Version: 3.1.5 Inloggad som | Logga ut Mina Sidor: Version: 3.1.5 Tid: 20201006-1427 |
Fågelinfluensa är anmälningspliktig och lyder under epizootilagen. Det innebär att en djurägare som misstänker fågelinfluensa måste kontakta veterinär som i sin tur måste rapportera misstanke om fågelinfluensa till länsveterinären och Jordbruksverket.
Till dess att en veterinär tar sig an fallet måste djurägaren själv göra allt för att förhindra att smittan sprids. Detta innebär att du som djurägare ska stalla in misstänkt smittade djur och alla andra djur i samma flock, om det är möjligt.
Inga personer, ägg eller djur som haft kontakt med de misstänkt smittade djuren får lämna anläggningen förrän en veterinär tagit över fallet och meddelat vad som gäller.
Vid konstaterat fall av fågelinfluensa händer följande:
Mer om dessa förbud kan du läsa mer om i de bestämmelser som gäller vid utbrott av fågelinfluensa. Du hittar dessa till höger under Bestämmelser.
I broschyren Det som händer om dina fjäderfän drabbas av Newcastlesjukan eller fågelinfluensa, som finns till höger under Mer information kan du läsa mer om vad som händer vid ett utbrott, hur du ska hantera detta och vad som gäller för ersättningar. När det gäller ersättningar kan du också läsa mer på våra sidor om ersättningar från staten om djuren drabbas av smittsamma sjukdomar.
Jägare som rör sig mycket i skog och mark är ofta de första som märker av en ökad sjuklighet eller dödlighet hos vilda fåglar. De kan därför vara ovärderliga när det gäller att tidigt upptäcka smittan. Men fågeljägare riskerar dessutom att ofrivilligt sprida smittan vidare, framför allt genom att sprida de fåglar de jagar, men möjligen också genom att bära smittan med sig från skogen och in i en tamfågelbesättning.
På grund av fågelinfluensa råder ett generellt förbud mot att använda levande and- och måsfåglar och vadare som lockfåglar. Detta gäller i hela landet på obestämd tid. Mer omfattande regler införs bara inom ett begränsat område kring ett specifikt fynd av fågelinfluensa.
All form av fågeljakt, även skyddsjakt, är förbjuden inom en radie av 10 kilometer från platsen där smittan upptäcktes, det vill säga inom det som kallas för skydds- och övervakningsområden. Förbudet gäller från det att smittan först konstateras, till och med 30 dagar efter att det sista fallet upptäcktes. Syftet med förbudet är att förhindra att smittan sprids.
Anledningen är att när du jagar kommer alltid en viss andel av fåglarna på platsen att skrämmas iväg. Det blir då svårt att bilda sig en uppfattning om smittans omfattning. De blir också svårt att begränsa spridningen av smitta, om jakt bedrivs i ett område där smittan finns.
Förbudet mot jakt i skydds- och övervakningsområden gäller i hela EU.
Vid utbrott av allvarlig smitta eller om det finns risk för att förbjudna ämnen följer med produkter från ett land utanför EU kan EU fatta beslut om skyddsbeslut. Ett skyddsbeslut innebär att det är förbjudet att föra in vissa djur eller produkter till EU. Det finns också skyddsbeslut som bara gäller vegetabiliska produkter.
Observera att nya skyddsbeslut kan komma. De som finns kan också ändras med kort varsel. Skyddsbesluten kompletterar bara övrig lagstiftning som rör införsel. För införsel av produkter som inte nämns i skyddsbesluten gäller alla de krav som normalt ställs.
Under senare år har stort arbete lagts ner på beredskapen för smittsamma djursjukdomar. De veterinära myndigheterna har gjort förberedelser för att snabbt kunna bekämpa ett eventuellt utbrott av fågelinfluensa i en svensk fjäderfäbesättning. Beredskapen innefattar direkta åtgärder i drabbade besättningar, smittspårning, olika typer av beslut för att hindra att sjukdomen sprids samt information till djurägare, allmänhet och media.
Här hittar du mer information om hur Jordbruksverket arbetar med smittsamma sjukdomar och krisberedskap.
Sidan senast uppdaterad: 2019-12-05
http://djur.jordbruksverket.se/36709.html