelen. Osäkerheten är en följd av att förekomsten
varierar kraftigt mellan olika jordbruksföretag och regioner. Uppgifter om
obärgade arealer och arealer skördade som grönfoder redovisas om de grundar sig
på information från minst 20 företag. För slåttervall inhämtas inte uppgifter
om obärgade arealer. Grödarealerna baseras på den slutliga statistiken om
jordbruksmarkens användning som publicerades i mars 2014
(JO 10 SM 1401) och grundar sig på uppgifter från
Jordbruksverkets administrativa register för arealbaserade stöd. De spannmåls-,
trindsäds- och oljeväxtarealer som redovisas i detta Statistiska meddelande har
dock minskats med skattade arealer skördade som grönfoder. Se vidare under
avsnittet ”Så görs statistiken”. |