Statistiken med kommentarer

 

I detta Statistiska meddelande redovisas slutliga resultat för 2011 avseende skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall. Skördestatistiken baseras normalt på underlag från alla odlingsformer som förekommer i landet. I slutet av juni 2012 redovisas också skörderesultat för ekologisk respektive konventionell odling.

Utvintringsskador i de höstsådda grödorna

Många lantbrukare har under 2011 – liksom föregående år – rapporterat om höstsådda arealer som körts upp och såtts om med andra grödor. Det har även funnits utvintringsskador i de höstsådda grödor som inte körts upp, vilket har medfört lägre skördeutbyte per hektar.

Lokala regn orsakade stora skillnader på regional nivå

Ett utmärkande drag i årets skörderesultat är att skördenivåerna varierar mycket mellan närbelägna gårdar. Exempelvis kan en gård redovisa i det närmaste missväxt på grund av torka samtidigt som granngården anger rekordhöga avkastningsnivåer följt av förklaringar om regnskurar som kommit i lagom mängd. Detta medför att de sammanvägda skörderesultaten för ett helt län eller ett produktionsområde ibland inte speglar den variation som finns lokalt.

Totala spannmålsskörden 8 % högre än föregående års låga skörd

För riket totalt har spannmålsskörden (med undantag av majs) beräknats till 4 630 400 ton, vilket är 8 % mer än föregående år. Ökningen berodde på att hektarskördarna för höstråg, vårkorn och havre blev högre än under 2010, och på att den totala spannmålsodlingen ökade med 4 %. I figur A visas hur den totala spannmålsskörden har varierat sedan 1990. Jämfört med genomsnittet för de fem senaste åren är 2011 års spannmålsskörd 3 % mindre. De låga totalskördarna under åren 1992 och 2006 var främst en följd av extremt torrt sommarväder. Under 2006 var en annan bidragande orsak minskad spannmålsodling.

 

Figur A. Spannmål. Totalskördar 1990–2011

Tusentals ton

 

Anm. vattenhalt 14,0 %.

 

Avkastningen av höstvete varierar regionalt

På riksnivå var hektarskörden av höstvete på samma låga nivå som under 2010. Jämfört med femårsgenomsnittet var den 8 % lägre och jämfört med normskörden 10 % lägre. Exempel på län med särskilt låga hektarskördar av höstvete är Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Gotlands och Värmlands län. I Skåne var hektarskörden tvärtom något högre än normalt. Bland de lantbruksföretag som rapporterat in skördedata till SCB finns dock stora variationer i skördeutbytet per hektar.

Blandade resultat för de vårsådda spannmålsgrödorna

I Stockholms och Uppsala län var det överlag låga skördenivåer för de vårsådda spannmålsgrödorna. Därifrån finns det många kommentarer från lantbrukarna om problem med svår försommartorka.

I sydvästra Sverige kom det stora regnmänger i samband med skörden vilket ledde till delvis förstörda grödor och även problem med bärigheten på fälten. Hallands län drabbades hårt och där blev exempelvis hektarskörden av vårvete 29 % lägre än femårsgenomsnittet och 32 % lägre än normskörden. Hektarskörden av havre blev i Halland 9 % lägre än femårsgenomsnittet och 17 % lägre än normskörden.

Delar av Skåne och Västra Götalands län fick också för mycket regn när det var dags att skörda, men skörderesultaten för dessa län i sin helhet ligger överlag något högre än tidigare års skördenivåer för de vårsådda spannmålsgrödorna. Andra län med förhållandevis höga hektarskördar av vårsådda spannmålsgrödor är Örebro och Dalarnas län.

Västernorrlands och framförallt Norrbottens län hade på grund av ihållande regnväder under hösten 2011 mycket låga avkastningsnivåer. Hektarskörden av vårkorn var i Västernorrlands län 22 % lägre än femårsgenomsnittet. I Norrbottens län var avkastningen av vårkorn 58 % lägre än femårsgenomsnittet – alltså knappt halv skörd jämfört med vad som är normalt i länet.

