Statens JordbruksverkSveriges officiella statistik - Statistiska meddelanden

Viltskador i lantbruksgrödor 2014

JO 16 SM 1502

 

pil.gifFörsta sidan - I korta drag pil.gifStatistiken med kommentarer
pil.gifTabeller pil.gifKartor pil.gifFakta om statistiken
pil.gifKontaktpersoner, mer information pil.gifIn English


Statistiken med kommentarer

 

I detta Statistiska meddelande redovisas slutliga resultat för 2014 avseende viltskador i spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall. Statistiken baseras på underlag från alla odlingsformer som förekommer i landet.

De djurslag som uppgifter samlades in för var vildsvin, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, tranor, gäss, svanar, duvor, kråkfåglar, grävling, sork, björn respektive ”annat vilt”.

Statistiken omfattar endast skador som uppkommit fram till att grödan skördades. Skördeskador som uppkommit efter skörd, till exempel då ensilagebalar skadas av vilt, omfattas inte av uppgiftsinsamlingen. Inte heller viltskador på nysådda grödor som föranlett omsådd har kunnat tas med i beräkningsunderlaget.

Andel av lantbrukarna som hade viltskador

Av de lantbrukare som odlar spannmål, trindsäd eller oljeväxter hade 37,5 % viltskador i en eller flera grödor, se tabell 25. Av odlare av mat- och stärkelsepotatis beräknas att 19 respektive 24 % hade viltskador medan siffran för odlare av slåttervall var 20 %, se tabell 1.

Kronobergs och Södermanlands län är två län där en stor andel av lantbrukarna hade viltskador i sina grödor. När det gäller odlarna av spannmål, trindsäd eller oljeväxter var det mer än 60 respektive drygt 67 % som hade viltskador 2014.

Mer än 8 % av spannmålsarealen var viltskadad

Av den totala spannmålsarealen var det drygt 8 % som hade någon form av viltskada, se tabell 2. Störst var andelen i Götalands skogsbygder där 19 % av spannmålsarealen hade viltskador. Havre var det spannmålsslag odlat i renbestånd som hade störst andel viltskadad areal, 13,4 %. Höstvete som odlades på mer än dubbelt så stor areal som havre (JO 16 SM 1501) hade störst total areal med viltskada 28 710 hektar. För blandsäd var 23 % av arealen viltskadad.

Av slåttervallen, som är Sveriges arealmässigt största gröda, hade 88 520 hektar eller cirka 10 % av arealen någon form av viltskada. Av mat- och stärkelsepotatisarealen var det knappt 9 % av arealen som var viltskadad. Störst areal med skador på matpotatis fanns i Götalands skogsbygder. Svårigheter att uppskatta hur stor areal som viltskadas har gjort att redovisning av uppgifter endast finns för ett fåtal grödor.

Vildsvin var det djurslag som orsakade störst skada

Vildsvin var det djurslag som orsakade störst skada i alla grödor förutom i havre. Där var det istället älg som orsakade störst skada. Havre är emellertid också en gröda som vildsvinen ofta dras till. I Blekinge län förstörde vildsvinen hela 12 % av havreskörden och i Kronobergs län var det 7 % av havreskörden som fördärvades vildsvin. Av spannmålsslagen var det annars majs till tröskning och vårvete som hade störst andel vildsvinsskador, medan majs till grönfoder, stråsäd till grönfoder, stärkelsepotatis, ärter och slåttervall var andra grödor med stora andelar vildsvinsskador.

I Figur A redovisas viltskador fördelat på olika djurslag för höstvete, havre, ärter och höstraps. Av figuren framgår att det är vildsvin som gör störst skada i dessa grödor, undantaget havre.

I Kronobergs län förstördes mer än 6 % av den totala spannmålsskörden av vildsvin. Andra län som hade stora problem med vildsvin var Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar och Blekinge län, där omkring 2 % av spannmålsskörden spolierades. Vildsvinsskador finns rapporterat från alla län förutom Gotlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I Gävleborgs och Värmlands län finns endast enstaka uppgifter om vildsvinsskador.

