Statens Jordbruksverk
Sveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden
Priser på jordbruksmark 2017

JO 38 SM 1801

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifKartor pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English

Statistiken med kommentarer

 

Priser på åker- och betesmark har årligen tagits fram av Jordbruksverket sedan år 1995. Dessa priser är en specialbearbetning av den prisstatistik Statistiska centralbyrån (SCB) årligen tar fram på fastigheter.

Beräkningarna för år 2017 baseras på alla sålda lantbruksfastigheter år 2017 där ansökan om lagfart genomförts. Detta medför att överlåtelser som t.ex. resulterat i att den köpta fastigheten läggs samman med en annan fastighet som köparen äger (s.k. fastighetsreglering) inte ingår i beräkningarna. I en kvalitetsstudie som genomförts av Jordbruksverket under 2015/2016 har man kunnat konstatera att köp som slutar som en fastighetsreglering har ett genomsnittligt högre hektarpris på både åker- och betesmark. Läs mer om detta under avsnittet ”Fakta om statistiken”.

Om fastigheten omfattar mer än bara mark så används relationen mellan åker- respektive betesmarkens taxeringsvärde och det totala taxeringsvärdet för hela fastigheten för att bestämma åker- och betesmarkens andel av försäljningspriset. Om taxeringsvärdenas relation gentemot varandra förändras, vilket kan ske i samband med nytaxeringen som sker vart tredje år, kan det medföra att beräkningsmetoden under-/överskattar mellanliggande års prisutveckling.

Vid försäljning av en fastighet vet man inte vad marken kommer att användas till efter försäljningen. Jordbruksmarken kan även i fortsättningen brukas, men även bebyggas eller användas för nya/utbyggnad av vägar. Vi vet inte hur den kommande användningen påverkar priset på marken.

 

Effekten på markprisstatistiken av uppdaterade taxe­ringsvärden på lantbruksfastigheter

För att uppskatta hur stor del av priset som kan hänföras till åker- respektive betesmarken på fastigheten används relationen mellan taxeringsvärdet på åker- respektive betesmarken och det totala taxerings­värdet på fastigheten. Till år 2005 gjordes en ny taxering av lantbruksfastigheter vilket medförde att jordbruksmarkens (åker- plus betesmarkens) andel av det totala taxeringsvärdet i genomsnitt ökade från ca 10 % vid föregående taxering (1998) till ca 14 %. Mellan åren 1999 och 2004 beräknades markpriserna med hjälp av 1998 års taxering. Det har medfört att markpriserna under dessa år till viss del under­skattats då den relativa ökningen av värdet på jordbruksmark i förhållande till andra ägoslag, som ackumulerats under åren, inte tagits med i beräkningarna förrän år 2005.

År 2008 uppdaterades taxeringsvärden för lantbruksfastigheter igen men denna gång kunde man inte urskilja någon förändring i jordbruksmarkens andel av det totala taxeringsvärdet.

Ett liknande scenario som skedde i och med 2005 års taxering kan även skönjas i 2011, 2014 och 2017 års nytaxering. På riksnivå har värdet på åker- och betesmark dessa år ungefär samma andel av fastighetens totala taxeringsvärde som år 2005 och år 2008. Totalt i Sverige var värdet på åker- och betesmark 16 % av det totala taxeringsvärdet 2017. Bryts taxeringsvärdena ner på län så kan vi se att denna andel minskat för några län men ökat för vissa av de regioner där priset på åker- och betesmark är relativt högt och där majoriteten av Sveriges jordbruksmark finns. I t.ex. Skåne län var värdet på åker- och betesmark 52 % av taxeringsvärdet 2017, det är en ökning jämfört med 2014 då andelen var 48 %. Jämförelsen gäller för de fastigheter som ingår i beståndet. I beräk­ningsmodellen leder detta till att priserna på åker- och betesmark under åren 2009–2010, 2012–2013 respektive 2015–2016 till viss del underskattats, på samma sätt som under åren 1999 till 2004, och hela den ackumulerade ökningen från åren 2009–2010, 2012–2013, 2015–2016 kom inte med i beräkningarna förrän år 2011, 2014 respektive 2017.

Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna

Figurerna A och B har justerats för effekten av taxeringsförändringen år 2005, 2011, 2014 och år 2017 genom att den ackumulerade underskattningen fördelats jämnt över åren 1999–2004, 2009–2010, 2012–2013 samt 2015–2016.

I flera av tabellerna har dubbelberäkningar gjorts för år 2017. Priserna för 2017 är beräknade både enligt 2017 års taxeringsnivå och 2014 års taxeringsnivå. Vill man med hjälp av siffrorna i tabellerna i detta Statistiska meddelande (SM) se på prisutvecklingen mellan år 2016 och 2017 rekommenderas att använda priserna enligt 2014 års taxeringsvärden för båda åren. Däremot visar priserna enligt 2017 års taxering prisnivån för 2017 bäst.