Hög skörd per hektar av tröskad majs

Majs har nu ingått i skördestatistiken i fem år. Majs är en gröda som under senare år börjat odlas alltmer. Den totala arealen uppgick under 2011 till 15 830 hektar. Merparten av arealen skördas som grönfoder, men drygt 2 000 hektar tröskades under 2011. Majs odlas framförallt i Skåne och där blev 2011 års avkastning av tröskad majs cirka 7 900 kilo per hektar. Det är den högsta avkastningen som redovisats under de fem undersökningsåren.

Höstvete fortsätter att dominera bland spannmålsgrödorna

Bland spannmålsgrödorna är det liksom tidigare höstvete som dominerar. Den totala höstveteskörden uppgick till 1 965 800 ton, vilket motsvarar 42 % av den totala spannmålsskörden. Arealen höstvete var efter uppkörning av utvintrade arealer 6 % större än föregående år, och totalskörden blev 5 % större. I den redovisade skörden ingår en stor andel högavkastande fodervete men även mer lågavkastande vetearter såsom dinkel, lantvetesorter etc.

Totalskörden av vårvete var under 2011 i samma storleksordning som föregående år. Den totala rågskörden var 8 % större än föregående år, vilket är en följd av en något högre skörd per hektar.

Odlingen av höstkorn minskade med uppemot 20 % jämfört med fjolåret, vilket ledde till att också totalskörden minskade med 20 %. Orsaken till att den totala rågveteskörden minskade med 32 % var liksom för höstkorn minskad odlingsareal.

Hektarskördarna av vårkorn och havre ökade på riksnivå med 11 respektive 12 % jämfört med fjolårets låga nivåer. Samtidigt hade vårkornarealen ökat med 5 % och havrearealen med 11 %. Följden för totalskörden av vårkorn blev en ökning med 17 %. Havreskörden ökade under 2011 med 24 % jämfört med fjolåret, dock från en extremt låg nivå. Under 2010 uppgick den totala skörden av havre till endast knappt 560 000 ton, vilket är den lägsta havreskörden som uppmätts under 1900-talet och hittills under 2000-talet.

Totalskörden av blandsäd har beräknats till 68 900 ton. De redovisade skördeuppgifterna för blandsäd innefattar stråsädesblandningar och stråsäd/baljväxt­blandningar. Arealer som skördats som grönfoder har frånräknats.

I figur B visas totalskördarna av de olika spannmålsgrödorna för åren 2006–2011. De spannmålsgrödor som odlas för produktion av energi ingår i de redovisade kvantiteterna. År 2006 var det låga totalskördar av vårkorn och havre. Det var en följd av både låga avkastningsnivåer och arealminskningar.

 

Figur B. Spannmålsgrödor. Totalskördar 2006–2011

Tusentals ton

 

Anm. vattenhalt 14,0 %.

 

Totalskörden av ärter minskade

Skördeutfallet per hektar av ärter var 13 % högre än föregående års låga hektarskörd och i nivå med femårsgenomsnittet. Odlingen av ärter minskade med så mycket som 30 % under 2011. Det innebär att arealen är tillbaka på ungefär samma nivå som år 2009. Den totala ärtskörden har beräknats till 42 800 ton, vilket är 21 % mindre än föregående år och i nivå med femårsgenomsnittet.

De högsta skördenivåerna per hektar av ärter fanns under 2011 i Östergötlands och Örebro län. Störst areal ärter fanns däremot i Västra Götalands län. Där var hektarskörden av ärter 33 % lägre än föregående år och 31 % lägre än genomsnittet för de fem senaste åren. Den låga skördenivån är till stor del en följd av att mer än 20 % av ärtarealen i länet blev obärgad. Ärterna är torkkänsliga och drabbas även hårt av alltför regnig väderlek. Om marken är vattenmättad lider ärterna snart av syrebrist och kan även få problem med ärtrotröta och andra växtsjukdomar. År 2011 kom det stora regnmänger i sydvästra Sverige under sensommaren, vilket kan förklara de obärgade arealerna och den låga skördenivån av ärter i Västra Götalands län.