 

Figur A. Andel viltskador fördelat på olika djurslag för några vanliga grödor

Höstvete



Havre

 

Ärter



Höstraps

 

Totalskadorna av vildsvin var mycket stora

Sammanlagt för alla spannmålsgrödorna inklusive majs var det så mycket som drygt 42 700 ton som vildsvinen förstörde år 2014. I Tablå A redovisas totala kvantiteter av olika spannmålsslag som vildsvinen förstörde. Av den förväntade skörden ärter och åkerbönor var det uppemot 1 400 ton som gick åt till vildsvinen, och av oljeväxterna förstörde de närmare 1 900 ton. Ensilagegrödorna stråsäd, majs och andra grödor än stråsädesgrödor till grönfoder var också attraktiva och vildsvinen skövlade 31 000 ton. Av potatisskörden blev nästan 5 000 ton förstörd av vildsvinen och den allra största kvantiteten som vildsvinen ödelade var av slåttervall, mer än 68 000 ton mätt som hövikt.

 

Tablå A. Spannmål förstörd av vildsvin 2014, ton

Gröda

Totalmängd, ton

 

 

Höstvete

17 969

Vårvete

5 216

Råg

1 097

Höstkorn

277

Vårkorn

7 992

Havre

6 118

Rågvete

2 181

Blandsäd

1 770

Majs till tröskning

94

 

 


Anm. 14 % vattenhalt.

 

Regional variation av olika djurslag

Störst skördeskador av dovhjort rapporteras från Skåne. Skador fanns i alla spannmålsslag men andelen var störst i havre. Även i den Skånska mat- och stärkelsepotatis odlingen förekom skador av dovhjort. Kronhjort orsakar stor skada i höstvete, rågvete samt höst- och vårraps. Ett län med stora skador i dessa grödor är Södermanlands län.

Tranor gjorde stor skada i matpotatis och vårkorn, företrädesvis i norrlandslänen. Andelen beräknad skada av gäss var störst i höstvete och höstkorn medan duvor orsakade störst skada i ärter. Kråkfåglar, vanligen kajor eller råkor, orsakade skador främst i höst- och vårkorn samt matpotatis. Mindre andelar skada finns av sork i slåttervall och matpotatis, svanar i höstraps samt grävling och björn i havre.

Annat vilt

Under rubriken annat vilt finns uppgifter om djurslagen ren, mufflonfår, bäver (vållar översvämning), änder, vildkanin och mullvad redovisade. Förutom ovan­stående djurslag redovisas under denna tabellrubrik även beräknat resultat från de lantbrukare som svarat ”Vet ej” på frågan vilket djurslag som orsakat viltskadan.

Underskattning av viltskador

Det finns sannolikt en underskattning av viltskador som har flera orsaker. Många lantbrukare har uppgett att det fanns en del vilt i grödorna men ansåg att skadorna inte var ett problem, eftersom en viss mängd viltskador tolereras och uppfattas som normalt.

Väderleken påverkar också andelen viltskador. År med bra skördeförhållanden och tidig skörd blir viltskadorna mindre. När skörden drar ut på tiden ökar risken för viltskador. Hösten 2014 var vädret generellt sett gynnsamt för skördearbetet och många lantbrukare påpekade i samband med uppgiftslämnandet att just 2014 var ett år då den tidiga skörden begränsade problemen med viltskador.

Lantbrukarnas insatser begränsar viltskadorna

Många lantbrukare lägger ner stora resurser på att skydda grödorna mot vilt­skador. Det kan handla om att sätta elstängsel runt grödorna, jobba med skrämsel­anordningar, gaskanoner, egna jaktinsatser, bekosta andra jägare, lägga fält nära skogskanterna i träda, senarelagd sådd, med mera. Utan dessa åtgärder hade viltskadorna varit betydligt större.

Viltet påverkar valet av grödor

I tabell 26a baseras statistiken på företag med odling av spannmål, trindsäd och oljeväxter och där framgår att 26 % av dessa lantbrukare påverkas av viltet i sina val av grödor. Vildsvin är det djur som påverkar flest lantbrukare i deras val av gröda, nästan 4 000 stycken, se tabell 26b. Knappt hälften så många har så­dana problem med älg att de inte kan odla vissa grödor. Ärter, havre och vete är grödor som oftast nämns som grödor som inte går att odla på grund av vilt.