 

Markpriser i Sverige

Sedan EU-inträdet, år 1995, har det genomsnittliga priset för åker- och betesmark per hektar ökat kontinuerligt (se figur A, i avsnittet ”I korta drag”). År 2017 var det genomsnittliga priset på en hektar åkermark i Sverige knappt 7 gånger så högt som det var år 1995. En faktor som kan ha påverkat markpriserna, särskilt i skogsbygder, är 2005 års jordbruksreform. Reformen innebar i korthet att stödet till jordbruket förändrades från att vara kopplat till odlad areal av vissa grödor och viss djurhållning till att ges i förhållande till arealen, oavsett vilken gröda som odlas. Även den relativt låga räntenivå sedan år 2008 och de goda spannmålspriserna torde generellt sett varit gynnsamt för prisutvecklingen under ett par år.

Jämför man 2017 års priser på åker- och betesmark med år 2014, när senaste nytaxeringen skedde, har priserna på åker- och betesmark ökat ungefär 25 % vardera. Läs mer om denna prisutveckling för åker- respektive betesmark under respektive rubrik nedan.

Alla priser avseende olika regioner som presenteras i texten avser region­indel­ningen produktionsområden. I tabellerna redovisas också priserna för NUTS2-områden, som är sammanslagningar av län. Kartor med respektive områdesindelning finns i avsnitt Kartor.

 

Prisutveckling, index, för åker- respektive betesmark

Priserna på åker- och betesmark har som tidigare nämnts ökat över tiden. Figur B visar prisutvecklingen över tid. Under den största delen av perioden har prisutvecklingen varit ungefär den samma för åker- och betesmark. Dock har betesmarken haft en bättre prisutveckling än åkermarken i början och i slutet av perioden vilket sammantaget innebär att priset för betesmarken ökat mer än för åkermarken sedan 1990. En möjlig förklaring till att betesmarkspriset gick ner under 2007 och 2013 kan vara den slumpmässighet som finns gällande värdet på de marker som säljs under året. I tabell 6 redovisas indexutvecklingen för pris på åkermark för riket samt fördelat på NUTS2 och produktionsområde, i tabell 7 finns motsvarande data för betesmark.

 

Figur B. Prisutvecklingen för åker- respektive betesmark, index 1995=100

Anm. Uppgifterna i diagrammet är justerade för den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005, 2011, 2014 och 2017 givit upphov till i beräkningsmetoden. För ytterligare information läs avsnittet ”Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna” som finns under ”Statistiken med kommentarer”.

 

Priset på åkermark

Priset för en hektar åkermark ökade i genomsnitt med drygt 24 % år 2017 jämfört med 2014 och kos­tade år 2017 i genomsnitt 83 900 kr. Sett över en tioårsperiod har priset på åkermark ökat med 92 % för riket. Prisutvecklingen per produktionsområde för åren 1995–2017 visas i figur C. Mellan åren 2014 och 2017 har priserna ökat i samtliga produktionsområden även om den procentuella ökningen varierar mellan områdena. Övre Norrland hade lägst ökning med drygt 4 % och i Götalands södra slättbygder var ökningen som störst, drygt 56 %. Karta 1 i avsnittet Kartor visas var i Sverige respektive produktionsområde finns. I tabell 1 redovisas genomsnittliga priser på åkermark, för riket samt fördelat på produktionsområde och NUTS2 för vissa år mellan 1995–2017.

Högst genomsnittligt pris på åkermark 2017 var det i Götalands södra slättbygder. Där var priset 241 200 kr, vilket är 16 gånger högre än i Övre Norrland, där priset var 15 000 kr, vilket var lägst genomsnittligt pris i Sverige 2017. För riket och i vissa produktionsområden varierar de genomsnittliga priserna på åkermark beroende på hur stor areal åkermark det är på fastigheten som säljs, vilket redovisas i tabell 8. År 2017 var genomsnittspriset på riksnivå 9 % högre för fastigheter med 11–50 hektar än för fastigheter med 1–10 hektar. I Svealands slättbygder finns den största procentuella skillnaden mellan storleksgrupperna. Där var priserna knappt 65 % högre för fastigheter med 1–10 hektar åkermark än fastigheter mer än 10 hektar.

 

Figur C. Prisutvecklingen för åkermark per produktionsområde, tkr/ha, 1995–2017

Anm. Uppgifterna i diagrammet är inte justerade för den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005, 2011, 2014 och 2017 givit upphov till i beräkningsmetoden. Ett brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004 och 2005, 2010 och 2011, 2013 och 2014 samt mellan 2016 och 2017. För ytterligare information läs avsnittet ”Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna” som finns under ”Statistiken med kommentarer”.