Totalskörden av åkerbönor nu större än totalskörden av ärter

Åkerbönorna har under 2011 gett hög skörd per hektar i alla regioner där grödan odlas. För landet som helhet blev avkastningen 3 330 kg per hektar, dvs. i nivå med rekordet från år 2009. Totalskörden har beräknats till 53 000 ton och är därmed för första gången större än totalskörden av ärter. Totalskörden av åkerbönor ökade med 70 % jämfört med fjolåret. Odlingen av åkerbönor ökade med 22 % och uppgick till cirka 15 900 hektar, dvs. den var lika stor som ärtodlingsarealen. Odlingen av åkerbönor ökade under 2011 för fjärde året i rad.

I figur C redovisas hur den totala skörden av ärter och åkerbönor har varierat under senare år. Ärter har ingått i skördestatistiken sedan år 1996, medan åkerbönor har varit med sedan år 2004.

 

Figur C. Ärter och åkerbönor. Totalskördar 1996–2011

Ton

 

Anm. vattenhalt 15,0 %.

 

 

Hög skörd per hektar av vårraps

Hektaravkastningen av vårraps blev i år högre än både fjolårsresultatet och femårsgenomsnittet i alla län där odlingen förekommer i större omfattning. För landet som helhet var hektarskörden 14 % högre än genomsnittet för de fem senaste åren. En möjlig delförklaring kan vara att hybridsorter med högre avkastningspotential har tagits i bruk i allt större utsträckning.

Hektarskörden av höstraps visade ett mer blandat resultat. Den var betydligt lägre än vad som är normalt i Hallands och Västra Götalands län, delvis beroende på obärgade arealer. 2011 års höstrapsodlingar hade på en del håll i landet problem med utvintringsskador och mer än 9 % av arealen fick köras upp. På riksnivå var hektarskörden av höstraps på samma nivå som föregående år. Skördeuppgifterna för höstrybs kan inte redovisas eftersom det är ett för litet antalet lantbruksföretag som lämnat information om den grödan.

Den totala skörden av raps och rybs minskade

Totalskörden av raps och rybs har beräknats till 250 400 ton, vilket är 10 % mindre än föregående års resultat. Den totala skörden av höstraps blev 22 % lägre än förra året. Höstrapsarealen minskade med 21 %, vilket innebar en vändning efter att odlingen förut visat en uppåtgående trend sedan år 2005. Närmare 60 % av höstrapsodlingen fanns under 2011 liksom under de två föregående åren i Skåne.

I figur D redovisas hur den totala raps- och rybsskörden har varierat sedan år 1990. Statistiken om totalskördar för åren 1993–1994 är osäker eftersom det är oklart om den är heltäckande. År 2004 var det mycket höga skördar per hektar av raps och rybs.

 

 

 

Figur D. Raps och rybs. Totalskördar 1990–2011

 

Tusentals ton

 

 

Anm. vattenhalt 9,0 %.

 

Totalskörden av oljelin i nivå med fjolårsresultatet

Avkastning av oljelin var på riksnivå 26 % högre än förra året, då det istället var en förhållandevis låg skörd per hektar. Hektarskörden var under 2011 nära genomsnittet för de fem senaste åren. Den totala skörden av oljelin har beräknats till 23 000 ton, vilket är i nivå med föregående års totalskörd. Odlingsarealen har pendlat upp och ner under de år grödan varit med i skördestatistiken. 2011 års oljelinareal var 23 % lägre än fjolårets areal och uppgick till drygt 14 600 hektar.

I figur E redovisas hur den totala skörden av oljelin har varierat under senare år. Oljelin har ingått i skördestatistiken sedan år 1996. Den höga totalskörden under år 1999 berodde på att arealen då nådde en rekordnivå på mer än 34 000 hektar.