Av lantbrukarnas kommentarer framgår att det framförallt är på grund av vildsvinen som man avstår från ärtodling. Även problem med duvor och gäss gör att man avstår ärtodling, men till största delen är det vildsvinen som styr var man kan odla ärter. Även veteodlingen påverkas till största delen av vildsvin. I södra Sverige är det majs som man undviker på grund av vildsvin. De som avstår från odling av havre har oftast problem med älg. Höstraps kan inte odlas i områden med mycket hjort och älg. Färre lantbrukare avstår från att odla specifika grödor på grund av fågelskador, antagligen för att det finns fler möjligheter att skrämma fåglar än annat vilt. De som ändå avstår från odling på grund av gäss och tranor uppger ofta att det är spannmål, särskilt korn som inte går att odla. Annars är korn, rågvete och råg de spannmålsslag som lantbrukarna kommenterar att de kan odla där man har stora problem med vildsvin och klövvilt eftersom de inte är så smakliga och man byter därför ut höst- och vårvete mot korn och rågvete. Lantbrukare med nötkötts- och mjölkproduktion väljer i många fall att skörda spannmål som grönfoder istället för att tröska för att minska viltskadorna. Lantbrukare har även angett att förekomst av varg medfört ökad odling av fodergrödor för bärgning, eftersom nötkreatur och får inte kunnat hållas på bete som planerat.

Många kommentarer som lantbrukarna lämnat handlar också om att man måste planera noga vad och var man ska odla och att det är svårt att få en vettig växtföljd när flera grödor inte längre kan odlas.

Uteblivna viltskador då attraktiva grödor inte odlas

Av landets odlare av spannmål, trindsäd och oljeväxter som angav att de inte hade några viltskador att redovisa var det 12 % som uppgav att viltet påverkar deras val av grödor, se tabell 27. Det kan både handla om att helt sluta odla vissa grödor och att alltid odla begärliga grödor intill gården, där risken för viltskador är mindre. En del lantbrukare har lämnat kommentarer om att de planerar att övergå till ensidig vallodling på grund av skadetrycket på de övriga grödorna. Odlare som redan gjort detta val finns dock inte med i statistikunderlaget efter­som frågan om viltets påverkan på grödvalet endast riktades till odlare av spannmål, trindsäd och oljeväxter.

Mest viltskador i skogsbygderna

Om andelen skördebortfall orsakat av viltskador fördelas regionalt utan påverkan av administrativa länsgränser framgår det att frekvensen viltskador generellt är större i skogsbygderna än i slättbygderna.

I Figur B redovisas andelen skördebortfall för spannmål, trindsäd och oljeväxter sammantaget. På småländska höglandet och i skogsbygderna i de östra delarna av landet var viltskadorna stora. Även Södermanland och ett band västerut mot Tiveden hade stora andelar skördebortfall. Andra exempel på områden med mycket viltskador fanns längs Norrlandskusten.

 

Figur B. Skördebortfall i spannmål, trindsäd och oljeväxter, procent

 

Anm. Andel skördebortfall av viltskada i spannmål, trindsäd och oljeväxter till tröskning, interpolerade värden. Mörkare färg anger högre procent viltskada.

 

Olika lantbruksföretag drabbas olika hårt

Variationen mellan olika företag är stor när det gäller förekomsten av viltskador. Många rapporterar att de inte har några viltskador alls medan andra har stora skador. I Tablå B redovisas andelen företag där skördebortfallet var mellan 20 och 100 % av den totala skörden av en viss gröda.

 

Tablå B. Andel företag där skördebortfallet var 20 % eller mer av den förväntade totala skörden

Gröda

Andel företag, %

 

 

Höstvete

1

Vårvete

4

Råg

1

Höstkorn

1

Vårkorn

4

Havre

7

Rågvete

2

Blandsäd

5

Ärter

8

Höstraps

3

 

 


 

Nästan 2,3 % eller uppemot 300 av landets havreodlarna fick mer än hälften av havreskörden förstörd av vilt. Bland dessa fanns flera företag som redovisade att hela skörden gick förlorad.

Andel och mängd skördebortfall i olika grödor

Här följer en kort sammanställning av skördebortfallet i ett antal olika grödor.

Höstvete

Närmare 1,3 % eller nästintill 36 000 ton höstvete kunde inte skördas på grund av viltskador. Hälften av skadorna stod vildsvinen för medan cirka 20 % av skadorna orsakades av gäss och cirka 20 % av kron- och dovhjort. Störst problem med gäss var det i Gotlands och i Hallands län medan Södermanlands län hade stora problem med hjortskador.