 

I och med att de genomsnittliga markpriserna bygger på sålda fastigheter för varje enskilt år, där antal hektar och sålda objekt samt hur exklusiva markerna är varierar mellan åren, kan det bli en del svängningar mellan åren i de olika regionerna. Det som säkert går att utläsa är att priserna på åkermark har ökat över tid i alla regioner.

 

Priset på betesmark

Det genomsnittliga priset på betesmark i Sverige var 32 200 kr per hektar år 2017, vilket motsvarar en prisökning på knappt 26 % jämfört med 2014. Jämfört med 2007 har priset på betesmark ökat med 105 %. Alla regioner utom Övre Norrland har högre genomsnittligt pris år 2017 än år 2014, vilket kan ses i figur D. Produktionsområdenas geografisk yta visas i karta 1 under avsnitt Kartor. Genomsnittliga priser på betesmark för riket samt fördelat på produktionsområde och NUTS2 finns i tabell 3.

I Götalands södra slättbygder har det varit högst genomsnittligt pris på betesmark ända sedan 1995. År 2017 var det genomsnittliga priset 88 300 kr. Liksom för pris på åkermark var även pris på betesmark lägst i Övre Norrland 2017. Där kostade en hektar betesmark i genomsnitt 4 300 kr.

 

Figur D. Prisutvecklingen för betesmark per produktionsområde, tkr/ha, 1995–2017

Anm. Uppgifterna i diagrammet är inte justerade för den effekt som de ändrade taxeringsvärdena 2005, 2011, 2014 och 2017 givit upphov till i beräkningsmetoden. Ett brott i tidsserien finns därför mellan åren 2004 och 2005, 2010 och 2011, 2013 och 2014 samt mellan 2016 och 2017. För ytterligare information läs avsnittet ”Justeringar i figurer och tabeller utifrån effekterna av taxeringarna” som finns under ”Statistiken med kommentarer”.

 

Även för betesmark gäller att de genomsnittliga markpriserna bygger på sålda fastigheter för varje enskilt år, där antal hektar och sålda objekt samt hur exklusiva markerna är varierar mellan åren. Detta gör att det kan det bli en del svängningar mellan åren i de olika regionerna. Liksom för åkermark så går det att utläsa att priset för betesmark ökat över tid i alla regioner.

 

Antal försäljningar och hektar som ligger till grund för beräkningarna

Under år 2017 såldes drygt 2 700 fastigheter innehållande åker- och/eller betesmark där man ansökte om lagfart. Knappt 2 200 av dessa innehöll åkermark och knappt 1 500 innehöll betesmark. Totalt såldes drygt 16 500 hektar varav ca 12 000 hektar var åkermark och ca 4 500 hektar var betesmark. I tabellerna 2, 4 och 5 redovisas såld areal och antal sålda fastigheter för åkermark, betesmark respektive jordbruksmark totalt.

I tabell 8 redovisas antal fastigheter med åkermark som såldes 2016 och 2017 fördelat på hur stor areal åkermark som det var på fastigheten. Knappt 90 % av de sålda fastigheterna i riket bestod av 1–10 hektar åkermark och drygt 10 % bestod av 11–50 hektar åkermark. De senaste åren har det årligen sålts 5–10 fastigheter med mer än 50 hektar åkermark. Hur stor andel av fastigheterna som har 1–10 hektar åkermark varierar mellan olika produktionsområden. I norra Sverige är det ungefär 95 % av fastigheterna som säljs som har 1–10 hektar åkermark medan det i Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder är ungefär 75 % av fastigheterna som har 1–10 hektar.

I beståndet ingår fastigheter med mer än 2 hektar mark, marken är skog och/eller jordbruksmark. Antal fastigheter med jordbruksmark som sålts årligen sedan 2011 motsvarar 0,7–0,9 % av beståndet. Försäljningarna motsvarar 0,4–0,5 % av jordbruksmarken som finns på samtliga fastigheter i beståndet.

Hur stor andel av fastigheterna med jordbruksmark av beståndet som säljs i respektive område varierar. I NUTS2-området Sydsverige är andelen störst, 1– 1,2 %. Störst andel av jordbruksmarken, 0,8–1,2 %, säljs i Mellersta Norrland. Karta 2 i avsnittet Kartor visas var i Sverige respektive NUTS2-område finns. Totalt finns det åtta NUTS2-områden i Sverige och de är sammanslagningar av län.

I figur E visas utvecklingen över tid för denna undersökning. År 1999 var det en topp med över 3 000 sålda fastigheter innehållande åker- och/eller bete som tillsammans representerade knappt 34 000 hektar. Det genomsnittliga antalet hektar per såld fastighet har minskat över tid. År 1990–1994 låg genomsnittet på 13–14 hektar per fastighet medan det har varit runt 6–7 hektar i genomsnitt sedan 2006.

 

Figur E. Antalet sålda fastigheter med åker- och/eller betesmark samt totalt såld areal (åker- plus betesmark), 1990–2017