 

Figur E. Oljelin. Totalskördar 1996–2011

 

Ton

Anm. vattenhalt 9,0 %.

 

Skörd av grönfoder redovisas för första gången i skördestatistiken

Att tillvarata stråsäd i form av grovfoder har blivit allt vanligare under senare år. Odlingen av majs har också ökat, och det är en gröda som oftast skördas som grönfoder. Skörd av ettåriga grönfoderväxter ingick för första gången i skördestatistiken under 2011. De grödor och grödgrupper som redovisas är stråsäd (exkl. majs) till grönfoder, majs till grönfoder och andra grödor än stråsädesgrödor skördade som grönfoder. Skörderesultaten redovisas med 30,0 % torrsubstanshalt. Omräknat till ts-skörd motsvarar den totala grönfoderskörden uppemot 7 % av den totala grovfoderskörden av slåttervall och ettåriga grönfoderväxter. Bland länen var andelen total grönfoderskörd i jämförelse med total grovfoderskörd störst på Gotland och i Kalmar län – omkring 12 % i båda länen. I Skåne län var motsvarande andel 10 %.

För riket totalt härrör de största grönfoderkvantiteterna från majs som skördats som grönfoder, totalt nära 420 000 ton. Därnäst följer övriga stråsädesgrödor som skördats som grönfoder, mest blandsäd, med totalt uppemot 340 000 ton. Uppgifterna om andra grödor än stråsädesgrödor som skördats som grönfoder består mest av skörd från arealer som lantbrukarna i sina ansökningar om arealstöd redovisat som just ”Grönfoder”. Det saknas information om vilka grödor det gäller. Totalskörden från dessa arealer uppgick under 2011 till drygt 140 000 ton.

Matpotatisskörden ökade med drygt 40 000 ton

Totalskörden av matpotatis beräknas för riket till 584 000 ton. Det är 8 % högre än 2010 års slutliga totalskörd.

Till matpotatis räknas förutom färskpotatis och höst- och vinterpotatis för direkt konsumtion även potatis för tillverkning av mos, chips, pommes frites m.m. samt foderpotatis och utsädesodlingar av matpotatissorter. Skörd från husbehovsodlingar, kolonilotter etc. ingår inte i denna statistik.

Fyra län dominerar matpotatisodlingen: Skåne, Västra Götalands, Hallands och Östergötlands län. Tillsammans står de för 75 % av rikets totala matpotatisskörd.

Hektarskörden skattas för riket till 29 130 kilo per hektar. I Östergötlands län redovisades den högsta hektarskörden 2011 med 36 190 kilo per hektar, vilket är 13 % högre på länsnivå jämfört med föregående år. I Skåne län, som har en omfattande odling av färskpotatis och därmed en lägre hektarskördenivå, uppgick hektarskörden till 30 720 kilo per hektar, en ökning med 4 % jämfört med föregående år.

För Örebro och Dalarnas län ökade skörden per hektar med 36 respektive 24 % jämfört med fjolårets låga skördenivåer. I Norrbottens län var hektarskörden 21 % lägre än fjolårets på grund av en regnig vår. Den följdes av sommartorka och regn under skördeperioden som ledde till att uppemot 20 % av matpotatisarealen i länet förblev obärgad. När hektarskörden beräknas ingår eventuell obärgad areal i skattningen. Stora obärgade arealer sänker därmed den skattade hektarskörden. Ingen redovisning av hektarskörd för skördad areal görs. För riket beräknas cirka 790 hektar eller nästan 4 % av matpotatisarealen vara obärgad.

Hektarskörden för färskpotatis beräknas även separat. På riksnivå uppgår den till 19 970 kilo per hektar, en ökning med 6 % jämfört med 2010. Uppemot 20 % av rikets matpotatisareal var färskpotatisodlingar, vilket var på samma nivå som 2010.