Vårvete

I vårvete stod vildsvinen för drygt 70 % av viltskadorna, det vill säga 20 procent­enheter högre andel än i höstvete. Skördebortfallet var 2,1 % eller drygt 7 000 ton vårvete. Gässen orsakade betydligt mindre skada än i höstvetet. Istället var det älg samt kron- och dovhjort som stod för cirka 10 % av skadorna vardera. Skillnaden i viltskador mellan höst- och vårvete, och vilka djur som orsakar skada, beror dels på att höstvete i större utsträckning odlas i slättbygdsområden med lägre skadetryck av vildsvin och hjortdjur och dels på att höstvete finns tillgängligt för gäss både under höst och tidig vår.

Rågvete

Rågvete är en gröda som ofta odlas när vete och havre väljs bort på grund av stora problem med vildsvin. Därför blir rågvete utsatt för förhållandevis stora viltskador även om grödan vanligtvis bedöms vara mindre smaklig för viltet jämfört med vete och havre. Skördebortfallet i rågvete var 1,6 % i riket som helhet och vildsvinen stod för nästan 60 % av viltskadorna.

Vårkorn

Även vårkorn är en gröda som lantbrukarna odlar istället för vete och havre om problemen med vildsvin är stora. Skördebortfallet är ändå inte så stort, 1,2 %, vilket beror på att vårkorn liksom höstvete i större utsträckning odlas i slättbygdsområden med lägre vilttryck. Även i korn är vildsvin trots allt den största skadegöraren, men andelen är jämförelsevis låg, 46 %. Istället förekommer en ganska stor andel skador av tranor och gäss, 15 respektive 11 % och företrädesvis i norrlandslänen.

Havre

Skördebortfallet för havre var totalt 2,6 %. Störst var bortfallet i Götalands och Mellersta Sveriges skogsbygder där det var mellan 5 och 6 %. Havre är den enda gröda där vildsvin inte var den största skadegöraren. Istället var det älg som stod för de största skadorna i havre med drygt 42 % av skadorna. Vildsvinen stod för cirka 34 % och kron- och dovhjort för cirka 17 % av viltskadorna i havre. Havre är enligt kommentarerna en av de grödor som många lantbrukare avstår från att odla på grund av risken för viltskada av framförallt älg.

Ärter och åkerbönor

I ärter var skördebortfallet på grund av viltskador 3,4 % eller 1 652 ton totalt. Ärter är också en av de grödor som många lantbrukare uppgav att de slutat odla på grund av problem med vilt. Flera lantbrukare kommenterar att de skulle vilja odla ekologiskt men att det inte är möjligt eftersom det inte går att odla ärter vare sig till tröskning eller grönfoder på grund av vildsvinen.

Många lantbrukare uppger att de istället för ärter väljer att odla åkerbönor. Skördebortfallet i åkerbönor var 1,2 % eller 725 ton, det vill säga cirka hälften av skördebortfallet i ärter. Den odlade arealen åkerbönor har de senaste tre åren varit större än ärtarealen. 2014 var arealen åkerbönor 18 840 hektar och arealen ärter 14 450 hektar (JO 16 SM 1501).

I både ärter och åkerbönor var vildsvin den största skadegöraren och stod för mellan 55 och 60 % av skadorna. Ärter var tillsammans med ensilagegrödan stråsädesgrödor (exklusive majs) till grönfoder den gröda där duvor orsakade störst skada. Cirka 13 % av skadorna i ärter odlade i renbestånd var orsakade av duvor. Även gäss orsakade skador i ärter, främst i Kalmar och Östergötlands län. I Södermanlands län orsakade kron- och dovhjort drygt 20 % av skadorna i både ärter och åkerbönor.

Även i ensilagegrödan stråsädesgrödor (exklusive majs) till grönfoder var det i första hand ärterna i stråsäd/baljväxtblandningar som duvorna var ute efter, både direkt efter sådd då utsädet åts upp och senare under odlingssäsongen när de nya ärterna började bli klara.

Höstraps

Skördebortfallet i höstraps var 1,9 %. Störst var bortfallet i Svealands slättbygder med 4,5 %. Betesskador av älg, kron- och dovhjort samt rådjur stod för nästan hälften av viltskadorna medan vildsvinen stod för 29 %. De flesta lantbrukare som angett att de inte kan odla höstraps har nämnt problem med älg samt kron- och dovhjort som orsak till att de slutat odla höstraps.

Potatis

För matpotatis kunde inte 0,8 % eller 4 200 ton av den förväntade skörden skördas på grund av viltskador. I södra Sverige orsakades vildskadorna i stor utsträckning av vildsvin medan det i norra Sverige istället var tranor som orsakade mest skördebortfall i grödan. För landet som helhet stod vildsvin och tranor för de mest omfattande skadorna, 60 respektive 19 %. Ett flertal djurslag utöver dessa rapporterades dock orsaka skördebortfall i matpotatis. Dessa var älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, gäss, kråkfåglar och sork. Dessa djurslag stod dock för mindre än 6 % vardera av skadorna.

För stärkelsepotatis beräknas 1 % eller 3 500 ton av den förväntade skörden ha fallit bort på grund av viltskador. I stärkelsepotatisen var det främst vildsvin och dovhjort som orsakade skador på grödan. För de djurslag som kunde redovisas svarade vildsvinen för 69 % av skadorna, dovhjort för 14 % och kronhjort för 1 % av skadorna. En del av odlarna rapporterar inga viltskador, men uppger att detta beror på att de investerat i elstaket kring odlingen för att stoppa viltskador. Utan elstaket skulle de inte fortsatt att odla potatis.

Förutom skördebortfall orsakar vildsvinen försämrad kvalitet genom att knölar utsätts för ljus när de bökas upp till markytan och blir som följd av det grönfärgade. Tranor gör hackskador och äter upp sättpotatis, men rapporteras även göra skador senare under odlingssäsongen. Utsädesodlare har uppgett att tranor tar utsädesknölar och genom att de rör sig mellan odlingar av olika sorter/utsädespartier uppstår risk för sortblandningar. Rådjur och hjortar anges främst som problem i färskpotatisodlingar där de förstör odlingsväv och sparkar upp och äter av knölarna under väven. Kråkfåglar uppges hacka i potatisen och även orsaka att knölar grönfärgas. Älgar uppges beta av potatisblasten samt orsaka skador när de springer i fälten.

Slåttervall

Skördebortfallet för slåttervall har beräknats till nästan 2 % eller 98 000 ton. Vildsvin orsakade störst skada och stod för hela 70 % av skördebortfallet i vallodlingen. Därutöver var 10 % skador från gäss, främst på Gotland och i Västra Götalands län, och 7,5 % från dov- och kronhjort, främst i Östra Mellansverige. De angivna viltskadorna är enbart skador i fält och inte skador på balar efter bärgad skörd.

Förutom skördebortfallet uppger många lantbrukare att framförallt vildsvinen orsakar stora kvalitétsproblem genom jordinblandning i ensilaget vilket gör att ensilage måste kasseras efter skörd. Dessutom bökas stenar upp som orsakar maskinskador och många vallar måste läggas om tidigare än beräknat. Om vildsvinen bökat mycket väljer en del lantbrukare att beta slåttervallen istället för att skörda. Inte heller dessa skador finns med i statistiken. Ett ytterligare problem som flera lantbrukare nämner är risken att vallar underkänns vid stödkontroller på grund av att vildsvinen bökat. Kommentarer om liknande problem har rapporterats även för naturbetesmarker, där gammal hävdvunnen mark rivs upp och fördärvas av vildsvinen. Betesmarksarealer ingick dock inte i denna undersökning.

Kommentarer till tabellerna

I tabellerna redovisas andel lantbrukare med viltskada fördelat på gröda, andel viltskadad areal, andel och mängd skördebortfall fördelat på djurslag, samt andel lantbrukare som påverkas av vilt vid val av gröda. Dessutom redovisas också relativt medelfel för andel och mängd skördebortfall, relativt medelfel för viltskadad areal och antal lantbrukare som har angett viltskada samt relativt medelfel för andel företag som angett att viltet påverkar val av gröda.

Medelfelet är ett mått på den beräknade uppgiftens osäkerhet. Ju högre medelfelet är desto mer osäker är den aktuella uppgiften. Se vidare under rubriken ”Sta­tistikens tillförlitlighet”.

För att undvika redovisning av alltför osäkra siffror krävs att redovisade resultat grundar sig på minst 20 företag. För redovisning av resultat för enskilda djur krävs att resultatet grundar sig på uppgifter från minst 3 företag. Vid färre företag ersätts skördeuppgiften i tabellen med två prickar (..). När inga observationer finns att redovisa markeras detta med ett streck (-).

De förväntade skördarna baserar sig på den slutliga statistiken om skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall 2014 som publicerades i april 2015 (JO 16 SM 1501).