Arealen matpotatis redovisas på riksnivå till 20 050 hektar. Det innebar en liten ökning med 210 hektar jämfört med 2010 års slutliga statistik. De senaste fyra åren har arealen uppgått till uppemot 20 000 hektar årligen, från att tidigare år varit mer omfattande.

Totalskörden av potatis för stärkelse ökade med 25 000 ton

Potatis för stärkelse odlas främst i Skåne, Blekinge och Kalmar län. Total­skörden beräknas till 298 000 ton, vilket är 9 % högre än föregående års resultat. Hektarskörden för riket skattas till 39 130 kilo per hektar, en ökning med 5 % jämfört med fjolåret. Arealen, 7 620 hektar, var 260 hektar större än 2010. I hektar- och totalskördar ingår även utsädesodlingar. För riket beräknas endast 40 hektar eller 0,5 % av stärkelse­potatis­arealen vara obärgad.

Totalskörden av slåttervall 8 % lägre än föregående år

Den totala bärgade skörden av slåttervall skattas till 4 627 000 ton. Första skörden skattas till 2 805 700 ton och återväxten till 1 821 200 ton. Skördenivån totalt blev 8 % lägre än föregående års totala bärgade skörd men en ökning med 6 % jämfört med femårsgenomsnittet.

Rena betesvallar samt återväxt som tillvaratagits genom bete ingår inte i undersökningen. Det är den inbärgade skörden av slåttervall som beräknas. Hektarskörden för första skörd skattas till 3 060 kilo per hektar, återväxten till 1 980 kilo och den totala inbärgade vallskörden till 5 040 kilo per hektar.

Arealen slåttervall uppgår till 917 620 hektar och betesvallen till 152 740 hektar. Den beräknade arealandelen slåttervall respektive betesvall enligt skördeundersökningen har då applicerats på den totala arealen ”Slåtter- och betesvall” enligt den slutliga arealstatistiken i ”Jordbruksmarkens användning 2011” (JO 10 SM 1201). Jämfört med föregående år innebär det en ökning av slåttervallsarealen med 23 100 hektar medan betesvallsarealen minskat med 20 000 hektar. Arealen outnyttjad vall beräknades till 70 500 hektar, på samma nivå som 2010.

I samband med övergången från arealstöd till gårdsstöd år 2005, till följd av EU:s jordbruksreform, ansökte fler jordbrukare om stöd än tidigare. På dessa gårdar var vallodling vanligt förekommande. Den ökning av vallarealen som detta medförde beror på att stödreglerna ändrades men behöver inte betyda att jordbruket i sig ändrat sig. Dessa arealer ingår dock numera i underlaget för beräkning av totalskörden. För 2006, 2007 och 2008 ökade sedan slåtter- och betesvallsarealen årligen med ytterligare 3 %. För 2009 och 2010 fortsatte arealen öka med 1 % årligen. Jämfört med fjol­året uppvisade slåtter- och betesvallsarealen 2011 en fortsatt mindre ökning om 2 400 hektar (0,2 %).

Odlingsbetingelser

På en del håll i landet kom det stora regnmängder i augusti och september när det var dags för höstsådd under hösten 2010. Det medförde svårigheter när marken skulle bearbetas och en del av den planerade sådden blev därför inte av. Snön låg kvar länge och vårbruket kom igång sent. Våren och försommaren var varm och på många håll ledde alltför små nederbördsmängder till problem med försommartorka. Även juni och juli bjöd på temperaturer över det normala i stora delar av landet. Spridda regnskurar medförde att vissa lokaler hade goda tillväxtbetingelser medan grödorna i andra närbelägna områden drabbades av torkskador och brådmognad. Under sensommaren och hösten kom stora regnmänger, särskilt i de sydvästra och norra delarna av landet. Många lantbrukare har angett problem med bärigheten som orsak till att arealer har fått lämnats oskördade.

Stora obärgade arealer i väster och i norr

På riksnivå beräknas de helt obärgade arealerna av spannmål till mognad motsvara drygt 2 % av den totala spannmålsarealen som var avsedd att tröskas. Den obärgade spannmålsarealen uppgick till omkring 22 000 hektar, vilket är mer än dubbelt så mycket som normalt. I Norrbottens län blev nästan hälften av spannmålsarealen obärgad. I Västernorrlands och Västerbottens län var andelen obärgad spannmålsareal runt 12 %. Även i Värmlands, Hallands och Kronobergs län har stora andelar av arealerna lämnats obärgade.

Den obärgade arealen av ärter till mognad motsvarar omkring 8 % av den totala arealen ärter till mognad i landet, också det mer än dubbelt så mycket som normalt. I Västra Götalands län var andelen obärgad areal av ärter uppemot 22 % och Värmlands län var motsvarande andel nästan 18 %. Andelen obärgad areal för åkerbönor blev runt 2 % på riksnivå.

Av raps- och rypsarealen blev drygt 1 % obärgad. För dessa grödor är andelen obärgad areal för riket totalt i samma storleksordning som tidigare år. För oljelin blev knappt 1 % av arealen obärgad, vilket är en något lägre andel än tidigare år.

Av de arealer som skulle skördas som grönfoder blev mer än 3 % obärgade. Mer detaljerad statistik än så redovisas inte på grund av en betydande osäkerhet i beräkningsunderlaget.

Obärgade arealer för matpotatis beräknas för landet som helhet uppgå till cirka 790 hektar eller nästan 4 %. De största obärgade arealerna redovisades för Skåne och Västra Götalands län. För potatis för stärkelse beräknas endast 40 hektar eller 0,5 % av arealen vara obärgad.

Kommentarer om vildsvinsskador och andra viltskador

Många lantbrukare brukar lämna spontana kommentarer när det varit särskilda omständigheter som påverkat skörderesultatet. Kommentarer om skador av vildsvin, hjortdjur, tranor och gäss förekommer ofta som en förklaring till låga skördenivåer.

Kommentarer till tabellerna

I tabellerna redovisas antal jordbruksföretag som varit underlag för beräkningarna, bärgad skörd per hektar, medelfel för hektarskörd, grödareal, total skörd samt medelfel för den totala skörden. För jämförelse med tidigare år redovisas också slutliga resultat på riksnivå för de närmast föregående åren.

Medelfelet är ett mått på den beräknade skördens osäkerhet. Ju högre medelfelet är desto mer osäker är den aktuella uppgiften. Se vidare under rubriken ”Sta­tistikens tillförlitlighet”.

För att undvika redovisning av alltför osäkra skörderesultat krävs att redovisad hektarskörd grundar sig på minst 20 företag och att medelfelet är högst 35 %. Vid färre företag eller högre medelfel ersätts skördeuppgiften i tabellen med två prickar (..). När inga observationer finns att redovisa markeras detta med ett streck (-). När arealuppgiften är för osäker för att anges markeras areal och skörd med två prickar (..).

Uppgifter om obärgade arealer och arealer skördade som grönfoder redovisas i separata tabeller. Förekomst av obärgade arealer gör att hektarskörd och total­skörd blir lägre för den aktuella grödan. Uppgifterna om obärgade arealer och arealer skördade som grönfoder är mycket osäkra, vilket indikeras av de höga medelfelen. Osäkerheten är en följd av att förekomsten varierar kraftigt mellan olika jordbruksföretag och regioner. Uppgifter om obärgade arealer och arealer skördade som grönfoder redovisas om de grundar sig på information från minst 20 företag. För slåttervall inhämtas inte uppgifter om obärgade arealer.

Grödarealerna baseras på den slutliga statistiken om jordbruksmarkens användning som publicerades i mars 2012 (JO 10 SM 1201) och grundar sig på uppgifter från Jordbruksverkets administrativa register för arealbaserade stöd. De spannmåls-, trindsäds- och oljeväxtarealer som redovisas i detta Statistiska meddelande har dock minskats med skattade arealer skördade som grönfoder. Se vidare under avsnittet ”Så görs statistiken”.